Vård - vilka alternativ har jag?

Magiana

Trådstartare
I våras gick jag hos en psykolog som jag kände att det inte fungerade med. Jag mådde sämre när jag gick därifrån och började tvivla på min verklighetsuppfattning och mitt förstånd. Så i juni sa jag upp kontakten och har varit utan samtalskontakt sedan dess. Jag ville byta till en annan psykolog men fick inte det. I mitten av september fick jag träffa kuratorn på VC men vi var båda överens om att mitt fall inte hörde hemma hos henne. Det är för komplicerat.

Sen har jag väntat och väntat och väntat. Nu har jag fått en tid för bedömning hos en psykolog i slutet av november. Därefter får jag kanske komma tillbaka till mottagningen jag inte kunde gå kvar på tidigare.

Men jag orkar inte. Idag skolkade jag från jobbet i två timmar och sov istället. I slutet av november har jag varit utan hjälp i 5,5 månad. En bekant tipsade om S.t Lukasstiftelsen, men jag vet inte om jag bara kan gå dit. Jag bor i Örebro län https://www.regionorebrolan.se/sv/H...rapeuter-som-har-avtal-med-landstinget/#Lukas och psykologhjälp verkar de vara väldigt restriktiva med i den här delen av landet.

Igår låg jag och tänkte att jag nog inte har så långt kvar, några veckor kanske eller max ett par månader. Sen är nog orken att kämpa och bita ihop slut.
 
I våras gick jag hos en psykolog som jag kände att det inte fungerade med. Jag mådde sämre när jag gick därifrån och började tvivla på min verklighetsuppfattning och mitt förstånd. Så i juni sa jag upp kontakten och har varit utan samtalskontakt sedan dess. Jag ville byta till en annan psykolog men fick inte det. I mitten av september fick jag träffa kuratorn på VC men vi var båda överens om att mitt fall inte hörde hemma hos henne. Det är för komplicerat.

Sen har jag väntat och väntat och väntat. Nu har jag fått en tid för bedömning hos en psykolog i slutet av november. Därefter får jag kanske komma tillbaka till mottagningen jag inte kunde gå kvar på tidigare.

Men jag orkar inte. Idag skolkade jag från jobbet i två timmar och sov istället. I slutet av november har jag varit utan hjälp i 5,5 månad. En bekant tipsade om S.t Lukasstiftelsen, men jag vet inte om jag bara kan gå dit. Jag bor i Örebro län https://www.regionorebrolan.se/sv/H...rapeuter-som-har-avtal-med-landstinget/#Lukas och psykologhjälp verkar de vara väldigt restriktiva med i den här delen av landet.

Igår låg jag och tänkte att jag nog inte har så långt kvar, några veckor kanske eller max ett par månader. Sen är nog orken att kämpa och bita ihop slut.
Du måste gå tillbaka till din behandlande läkare, det är hen som äger din behandling. Du kan också få ett ombud som kan hjälpa dig i dina kontakter med vården och försäkringskassan. Men du måste be om det. Kommunen har också ett ansvar att se till att du får hjälp om du inte klarar av att ta dig till besöken eller hålla kontakten med sjukvården, där finns boendestöd och annat stöd man kan få.
 
I din länk står: ”Du som har blivit beviljad att välja psykoterapi som behandlingsform kan välja bland de psykoterapeuter som finns listade här.” Jag gissar att det betyder att man kan gå för normal patientavgift, om man har ”remiss” från vården.

Men St Lukas kan man gå till även privat, men då kostar det förstås. Jag gick hos dem i Göteborg på 90-talet.

Men: klarar du att hålla ut till psykologbedömningen? Jag tror att det är bästa vägen att gå.
 
Du måste gå tillbaka till din behandlande läkare, det är hen som äger din behandling. Du kan också få ett ombud som kan hjälpa dig i dina kontakter med vården och försäkringskassan. Men du måste be om det. Kommunen har också ett ansvar att se till att du får hjälp om du inte klarar av att ta dig till besöken eller hålla kontakten med sjukvården, där finns boendestöd och annat stöd man kan få.
Det är den vägen jag har gått och som har tagit så gruvligt med tid. Jag sitter bara och väntar och under tiden gräver jag ner mig mer och mer.

Vad menar du med Ombud? Är det Personligt Ombud? Sånt har vi inte i min kommun.

Jag kan ta mig till vårdbesöken och har inga problem med det. Om jag nu får vård...

I din länk står: ”Du som har blivit beviljad att välja psykoterapi som behandlingsform kan välja bland de psykoterapeuter som finns listade här.” Jag gissar att det betyder att man kan gå för normal patientavgift, om man har ”remiss” från vården.

Men St Lukas kan man gå till även privat, men då kostar det förstås. Jag gick hos dem i Göteborg på 90-talet.

Men: klarar du att hålla ut till psykologbedömningen? Jag tror att det är bästa vägen att gå.
Jag tolkar det också så.

Jag verkar inte ha något annat val än att hålla ut till bedömningen. Men sen kan det dröja ytterligare flera månader innan jag får hjälp. Så var det förra gången. Och jag vet inte om jag orkar så länge i min ensamhet. Jag vågar ju inte skriva på Buke längre p.g.a. påhopp. Så den livlinan funkar inte längre. Samtidigt mår jag sämre när jag sitter ensam.

En annan tanke: psykakuten. Jag tror att du behöver hjälp nu.
Jag tror inte de kan göra så mycket. Om man lovar att inte ta livet av sig så släpper de hem en. Och det kan jag ju lova för det kommer inte att hända just nu i alla fall. Men ja, jag har börjat se döden som en befrielse.
 
Det är den vägen jag har gått och som har tagit så gruvligt med tid. Jag sitter bara och väntar och under tiden gräver jag ner mig mer och mer.

Vad menar du med Ombud? Är det Personligt Ombud? Sånt har vi inte i min kommun.

Jag kan ta mig till vårdbesöken och har inga problem med det. Om jag nu får vård...


Jag tolkar det också så.

Jag verkar inte ha något annat val än att hålla ut till bedömningen. Men sen kan det dröja ytterligare flera månader innan jag får hjälp. Så var det förra gången. Och jag vet inte om jag orkar så länge i min ensamhet. Jag vågar ju inte skriva på Buke längre p.g.a. påhopp. Så den livlinan funkar inte längre. Samtidigt mår jag sämre när jag sitter ensam.


Jag tror inte de kan göra så mycket. Om man lovar att inte ta livet av sig så släpper de hem en. Och det kan jag ju lova för det kommer inte att hända just nu i alla fall. Men ja, jag har börjat se döden som en befrielse.
Det är så viktigt att du berättar för läkare eller psykolog att du känner så - att döden är en befrielse. Och att du inte kan vänta längre.
 
Så fyrkantiga tror jag inte att de är. Som vanligt låser du fast dig i ett Det går inte.

Psykakuten kanske kan bli ett snabbspår till hjälp?
Jag har varit där en gång (förra året) men inte gick det snabbare för det. Jag fick ändå vänta länge.
 
Jag snackade med psykakuten i morse då jag inte kom upp ur sängen. Sen har jag försökt jobba men det går inte särskilt bra. Jag vet inte vad jag har på jobbet att göra när jag inte får något gjort. Det känns som om allt bara går utför medan jag sitter och väntar. Och det känns som vanligt. Det här handlar ju bara om mig så då är det klart att jag kör fast som vanligt. Förra året fick jag inte ens träffa en läkare utan att ha klarat inträdesprovet, d.v.s. få tag i min gamla journal. Det klarade jag inte så det hann gå rejält åt helvete innan jag fick träffa en läkare.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska klara av att rodda jobbet.
 
Ring vc och se om du kan få läkartid där du kan be om sjukskrivning fram till psykologbedömningen?
Jag ska försöka klara av de sista två timmarna idag. Sen är det helg. Jag hoppas det är bättre nästa vecka. På VC är det ändå bara stafettläkare. Den jag träffade sist skrev bl.a. fel datum i intyget för hon kunde inte se min historik och jag trodde hon hade koll så jag sa inget. Det känns ju också som "mission impossible" när läkaren på några få minuter ska skriva ett intyg för en patient den inte känner.
 
Jag ska försöka klara av de sista två timmarna idag. Sen är det helg. Jag hoppas det är bättre nästa vecka. På VC är det ändå bara stafettläkare. Den jag träffade sist skrev bl.a. fel datum i intyget för hon kunde inte se min historik och jag trodde hon hade koll så jag sa inget. Det känns ju också som "mission impossible" när läkaren på några få minuter ska skriva ett intyg för en patient den inte känner.
Det gjorde en läkare för mig förra veckan, trots att vi aldrig träffats förr.

Men hoppas du kan vara ute en del i helgen och få dagsljus. Det brukar man må bättre av. Och bra gjort att du tog dig igenom arbetsveckan.
 
I mitten av september fick jag träffa kuratorn på VC men vi var båda överens om att mitt fall inte hörde hemma hos henne. Det är för komplicerat.

Sen har jag väntat och väntat och väntat. Nu har jag fått en tid för bedömning hos en psykolog i slutet av november. Därefter får jag kanske komma tillbaka till mottagningen jag inte kunde gå kvar på tidigare.

Du bör ju kunna få en samtalskontakt i väntan på bedömning eller efter bedömning i väntan på terapi. T.ex. en kurator. Så man håller sig över ytan tills det är dax, för väntetider är det ju tyvärr. Vissa terapier inleds ju inte heller om man mår för dåligt. Senast jag väntade på terapi var det drygt ett års kötid, men då fick jag en kurator under tiden.
 
Du bör ju kunna få en samtalskontakt i väntan på bedömning eller efter bedömning i väntan på terapi. T.ex. en kurator. Så man håller sig över ytan tills det är dax, för väntetider är det ju tyvärr. Vissa terapier inleds ju inte heller om man mår för dåligt. Senast jag väntade på terapi var det drygt ett års kötid, men då fick jag en kurator under tiden.
Jag ringde VC för att få en tid hos kuratorn. Det är minst en månads väntetid :(.

Det verkar inte gå så bra att jobba idag heller.

Jävla skit att det har blivit så här. Varför funkar inte vården????
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Reklamera häst
  • Muskelbristning

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp