Valp och hundmöten - hur gör man egentligen?

[Lavine]

Jag har ingen valp nu, men funderar och planerar. Bakgrunden till min fråga är att min nuvarande hund (sheltie) behöver ledsagning i hundmöten. Kan gå till på olika sätt, att hunden skvallrar eller att jag kastar ut lite godisar på marken t ex.

Jag vill så gärna att nästa hund INTE tycker att hundmöten är den största anspänning som finns. Hur förebygger jag det? Hur har ni gjort med valpar, ska jag börja skvallerträna från dag 1? Det är klart att det som känns mest logiskt är att redan från början träna in att det roligaste hunden kan ha fokus på är matte, även om man möter något så spännande som en annan hund. (Min tanke uppstod väldigt konkret när bekanta till mig i området var ute med sin 3 månader gamla valp, som fick syn på min hund och valpen ställde sig och nyfiket tittade på min hund, med matte och husse som "uppbackning" bakom, glada för att deras hund verkar glad och nyfiken på omgivningen ungefär, medan min hund får ett bryt för att alla står stilla och stirrar på honom...)

Jag är bara lite rädd att bygga upp en laddning kring hundmöten i onödan, tänk om valpen inte egentligen bryr sig, och så börjar jag med värsta hallaballoot.

 

[Monstermom]

Men du behöver ju inte göra "värsta hallaballoot" för att flytta fokus från spännande störning till matte.

Jag hade absolut jobbat så med Monster om jag fått honom idag, och kommer att göra det med framtida valpar tänker jag mig. Inte göra någon stor grej av det, men ser valpen något spännande så är det uppmuntran och belöning hos matte som gäller. Inte stanna och "träna" om och om igen, inte dunder-super-extrabelöning, men helt enkelt fånga valpens uppmärksamhet igen och lugnt belöna medan vi går vidare.

 

[Lavine]

Jag tänkte att det kanske blir EN STOR GREJ för en valp ändå, men du har rätt, när jag läser ditt svar ser jag det framför mig, hur det kan gå lugnt men ändå fokuserat tillväga.. hoppas jag. Tack!

 

[Red_Chili]

Nu har jag bara haft en hund från valpstadiet, men jösses vad lätt hon blev vid hundmöten! Det jag gjorde var egentligen väldigt enkelt, fick hon syn på någon spännande hund så fortsatte jag gå och sa "kom nu", ungefär, tog lite extra i kopplet för att påminna henne om att jag fanns eller kortade kopplet vid behov bara. Inget godis, inget direkt beröm (mer än ett lugnt "bra" när vi gick lugnt förbi), ingen skvallerträning eller liknande. Med nästa valp lär jag göra likadant.

Kan tillägga att det här i området finns en tant med en liten envis terrier. Hunden i fråga har jag följt på håll sen den var liten valp. I början var den bara glad vid hundmöten, hade varit lätt att "bara ta med sig" osv. Matte började dock, utan att hunden egentligen gjorde något, att sätta den ner, försöka fånga hundens uppmärksamhet genom att prata smått hetsigt med den och troligtvis blev hon stressad när valpen såg andra hundarna som roligare än matte. Idag? Även folk med stora hundar går omvägar kring dem. Ingen orkar möta dem. Hunden är helknäpp och matte har inte vett nog att korta kopplet (hon som alltid kortade kopplet när hunden var valp..). Hunden spänner sig, stirrar på mötande hundar och lyckas provocera de flesta hundar till att bli osäkra i mötet. Jättetrist. Det är verkligen övertydligt där att det är matte som gjort hundmöten till en betydligt större sak än vad det skulle behöva vara.

 

[AliceZeta]

Valpen bryr sig inte om du inte bryr dig
Helt ärligt, så tror jag att det är så enkelt

Om du börjar krångla med koppel och tjafsa med hunden, så känner han hur du laddar och möten spårar ur helt till slut

Min första hund va en Parson Russel terrier
För mig och för hunden va det en självklarhet att vi passerade andra människor och hundar utan att bry oss nämnvärt, en blick och ett "hej" räckte gott och väl
Vi hade aldrig några problem ( med eller utan koppel) med möten oavsett vilka människor och hundar vi mötte

 

[Yrja]

Jag har bara haft en hund från valpstadie och jag hade honom lös från början. Vi gick ut på promenad när vi fått ett band och jag blivit en trygg punkt för honom.

När vi mötte någon, hund eller människa, valde han alltid själv att vara nära mig. Hundmöten som vi inte kände/inte stannade och pratade med, passerade vi bara. Om han självmant sökte min blick fick han en mjuk uppmuntran, men inget tjoande. Att passera en annan hund är ingenting, det ska inte heller göras till något tycker jag. Det är inte konstigare än att gå förbi en soptunna. Och ibland får man inte gå fram till soptunnan man passerar, eller hunden, då säger jag lugnt nej utan att stanna och förväntar mig att hunden lyder.

