Alexandra_W
Trådstartare
Just nu är jag arg, bortom ord.
Pappas tik har varit lite loj i nästan en månad nu, kom efter löp. Hon är 6 år gammal så det första jag tänkte var ju "livmodern!". Skrev en tråd om det, om pyo kontra skendräktighet då, för hon åt mer än normalt med inledningsvis och bäddade med mattor etc.
Hon har alltså innan inte varit 'sjukt loj' utan mer loj-loj. Inte samma fart som vanligt på promenaderna, men full fräs när det lekts med bollen. Har gått lite i vågor, med piggare normala perioder. Jag tyckte han skulle kolla redan när det började men det tyckte inte han. Speciellt inte då hon i perioder var normal, aptiten blev normal etc.
Hursom, senaste veckan blev hon mer loj, och låg och sov vidare på morgonen fast pappa klev upp och sådär. Lite gradvis tilltagande över veckan. I fredags ringer pappa DVstation som har smådjursmottagning. Får tid samma dag. So far so good, men sen..
Väl där så konstaterar de att hon har 40.1 graders feber. Lyssnar på lungor och hjärta som är ua. Och konstaterar att det är ingen ide ta blodprov då det ju "bara kommer visa på infektion och det vet vi ju att hon har pga febern". Pappa frågar specifikt om livmoderninflammation och får upprepade gånger det tvärsäkra svaret att "det är det inte, då skulle hon dricka mer".
Han får rådet att åka hem och avvakta över helgen, då "de brukar klara av infektioner själv, går febern ner är det på rätt väg". Om febern går ner till 39 eller under kan han avvakta en vecka får han besked om...
Jag pratar med pappa på fred em, men får då inte detaljinformationen utan svaret att han varit hos vet, hon hade feber och det är en infektion. Jag frågar såklart om de kollat livmodern och pappa svarar att ja det är INTE livmodern, och jag tycker "vad skönt". Tänk om jag vetat vad som låg bakom vets tvärsäkra 'inte livmodern' då, då hade jag sagt åt honom att ringa djursjukhuset direkt då.. =/ Men detaljerna har jag fått nu.
Fredag kväll är febern uppe i 40.8 och pappa ringer jouren, samma veterinär han träffat på dagen har jouren och svarar att "det bara är en infektion och febern är kroppens sätt ta hand om det, avvakta till måndag, om febern inte gått ner då ring igen. Upp till 39 grader är att betrakta som feberfri".
På lördagen har febern sjunkit ner till 39.1. Hunden är lika loj och äter nu inte. På måndagen 39 grader och vill inte äta ens om hon trugas, pappa får i henne en köttbulle på hela dagen.
Pappa gör som veterinärerna säger, de vet ju bäst, så när jag pratar med honom på måndag kväll tycker han ju att hon ju inte har feber enligt vad de sagt, och då skulle han ju avvakta en vecka. Jag talar om för honom att jag verkligen tycker han ska ringa vet igen, och vägrar de fortfarande kolla ordentligt ring en annan vet.
Imorse ringer pappa igen, hunden har då över natten blivit sämre och reste sig inte på morgonen när det kom främmande :S Pappa får hos DV svaret att de inte har resurser att ha henne inne ett dygn och "följa värdena" (??). Inte ett ORD om att kolla livmodern, inte ett ord om att söka någon annanstans, inte ett ord om akut.
Pappa lägger på och ringer djursjukhuset, får komma in direkt. När hunden en timme senare kommer in är den så medtagen att den vid första undersökningen i väntrummet inte reagerar när de undersöker den. Får dropp direkt och ultraljud visar en riktigt ful varig pyo, och med troligtvis brusten livmoder. Hunden akutopereras, och hon är inte vaken än så mer går inte säga.
Jag saknar ORD över hur man kan göra ett så fruktansvärt nonchalant avfärdande av pyo? Hur man så tvärsäkert kan avfärda det "för hunden inte dricker mer vatten än normalt"? När hon är riskpatient för pyo, haft gradvis tilltalande symptom sen löp, är loj och har minskad aptit - behövs det fler misstankeindikationer? När jag haft tikar så när de nått medelåldern, så vid minsta lilla vaga misstanke har det ultraljudats livmodern för att utesluta pyo, just för det kan vara så luddiga symptom. En av minas pyo upptäcktes för övrigt så och hon kunde oppas i mycket gott skick då det upptäcktes tidigt.
Hade hunden opererats redan i fredags hade hon ju varit i betydligt bättre skick (eller mindre dåligt i alla fall) för en så stor operation.
Jag har fått pappas tillstånd att å hans vägnar ringa och prata med DV, han känner att han kan för lite själv för att kunna bemöta om de säger si och så. Men jag vet inte just nu hur de ser på det hela och hur de förklarar agerandet och diagnosen. Men det ska bli intressant att höra...
Spontant känner jag dock, och jag brukar inte vara så stridslysten i sådana frågor utan resonera mer "veterinärer är bara människor de med", att det här är åtminstone väldigt nära grund för anmälan om tjänstefel? Inte för att "sätta dit" någon, utan för att det bara inte FÅR gå till såhär, feldiagnoser kan alla göra - men på så fruktansvärt lösa (i mina ögon nonchalanta) grunder? Och en så "typisk" och vanlig diagnos/diagnosmisstanke?
