E
Eccentric
Jag är en s.k. återfallsryttare. Red i ca 5 år, först på ridskola men sedan har jag även haft medryttarhästar. s
Sedan gav jag upp ridningen helt eftersom mitt intresse svalnade och tiden inte räckte till. Fick helt plötsligt en massa tid över och började fundera på det där med hästar, och det slutade med att jag började på ridskola i april i år. Trivs jättebra med det, onsdagarna är som heliga för mig nuförtiden!
Dock har jag inga andra hobbyes längre (spelade förut basket, vilket tog upp en hel del tid), så jag har ganska så mycket tid över. I princip det enda jag gör är att gå till skolan. Sen är jag bara hemma, är knappt ens med kompisar längre. Trivs bra ensam.
Men nu är det så att jag länge velat ha en medryttarhäst, har suttit och drömt tillbaka till tiderna då man hade det och allt var så självklart. I tankarna känns det ju bara så himla kul!
Har svarat på flera annonser ang. att bli medryttare, men när ägarna sedan är intresserade, nä DÅ vill jag helt plötsligt inte längre!
Nu i veckan har jag svarat på en annons, till och med varit ut och provridit ikväll. Stallet är jättenära, ca 10 min promenad hemifrån mig (skitbra eftersom jag inte har körkort).
Kändes jättebra när jag var där, ägaren verkade trevlig och sådär. Vi kom överens om att ha en prövotid på ca en månad och sen se vad som händer.
Men nu när jag kommer hem så känner jag.. Att jag tvekar!! Hästen var jättefin och stallet var litet och mysigt, och så känner jag ju till omgivningarna och så, så allt är ju helt bra.
Det är som att jag backar ur när det blir allvar, när det inte längre är i mina fantasier..? För annars går jag hemma och gnäller över att jag inte har något att göra, att det skulle vara så kul att ha en medryttarhäst, men sen när jag väl har chansen, då vill jag inte!
Är det jag som har blivit för bekväm, eller vad tycker ni det låter som?
Vet inte riktigt vad jag ville med tråden.. Skriva av mig antar jag..
Sedan gav jag upp ridningen helt eftersom mitt intresse svalnade och tiden inte räckte till. Fick helt plötsligt en massa tid över och började fundera på det där med hästar, och det slutade med att jag började på ridskola i april i år. Trivs jättebra med det, onsdagarna är som heliga för mig nuförtiden!
Dock har jag inga andra hobbyes längre (spelade förut basket, vilket tog upp en hel del tid), så jag har ganska så mycket tid över. I princip det enda jag gör är att gå till skolan. Sen är jag bara hemma, är knappt ens med kompisar längre. Trivs bra ensam.
Men nu är det så att jag länge velat ha en medryttarhäst, har suttit och drömt tillbaka till tiderna då man hade det och allt var så självklart. I tankarna känns det ju bara så himla kul!
Har svarat på flera annonser ang. att bli medryttare, men när ägarna sedan är intresserade, nä DÅ vill jag helt plötsligt inte längre!
Nu i veckan har jag svarat på en annons, till och med varit ut och provridit ikväll. Stallet är jättenära, ca 10 min promenad hemifrån mig (skitbra eftersom jag inte har körkort).
Kändes jättebra när jag var där, ägaren verkade trevlig och sådär. Vi kom överens om att ha en prövotid på ca en månad och sen se vad som händer.
Men nu när jag kommer hem så känner jag.. Att jag tvekar!! Hästen var jättefin och stallet var litet och mysigt, och så känner jag ju till omgivningarna och så, så allt är ju helt bra.
Det är som att jag backar ur när det blir allvar, när det inte längre är i mina fantasier..? För annars går jag hemma och gnäller över att jag inte har något att göra, att det skulle vara så kul att ha en medryttarhäst, men sen när jag väl har chansen, då vill jag inte!
Är det jag som har blivit för bekväm, eller vad tycker ni det låter som?
Vet inte riktigt vad jag ville med tråden.. Skriva av mig antar jag..