Varför dessa måsten...?

[javill]

Sv: Varför dessa måsten...?

De enda måsten vi har är BVC, tandläkarbesök och besök till örondoktorn med pojken. Det är ganska ok. Numera finns det lite aktiviteter som barnen går på och dessa kan jag tycka känns som måsten ibland. De har gått på simskola de senaste två åren men, jag ville inte mer nu i höst. Kass tider och med en man som jobbar borta lite oregelbundet var det för bökigt tycker jag. Fotboll har de gått på tidigare och vill nu börja igen. Så det blir väl att bita ihop och prova en omgång igen. Sen rider de en gång i veckan på ridskola men, det är ju bara kul!

Det jag kan tycka är jobbigt ibland är när de vill leka med kompisar på helgen och det innebär att jag måste köra en massa hit och dit. Jag brukar begränsa det så att det i alla fall blir en kompisfri dag fre-sön.

 

[Cillavan]

Sv: Varför dessa måsten...?

Kan inte annat än hålla med om allt ni skrivit. Jag tror att det beror lite på om man har ett intresse eller inte (obs, läs liv! :smirk: ). Vi har ju alla åtminstone ett intresse som vi lever för, hästarna. Och de ingår i livet lika mycket (nästan) som barnen. Jag tycker så mycket om mina hästar att den dagen jag måste sälja någon för att jag inte hinner/har råd kommer jag att bli jätteledsen, och jag tänker mig att ni känner likadant. De är en så otroligt viktig del i livet.
Men många har ju inte ett fritidsintresse (??hur nu det går?). Och då får man helt plötsligt en massa tid och framförallt saknar man kanske ett socialt liv om man jobbade innan osv. Då är det väl iofs bra med alla dessa aktiviteter, men själv skyr jag dem. Jag ska faktiskt försöka gå på öppna kyrkgrejsimojset för Julians skull nu när han gärna vill leka med andra barn, men det kommer inte att bli så ofta eftersom jag ändå måste hinna med mitt med hästarna. Sedan tror jag också att det är bättre för barnen om de inlemmas i ens vardagsliv på en gång i stället för att allt ska kretsa runt dem. Förr hade man alltid med sig sina barn som också ofta fick hjälpa till och jag tror att det var väldigt tillfredsställande att få lite egna uppgifter. Observera nu att jag inte menar att man ska ha barnarbete, utan ett naturligt sätt för barnen att komma in i livet.
Som vi pratade om i tråden om mammagrupper så är det ju inte heller så att man gillar alla andra bara för att de också har barn! Jag tycker också att det kan bli väldigt tjatigt att bara prata en massa bebissnack. SÅ himla kul är det ju inte att höra om hur långt andras barn kan kasta en spya osv.

 

[Nidorina]

Sv: Varför dessa måsten...?

Vi har stor familj, 5 barn och vi får lägga en hel del åt sidan av våra egna önskningar, ja... helt enkelt för att ingen är mer än människa och man måste ju jobba. Alltså går fritiden till största delen åt att vara med barnen och stötta dem med deras aktiviteter och läxläsning m m.
Jag skulle inte kunna tänka mig att först jobba, och sedan ägna hela eller knappt ens delar av fritiden åt att ha "egen tid" för då blir det ju ingen tid över för barnen!
Men...vi gillar att resa, så vi lyckas ibland spara ihop till resor med alla barnen. (har även varit 3 ggr utomlands själva utan barnen men jag måste erkänna att jag saknar barnen hemskt, och kommer nog inte att resa långt utan dem igen på flera år)
Vi är "skoterfanatiker" och gör många härliga turer med barnen, men ibland även bara jag och gubben så man får gasa lite
Jag sitter gärna vid datorn och OK, då "ägnar" jag mig ju inte åt barnen men finns iaf i närheten så de kan komma till mig om de vill.
Sedan har jag mina djur och det kan vara snudd på meditation att komma ut och pyssla med djuren medan barnen är sysselsatta med sitt (våra barn är så stora att man kan utan minsta problem lämna dem ensamma ett par timmar om man vill det).
Älskar att gå på bio och ibland följer barnen med, ibland inte. Jag har hobbyer som jag redan nu "vet" att jag kommer att satsa mer på då mina barn är ännu större, går gymnasiet åtminstone, men jag tycker inte jag kan göra det i stor utsträckning så länge jag har barn i grundskolan för jag tycker de behöver mig och min tid.

 

[EVA]

Sv: Varför dessa måsten...?

Det finns bara ett måste .Ta hand om barnen .Om jag sedan går på babysång eller mockar i stallet spelar väl ingen roll, vi är ju tillsammamns. Alla mina killar har lärt sig gå på långa breda stallgångar ,perfekt yta för lära gå vagnarna. Sjunger gör vi när vi mockar eller promenerar precis lika bra som på babysång grupperna.

 

[Tee Showah]

Sv: Varför dessa måsten...?

Jag har nog som många andra i inläggen skrivit inte känt att man måste ge upp "sitt" för att man får barn! Tur att man hade hjälten som trots att han själv jobbade skift villigt "tog över" hemma så att jag kunde åka till stallet och få en stund med för mig själv!

Barn är små fantastiska typer...

 

[aker]

Sv: Varför dessa måsten...?

Är också en av dom mammor som anses som "konstig"...dottern 7 år har redan i magen fått följa med på våra häst och hund aktiviteter ! Jag vill också fortsätta med mitt vanliga liv och tror att barn mår bra av att vara med i vardagslivet. Men det är jobbigt att ständigt behöva förklara sig hur man hinner och hur man orkar ! Jag orkar pga av att jag kan ha kvar min häst. Skillnaden mot tidigare tycker jag är att man får dra ner ambitionen litegrann, inte alltid kunna rida varje dag t.ex. men då kan man ju pyssla med pållen istället och ta barnet med !

Mvh Aker

 

[Tee Showah]

Sv: Varför dessa måsten...?

Är faktiskt uppriktigt förvånad över att det är så många som faktiskt vill och är hemma med sina barn! Jag var hemma med mina tvillingar till de började förskolan och jag älskade att vara hemma med dem och se dem växa till och göra framsteg! De har insprirerat mig till mycket och jag skrev mycket under den tiden - både historier och sånger...(vad sägs som en hit som "Det är vad små smörgåsar är bäst på... eller "Inga baciller på bordet idag"...)

Men det var en pärs varje gång man skulle gå på sådana här tester hos distriktssköterskan! De hackade konstant på mig för att jag var hemma och var oroliga över att barnen skulle fara illa av att vara hemma. Att vi bodde på landet isolerat var de ju bekymrade över också. Som att jag isolerade mina barn från andra barn för att jag var hemma och att vi bodde som vi gjorde! Trodde inte att dagis skulle anses så "allena saliggörande" som det jag stötte på under de åren.

När vi satte barn till världen var de planerade och hjärtligt välkomna - såklart att vi ville spendera tid med dem! Tyckte det kändes konstigt att behöva försvara sig för att man gjort valet att vara hemma. Och för att man valt att låta barnen växa upp i en miljö som jag upplevt av egen uppväxt på landet som insprierande! Klättra i äppelträd, gå på naturstigar och växa upp med djur - kunde det verkligen vara så fel uppväxtmiljö? Kände mig ensam och skulle ha varit jätteglad om jag upptäckt ett forum som det här där det finns fler likasinnade!

Dock måste jag bara berätta om när jag var på sista "kontrollen" när de var 5 år tror jag det var. De sade då att de kunde se att mina barn vuxit upp i en stimulerande och trygg miljö hemma och att de tyckte att det var fina killar. Det var så skönt att höra efter man har fått "försvara" sig i 5 år! Nästan så man grät av lättnad...