Varför tycker man om vissa hästar?

Novisis

Trådstartare
Har funderat lite på vad det är som gör att man trivs så bra med och tycker om vissa hästar mer än andra. Vad tror ni?

Jag är tokkär i min nya häst och jag tror att det beror på att hon får mig att känna mig duktig (ego-boost! :D) och att hon alltid är glad och positiv :love: Vi klickar liksom, hennes sätt att vilja ridas passar min ridstil. Dessutom är hon väldigt snäll. Gillar att jag ena dagen kan skritta ut barbacka på långa tyglar med min lille son framför mig på hästryggen och nästa dag rida skolor eller fräsa fram i snabb tölt. Hon är med på allt :)

Nu blev det visst en liten hyllning till min häst... :o :love:
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Jag gillade min första häst mer än min nuvarande. Låter taskigt men jag klickade mer med min första. Han gick med på allt utan protester och det var nästan bara att åka med. Man kunde släppa han och galoppera det fortaste man kunde och sen lugn som en filbunke. Lyssnade alltid på ens signaler direkt. Behövde aldrig övertala honom eller "brottas" haha. Trippade aldrig, aldrig rädd eller nervös. Trevlig i alla situationer både från marken och på ryggen. Hoppade allt. Han följde mina villkor. Han blev triggar och pigg när jag "lät honom", ville jag ha honom lugn så var han det.

Min nuvarande gillar jag givetvis! :) men han är mer "slita arslet av sig" för att få honom att jobba. Haha. INGET är gratis. Ibland är han helt hopplös och då blir jag irriterad. Han är snäll!! Men ser tuff ut ;) ska nafsas och vara typiskt "skrämma bort ungarna" (aka trött ridskolehäst). Ser sur ut allt för jämnan och inte särskilt gosig även om han ibland trivs med lite kliande på huvudet ;) jag litar inte på han lika mkt som jag litade på min förra. Han är lugn och hetsar inte upp sig i onödan iaf :) ibland seg som en snigel och ibland går det fortare än storhästarna (fast inte het). Man vet inte hur ridturen kommer se ut" med honom. Varierar från dag till dag och hans humör. Han är envis och kan testa en lite (alltså genom att smita undan från skänkeln osv)
 
Senast ändrad:
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Eftersom alla levande varelser är individer så klickar man olika. Vissa trivs man med vissa inte.

Jag älskar också min häst. Den första hästen i mitt liv som är MIN:D trots att jag är 50+och hållit på med hästar nästan hela livet. Dock mest från marken (och i bilen körande döttrar och div ponnyer och hästar) de senaste 30 åren. Men jag känner sådan ödmjukhet inför hennes tålamod med mig som nu försöker återuppta min egen ridning.
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Jag vet inte. Jag har två, den ena, den jobbiga och objektivt sett dåliga hästen av mina två älskar jag till förbannelse. Den andra är vacker som en dag och som dansar fram med vem som helst som ryttare, hon är bara är snäll, go och mysig - och henne ska jag sälja. Vi klickar inte!
Jag fattar ingenting!
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Mitt livs stora kärlek (förutom min dotter) är och kommer alltid att vara min första häst. Han var mitt allt, han var med genom alla tonårens jobbigheter, min dotters födelse, min examen osv. Varje kväll satt jag i boxen och läste med hans huvud i mitt knä. Vi red långa turer i skogen, tuffade fram i galopp, mötte älgar, badade i sjöar, hittade på bus. Kommer aldrig att finnas en sån häst igen :love:

När jag fick ta bort honom pga ålderskrämpor kunde jag inte se åt hästar på bra länge. De hästar jag haft nu har jag tyckt om, men det är allt. Ingen sådär 'min' häst.

