Valp som bara vill bita oss!

[escodobe]

Tycker ändå det finns hyfsat gott om sällskapsspetsar.

Och kl*
Utifrån den lilla info vi fått av TS tycker jag att det låter som en rätt normal tioveckorsvalp. Ingen anledning att få panik och dra på alltför stora växlar egentligen, men gärna hålla tät kontakt med uppfödaren för stöd.
Upplever att det är hemskt många människor och familjer som blir helt överväldigade när de får hem sin första valp oavsett ras. En del (många!) valpar är helt enkelt tokigt intensiva och vet man inte det av erfarenhet är det svårt att föreställa sig innan.

Alltså, det finns en orsak till att jag tycker småvalpar är som bäst när det är någon annan som äger dom och man bara lånar dom en stund. Jag köper gärna 4-6månaders valpar som man kan göra något vettigt med istället för att bära runt på en luddig piraya och torka pölar

 

[Sel]

Alltså, det finns en orsak till att jag tycker småvalpar är som bäst när det är någon annan som äger dom och man bara lånar dom en stund. Jag köper gärna 4-6månaders valpar som man kan göra något vettigt med istället för att bära runt på en luddig piraya och torka pölar

Åh, jag är tvärtom och älskar den där intensiva perioden (eller också har det bara gått tillräckligt lång tid sedan sist för att jag ska ha glömt hur jävla jobbigt det var) och vill både ha valpar från början och unghästar så tidigt som möjligt.
Tror det bottnar lite i rädslan att inte veta vad någon annan gjort med dem de där första månaderna också.

 

[hastflicka]

Jag har haft en hel kull med jack russels i huset, haft tolv på heltid i jobbet och växt upp hyfsat hundtätt med jaktspetsar, ändå var jag långt ifrån förberedd på demonen i shibaform som flyttade in hos mig för tio år sedan. Jäklar vad hon drog blod - min far uttryckte de minnesvärda orden: "Sel, det där kommer aldrig att bli en fin hund."
Spoiler: Det blev hon! Men jag kan helt relatera till det där svåra när ingen omriktning verkar fungera, allt bara triggar.

Det var min Rottis, Princess Diva. Hon verkligen attakerade fortfarande vid 6 manaders alder. Med henne var det huvudsakligast for att hon har ett oerhort resursforsvar (just det dar papperet, stenen, metallbiten, etc ar MIN, bara MIN) men nar jag hade svart att fa henne att slappa min arm (tack och lov att det inte var handen, dar hade hon brutit ben) medan blodet rann forklarade jag for Maken att nu skickar jag tillbaka henne till uppfodaren. That's that.

Men da vi var i Canada maste jag ju vanta tills vi kom tillbaka till USA ... sa vi besokte en kompis pa vagen tillbaka till USA. Princess Diva och kompisens Catahoula, Gus, som var dubbelt sa stor som Diva och vuxen lekte och lekte och lekte och ... tills Diva gick och nosade runt pa marken dar hon tidigare fatt en godis ... Hon nosade och hade uppenbarligen hittat nagot. Gus kom narmare och Diva fick ett hysteriskt anfall och skulle attakera Gus ...

Gus lattade fran marken rakt upp och landade pa min lilla Princess som slog nasan i backen och skrek bloody murder. Gus steg av med ett lagmalt morr och gick och la sig en bit bort ... Diva kom skrikande till mig, jag tog tag i hennes huvud nar hon rusade forbi och konstaterade att hon var okay medan hon rundade mig och gomde sig bakom min rygg dar jag satt pa marken.

