Sv: Varför tycker man om vissa hästar?
Jag tror det är för att man klickar olika med olika hästar, alltså man klickar med vad man gillar, ibland kanske det är något i hästens ögon som får en att tänka "åååh", ibland kanske det är just att hästen är lite "stick och brinn", väldigt olika vad varje persons energi klickar med de olika hästarnas energi.
Dom bästa hästarna för mig är dom hästarna som jag egentligen inte ser framsteg med, men som jag sen en dag bara upptäcker att "WOW" är det här min häst, är det såhär långt vi kommit?!
Hästarna jag fallit för är dom hästar som faktiskt står på bakbenen, backar ner i diken, bockar, kastar av osv..
Alltid har jag fastnat för dom hästar som jag alltid ramlar av..
Första riktiga hästen jag verkligen älskade och gör än idag var ett varmblodssto som inte var inriden men ägaren sa att hon var det. Den hästen ramlade jag av många gånger och hon bet och sparkade mig massor, men en dag bara föll allt på plats och allt klickade och jag kommer aldrig glömma henne! Hon fick mig att inse att vi stog på 0 och gasade oss fram till 100 och vad vi åstakom på den lilla tiden fick mig att känna mig lycklig.
Den andra hästen var min förra, han såg inte mycket ut för världen när jag provred honom och han var väl inte så mycket häst som jag ville ha, slö och lat... Men tog hem honom ändå och jisses så han bråkade med mig och gud vad jag efter varje ridtur kom hem till pappa och grät över den förbannade jävla skithästen som inte kunde galoppera, svänga, gå framåt osv, men ju mer pappa stöttade mig och förklarade varför han gjorde si och så, ju mer började jag älska min fina häst och förstå honom, och inse vilken fin vän han var och 4 år senare så gjorde han allt för mig och jag gjorde allt för honom. Min vackra fina Kasper
Jag kommer ALDRIG få en häst som honom igen, den trygghet och glädje han skapade för mig enda in i det sista, när jag fick beskedet att enda alternativet var avlivning, även då står han och får mig att känna mig trygg och den sista knuffen han gav mig kommer jag aldrig glömma
Nu den sista här då som jag äger just nu, han såg jag på annons när han var 1,5, jag sa då till min mamma att den där hästen är min, åkte och kollade på honom, velade och tackade nej, sen var han ute på annons igen som 2 åring och då tog jag hem honom. Han är idag 4 år och jag har både hatat och älskat denna häst. Men i förra veckan fick jag se att det verkligen var min häst, jag visste då att han är min och bara min. Så av någon konstig anledning så har det klickat nu och jag känner mig riktigt stolt över våran resa tillsammans och att vi kommit så långt fast det bara känts som vi står stilla. Jag hoppas vi får många fina år framöver!