Sen hade min dotter en ponny på foder förra året som jag verkligen fastnade för. Av någon konstig anledning för h*n var inte alls som jag tycker om egentligen. Men det var något med h*n som klickade i mig.
Har nu skadat mig så illa att jag inte kan rida och nu har min dotter en ny ponny. Inte särskilt fäst vid den, men det kanske blir bättre med tiden. Men kommer aldrig att finnas en annan som min gammelman. Den här ponnyn är ju förhoppningsvis dotterns 'gammelman' nu när hon är på väg in i tonåren. :)

Jag tycker oftast om lite egna hästar med stor personlighet- om man väl lär känna dem. Oftast surtanter/surgubbar med mycket egna åsikter. :)
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Min nuvarande häst är nog min favorit. Min första häst älskade jag högt, men han var tuff och orsakade mig blåmärken, hjärnskakningar mm så jag tror att min nuvarande, mycket snälla och kloka häst har första platsen. Hennes klokhet och lugna humör smittar mig. Jag blir glad av att se henne. Hon är så väluppfostrad, alla berömmer henne för det, och så vänlig mot alla. Barnen kan hantera henne utan att bli omkullsprugna eller omkulldragna av henne. De borstar, smiter ibland under magen på henne, kramar benen, pussar hennes mage och hon bara är lugn och tillåter det. Hon blir inte rädd för något, grips aldrig av panik.

Jag har aldrig träffat en sådan häst förut. En häst som upplevs mer världsvan och så mycket klokare än vad jag är. Hon har lärt mig massor och jag har massor kvar att lära mig av henne. Hos henne är jag trygg. Jag är lite rädd för andra hästar, men aldrig för henne och har faktiskt aldrig varit. Hur kan man vara rädd för en häst som tänker sig för innan hon sätter ner hoven på marken så hon inte råkar trampa på en människa? Som inte går över människor bara för att komma undan någon annan häst, som inte flyttar på sig i onödan när något barn är i närheten, som alltid tänker längre än näsan räcker och som aldrig någonsin är elak på några vis?!

Hon passar mig också eftersom hon inte är närgången, påträngande eller trängs, hon gör mig lugn och trygg.
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

För att hästar är olika :D

Tycker man märker nästan bara genom att titta på hästen om man kommer gilla den eller inte.
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Jag har alltid fastnat för ston med lite humör av någon underlig anledning... Medryttarhästar och ridskolehästar. Som bits och surar, men som blir goa när man lär känna dem. Har träffat många fina valacker, men aldrig fått samma band till dem som med ston.

Skaffade min första egna häst förra året och då letade jag efter en valack som var snäll och lättriden, gärna fux eller skimmel. Vad skaffade jag mig? Ett brunt STO, lite svårriden, och som jag får tillrättavisa nästan varje dag (känns det som) på stallgången...
Men hon är den bästa hästen jag träffat! Söt, snäll, lättlärd och jätterolig! (Kan en häst ha humor??)
Hon älskar att hoppa liksom jag, och hon blir så glad när man öppnar boxdörren varje gång. Jag får en utmaning när jag rider och hon kan få mig att känna att jag flyger när vi är ute å galopperar så snabbt att ögonen tåras av fartvinden. :) Men samtidigt är hon så snäll att man kan skritta ut barbacka på trafikerad väg eller slänga upp mamma som är rädd för "hög" fart.

Hon är så där precis lagom snäll utan att vara tråkig, och precis lagom busig för att inte gå matte på nerverna. :)
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

För mig är de hästar jag fäst mig vid, sådana som känns som att de gillar mig. De tycker att vissa saker är lite småäckliga men står ut för att dom gillar mig (inbillar jag mig). Hästar som inte bryr sig om ifall jag eller någon annan rider/myser, de fastnar jag inte så mycket för, utan för mig är det det här med att känna sig "utvald" som gör att jag fastnar. :)
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Jag tror det är för att man klickar olika med olika hästar, alltså man klickar med vad man gillar, ibland kanske det är något i hästens ögon som får en att tänka "åååh", ibland kanske det är just att hästen är lite "stick och brinn", väldigt olika vad varje persons energi klickar med de olika hästarnas energi.
Dom bästa hästarna för mig är dom hästarna som jag egentligen inte ser framsteg med, men som jag sen en dag bara upptäcker att "WOW" är det här min häst, är det såhär långt vi kommit?!
Hästarna jag fallit för är dom hästar som faktiskt står på bakbenen, backar ner i diken, bockar, kastar av osv..
Alltid har jag fastnat för dom hästar som jag alltid ramlar av..

