Varför verkar folk reagera mer på "tjejig" kille än tvärtom?

purity_666

Trådstartare
Jag tänker då på små killar som väljer att leka med typiska flicksaker, som väljer det rosa och glittriga paraplyt och som vill ha klänning ibland. Det verkar väcka större reaktioner än tjejer som har kläder med byggare bob på, eller sitter i sandlådan och leker med bilar. En kille i samma sandlåda med en Barbie hade fått andra reaktioner.

Varför är det så? Varför är det mer ok för en tjej att vara "pojkflicka" än för en kille att ha tycke och smak som ses som typiskt tjejiga?
Handlar det om att mansrollen behöver vara tydligare från början? Rädsla för homosexualitet?

Jag kom att tänka på det när jag läste om en kille som blev påhoppad av en främling i leksaksaffär för att han valde en rosa och glittrig sak. Jag hör nog faktiskt aldrig samma sak hända en liten tjej som väljer en dinosaurie som leksak.

Så vad tror ni?
 
Jag tänker då på små killar som väljer att leka med typiska flicksaker, som väljer det rosa och glittriga paraplyt och som vill ha klänning ibland. Det verkar väcka större reaktioner än tjejer som har kläder med byggare bob på, eller sitter i sandlådan och leker med bilar. En kille i samma sandlåda med en Barbie hade fått andra reaktioner.

Varför är det så? Varför är det mer ok för en tjej att vara "pojkflicka" än för en kille att ha tycke och smak som ses som typiskt tjejiga?
Handlar det om att mansrollen behöver vara tydligare från början? Rädsla för homosexualitet?

Jag kom att tänka på det när jag läste om en kille som blev påhoppad av en främling i leksaksaffär för att han valde en rosa och glittrig sak. Jag hör nog faktiskt aldrig samma sak hända en liten tjej som väljer en dinosaurie som leksak.

Så vad tror ni?

Det beror på att manligt könsmärkta saker har högre status än kvinnligt könsmärkta saker. Att vara pojkflicka höjer en tjej, men att vara en flickpojke sänker en kille.
 
Ja jag har svårt att förstå varför folk ens vill kommentera barnens val av kläder o leksaker. Jag brukar min son välja fritt i klädaffärer. Nu sist valde han en frostpyjamas i tjejernas avdelning bara för att han avgudar frost! O så valde han en solhatt hos tjejernas med djur på o en keps på killarnas avd. Så ville han ha en ljusblå ryggsäck med glittrig text men jag sa att vi inte skulle köpa ryggsäck. Annars hade han fått den också.
Så min son får leka med det han vill också. Han älskar barnvagnen han har o älskar bilar/traktorer/tåg oh leka med lego.

Blev faktiskt förbannad på pappans bror som nämnde att han blir bög. (Förbannad blev jag för att bög enl honom är nått negativt o fult) så då såg han helt plötsligt ner på sin brorson.
 
För att mannen fortfarande är normen, och alltså är det bra när en tjej kopierar typiskt manliga saker. En pojkflicka är något bra, något som gör att flickan tar ett kliv bort från det mesiga feminina mot det coola manliga. Och motsatsen är ju då givetvis helt förskräckligt. :meh::turd:
 
Ja jag har svårt att förstå varför folk ens vill kommentera barnens val av kläder o leksaker. Jag brukar min son välja fritt i klädaffärer. Nu sist valde han en frostpyjamas i tjejernas avdelning bara för att han avgudar frost! O så valde han en solhatt hos tjejernas med djur på o en keps på killarnas avd. Så ville han ha en ljusblå ryggsäck med glittrig text men jag sa att vi inte skulle köpa ryggsäck. Annars hade han fått den också.
Så min son får leka med det han vill också. Han älskar barnvagnen han har o älskar bilar/traktorer/tåg oh leka med lego.

