Sv: Varför börjar släp kränga/wobbla?
Kultrycket är den vanligaste orsaken har jag fått för mig. Lasten i sidled spelar mindre roll (bara att lasta en häst i transporten fördelar ju totallasten snett, de väger ju trots allt en del). Har fått lära mig att för att häva wobblingen, sakta släppa gasen och sen absolut inte bromsa, ungefär som när man sladdar på vintern - då ska man ju bara styra och inte använda fötterna alls.
För ett antal år sedan så wobblade en transport ned i diket efter motorvägen mellan Bålsta och Stockholm någonstans (kan inte säga exakt var) och vi som kom strax efteråt med hästlastbilen fick plocka upp hästen. Det hade gått hål i taket på transporten. Hästen hade totalt gett upp och låg inklämd i transporten, men med hjälp av lite milt våld fick vi upp honom på benen. Sen gick han bara rakt upp på lastbilen och stod som ett ljus hela vägen till Solvalla. Det förundrar mig fortfarande! Men det måste sägas att det var bra att ha "det gamla gardet" med oss i bussen, som hade varit med om allt både en o två gånger tidigare!
Enda gången det har "wobblat" för mig, var förra året då ena däcket på transporten valde att fullkomligt explodera. Det var läskigt! Och på E18 med en nyss betäckt häst... Men det gick bra.
Kultrycket är den vanligaste orsaken har jag fått för mig. Lasten i sidled spelar mindre roll (bara att lasta en häst i transporten fördelar ju totallasten snett, de väger ju trots allt en del). Har fått lära mig att för att häva wobblingen, sakta släppa gasen och sen absolut inte bromsa, ungefär som när man sladdar på vintern - då ska man ju bara styra och inte använda fötterna alls.
För ett antal år sedan så wobblade en transport ned i diket efter motorvägen mellan Bålsta och Stockholm någonstans (kan inte säga exakt var) och vi som kom strax efteråt med hästlastbilen fick plocka upp hästen. Det hade gått hål i taket på transporten. Hästen hade totalt gett upp och låg inklämd i transporten, men med hjälp av lite milt våld fick vi upp honom på benen. Sen gick han bara rakt upp på lastbilen och stod som ett ljus hela vägen till Solvalla. Det förundrar mig fortfarande! Men det måste sägas att det var bra att ha "det gamla gardet" med oss i bussen, som hade varit med om allt både en o två gånger tidigare!
Enda gången det har "wobblat" för mig, var förra året då ena däcket på transporten valde att fullkomligt explodera. Det var läskigt! Och på E18 med en nyss betäckt häst... Men det gick bra.