Första riktiga hästen jag verkligen älskade och gör än idag var ett varmblodssto som inte var inriden men ägaren sa att hon var det. Den hästen ramlade jag av många gånger och hon bet och sparkade mig massor, men en dag bara föll allt på plats och allt klickade och jag kommer aldrig glömma henne! Hon fick mig att inse att vi stog på 0 och gasade oss fram till 100 och vad vi åstakom på den lilla tiden fick mig att känna mig lycklig.

Den andra hästen var min förra, han såg inte mycket ut för världen när jag provred honom och han var väl inte så mycket häst som jag ville ha, slö och lat... Men tog hem honom ändå och jisses så han bråkade med mig och gud vad jag efter varje ridtur kom hem till pappa och grät över den förbannade jävla skithästen som inte kunde galoppera, svänga, gå framåt osv, men ju mer pappa stöttade mig och förklarade varför han gjorde si och så, ju mer började jag älska min fina häst och förstå honom, och inse vilken fin vän han var och 4 år senare så gjorde han allt för mig och jag gjorde allt för honom. Min vackra fina Kasper<3 Jag kommer ALDRIG få en häst som honom igen, den trygghet och glädje han skapade för mig enda in i det sista, när jag fick beskedet att enda alternativet var avlivning, även då står han och får mig att känna mig trygg och den sista knuffen han gav mig kommer jag aldrig glömma<3

Nu den sista här då som jag äger just nu, han såg jag på annons när han var 1,5, jag sa då till min mamma att den där hästen är min, åkte och kollade på honom, velade och tackade nej, sen var han ute på annons igen som 2 åring och då tog jag hem honom. Han är idag 4 år och jag har både hatat och älskat denna häst. Men i förra veckan fick jag se att det verkligen var min häst, jag visste då att han är min och bara min. Så av någon konstig anledning så har det klickat nu och jag känner mig riktigt stolt över våran resa tillsammans och att vi kommit så långt fast det bara känts som vi står stilla. Jag hoppas vi får många fina år framöver!
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Well, för att våra personligheter är olika och därmed gillar vi olika :p

De hästar jag tycker om är trevliga och är väldigt sociala av sig. Hästar som väldigt lätt förstår instruktioner och även de regler jag har..men de får gärna vara lite småbusiga också och ha karaktär

Det värsta jag vet är hästar som är totalt obrydda om en och såna som man måste påminna sjutton gånger. Så av en anledning väljer jag helst valack eftersom att jag tycker att ston brukar tendera till att vara just så som jag inte vill :D

Och många andra tycker precis tvärtom hur jag tänker, inget fel med det
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Tycker man märker nästan bara genom att titta på hästen om man kommer gilla den eller inte.

Så är det för mig också! Och när jag väl har sett att jag gillar hästen, så är jag också mycket mer tolerant för diverse små egenheter som hästen kan ha.

Precis som med människor, faktiskt. ;)

Jo, men vad är det som gör att man gillar hästen eller inte??? ;)

Vad är det som gör att man gillar vissa människor mer än andra? Det är inte lätt att svara på det heller.
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Jo, men vad är det som gör att man gillar hästen eller inte??? ;)

Jag funderar verkligen på det där. Verkligen. Nämner mina två längre bak i tråden och jag fattar inte varför jag och lillhäst inte klickar. Hon är underbar!
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Jo, men vad är det som gör att man gillar hästen eller inte??? ;)
Tycker inte alls det är konstigt. Precis som att man kan dras till vissa människor mer än andra. Det är ju individer som utstrålar olika energier och vissa passar man med och vissa bara känner man att nej, funkar inte.
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Min "gammelman" kommer ju alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Har varit MYCKET blod, svett och tårar men då har även framgångarna kännts extra bra. Han är en väldigt stor personlighet. Det är den hästen jag lärt mig mest på och jag har förbättrat min ridning (framförallt balans och avramlingsteknik, hehe:D) väldigt mycket med honom.

