Den vägen skrämmer mig lite, fast inte på samma sätt som förut. Förut gick jag runt och visste att jag skulle misslyckas, ännu en gång, pga att jag var värdelös. Enligt mig själv alltså.
Vi ska ha ett nytt sipmöte denna gång. Nu med psykiatrin, arbetsförmedlingen och min psykolog. Tanken är att jag ska ut i arbete i höst. Eller jag ska börja arbetsträna rättare sagt.
Det ska bli roligt. Dels för att jag börjar tycka att människor är roliga och intressanta nu. Förut var nya människor läskiga och jag var livrädd för att göra fel och få skäll. Jag vill utforska mitt nya liv med mina nya sociala möjligheter utan den där enorma stressen och rädslan hängande över mig jämt och ständigt.
Jag är rätt säker på att jag kan lyckas denna gång. Är så mycket säkrare på mig själv och min sociala förmåga jag tydligen fått nu på senare tid. Sen finns det absolut lite som skrämmer fortfarande fast nu är det nya saker. Kommer det gå ihop med förskolan? Kommer jag stressa ihjäl mig, igen? Kommer sömnen bli lidande? Kommer jag få mer ångest etc etc.
Jag tar de problemen om de kommer. Det ska i alla fall bli roligt.
Vi ska ha ett nytt sipmöte denna gång. Nu med psykiatrin, arbetsförmedlingen och min psykolog. Tanken är att jag ska ut i arbete i höst. Eller jag ska börja arbetsträna rättare sagt.
Det ska bli roligt. Dels för att jag börjar tycka att människor är roliga och intressanta nu. Förut var nya människor läskiga och jag var livrädd för att göra fel och få skäll. Jag vill utforska mitt nya liv med mina nya sociala möjligheter utan den där enorma stressen och rädslan hängande över mig jämt och ständigt.
Jag är rätt säker på att jag kan lyckas denna gång. Är så mycket säkrare på mig själv och min sociala förmåga jag tydligen fått nu på senare tid. Sen finns det absolut lite som skrämmer fortfarande fast nu är det nya saker. Kommer det gå ihop med förskolan? Kommer jag stressa ihjäl mig, igen? Kommer sömnen bli lidande? Kommer jag få mer ångest etc etc.
Jag tar de problemen om de kommer. Det ska i alla fall bli roligt.