Pappas tik har varit lite loj i nästan en månad nu, kom efter löp. Hon är 6 år gammal så det första jag tänkte var ju "livmodern!". Skrev en tråd om det, om pyo kontra skendräktighet då, för hon åt mer än normalt med inledningsvis och bäddade med mattor etc.
Hon har alltså innan inte varit 'sjukt loj' utan mer loj-loj. Inte samma fart som vanligt på promenaderna, men full fräs när det lekts med bollen. Har gått lite i vågor, med piggare normala perioder. Jag tyckte han skulle kolla redan när det började men det tyckte inte han. Speciellt inte då hon i perioder var normal, aptiten blev normal etc.
Hursom, senaste veckan blev hon mer loj, och låg och sov vidare på morgonen fast pappa klev upp och sådär. Lite gradvis tilltagande över veckan. I fredags ringer pappa DVstation som har smådjursmottagning. Får tid samma dag. So far so good, men sen..
Väl där så konstaterar de att hon har 40.1 graders feber. Lyssnar på lungor och hjärta som är ua. Och konstaterar att det är ingen ide ta blodprov då det ju "bara kommer visa på infektion och det vet vi ju att hon har pga febern". Pappa frågar specifikt om livmoderninflammation och får upprepade gånger det tvärsäkra svaret att "det är det inte, då skulle hon dricka mer".
Han får rådet att åka hem och avvakta över helgen, då "de brukar klara av infektioner själv, går febern ner är det på rätt väg". Om febern går ner till 39 eller under kan han avvakta en vecka får han besked om...
Jag pratar med pappa på fred em, men får då inte detaljinformationen utan svaret att han varit hos vet, hon hade feber och det är en infektion. Jag frågar såklart om de kollat livmodern och pappa svarar att ja det är INTE livmodern, och jag tycker "vad skönt". Tänk om jag vetat vad som låg bakom vets tvärsäkra 'inte livmodern' då, då hade jag sagt åt honom att ringa djursjukhuset direkt då.. =/ Men detaljerna har jag fått nu.
Fredag kväll är febern uppe i 40.8 och pappa ringer jouren, samma veterinär han träffat på dagen har jouren och svarar att "det bara är en infektion och febern är kroppens sätt ta hand om det, avvakta till måndag, om febern inte gått ner då ring igen. Upp till 39 grader är att betrakta som feberfri".
På lördagen har febern sjunkit ner till 39.1. Hunden är lika loj och äter nu inte. På måndagen 39 grader och vill inte äta ens om hon trugas, pappa får i henne en köttbulle på hela dagen.
Pappa gör som veterinärerna säger, de vet ju bäst, så när jag pratar med honom på måndag kväll tycker han ju att hon ju inte har feber enligt vad de sagt, och då skulle han ju avvakta en vecka. Jag talar om för honom att jag verkligen tycker han ska ringa vet igen, och vägrar de fortfarande kolla ordentligt ring en annan vet.
Imorse ringer pappa igen, hunden har då över natten blivit sämre och reste sig inte på morgonen när det kom främmande :S Pappa får hos DV svaret att de inte har resurser att ha henne inne ett dygn och "följa värdena" (??). Inte ett ORD om att kolla livmodern, inte ett ord om att söka någon annanstans, inte ett ord om akut.
Pappa lägger på och ringer djursjukhuset, får komma in direkt. När hunden en timme senare kommer in är den så medtagen att den vid första undersökningen i väntrummet inte reagerar när de undersöker den. Får dropp direkt och ultraljud visar en riktigt ful varig pyo, och med troligtvis brusten livmoder. Hunden akutopereras, och hon är inte vaken än så mer går inte säga.
Jag saknar ORD över hur man kan göra ett så fruktansvärt nonchalant avfärdande av pyo? Hur man så tvärsäkert kan avfärda det "för hunden inte dricker mer vatten än normalt"? När hon är riskpatient för pyo, haft gradvis tilltalande symptom sen löp, är loj och har minskad aptit - behövs det fler misstankeindikationer? När jag haft tikar så när de nått medelåldern, så vid minsta lilla vaga misstanke har det ultraljudats livmodern för att utesluta pyo, just för det kan vara så luddiga symptom. En av minas pyo upptäcktes för övrigt så och hon kunde oppas i mycket gott skick då det upptäcktes tidigt.
Hade hunden opererats redan i fredags hade hon ju varit i betydligt bättre skick (eller mindre dåligt i alla fall) för en så stor operation.
Jag har fått pappas tillstånd att å hans vägnar ringa och prata med DV, han känner att han kan för lite själv för att kunna bemöta om de säger si och så. Men jag vet inte just nu hur de ser på det hela och hur de förklarar agerandet och diagnosen. Men det ska bli intressant att höra...
Spontant känner jag dock, och jag brukar inte vara så stridslysten i sådana frågor utan resonera mer "veterinärer är bara människor de med", att det här är åtminstone väldigt nära grund för anmälan om tjänstefel? Inte för att "sätta dit" någon, utan för att det bara inte FÅR gå till såhär, feldiagnoser kan alla göra - men på så fruktansvärt lösa (i mina ögon nonchalanta) grunder? Och en så "typisk" och vanlig diagnos/diagnosmisstanke?