Blev faktiskt förbannad på pappans bror som nämnde att han blir bög. (Förbannad blev jag för att bög enl honom är nått negativt o fult) så då såg han helt plötsligt ner på sin brorson.
Förbannad hade bara varit förnamnet på vad jag blivit, sådant inflytande över ett barn borde kunna klassas som minst lika skadligt som passiv rökning. Vilken dåre. Jag kan inte ens svara för hur jag betett mig om ngn kommenterat så inför mig. :(
 
Jag tänker då på små killar som väljer att leka med typiska flicksaker, som väljer det rosa och glittriga paraplyt och som vill ha klänning ibland. Det verkar väcka större reaktioner än tjejer som har kläder med byggare bob på, eller sitter i sandlådan och leker med bilar. En kille i samma sandlåda med en Barbie hade fått andra reaktioner.

Varför är det så? Varför är det mer ok för en tjej att vara "pojkflicka" än för en kille att ha tycke och smak som ses som typiskt tjejiga?
Handlar det om att mansrollen behöver vara tydligare från början? Rädsla för homosexualitet?

Jag kom att tänka på det när jag läste om en kille som blev påhoppad av en främling i leksaksaffär för att han valde en rosa och glittrig sak. Jag hör nog faktiskt aldrig samma sak hända en liten tjej som väljer en dinosaurie som leksak.

Så vad tror ni?
Det är ju helt enkelt för att killar är coola och tjejer är töntiga problem. Självklart får en pojkflicka mer cred än en flickpojke, även om hon dock inte beter sig så blygt och nervöst som en flicka bör.

Bara att se på vad som händer med saker flickor tycker om eller förknippas med popband, rockband, böcker, filmer, färger. De blir nedvärderade i all press och till och med flickor, i USA, kan fnissa lite åt att pappa råkat se en "tjejfilm" som tex nya Star Wars med en huvudperson som var just tjej.

(Coacher i Sverige säger väl inte längre -du gråter som en liten flicka, ni spelar som ett gäng tjejer, ni gnäller som kärringar. Men det var ju inte länge sedan de gjorde det.)

Tjejer är som sagt problem, fler unga pojkar än flickor säljer sig på gatorna i Sverige, men det är flickorna som är problem, killarna gör det för att de vill. Tjejerna klär sig lätt och det är ett problem som de och deras föräldrar äger och bekymrar sig över och de måste hjälpas, killarna däremot som "tagit för sig" har inga oroliga föräldrar och de behöver inte hjälpas, det är bara deras natur. Killarna behöver inte förändras för jämställdhet, de är redan perfekta, det är flickorna som ska "höja sina röster för att höras". Manliga dagisfröken ska leka hårt med pojkarna och busa med dem som de behöver, inte läsa böcker för dem och visa att det är manligt att pyssla.

Så jo det måste vi ju bara göra någonting åt såklart.
 
Det är ett erkänt problem att flickor bara har rosa. Men inte lika erkänt problem att pojkar bara får svart, blått och orange. Flickor har "tagit" alla djur också, utom arga djur som äter folk, hundar, katter, hästar, marsvin, snälla hajar osv på flickkläder enbart. Det som är kvar åt pojkarna (till t-shirts) är arga hajar som bits och dinosaurier som bits och robotar som uhm bits.

Pojkutrymmet krymper helt enkelt och när pojkar försöker ta sig utanför sitt krympande hörn så blir de flickpojkar och jagas tillbaka av vuxna män som sannolikt själva kunde ha rosa på 70-talet och läsa mängder av böcker. (rita-konstnär, laga mat-kock, läsa-författare, plugga-bli forskare osv är inte längre accepterade sysselsättningar för riktiga män. Trots att de varit manliga områden. De ska döda saker, med laser.)
 
Senast ändrad:
En sak som jag har funderat över på sistone är hur mycket av saker som är till barn som är så väldigt stereotypa och gammeldagsa.
Ett exempel är i en bok så står det ''tuff tuff säger tåget'' och på bilden är det ett ånglok med vagnar. När kommer mitt barn se ett ånglok? På museum kanske. Tågen här hemma låter dunk-dunk och det kommer knappast någon rök ur dem.

I överlag tycker jag ofta att det är just så att det tas till starka stereotyper, kanske i en eftersträvan att vara tydlig, för att barnen ska förstå, fast blir det så tydligt? Varför skulle det moderna vara mindre tydligt, eller riktigt?
De gammaldagsa könsrollerna upplever jag har blivit mer och mer vaga allteftersom samhället har utvecklas. Men varför är det inte så för barnen?

Är det inte bättre att lära sig från början att i en familj hjälps alla åt med det som de kan och om det råkar vara så att en person inte kan så är det fullt möjligt att lära sig, oavsett kön. Det är ju trots allt sällan det är själva könet som används i ett hushåll.

Intressen och smak har vi ju alla olika. Varför ska inte barn också få ha det? Jag är övertygad om att barnen själva vet vilket kön de tillhör, det är ju trots allt bara en kroppsdel och inte en färg, en typ av leksak, en syssla eller ett arbete. Vi människor är alldeles för rädda för andras åsikter att vi förlorar vår egen individualitet. Tragiskt är vad det är.
 
Jag har tre döttrar.
Mellandottern är 5,5 ar och tidigare älskade hon blatt, grönt, Blixten McQueen osv.
Alla tyckte det var sa häftigt att hon gillade sant men sa ocksa att det bara är en fas som kommer "ga över". Nu ungefär ett ar senare har det "gatt över", nu är det bara lila, rosa, prinssessor osv som gäller utat iaf. Hon förstag ju snabbt att det hon tyckte om inte var sant som en flicka ska tycka om.
Jag upplever min dotter som osäker pa sig själv och har svart att "hitta" sig själv sa jag undrar om hon inte innerst inne tycker bättre om "pojksakerna" ända.

Sa även om det skulle vara mer accepterat för en flicka att vara "pojkig" sa ses det ända som ngt som är annorlunda. Ngt som är en fas som gar över.

Ska tillägga att jag bor i Österrike som ligger ljusar efter Sverige när det gäller jämnställdhet.
 
Jag växte upp med en bror som var så nära i ålder man kan bli utan att vara tvillingar, och hos oss (början på 90-talet) fanns alltså en uppsättning flicksaker och en uppsättning pojksaker. Jag var pojkflicka, ville ha jeans och blått och tjurade ihop fullständigt om jag var tvungen att ha klänning. Lekte med min brors leksaker, gillade bilar och ishockey. Såg utseendemässigt väldigt feminin ut, vilket gjorde att vuxna uppfattade det som roligt och tufft att jag var så uppenbart ointresserad av sånt som andra tjejer gillade. Lekte helst med pojkar.

Jag har alltså egentligen enbart mött positiva reaktioner, men det är fortfarande reaktioner. Något man inte ska behöva möta för att man gillar en särskild färg eller vill ha byxor på sig. Nu är det ju nästan trettio år sen jag var liten, men jag misstänker att det i alla fall här på landsbygden inte har ändrats allt för mycket. Och att en kille som är som jag var har betydligt svårare att smälta in.
 
Jag tänker då på små killar som väljer att leka med typiska flicksaker, som väljer det rosa och glittriga paraplyt och som vill ha klänning ibland. Det verkar väcka större reaktioner än tjejer som har kläder med byggare bob på, eller sitter i sandlådan och leker med bilar. En kille i samma sandlåda med en Barbie hade fått andra reaktioner.

Varför är det så? Varför är det mer ok för en tjej att vara "pojkflicka" än för en kille att ha tycke och smak som ses som typiskt tjejiga?
Handlar det om att mansrollen behöver vara tydligare från början? Rädsla för homosexualitet?

Jag kom att tänka på det när jag läste om en kille som blev påhoppad av en främling i leksaksaffär för att han valde en rosa och glittrig sak. Jag hör nog faktiskt aldrig samma sak hända en liten tjej som väljer en dinosaurie som leksak.

Så vad tror ni?
Vanegrej förmodligen. Fast drar man det ett snäpp längre som tjej att tex klippa sig korthårig och ha "riktiga" "killkläder" så blir nog många snabbt klassade som lesbiska. Så det går nog lite åt båda håll där tror jag. Dock i lite högre åldrar då kanske än småbarn på det sättet.