Unghästen är raka motsatsen ridmässigt och hans temperament passar mig mycket bättre. Framåt, känslig men inte dum. Varje ridpass på honom är kul!
Har aldrig träffat en så kelig häst heller, han nästan attack-kelar med en när man kommer till stallet.

Jag har svårt för stora, buffliga, långsamma hästar.
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Jag har undantagslöst förälskat mig i hästar ingen annan har velat ha. Hästar som har bitits fram, sparkats bak och varit allmänt obekväma i mitten. Hästar som har anfallit i hagen, varit dominanta och tjuriga. I samtliga fall, utom min första mycket speciella herre, har samtliga varit ston. Fem av dem har dessutom varit skimlar trots att jag egentligen inte gillar färgen.

Jag har helt enkelt en förkärlek för "svåra" hästar. För mig har detta alltid varit ett plus, jag har alltid fått ha hästarna för mig själv. En bidragande orsak är säkert att jag egentligen aldrig har haft råd att rida. Jag har helt enkelt fått ta vad som har blivit "över".

Jag hoppas att jag någon gång i livet ska ha råd att köpa egen häst. Jag drömmer om en kolsvart PRE valack med vit stjärn i pannan. Jag lovar att jag kommer att komma hem med ett skimmelsto med tveksam härstamning och lynne.
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Jag hoppas att jag någon gång i livet ska ha råd att köpa egen häst. Jag drömmer om en kolsvart PRE valack med vit stjärn i pannan. Jag lovar att jag kommer att komma hem med ett skimmelsto med tveksam härstamning och lynne.

:D

Nej, det blir ju sällan som man tänkt sig :p
 
Sv: Varför tycker man om vissa hästar?

Så är det för mig också! Och när jag väl har sett att jag gillar hästen, så är jag också mycket mer tolerant för diverse små egenheter som hästen kan ha.

Precis som med människor, faktiskt. ;)



Vad är det som gör att man gillar vissa människor mer än andra? Det är inte lätt att svara på det heller.

Precis, det bara syns liksom :D

Min häst som exempel var den enda jag inte tyckte om när han var liten (föl-blivande 2-åring) men jag är VÄLDIGT dålig på så unga hästar, får inte mycket känsla alls för deras personlighet.

När han flyttade hem till oss som 2.5 år var det dock kärlek vid första ögonkastet :love: Och samma känsla får jag VARJE gång jag ser honom än idag, snart 10 år gammal.

Jag tycker jättemycket av hästens personlighet syns utanpå. Om den är känslig, lättstressad, vettig i huvudet osv. Och om den bara rör sig lite och man tar/får lite kontakt med den så tycker jag man får veta typ allt. Innan man ens fångat den alltså. Det känns åtm så och jag "känner igen" de flesta kommande beteenden.

Därför har jag aldrig fattat det där med provridning osv, det är för mig rätt irrelevant (om jag nu inte vill veta att hästen är kolugn i trafiken eller liknande innan tex).
 

Liknande trådar

Anläggning står i ett dilemma, har blivit erbjudit en stallplats i ett stall som är närmare mitt hem & även har mycket positiva saker med sig men...
2
Svar
29
· Visningar
5 236
Övr. Barn Min sjuåring kissar på sig nästan dagligen. Vi har efter rätt lång väntetid fått en tid till barn-ungdomsmottagning, men att det nog...
Svar
18
· Visningar
3 016
Senast: Badger
·
Ridning Hejsan! Jag rider på ridskola just nu som jag trivs väldigt bra på. Finns vissa hästar jag klickar med direkt och som jag får en jätte...
Svar
2
· Visningar
1 566
Senast: Ananazen
·
Hästmänniskan Okej, detta kan nog bli ett ganska långt inlägg, men du väljer själv om du vill läsa hela eller ej. Hästar, ridning, trav, har varit...
2
Svar
22
· Visningar
4 314
Senast: shia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hönstråden II
  • Mata småfåglarna
  • Skällande hundar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp