S
strange
Nytt nick, av någon anledning tycker jag att saken är lite pinsam/jobbig att prata om. Skulle nu någon lyckas klura ut vem jag är här på Buke är det inte hela världen men ändå.
Saken är den att jag nu finner mig vara en av få i min bekantskapskrets som inte har barn. Och det gör inte mig ett dugg, jag gillar barn. MEN, jag är så otroligt osäker på hur jag ska uppföra mig i umgänget med dom. Jag har aldrig umgåtts med barn regelbundet förutom då när jag själv varit ett(ganska jämnårigt)barn. Inga syskon och de flesta barn i släkten som vi umgåtts med har varit i samma ålder som jag själv.
Eftersom jag i övrigt är en ansvarsfull, tålmodig och pålitlig vuxen människa så börjar det nu hända att vänner frågar om jag kan vara barnvakt. Och jag vill SÅ gärna! Men jag vågar inte utan hittar på ursäkter som att jag ska jobba eller måste plugga. För att jag helt enkelt är rädd att jag ska 1. inte klara av att hålla koll på läget så att barna försvinner/skadar sig 2. vara så tråkig att barna aldrig vill se mig igen.
Och hur tusan vet man när det är dags att byta blöja?!
(jag har jobbat inom äldreomsorgen i många år så blöjor har jag bytt många, men det är lättare att prata med vuxna...)
Jag tycker det är så tråkigt att varje gång jag umgås med dessa barnfamiljer så vågar jag inte riktigt svara på barnens kontaktförsök utan det blir något halvhjärtat... Det handlar om alltifrån bebisar till 3-4 åringar och enstaka barn i lågstadieåldern. Jag menar, hur pratar man med en 2,5 åring? Vad tycker en 3 åring är roligt? Nu är såklart alla olika individer men sådär överlag, vad brukar gå hem liksom? Vad gör man när barnet blir ledset och vill att föräldern ska komma hem? Vad gör man med en 2 åring som absolut INTE tänker gå med på att byta nån blöja trots att det känns på lukten att det verkligen är dags?
Det verkar säkert jättefånigt för er som har barn och tycker sånt här är självklart. Men har man inte umgåtts med barn så är det inte så uppenbart alla gånger... Och jag tycker som sagt att det är väldigt tråkigt att jag ska vara rädd att ställa upp som barnvakt bara för att jag inte vet hur man tacklar "barn som inte vill men måste", ledsna barn eller hur man roar en litet barn.
Saken är den att jag nu finner mig vara en av få i min bekantskapskrets som inte har barn. Och det gör inte mig ett dugg, jag gillar barn. MEN, jag är så otroligt osäker på hur jag ska uppföra mig i umgänget med dom. Jag har aldrig umgåtts med barn regelbundet förutom då när jag själv varit ett(ganska jämnårigt)barn. Inga syskon och de flesta barn i släkten som vi umgåtts med har varit i samma ålder som jag själv.
Eftersom jag i övrigt är en ansvarsfull, tålmodig och pålitlig vuxen människa så börjar det nu hända att vänner frågar om jag kan vara barnvakt. Och jag vill SÅ gärna! Men jag vågar inte utan hittar på ursäkter som att jag ska jobba eller måste plugga. För att jag helt enkelt är rädd att jag ska 1. inte klara av att hålla koll på läget så att barna försvinner/skadar sig 2. vara så tråkig att barna aldrig vill se mig igen.
Och hur tusan vet man när det är dags att byta blöja?!
(jag har jobbat inom äldreomsorgen i många år så blöjor har jag bytt många, men det är lättare att prata med vuxna...)
Jag tycker det är så tråkigt att varje gång jag umgås med dessa barnfamiljer så vågar jag inte riktigt svara på barnens kontaktförsök utan det blir något halvhjärtat... Det handlar om alltifrån bebisar till 3-4 åringar och enstaka barn i lågstadieåldern. Jag menar, hur pratar man med en 2,5 åring? Vad tycker en 3 åring är roligt? Nu är såklart alla olika individer men sådär överlag, vad brukar gå hem liksom? Vad gör man när barnet blir ledset och vill att föräldern ska komma hem? Vad gör man med en 2 åring som absolut INTE tänker gå med på att byta nån blöja trots att det känns på lukten att det verkligen är dags?
Det verkar säkert jättefånigt för er som har barn och tycker sånt här är självklart. Men har man inte umgåtts med barn så är det inte så uppenbart alla gånger... Och jag tycker som sagt att det är väldigt tråkigt att jag ska vara rädd att ställa upp som barnvakt bara för att jag inte vet hur man tacklar "barn som inte vill men måste", ledsna barn eller hur man roar en litet barn.