Hon har aldrig bara attakerat nagon, hund eller manniska sedan dess. Hon varnar att nagot ar MITT, bara MITT ... men sa fort hon var gammal nog larde hon sig fort att ge mig grejor och sa far hon for det mesta tillbaka det igen. Hon ar dock fortfarande lika envis men avstar att ta saker om barnbarnet ar i narheten eller hon misstanker att hon blir av med det igen. Det lilla monstret vaxte upp

 

[Sleepy]

Åh, jag är tvärtom och älskar den där intensiva perioden (eller också har det bara gått tillräckligt lång tid sedan sist för att jag ska ha glömt hur jävla jobbigt det var) och vill både ha valpar från början och unghästar så tidigt som möjligt.
Tror det bottnar lite i rädslan att inte veta vad någon annan gjort med dem de där första månaderna också.

Jag är likadan; älskar småttingar, både valpar och unghästar. Det ger möjlighet att bygga en så fin relation med dem och det är så roligt att se dem växa och utvecklas, att få guida dem framåt. Det är viktigt att det blir rätt från början.

 

[Marje]

Alltså, det finns en orsak till att jag tycker småvalpar är som bäst när det är någon annan som äger dom och man bara lånar dom en stund. Jag köper gärna 4-6månaders valpar som man kan göra något vettigt med istället för att bära runt på en luddig piraya och torka pölar

Bästa jag har gjort var att köpa en import! Tänderna trillade nästan direkt när han kom hem, rumsrenheten var typ klar och han var mer mogen för träning och inlärning än en åttaveckorsvalp.

 

[Lattematte]

Min mamma brukar säga "Jag älskar hundar, men jag avskyr valpar." Själv är jag inte lika kategorisk, men visst är det skönt när valpen blir vuxnare.

 

[AnKo]

Låter helt normalt för en valp av bruksras! 10 veckors valpar förstår sällan korrigeringar. Tycker det brukar komma först vid 4 månader eller äldre.

Min nu 10 månader gamla valp var vedervärdig på att bitas i oss och våra kläder (tredje valpen av samma bruksras). Hon hängde i byxbenen så snart man skulle gå någonstans. Bet hellre i armarna än leksaker osv.

Jag insåg att jag behövde ett brytkommando. Så jag startade lek där hon fick bita mig i armarna och uppmuntrade det (ajaj vad ont det gjorde men det var värt det). När leken var riktigt rolig blev jag helt stilla och väntade på att hon skulle släppa greppet om min arm. När hon gjorde det så startade jag leken igen. Hon lärde sig snabbt att släppa när jag blev passiv för att få fortsätta att leka. Då la jag på kommandot "stopp" varje gång jag blev passiv. Det lärde hon sig också snabbt. Sa jag stopp så släppte hon och sen fick hon vissa gånger fortsätta leken och andra inte. Detta går utmärkt att göra med leksaker också om hunden tycker leken med dem är rolig. Kommandot fungerade sen även i andra situationer när jag ville att hon skulle sluta bita. Viktigt att bygg värde i ett sådant kommando så det blir en positiv förväntan, ingen ilska från föraren alls.

Hade jag varit ny hundägare och fått en sådan hund så hade jag sett till att få ordentlig hjälp av en person som kan visa er hur ni ska arbeta med leken med en sådan hund. Leken är ett utmärkt sätt att fostra valpen och den unga hunden. Det viktiga är att man som förare lär sig styra (börja och sluta) leken och samtidigt göra den oerhört värdefull för hunden. Det är nog värt mer än vilken valpkurs som helst.

En brukshund med mycket driv behöver tydliga ramar, mycket mental stimulans och en hel del fysisk aktivering genom hela livet. Sen behöver de också lära sig att koppla av. Bakom en grind eller i en hage är ett bra alternativ om valpen blir övertrött.

Tack för jättebra tips, detta känner jag kan fungerar för oss!

 

[Nota]

Tack för jättebra tips, detta känner jag kan fungerar för oss!

Du har fått en otrolig respons från många medlemmar vore intressant om du utvecklade lite

 

[Lovisaleonora]

Min mamma brukar säga "Jag älskar hundar, men jag avskyr valpar." Själv är jag inte lika kategorisk, men visst är det skönt när valpen blir vuxnare.

Ett av skälen till att jag bara tar omplaceringar

 

[WildWilma]

Tack för jättebra tips, detta känner jag kan fungerar för oss!

Lycka till och tveka inte att be om hjälp från en erfaren hundförare med erfarenhet av aktiva brukshundar!

Sen glömmer man fort den värsta tiden när den är väl är över. Anstränger jag mig lite så minns jag att käften på valpen gick nästan konstant i vaket tillstånd och vi jämförde valpen med en krokodil eller tasmansk djävul. Hon gillar fortfarande att använda munnen snart 11 månader gammal men det får att styra med hjälp av stoppkommandot. Hon måste få lov att leva ut sina behov av att använda munnen och slita och dra i princip dagligen. Men 10 minuter intensiv lek (men uppstyrd) räcker rätt långt när tiden i vardagen tryter. Sen får hon såklart träna ordentligt i lydnad, spår, uppletande, specialsök mm. iaf 3-4 gånger i veckan utöver fysisk motion. Ganska normal aktivering för en ung brukshund tror jag. Min vuxna hund av samma ras kan ta länge perioder av vila bättre utan att bli lika "jobbig".

 

[AnKo]

Nu har vi diskuterat den här valpen i ett par sidor och TS har inte synts till på ett tag. @AnKo hur går dina funderingar? Har det klarnat något kring hur ni ska jobba vidare med er valp?

Jag har mycket att fundera på! Det som inte framgått i mina tidigare inlägg är att det främst är jag som är i lite chock över hennes intensitet och beteende. Min man är uppvuxen med en blandras schäfer och har även haft schäfer på jobb. Så, det är jag som är ovan; han är lugn med att det kommer ordna sig! Om jag var ensam alternativt om vi inte hade ungarna som avgudar henne hade jag inte tvekat om en omplacering i dagsläget. Nu läser & lyssnar jag på alla råd och tar till mig det som känns relevant för oss.

 

[Sel]

Jag har mycket att fundera på! Det som inte framgått i mina tidigare inlägg är att det främst är jag som är i lite chock över hennes intensitet och beteende. Min man är uppvuxen med en blandras schäfer och har även haft schäfer på jobb. Så, det är jag som är ovan; han är lugn med att det kommer ordna sig! Om jag var ensam alternativt om vi inte hade ungarna som avgudar henne hade jag inte tvekat om en omplacering i dagsläget. Nu läser & lyssnar jag på alla råd och tar till mig det som känns relevant för oss.

Skönt att maken är med på tåget - kan ni dessutom få uppfödaren som stöd kanske det känns ännu bättre för dig? Samt om du kan ta till dig att det du beskriver låter som fullkomligt normalt valpbeteende för så många av oss.
Är uppfödaren vettig vill hen inget annat än att en valpköpare med problem hör av sig så fort som möjligt.
Hoppas du fortsätter uppdatera.

 

[AnKo]

Ja, bara att höra att detta är normalt gör att det känns otroligt mycket bättre faktiskt! Det är som när man väntar sitt första barn, läser på massor och pratar med erfarna. Oavsett grad av förberedelser går det inte att föreställa sig hur det kommer bli. Jag har läst för mycket enligt min man men hade ändå inte förstått graden av bitandet Bara sedan jag startade den här tråden och har följt vissa av tipsen och som sagt, fått höra att det är normalt, så mår jag bättre och känner mig lugnare & tryggare. Så tack alla!

 

[Fetaost]

Ja, bara att höra att detta är normalt gör att det känns otroligt mycket bättre faktiskt! Det är som när man väntar sitt första barn, läser på massor och pratar med erfarna. Oavsett grad av förberedelser går det inte att föreställa sig hur det kommer bli. Jag har läst för mycket enligt min man men hade ändå inte förstått graden av bitandet Bara sedan jag startade den här tråden och har följt vissa av tipsen och som sagt, fått höra att det är normalt, så mår jag bättre och känner mig lugnare & tryggare. Så tack alla!

Första 18 mån med en Schäfer kan vara mycket jobbiga. Det är under denna tiden som man fick mest telefonsamtal från valpköparna och även några tillbakaköp.
De hundar som i slutändan nådde längst i tävling och tjänst var de som var pissigast som valp/unghund.
Så det kan vara värt att hålla ut och sen renovera hemmet

Mvh fd uppfödare

 

[TeamLundVer]

Lite OT men en i min familj hade en schäfer som "råkade" lära sig att det är mysigt att tugga på folk. Alltså han va inte arg eller busig men så fort man klappade honom så började han tugga på en. Ganska hårt. Men det va alltså hans sätt att mysa - tyvärr va det inte så många som ville gosa med den hunden nå längre stunder och stackarn va otroligt social.
Vi lyckades aldrig träna bort det, det va så väldigt befäst - lite som när en hästar vill kompisklia.

Men så fel kan det gå när man misslyckas med att träna bort schäfer tugg (och då va ägaren väldigt erfaren schäferägare - hunden tävlade i Elitskydd)

Vår hund "morrar" när hon tycker ngt är mysigt.
Känner man henne väl så hör man skillnad på mysmorr (vi kallar det gnorr) och riktigt morr. Men det är många som blir lite oroliga när de kliar henne och hon sätter igång även folk som är vana vid hund.

 

[WildWilma]

Ja, bara att höra att detta är normalt gör att det känns otroligt mycket bättre faktiskt! Det är som när man väntar sitt första barn, läser på massor och pratar med erfarna. Oavsett grad av förberedelser går det inte att föreställa sig hur det kommer bli. Jag har läst för mycket enligt min man men hade ändå inte förstått graden av bitandet Bara sedan jag startade den här tråden och har följt vissa av tipsen och som sagt, fått höra att det är normalt, så mår jag bättre och känner mig lugnare & tryggare. Så tack alla!

Så bra att det känns bättre! Det går nog faktiskt inte att föreställa sig livet med en liten valp av aktiv ras om man inte upplevt det vi har helt förstörda de två första veckorna med vår första valp. En gång ringde jag uppfödaren och typ grät för att valpen helt struntade i oss ute och bara stack om han hittade nåt kul. Sen blev det bara bättre särskilt från 4 månaders ålder.

 

[Migo]

Första 18 mån med en Schäfer kan vara mycket jobbiga. Det är under denna tiden som man fick mest telefonsamtal från valpköparna och även några tillbakaköp.
De hundar som i slutändan nådde längst i tävling och tjänst var de som var pissigast som valp/unghund.
Så det kan vara värt att hålla ut och sen renovera hemmet

Mvh fd uppfödare

Det finns en anledning till att hanhundar runt året hamnar på blocket/omplaceringslistor

 

[AnKo]

Det finns en anledning till att hanhundar runt året hamnar på blocket/omplaceringslistor

Så vi tänkte ”rätt” som iaf valde en tik med tanken att hon skulle vara lite mer följsam!?

 

[Huggorm]

Jag hade min valp tio dagar innan jag satte ut den på blocket igen och sålde den vidare, så jobbig var den. Fast de som köpte den hörde av sig dagen efter och vill lämna tillbaka den, deras dotter hade fått en psykos av valpens jobbighet och nafsande. Då hade jag hunnit ångra mig bittert och jag var överlycklig att få tillbaka det lilla monstret.

 

[nullo-modo]

Jag hade min valp tio dagar innan jag satte ut den på blocket igen och sålde den vidare, så jobbig var den. Fast de som köpte den hörde av sig dagen efter och vill lämna tillbaka den, deras dotter hade fått en psykos av valpens jobbighet och nafsande. Då hade jag hunnit ångra mig bittert och jag var överlycklig att få tillbaka det lilla monstret.

Stackars valp