Jag ser mera "pojkflicka" som en tjej med hyfsat vad man ska säga neutrala kläder som passar både och.

Jag som typisk "pojkflicka" och alltid varit har faktiskt blivit tittad konstigt på när jag gått i sneakers och jeans osv på avslutningar på skolan eller på bröllop osv när alla tjejer har klänningar osv. Så jag håller inte med om att det är så accepterat att tjejer har "killkläder" på sig.

Jag kan som max dra det till att ha vita jeans och kanske skor med en aning klack om skorna är åt det lite grövre hållet om det är en "finare" tillställning.

Vet att min farmor och en del andra var väldigt förbannade på mina föräldrar för att dom inte fick på mig en klänning när jag var liten, jag vägrade även som ettåring typ att ha klänning på mig. Alltså riktigt vägrade, det gick inte att få på mig sådant. Och det går fortfarande inte, vet inte varför men jag känner mig malplacerad och fel, har dock tvingat på mig det ett par gånger för att passa in. Och jag är verkligen inte någon som är i "fel" kropp heller.

Så jag vet faktiskt inte om det är så stor skillnad egentligen på om tjejer har killkläder eller om killar har tjejkläder, det är ju till och med lite inne för killar att ha typ rosa skjortor osv? Eller har fel där kanske.
 
Vanegrej förmodligen. Fast drar man det ett snäpp längre som tjej att tex klippa sig korthårig och ha "riktiga" "killkläder" så blir nog många snabbt klassade som lesbiska. Så det går nog lite åt båda håll där tror jag. Dock i lite högre åldrar då kanske än småbarn på det sättet.

Jag ser mera "pojkflicka" som en tjej med hyfsat vad man ska säga neutrala kläder som passar både och.

Jag som typisk "pojkflicka" och alltid varit har faktiskt blivit tittad konstigt på när jag gått i sneakers och jeans osv på avslutningar på skolan eller på bröllop osv när alla tjejer har klänningar osv. Så jag håller inte med om att det är så accepterat att tjejer har "killkläder" på sig.

Jag kan som max dra det till att ha vita jeans och kanske skor med en aning klack om skorna är åt det lite grövre hållet om det är en "finare" tillställning.

Vet att min farmor och en del andra var väldigt förbannade på mina föräldrar för att dom inte fick på mig en klänning när jag var liten, jag vägrade även som ettåring typ att ha klänning på mig. Alltså riktigt vägrade, det gick inte att få på mig sådant. Och det går fortfarande inte, vet inte varför men jag känner mig malplacerad och fel, har dock tvingat på mig det ett par gånger för att passa in. Och jag är verkligen inte någon som är i "fel" kropp heller.

Så jag vet faktiskt inte om det är så stor skillnad egentligen på om tjejer har killkläder eller om killar har tjejkläder, det är ju till och med lite inne för killar att ha typ rosa skjortor osv? Eller har fel där kanske.
En grej med det är nog att en tjej i jeans och sneakers på ett bröllop har vardagskläder på sig medan en kille i jeans och sneakers på ett bröllop på något vis ändå betraktas som uppklädd (har blivit lite kammad kanske). Antagligen iom att det är extremt magert med fina kläder till pojkar att ha till fest. Antagligen hade ingen reagerat över ett par mönstrade byxor och ballerina. Vi kan möjligen hitta ett par beiga chinos och en piké. Men i övrigt är det mest slips och fluga som gäller, det tycker jag är lite mer för vuxna egentligen så vi kör på jeans och piké, jeans och piké...

(Jo jag är frustrearad över det här med klädshopping till gossar. När "alla" skulle ut och handla till sina söta småbarn har det "alltid" funnits hur mycket som helt ursött till flickorna men som mor till pojke, då får man hålla sig till de arga hajarna, grafitti och som vanligt piké från Ralph Lauren och hur kul är det att köpa en sådan till. Likadant till jul, en ylletröja med ren? på Pop men fantastisk sammetsklänning till flickorna. Å andra sidan ska man faktiskt inte konsumera så mycket kläder. A har inte velat ha sammetsklänning btw så det har inte känts som ett självklart alternativ.)
 
