Åh jag är sååå glad idag, fick samtal av pappa i går kväll, de har hittat vår Gosan!
Är drygt två veckor sedan hon försvann nu, eller ja hon har inte visat sig hemma på två veckor. Både mamma och jag har letat och ropat, lockat och pockat som bara den men ingen Gosan har synts till. Vi har varit och öppnat dörrar och skåp i alla bodar, ladugården, höskullen och i hela huset men nej, hon fanns ingenstans. Vi har cyklat längs varenda väg för att se så hon inte lagat påkörd någonstans men inte hittat henne där heller. Efter sisådär en och en halv vecka hade vi börjat ge upp hoppet om att hitta henne, i alla fall vid liv. Men så igår eftermiddag när pappa var ute i någon bod för att leta efter vårt kubbspel hör han henne skrika inifrån väggen. Vet inte hur hon tagit sig dit, troligen jagat en mus eller liknande, och inte lyckats ta sig upp igen, om hon varit några år yngre hade det kanske gått. De lockar och försöker få fram henne en bra stund men hon kommer ingenstans. Det slutar med att pappa tar fram sågen och sågar ut henne. Men vår lilla älskade Gosan LEVER!!! Dock är hon väldigt tunn och vinglig, efter att ha suttit där i säkert två veckor är det kanske inte så konstigt. Men nu hoppas vi på det bästa och hon får små små portioner mat varannan timme. Hoppas, hoppas, hoppas att hon kämpar sig igenom det här!
Ursäkta lite onödig tråd men jag är så lyckliiiig!
Är drygt två veckor sedan hon försvann nu, eller ja hon har inte visat sig hemma på två veckor. Både mamma och jag har letat och ropat, lockat och pockat som bara den men ingen Gosan har synts till. Vi har varit och öppnat dörrar och skåp i alla bodar, ladugården, höskullen och i hela huset men nej, hon fanns ingenstans. Vi har cyklat längs varenda väg för att se så hon inte lagat påkörd någonstans men inte hittat henne där heller. Efter sisådär en och en halv vecka hade vi börjat ge upp hoppet om att hitta henne, i alla fall vid liv. Men så igår eftermiddag när pappa var ute i någon bod för att leta efter vårt kubbspel hör han henne skrika inifrån väggen. Vet inte hur hon tagit sig dit, troligen jagat en mus eller liknande, och inte lyckats ta sig upp igen, om hon varit några år yngre hade det kanske gått. De lockar och försöker få fram henne en bra stund men hon kommer ingenstans. Det slutar med att pappa tar fram sågen och sågar ut henne. Men vår lilla älskade Gosan LEVER!!! Dock är hon väldigt tunn och vinglig, efter att ha suttit där i säkert två veckor är det kanske inte så konstigt. Men nu hoppas vi på det bästa och hon får små små portioner mat varannan timme. Hoppas, hoppas, hoppas att hon kämpar sig igenom det här!
Ursäkta lite onödig tråd men jag är så lyckliiiig!