Vi hälsade också mkt på andra hundar. Jag känner många med hund och promenerar gärna med andra. Vid såna möten satte jag mig på huk och lät valpen ta skydd hos mig och sen utforska och närma sig den nya hunden i sin takt medan jag samtalade med den andra hundägaren. Ibland hade jag och en granne 9 hundar, alla lösa, och 4 barn. Det var väldigt nyttigt tror jag att han redan som valp fick mkt kontakt med andra hundar och lärde sig att alltid följa mig, oavsett vad de andra gjorde. Han och jag är ett team oavsett vilka andra som är med. Om vi möter en vansinnig hund är det inget att bry sig om, för vi går där vi går och han går där han går. Hälsa får man aldrig göra utan tillåtelse varesej på folk eller fä, så det är inget man behöver fundera över. Matte har koll på läget.

 

[Raven_]

Jag har ingen valp nu, men funderar och planerar. Bakgrunden till min fråga är att min nuvarande hund (sheltie) behöver ledsagning i hundmöten. Kan gå till på olika sätt, att hunden skvallrar eller att jag kastar ut lite godisar på marken t ex.

Jag vill så gärna att nästa hund INTE tycker att hundmöten är den största anspänning som finns. Hur förebygger jag det? Hur har ni gjort med valpar, ska jag börja skvallerträna från dag 1? Det är klart att det som känns mest logiskt är att redan från början träna in att det roligaste hunden kan ha fokus på är matte, även om man möter något så spännande som en annan hund. (Min tanke uppstod väldigt konkret när bekanta till mig i området var ute med sin 3 månader gamla valp, som fick syn på min hund och valpen ställde sig och nyfiket tittade på min hund, med matte och husse som "uppbackning" bakom, glada för att deras hund .verkar glad och nyfiken på omgivningen ungefär, medan min hund får ett bryt för att alla står stilla och stirrar på honom...)

Jag är bara lite rädd att bygga upp en laddning kring hundmöten i onödan, tänk om valpen inte egentligen bryr sig, och så börjar jag med värsta hallaballoot.

Med min Staff har jag gjort en så liten grej som möjligt av hundmöten, vi har ALDRIG hälsat på annan mötande hund tex. I min flock bryr vi oss inte om mötande hundar, punkt.Anledningen till att vi aldrig hälsat på andra hundar ute är för att jag vill helt enkelt inte att valpen ska börja bygga upp en förväntan på andra hundar, som så ofta blir till frustration. Vi stannar heller inte och "småpratar". Mina hundar har sin flock, och dom har heller inget behov av att bli polare med halva grannskapet.
Sen har vi såklart "tränat" på detta, när vi har fått hundmöte och har har verkat intresserad så har jag petat lite i sidan på honom, sagt glatt "Här går vi" och belönat med godis så fort han släppt fokus från den andra hunden.
Han är nu 18 månader och sköter sig galant än så länge

 

[Lavine]

Tack för era svar! Med nuvarande hund gjorde jag som flera av er beskriver, jag tuffade på som att den mötande hunden inte fanns. Nu ska det sägas 1. att jag tror inte alls det var själva metoden som gjorde att han fick problem (utan pga smärtor) 2. att det hälsades på vissa hundar ändå (ibland av överrumpling) men jag har ändå tänkt att det kanske var fel sätt.

Jag ska rusta mig för att inte släppa fram främmande hundar, och jag lovar att inte bli överdrivet tjoig om jag behöver tjoa på lite uppmärksamhet.

 

[Yrja]

Tack för era svar! Med nuvarande hund gjorde jag som flera av er beskriver, jag tuffade på som att den mötande hunden inte fanns. Nu ska det sägas 1. att jag tror inte alls det var själva metoden som gjorde att han fick problem (utan pga smärtor) 2. att det hälsades på vissa hundar ändå (ibland av överrumpling) men jag har ändå tänkt att det kanske var fel sätt.

Jag ska rusta mig för att inte släppa fram främmande hundar, och jag lovar att inte bli överdrivet tjoig om jag behöver tjoa på lite uppmärksamhet.

Jag tycker själv att om en hund kommer fram utan tillåtelse så får inte det skapa en spänning hos dig. Att rusta sig kan skapa en fixering som skapar spänning. Men du menar säkert inte så.

Jag tycker att det är viktigt att en valp får träffa mycket hundar också. Och lära sig hur en sådan situation ska hanteras och vad som förväntas av den, och vad den kan förvänta sig av dig. Och om någon släpper fram sin hund oförberett, skicka din hund bakom dig så att din hund helt enkelt inte följer upp mötet. Och om mötet redan påbörjats, jaga inte upp dig utan skicka bak din hund med signalen att det där hade du inte tillåtit än. En valp får man kanske vara mer tolerant med, där är det viktigare att göra mötet så pos som möjligt så att den inte blir osäker eller rädd.