Vad vet du om OSA? Hjälp sökes!

[Sofiplopp]

Bästa Bukefalister!
Lång tid har gått sedan jag vistades här dagligen och stundligen, men jag hoppas att några av er ändå minns mig. Att jag är här igen, beror på att jag vet att här finns en oändlig kunskapsbank, och nu tänkte jag be er om hjälp.

Det jag undrar är: är OSA (offentlig skyddad anställning) en tidsbestämd arbetsmarknadsåtgärd för funktionshindrade i din kommun – eller kan man ha OSA hur länge som helst hos er?

Jag har nämligen hört att det är typ bara i Uppsala det finns en bortre tidsgräns, och tänkte att här finns säkert folk som kan berätta hur det ser ut i just er kommun, vare sig ni jobbar med frågor av det här slaget, känner någon som har OSA, eller jobbar så själv. Om ni inte vill "outa" någon eller något, så skicka ett PM. Jag avslöjar ingen.

Anledningen till frågan är att jag har en son som är funktionshindrad (autistisk) och inskriven i LSS. Han har sedan två år tillbaka ett Offentligt Skyddat Arbete – OSA. Sonen är på ett ställe där han stormtrivs, och som också passar bra med tanke på den yrkesutbildning han har från gymnasiet. Han fixar inte ett riktigt jobb i sin bransch, fast han på många sätt är både smart och högfungerande. Ändå ska han på sikt "vidare till något annat". Vad vet vi inte, men "fortsätta utvecklas".
Här i Uppsala anser man nämligen att OSA ska man bara ha något eller några år, sedan ska man ut på arbetsmarknaden. Den "riktiga" arbetsmarknaden. Som om inte ett OSA-jobb är ett riktigt jobb, eller som om ett funktionshinder växer bort med åren ..?
Förändras kan man ju absolut, vi utvecklas väl alltid som människor – men det finns ju en anledning till att man en gång hamnar i LSS och får ett OSA. Och den anledningen försvinner inte för att det finns en regel som säger att man inte får ha ett visst jobb mer än en viss tid.
Problemet är också att i Uppsala är det bostadsbrist. Jag vill att han ska kunna flytta hemifrån, men det känns inte som om vi kan hjälpa honom att köpa en lägenhet eller hitta något att hyra, förrän han har en plan för hur och med vad han ska göra. Man kan liksom inte låna två miljoner i banken med motiveringen "det löser sig säkert ...".

Efter detta långa inlägg – tack för att du orkade läsa klart! – hoppas jag på många kloka svar från Bukefalister med erfarenheter av samma sak. Tack på förhand!

 

[Carl Christian Axelson]

Hej Sofiplop. Bra att du lyfter detta. Det är knepigt att kunskapen och förståelsen för autismspektrumtillstånd är så begränsad i många fall vid Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och även i kommunerna arbetsmarknadspolitiska arbete. Situationen i psykiatrin gör det inte direkt lättare. Men jag skulle föreslå att du försöker få till stånd ett samverkansmöte med socialtjänsten/LSS/arbetsmarknadsenheten, psykiatrin, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Först bör väl du och sonen träffa läkaren, redogöra för situationen och prata ihop er (eller beställa tid hos en specialistläkare med den här kompetensen utifrån detta problem om det inte finns en pågående läkarkontakt i psykiatrin). Det viktiga här är att få in specialistvårdens förståelse för den här problematiken, så att både en varaktighet och långsiktighet, och en möjlighet att flytta och få motsvarande stöd på annan ort, kan säkras för din son. Det underlättas nog av om han kan få en trygghetsanställning istället för en OSA. Trygghetsanställningen syftar till att just få varaktighet för personer som man inte kan förvänta sig ska etablera sig på den ordinarie arbetsmarknaden. Hoppas det löser sig. Med den här inställningen borde det kunna leda framåt, men det beror nog mycket på hur Arbetsförmedlingen och kommunen samarbetar, för trygghetsanställningen är det AF som har.

 

[Sofiplopp]

Nej, ingen pågående läkarkontakt, men vi har ju utredningar sedan tidigare, den senaste när han slutade gymnasiet för tre år sedan. Då fick hab göra en, för att vi skulle ha något att stoppa i näven på Af med flera. Ska ta och kolla upp det i nästa vecka.

Sedan är det inte meningen att han ska flytta till en annan stad eller så - bara att han kanske kunde flytta till en lägenhet i kvarteret bredvid! I Uppsala är det dock 15 års kö för att få en lgh i vårt område, så att köpa är det som återstår. Men jag kan inte köpa om jag inte vet att han har ett jobb, och det är inte heller säkert att brf:n godkänner honom utan en fast inkomst.
Jag tror dock att om han kom hemifrån och fick ta det steget ut i vuxenlivet, skulle även jobbiten förändras – att han så småningom vill söka sig vidare, testa något annat, kanske plugga osv.
Men nu hänger vi liksom i luften hela tiden, med korta beslut på 6 månader till ett år, max. Sedan ska det omprövas, så blir det ett nytt beslut, och innan det är bestämt om det blir förlängning en massa oro och funderingar.

Det är helt ofattbart hur samhället behandlar funktionshindrade, samtidigt som det står en massa fina ord när man läser hur LSS är tänkt att fungera. Och som förälder blir man trött, ledsen och arg när man måste slåss för sitt barns rättigheter – år ut och år in.

Hej Sofiplop. Bra att du lyfter detta. Det är knepigt att kunskapen och förståelsen för autismspektrumtillstånd är så begränsad i många fall vid Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och även i kommunerna arbetsmarknadspolitiska arbete. Situationen i psykiatrin gör det inte direkt lättare. Men jag skulle föreslå att du försöker få till stånd ett samverkansmöte med socialtjänsten/LSS/arbetsmarknadsenheten, psykiatrin, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Först bör väl du och sonen träffa läkaren, redogöra för situationen och prata ihop er (eller beställa tid hos en specialistläkare med den här kompetensen utifrån detta problem om det inte finns en pågående läkarkontakt i psykiatrin). Det viktiga här är att få in specialistvårdens förståelse för den här problematiken, så att både en varaktighet och långsiktighet, och en möjlighet att flytta och få motsvarande stöd på annan ort, kan säkras för din son. Det underlättas nog av om han kan få en trygghetsanställning istället för en OSA. Trygghetsanställningen syftar till att just få varaktighet för personer som man inte kan förvänta sig ska etablera sig på den ordinarie arbetsmarknaden. Hoppas det löser sig. Med den här inställningen borde det kunna leda framåt, men det beror nog mycket på hur Arbetsförmedlingen och kommunen samarbetar, för trygghetsanställningen är det AF som har.

 

[monster1]

Hos oss har OSA varit arbetslivslånga, flera ur OSA-teamet går i pension nu. De vi haft hos oss har varit personer med missbruksproblem främst, där det handlar om att ge dem en stabil plats i samhället.

 

[Sofiplopp]

Hos oss har OSA varit arbetslivslånga, flera ur OSA-teamet går i pension nu. De vi haft hos oss har varit personer med missbruksproblem främst, där det handlar om att ge dem en stabil plats i samhället.

Ja, det är så det brukar vara vad jag förstår, men Uppsala kommun har tydligen egna regler.