Alexandra_W
Trådstartare
Försöker vänja Viktor vid dragsele. Jag skiter i att hans höftleder är oröntgade, han måste få jobba lite med både kropp och knopp, och det är underbart pulkaföre.
Dock ligger betoningen på 'försöker'...
Viktor som annars far genom livet som en virvelvind, bokstavligt talat, förvandlas med sele på till en lobotomerad, hjärndöd knähund.
Det verkar i hans värld inte finnas något hemskare (inte ens att bada..) än att ha något på sig. Han reagerade för övrigt likadant på täcke när jag skulle vara snäll och låta honom få ett täcke när det var -28 grader kallt och han hackade tänder men prompt ville vara med ute. Hela hunden ser plågad ut, han trycker sig mot mig och hela han utstrålar 'hjälp, ta aaaaav det'.
Jag har försökt ha sele korta stunder med massa beröm utan effekt. Har försökt ha sele på hela dagen inne och vänta ut honom, försökt ha selen på när han är med ut (= roligt). Men inget bryter det förstenade plåsterläget. Han blir dessutom i princip paralyserad i hjärnkontoret, det går inte ens utan att 'knuffa och ryta' få honom att lägga sig i korgen eller ens flytta sig en decimeter ifrån mig. Han sitter som ett olyckligt plåster, och det känns som det ju bara blir än mer negativt med sele om matte blir bråkig och 'elak' då.
För att ge en omfattning av hur paralyserad i hjärnkontoret han blir så kan inte ens en katt eller hästskit locka ur honom ur dvalan. (Så jag har 'löst' hur jag ska få honom att sluta hoppa på grannen och brevbäraren - sätt på selen/ett täcke...). Som längst har jag provat 8 h i sträck med sele, sen kände jag att vi förstör ju varandra såhär.
Tennisbollen har jag gnetat med, men det funkar ju bara sålänge den är framme, och även om jag kör sele på - boll - sele av och upprepar och upprepar blir det inte bättre, det blir inte ens sele = boll. (Bollen används ytterst sällan, och är min 'extrembelöning' btw).
Om jag går går han, tryckt mot mitt ben. I undantagsfall kan han ta tre steg i snabbare gångart än skritt innan han 'kommer på' det hemska. Jag har provat med tennisboll och det bryter det hela, men så fort bollen försvinner är plåstret tillbaka.
Jag är nu nära mentalsammanbrottets rand - och antagligen han med. Så vad fan ska jag GÖRA? Eller ska jag bara skita i det och haka på pulkan och se om det kan lossna när han får något annat kopplat till den? Belöna dra pulka med boll kanske, så man får en positiv koppling så kanske?
För det HÄR går helt enkelt inte - alls =/
Vanlig reflexsele bryr han sig inte ett dugg om. Men som sagt täcke gav exakt samma effekt som dragselen.
Dock ligger betoningen på 'försöker'...
Det verkar i hans värld inte finnas något hemskare (inte ens att bada..) än att ha något på sig. Han reagerade för övrigt likadant på täcke när jag skulle vara snäll och låta honom få ett täcke när det var -28 grader kallt och han hackade tänder men prompt ville vara med ute. Hela hunden ser plågad ut, han trycker sig mot mig och hela han utstrålar 'hjälp, ta aaaaav det'.
Jag har försökt ha sele korta stunder med massa beröm utan effekt. Har försökt ha sele på hela dagen inne och vänta ut honom, försökt ha selen på när han är med ut (= roligt). Men inget bryter det förstenade plåsterläget. Han blir dessutom i princip paralyserad i hjärnkontoret, det går inte ens utan att 'knuffa och ryta' få honom att lägga sig i korgen eller ens flytta sig en decimeter ifrån mig. Han sitter som ett olyckligt plåster, och det känns som det ju bara blir än mer negativt med sele om matte blir bråkig och 'elak' då.
För att ge en omfattning av hur paralyserad i hjärnkontoret han blir så kan inte ens en katt eller hästskit locka ur honom ur dvalan. (Så jag har 'löst' hur jag ska få honom att sluta hoppa på grannen och brevbäraren - sätt på selen/ett täcke...). Som längst har jag provat 8 h i sträck med sele, sen kände jag att vi förstör ju varandra såhär.
Tennisbollen har jag gnetat med, men det funkar ju bara sålänge den är framme, och även om jag kör sele på - boll - sele av och upprepar och upprepar blir det inte bättre, det blir inte ens sele = boll. (Bollen används ytterst sällan, och är min 'extrembelöning' btw).
Om jag går går han, tryckt mot mitt ben. I undantagsfall kan han ta tre steg i snabbare gångart än skritt innan han 'kommer på' det hemska. Jag har provat med tennisboll och det bryter det hela, men så fort bollen försvinner är plåstret tillbaka.
Jag är nu nära mentalsammanbrottets rand - och antagligen han med. Så vad fan ska jag GÖRA? Eller ska jag bara skita i det och haka på pulkan och se om det kan lossna när han får något annat kopplat till den? Belöna dra pulka med boll kanske, så man får en positiv koppling så kanske?
För det HÄR går helt enkelt inte - alls =/
Vanlig reflexsele bryr han sig inte ett dugg om. Men som sagt täcke gav exakt samma effekt som dragselen.