Vanegrej förmodligen. Fast drar man det ett snäpp längre som tjej att tex klippa sig korthårig och ha "riktiga" "killkläder" så blir nog många snabbt klassade som lesbiska. Så det går nog lite åt båda håll där tror jag. Dock i lite högre åldrar då kanske än småbarn på det sättet.

Jag ser mera "pojkflicka" som en tjej med hyfsat vad man ska säga neutrala kläder som passar både och.

Jag som typisk "pojkflicka" och alltid varit har faktiskt blivit tittad konstigt på när jag gått i sneakers och jeans osv på avslutningar på skolan eller på bröllop osv när alla tjejer har klänningar osv. Så jag håller inte med om att det är så accepterat att tjejer har "killkläder" på sig.

Jag kan som max dra det till att ha vita jeans och kanske skor med en aning klack om skorna är åt det lite grövre hållet om det är en "finare" tillställning.

Vet att min farmor och en del andra var väldigt förbannade på mina föräldrar för att dom inte fick på mig en klänning när jag var liten, jag vägrade även som ettåring typ att ha klänning på mig. Alltså riktigt vägrade, det gick inte att få på mig sådant. Och det går fortfarande inte, vet inte varför men jag känner mig malplacerad och fel, har dock tvingat på mig det ett par gånger för att passa in. Och jag är verkligen inte någon som är i "fel" kropp heller.

Så jag vet faktiskt inte om det är så stor skillnad egentligen på om tjejer har killkläder eller om killar har tjejkläder, det är ju till och med lite inne för killar att ha typ rosa skjortor osv? Eller har fel där kanske.

Men det är inte så konstigt. Det finns inte så mycket uppklädda kläder för småpojkar att ha på sig så de blir uppklädda i ett par jeans som är hela, jumpadojor som är hela och en t-shirt utan haj som säger grrr, helst piké. (och inte uppklädda om någotdera är trasigt eller har en haj).

Jag har alltså aktivt letat efter finkläder till sonen som inte innefattar fluga eller kavaj och därmed tycker jag blir lite som om en 8 årig flicka hade högklackat och handväska och läppstift. Man kan möjligen hitta chinos till honom.

Så det är ansträngningsgraden som är problemet inte byxor, det finns möjlighet att ha på sig sidenbyxor, linnebyxor, ballerinaskor, sandaler osv osv i all evighet för en flicka. Men vardagskläderna valdes. Damerna kanske skulle tyckt att byxor, inte jeans, och piké var uppklätt även på dig, hade jag som liten ibland. 70-tal iofs, fick självklart inte ha långt hår förrän jag fyllde sju heller (lustigt nog har A samma frisyr idag som jag hade då :p)

Det är en total öken och jätteirriterande med fina kläder, jag har varit besviken på det sedan barnet föddes. Jul? fina kläder? på POP, nope, det finns röda sammetsklänningar bara (och han vill inte ha klänning). Sommarfest? jeans och piké, bröllop? jeans och piké, julafton? jeans och piké. Är det kallt kan man i alla fall ha en V-ringad tröja över och tja ett par jodphurskängor kanske. Nåja jag överdriver, man kan alltid köpa samma sak med dyrare märke till fest. Kanske en ny fin piké från Ralph Lauren? och en V-ringad från Gant?
 
Senast ändrad:
Så det är ansträngningsgraden som är problemet inte byxor, det finns möjlighet att ha på sig sidenbyxor, linnebyxor, ballerinaskor, sandaler osv osv i all evighet för en flicka. Men vardagskläderna valdes. Damerna kanske skulle tyckt att byxor, inte jeans, och piké var uppklätt även på dig, hade jag som liten ibland.
Fast nä, för mig var det inte byxor i sig utan det var jeans som gällde. Skulle aldrig ha på mig sidenbyxor eller linnebyxor eller ballerinaskor osv..

Jag vet inte vad för nåt fint är till pojkar men jag vet att jag faktiskt har blivit tittad lite konstig på under min uppväxt pga att jag alltid haft killkläder oavsett vart jag varit. Inte bara på fina tillfällen så att säga. Så jag tror inte det är så mycket mindre konstigt med att tjejer har killkläder än tvärtom alltid. Beroende på lite vad det är då, jag hade nog inte kunnat låta bli att titta till en extra gång om en kille kom i rosa klänning.
 
En grej med det är nog att en tjej i jeans och sneakers på ett bröllop har vardagskläder på sig medan en kille i jeans och sneakers på ett bröllop på något vis ändå betraktas som uppklädd (har blivit lite kammad kanske). Antagligen iom att det är extremt magert med fina kläder till pojkar att ha till fest. Antagligen hade ingen reagerat över ett par mönstrade byxor och ballerina. Vi kan möjligen hitta ett par beiga chinos och en piké. Men i övrigt är det mest slips och fluga som gäller, det tycker jag är lite mer för vuxna egentligen så vi kör på jeans och piké, jeans och piké...

(Jo jag är frustrearad över det här med klädshopping till gossar. När "alla" skulle ut och handla till sina söta småbarn har det "alltid" funnits hur mycket som helt ursött till flickorna men som mor till pojke, då får man hålla sig till de arga hajarna, grafitti och som vanligt piké från Ralph Lauren och hur kul är det att köpa en sådan till. Likadant till jul, en ylletröja med ren? på Pop men fantastisk sammetsklänning till flickorna. Å andra sidan ska man faktiskt inte konsumera så mycket kläder. A har inte velat ha sammetsklänning btw så det har inte känts som ett självklart alternativ.)

Ja fy sjutton för att handla kläder till en grabb. När jag handlade åt min unge när han var i tidiga tonåren så konstaterade vi krasst att ungefär 20% av affärsytorna var killkläder resten var tjejkläder.
 
Fast nä, för mig var det inte byxor i sig utan det var jeans som gällde. Skulle aldrig ha på mig sidenbyxor eller linnebyxor eller ballerinaskor osv..

Jag vet inte vad för nåt fint är till pojkar men jag vet att jag faktiskt har blivit tittad lite konstig på under min uppväxt pga att jag alltid haft killkläder oavsett vart jag varit. Inte bara på fina tillfällen så att säga. Så jag tror inte det är så mycket mindre konstigt med att tjejer har killkläder än tvärtom alltid. Beroende på lite vad det är då, jag hade nog inte kunnat låta bli att titta till en extra gång om en kille kom i rosa klänning.
Fast egentligen har ju enbart väldigt unga pojkar klätt upp sig om de har jeans, dvs om de är under 12 eller så. Så de måste ju också byta till någonting annat än jeans egentligen för att vara uppklädda, spelar ingen roll för dem heller om de föredrar jeans. Min man föredrar också jeans men har ändå kavaj på bröllop. Jag tittade definitivt förvånat på en kille som kom i dekiga jeans och trasiga sneakers på bröllop för uhm tio år sedan och minns det tydligen också.

Jag tittar definitivt extra efter killar i kjol, vi har ett par som går i ursnygg grå kilt här i stan. Inte ett dugg feminint iofs.
 
Senast ändrad:
Vanegrej förmodligen. Fast drar man det ett snäpp längre som tjej att tex klippa sig korthårig och ha "riktiga" "killkläder" så blir nog många snabbt klassade som lesbiska. Så det går nog lite åt båda håll där tror jag. Dock i lite högre åldrar då kanske än småbarn på det sättet.

Jag ser mera "pojkflicka" som en tjej med hyfsat vad man ska säga neutrala kläder som passar både och.

Jag som typisk "pojkflicka" och alltid varit har faktiskt blivit tittad konstigt på när jag gått i sneakers och jeans osv på avslutningar på skolan eller på bröllop osv när alla tjejer har klänningar osv. Så jag håller inte med om att det är så accepterat att tjejer har "killkläder" på sig.

Jag kan som max dra det till att ha vita jeans och kanske skor med en aning klack om skorna är åt det lite grövre hållet om det är en "finare" tillställning.

Vet att min farmor och en del andra var väldigt förbannade på mina föräldrar för att dom inte fick på mig en klänning när jag var liten, jag vägrade även som ettåring typ att ha klänning på mig. Alltså riktigt vägrade, det gick inte att få på mig sådant. Och det går fortfarande inte, vet inte varför men jag känner mig malplacerad och fel, har dock tvingat på mig det ett par gånger för att passa in. Och jag är verkligen inte någon som är i "fel" kropp heller.

Så jag vet faktiskt inte om det är så stor skillnad egentligen på om tjejer har killkläder eller om killar har tjejkläder, det är ju till och med lite inne för killar att ha typ rosa skjortor osv? Eller har fel där kanske.
Fast här tror jag problemet är jeans och inte killkläder. I min värld är inte jeans uppklätt, det kan vara vårdat, men inte uppklätt och jag hade inte tyckt en kille i jeans och sneakers hade varit uppklädd nog för ett bröllop tex. Chinos eller kostymbyxor eller skräddade byxor av något slag hade varit mer lämpligt och ett par finare skor och hade en tjej haft på sig det hade jag tyckt att det var uppklätt också. Men just jeans är vardagsklädsel för mig.

I övrigt är jag glad att mina föräldrar aldrig gjorde någon stor grej av att jag gillade att leka med lego, bilar och Barbie och min bror fick en egen Barbie i present när han önskade sig det. Att vi fick vara så som vi ville. Jämställdhet i all ära, men jag tycker nog att det är viktigast att barnen får vara och leka som de vill oavsett kön. Tyvärr finns det ju dem som vägrar rosa kläder till tjejer för att det är sterotypiskt och det känns också fel.
 
Det är ett erkänt problem att flickor bara har rosa. Men inte lika erkänt problem att pojkar bara får svart, blått och orange. Flickor har "tagit" alla djur också, utom arga djur som äter folk, hundar, katter, hästar, marsvin, snälla hajar osv på flickkläder enbart. Det som är kvar åt pojkarna (till t-shirts) är arga hajar som bits och dinosaurier som bits och robotar som uhm bits.

Pojkutrymmet krymper helt enkelt och när pojkar försöker ta sig utanför sitt krympande hörn så blir de flickpojkar och jagas tillbaka av vuxna män som sannolikt själva kunde ha rosa på 70-talet och läsa mängder av böcker. (rita-konstnär, laga mat-kock, läsa-författare, plugga-bli forskare osv är inte längre accepterade sysselsättningar för riktiga män. Trots att de varit manliga områden. De ska döda saker, med laser.)

Jag upplever tvärtom att det är flickutrymmet som krymper. Jag har förskolebarn, och i princip så finns det tre färger för flickorna: rosa, lila och vitt. De flesta flickor klär sig enbart i de tre färgerna. Alla andra färger är pojkfärger. Alla flickor har långt hår, medan pojkarna kan ha både långt och kort hår. Osv.
 
Det känns som det är en hel del nyanser här, inte bara beroende på kön, utan hur bra barnet ändå "lyckas" vara sitt kön. Det blir blickar om pojkar har rosa, men mindre om han samtidigt sitter och leker med en traktor. Då lyder tankarna snarare "ja, han kanske blir bög, men han blir inte sån -där- bög", för även där finns ju en gradering i vad som är bra och dåligt. Det stereotypiska maskulina anses ju fortfarande lite bättre.

Men flickor har inte heller det där utrymmet, det feminina är den enda egentliga rätta vägen, så har barnet klänning så är det helt okej att också spela fotboll, fast "alla fotbollstjejer är ju lesbiska". Det är värre om hon skriker när hon blir påtvingad klänning, för då är hon ju en -sån där- och folk tittar snett.

Så, "pojkflicka" är lite mer positivt, men lite, så länge det inte bryter mot cis&hetero-normen, och det är väl egentligen det som det handlar om i slutänden för "flickpojkar" också. Sticka ut är helt enkelt dåligt i folks ögon.
(obs jag är färgad av mina upplevelser i en småstad.)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp