MJLee
Trådstartare
Jag vet inget om resten av Sverige, men ärligt Stockholmare är nog världens otrevligaste människor. Jag har några gånger frågat äldre människor och höggravida kvinnor om de vill sitta på fulla bussar, pendlar och tunnelbana. Visst att de säger tack, men att se så otroligt förvånade ut som att det aldrig hänt förut, hade faktiskt en kvinna med stoor mage som sa det. Många har numera stora lurar för öronen och bokstavligt går rakt igenom människor utan så mycket som en blick än mindre en ursäkt.
Ser hur människor mer eller mindre slår sig fram och går över de som inte har lika vassa armbågar och kroppshyddor. Har också upplevt det från andra sidan, på väg from pendel till buss, halkar och faller handlöst bakåt och slår huvudet i isen, skriker högt av smärta och överraskning. En kille som sitter och väntar på bussen ca tio meter därifrån tittar inte ens upp och när jag långsamt haltar fram och sätter mig, suckar han bara djupt och irriterat att jag också vill sitta. I våras trillar jag när jag ska ut ur bussen, ligger på alla fyra och människor går runt mig med tomma blickar, ingen så mycket som såg mig, mycket mindre frågade hur det gick. Hjälp någon att bära upp en kasse för trappan om du ser någon som behöver hjälp eller låt någon gå före i kön som behöver det - stressade småbarnsföräldrar med hungriga och övertrötta barn i kön på ICA är en höjdare för dom och för dig som slipper höra kink och skrik.
Det kan inte vara en storstadsgrej eftersom människor i London, Paris, New York är fruktansvärt mycket trevligare och artiga. Är det den svenska kulturen, sköt dig själv och skit i andra, eller något unikt för just Stockholm? Jag kan verkligen rekommendera till alla som bor i Stockholm att se upp från mobilen och se andra människor omkring sig, inte knuffa ett barn eller en äldre människa i otåligheten att vara först in i bussen etc. Att göra något för andra, inte för att man är En God MänniskaTM utan för att man själv blir så glad och varm i hjärtat att man gör någon glad.
Ser hur människor mer eller mindre slår sig fram och går över de som inte har lika vassa armbågar och kroppshyddor. Har också upplevt det från andra sidan, på väg from pendel till buss, halkar och faller handlöst bakåt och slår huvudet i isen, skriker högt av smärta och överraskning. En kille som sitter och väntar på bussen ca tio meter därifrån tittar inte ens upp och när jag långsamt haltar fram och sätter mig, suckar han bara djupt och irriterat att jag också vill sitta. I våras trillar jag när jag ska ut ur bussen, ligger på alla fyra och människor går runt mig med tomma blickar, ingen så mycket som såg mig, mycket mindre frågade hur det gick. Hjälp någon att bära upp en kasse för trappan om du ser någon som behöver hjälp eller låt någon gå före i kön som behöver det - stressade småbarnsföräldrar med hungriga och övertrötta barn i kön på ICA är en höjdare för dom och för dig som slipper höra kink och skrik.
Det kan inte vara en storstadsgrej eftersom människor i London, Paris, New York är fruktansvärt mycket trevligare och artiga. Är det den svenska kulturen, sköt dig själv och skit i andra, eller något unikt för just Stockholm? Jag kan verkligen rekommendera till alla som bor i Stockholm att se upp från mobilen och se andra människor omkring sig, inte knuffa ett barn eller en äldre människa i otåligheten att vara först in i bussen etc. Att göra något för andra, inte för att man är En God MänniskaTM utan för att man själv blir så glad och varm i hjärtat att man gör någon glad.