No1
Trådstartare
Akita Inu 6 attacker.
Dogo Argentinom 6 attacker.
Dogs Canario 6 attacker.
Amstaff 37 attacker.
Schäfer 6 attacker.
Rottweiler 24 attacker
Tervuren 6 attacker
Fila Brasiliero 6 attacker.
Ovtjarka 6 attacker.
Förklaring till ovan kommer längre ned i texten.
1.
Vaktande skarpa raser, ska det regleras, hur?
Jag upplever att utvecklingen inte går åt rätt håll, fler krävande skarpa raser dyker upp och de hamnar i händerna på ägare som anser att det är coolt med en respektingivande ras.
Raser jag inte visste fanns dyker upp på blocket i form av påstått renrasiga valpar eller som
innovativa korsningar.
Den nya coola utanförskaps-flugan gällande renrasigt verkar vara American Bully i olika format,
har den kanske tom ersatt bullen?
2.
Vilka erfarenheter har ni, delar ni min erfarenhet av att ansvarslös avel på skarpa hundar ökat och har ni erfarenhet av någon konsekvens? Alla dessa spännande blocketvalpar tar ju vägen någonstans.
3.
Har ni själva en erkänt komplicerad, skarpare ras? Anser ni att det är en ras som fungerar med oerfaren köpare? Hundvan köpare? Erfaren och förarkompetens köpare?
För att ge bränsle åt diskussionen klipper jag in ett inlägg från hundcoachen Fredrik Steen:
Farliga hundar, lite fakta, mycket gissningar…..
12 JAN Publicerad av Fredrik Steen
Nu har jag lekt lite med statistik, gissat lite, och försökt vara matematiker…
Allt som står i inlägget, förutom statistik från polisen, är gissningar från min sida.
I Sverige finns omkring 800 000 hundar.
När jag söker på statistik från socialstyrelsen så kanske man kan säga att det är ungefär 400 personer per år som måste uppsöka sjukhus efter en hundattack.
Om vi då utgår ifrån att varje attack är av en unik hund så innebär det att 0,05 % av svenska hundar attackerar människor. Alltså 1/20 %, inte 1%.
Vi måste också utgå ifrån att dessa bettskador som socialstyrelsen har i sin statistik, är av egen/familjens hund.
Kanske kan vi gissa lågt och säga att 1/3 av alla bettskador som kommer in på sjukhus är av egen hund.
Om vi då tar bort – biten av egen hund – så återstår inte ens 0,05 %, utan siffran sjunker till cirka 0,03 %.
Det vill säga – 1 vovve på 3333 vovvar – har, teoretiskt, bitit någon som inte tillhör familjen.
Eftersom jag inte kan finna att socialstyrelsen har statistik på raser, borde man kunna använda sig av polisens statistik för att få fram ras, procentuellt. Alltså de 46 hundar polisen testat och tagit beslut om under 2018.
Av 46 hundar som polisen omhändertog och tog någon typ av beslut på under 2018 var 29 stycken blandraser, och 17 stycken renrasiga.
Alltså, av de hundar polisen omhändertog och testade var 63% blandraser, 37% rashundar.
Raser som polis omhändertog och testade 2018:
-Akita 1 st
-Dogo Argentino 1st
-Dogo Canario 1st
-Amstaff 6 st
-Schäfer 1st
-Rottweiler 4 st
-Tervuren 1st
-Fila Brasiliero 1st
-Ovtjarka 1st
Om vi utgår från socialstyrelsens statistik på ca 400 attacker, tar bort en tredjedel eftersom vi i exemplet påstår att en tredjedel är bitskada efter egen hund, och tar polisen statistik för att kunna gissa raser, då ser det ut så här:
Blandraser står i så fall för 176 attacker.
Renrasiga står då för 104 attacker.
Akita Inu 6 attacker.
Dogo Argentinom 6 attacker.
Dogs Canario 6 attacker.
Amstaff 37 attacker.
Schäfer 6 attacker.
Rottweiler 24 attacker
Tervuren 6 attacker
Fila Brasiliero 6 attacker.
Ovtjarka 6 attacker.
Observera att i polisens statistik är i princip alla blandraser blandisar av Amstaff/Dogo’s/Rottweiler.
Då vi leker vi med tanken att vi förbjuder de mest attackerande raserna.
Det vill säga – Rottweiler och Amstaff, då sänker vi antal attacker per år med 61 stycken.
Skulle vi förbjuda blandraser, sänker vi attacker per år med 176 stycken.
Sen har vi då attacker från hund på hund, här kan jag inte finna någon som helst statistik då det gäller ras.
Men en vild gissning är att det ser ungefär likadant ut.
Att börja prata om ett rasförbud anser jag därför är i det närmsta komiskt.
Då säger någon – “Men om vi förbjuder dessa raser, då kan ju ingen avla fram blandraser på dessa, problemet löst!”
Men så enkelt är det ju inte!
Ska man genomföra DNA-test på alla blandisar i Sverige, på alla blandisar som kommer in i Sverige, eller hur hade man tänkt? (om man har tänkt).
Dessutom, hur attraktiv skulle en schäfer/boxer/malinios- blandning kunna bli för vissa typer av människor, om andra blandningar förbjöds…?
ps.. korrigera mig gärna om jag i mina gissningar varit helt ute och cyklat
http://blogg.agria.se/fredriksteen/...BKadxCYwmP9jVLIYw1Jd_ooYp4ON7vh-r-l5KakOaWI8g
Dogo Argentinom 6 attacker.
Dogs Canario 6 attacker.
Amstaff 37 attacker.
Schäfer 6 attacker.
Rottweiler 24 attacker
Tervuren 6 attacker
Fila Brasiliero 6 attacker.
Ovtjarka 6 attacker.
Förklaring till ovan kommer längre ned i texten.
1.
Vaktande skarpa raser, ska det regleras, hur?
Jag upplever att utvecklingen inte går åt rätt håll, fler krävande skarpa raser dyker upp och de hamnar i händerna på ägare som anser att det är coolt med en respektingivande ras.
Raser jag inte visste fanns dyker upp på blocket i form av påstått renrasiga valpar eller som
innovativa korsningar.
Den nya coola utanförskaps-flugan gällande renrasigt verkar vara American Bully i olika format,
har den kanske tom ersatt bullen?
2.
Vilka erfarenheter har ni, delar ni min erfarenhet av att ansvarslös avel på skarpa hundar ökat och har ni erfarenhet av någon konsekvens? Alla dessa spännande blocketvalpar tar ju vägen någonstans.
3.
Har ni själva en erkänt komplicerad, skarpare ras? Anser ni att det är en ras som fungerar med oerfaren köpare? Hundvan köpare? Erfaren och förarkompetens köpare?
För att ge bränsle åt diskussionen klipper jag in ett inlägg från hundcoachen Fredrik Steen:
Farliga hundar, lite fakta, mycket gissningar…..
12 JAN Publicerad av Fredrik Steen
Nu har jag lekt lite med statistik, gissat lite, och försökt vara matematiker…
Allt som står i inlägget, förutom statistik från polisen, är gissningar från min sida.
I Sverige finns omkring 800 000 hundar.
När jag söker på statistik från socialstyrelsen så kanske man kan säga att det är ungefär 400 personer per år som måste uppsöka sjukhus efter en hundattack.
Om vi då utgår ifrån att varje attack är av en unik hund så innebär det att 0,05 % av svenska hundar attackerar människor. Alltså 1/20 %, inte 1%.
Vi måste också utgå ifrån att dessa bettskador som socialstyrelsen har i sin statistik, är av egen/familjens hund.
Kanske kan vi gissa lågt och säga att 1/3 av alla bettskador som kommer in på sjukhus är av egen hund.
Om vi då tar bort – biten av egen hund – så återstår inte ens 0,05 %, utan siffran sjunker till cirka 0,03 %.
Det vill säga – 1 vovve på 3333 vovvar – har, teoretiskt, bitit någon som inte tillhör familjen.
Eftersom jag inte kan finna att socialstyrelsen har statistik på raser, borde man kunna använda sig av polisens statistik för att få fram ras, procentuellt. Alltså de 46 hundar polisen testat och tagit beslut om under 2018.
Av 46 hundar som polisen omhändertog och tog någon typ av beslut på under 2018 var 29 stycken blandraser, och 17 stycken renrasiga.
Alltså, av de hundar polisen omhändertog och testade var 63% blandraser, 37% rashundar.
Raser som polis omhändertog och testade 2018:
-Akita 1 st
-Dogo Argentino 1st
-Dogo Canario 1st
-Amstaff 6 st
-Schäfer 1st
-Rottweiler 4 st
-Tervuren 1st
-Fila Brasiliero 1st
-Ovtjarka 1st
Om vi utgår från socialstyrelsens statistik på ca 400 attacker, tar bort en tredjedel eftersom vi i exemplet påstår att en tredjedel är bitskada efter egen hund, och tar polisen statistik för att kunna gissa raser, då ser det ut så här:
Blandraser står i så fall för 176 attacker.
Renrasiga står då för 104 attacker.
Akita Inu 6 attacker.
Dogo Argentinom 6 attacker.
Dogs Canario 6 attacker.
Amstaff 37 attacker.
Schäfer 6 attacker.
Rottweiler 24 attacker
Tervuren 6 attacker
Fila Brasiliero 6 attacker.
Ovtjarka 6 attacker.
Observera att i polisens statistik är i princip alla blandraser blandisar av Amstaff/Dogo’s/Rottweiler.
Då vi leker vi med tanken att vi förbjuder de mest attackerande raserna.
Det vill säga – Rottweiler och Amstaff, då sänker vi antal attacker per år med 61 stycken.
Skulle vi förbjuda blandraser, sänker vi attacker per år med 176 stycken.
Sen har vi då attacker från hund på hund, här kan jag inte finna någon som helst statistik då det gäller ras.
Men en vild gissning är att det ser ungefär likadant ut.
Att börja prata om ett rasförbud anser jag därför är i det närmsta komiskt.
Då säger någon – “Men om vi förbjuder dessa raser, då kan ju ingen avla fram blandraser på dessa, problemet löst!”
Men så enkelt är det ju inte!
Ska man genomföra DNA-test på alla blandisar i Sverige, på alla blandisar som kommer in i Sverige, eller hur hade man tänkt? (om man har tänkt).
Dessutom, hur attraktiv skulle en schäfer/boxer/malinios- blandning kunna bli för vissa typer av människor, om andra blandningar förbjöds…?
ps.. korrigera mig gärna om jag i mina gissningar varit helt ute och cyklat
http://blogg.agria.se/fredriksteen/...BKadxCYwmP9jVLIYw1Jd_ooYp4ON7vh-r-l5KakOaWI8g
Om man säger att man ska hålla på med hundslagsmål, är det ok att skaffa en amstaff då menar hon? 
