black_darling
Trådstartare
Jag kanske målar fan på väggen nu, men jag har så mkt funderingar kring min hund och mitt blivande barn. Lite om hunden:
Han är en Siberian Husky/Schäferblandning på lite över året. Han kräver motion såklart, vilket jag känt av nu när jag fått problem med foglossning och inte kan aktivera honom fysiskt i samma utsträckning. Han har dock anpassat sig bra till det lugnare livet, men jag ser på honom att han vill mer, mer än vad vi kanske kan ge honom, både nu och sen när bebisen kommer. Då säger nog de flesta: Omplacera honom! Okey säger jag, men har ganska många krav på nya ägare. Dessutom har jag nyss sålt min häst och vet inte om jag skulle palla att omplacera. Nån stans skulle det kännas bättre med avlivning. Inte flippa ur nu! Mer info om hunden och kraven på de nya ägarna;
*De ska vilja torka spya nästan varje morgon, då han har mkt känslig mage
*Vilja torka diarée nån gång /månad, stanna hemma från jobb då han absolut inte kan vara ensam då han är dålig. (Eller ha vänner som gillar att torka bajs!)
*Vara villig att plocka bort allt löst hemma om han ska vare ensam (går säkert att träna bort) eftersom han är helt galet förälskad i att tugga sönder saker, speciellt i plast.
*Ha en hund som inte är speciellt förbar, kräver mycket träning, som knappt leder nån vart. (Känns det som ibland )
*Måste nöta samma saker 1000 gånger, han vet vad han ska göra, men han struntar helt sonika i det. Det är värt (enligt honom) att göra som han vill oavsett. Han ingen drift att vilja vara föraren till lags.
*Går lätt upp i stress utomhus, svår att avleda i dessa tillfällen. Syns på honom att det är mkt jobbigt för honom. Detta går oxå att träna, men tar tid.
*Är inte kelig och mysig, ligger helst för sig själv.
*Allt som springer blir byte i hans ögon. Katter, barn mm... Och han går upp i stress.
Så med dessa fakta, skulle det finnas nån människa som är villig att lägga ner så mkt jobb för att få en hund som är "svår" att träna, inte är gosig och tycker att han klarar sig bäst själv? Dessutom har han problem med magen. Han är undersökt hos vet, prover tagna men det visar ingenting. Enda som återstår är att öppna magen på honom. Nu har han varit fräsch några månader, så vi har lagt det på is. Trots allt detta älskar jag honom givetvis, även om det är tufft ibland. Och hur ska det gå med en bebis? Hur ska jag hinna och orka träna honom, när allt måste bankas och nötas in? Han är över året, och vi tränar fortfarande stenhårt på att gå fint i koppel! Man tappar lusten ibland alltså...
Jag vet att det är en tuff ras, och ja, med facit i hand skulle jag kanske aldrig tagit mig an honom. Men det är lätt att vara efterklok.
Hur hade ni gjort i min sits? Vad är bäst för hunden? Det ska ju funka för både honom och resten av familjen.
Han är en Siberian Husky/Schäferblandning på lite över året. Han kräver motion såklart, vilket jag känt av nu när jag fått problem med foglossning och inte kan aktivera honom fysiskt i samma utsträckning. Han har dock anpassat sig bra till det lugnare livet, men jag ser på honom att han vill mer, mer än vad vi kanske kan ge honom, både nu och sen när bebisen kommer. Då säger nog de flesta: Omplacera honom! Okey säger jag, men har ganska många krav på nya ägare. Dessutom har jag nyss sålt min häst och vet inte om jag skulle palla att omplacera. Nån stans skulle det kännas bättre med avlivning. Inte flippa ur nu! Mer info om hunden och kraven på de nya ägarna;
*De ska vilja torka spya nästan varje morgon, då han har mkt känslig mage
*Vilja torka diarée nån gång /månad, stanna hemma från jobb då han absolut inte kan vara ensam då han är dålig. (Eller ha vänner som gillar att torka bajs!)
*Vara villig att plocka bort allt löst hemma om han ska vare ensam (går säkert att träna bort) eftersom han är helt galet förälskad i att tugga sönder saker, speciellt i plast.
*Ha en hund som inte är speciellt förbar, kräver mycket träning, som knappt leder nån vart. (Känns det som ibland )
*Måste nöta samma saker 1000 gånger, han vet vad han ska göra, men han struntar helt sonika i det. Det är värt (enligt honom) att göra som han vill oavsett. Han ingen drift att vilja vara föraren till lags.
*Går lätt upp i stress utomhus, svår att avleda i dessa tillfällen. Syns på honom att det är mkt jobbigt för honom. Detta går oxå att träna, men tar tid.
*Är inte kelig och mysig, ligger helst för sig själv.
*Allt som springer blir byte i hans ögon. Katter, barn mm... Och han går upp i stress.
Så med dessa fakta, skulle det finnas nån människa som är villig att lägga ner så mkt jobb för att få en hund som är "svår" att träna, inte är gosig och tycker att han klarar sig bäst själv? Dessutom har han problem med magen. Han är undersökt hos vet, prover tagna men det visar ingenting. Enda som återstår är att öppna magen på honom. Nu har han varit fräsch några månader, så vi har lagt det på is. Trots allt detta älskar jag honom givetvis, även om det är tufft ibland. Och hur ska det gå med en bebis? Hur ska jag hinna och orka träna honom, när allt måste bankas och nötas in? Han är över året, och vi tränar fortfarande stenhårt på att gå fint i koppel! Man tappar lusten ibland alltså...
Jag vet att det är en tuff ras, och ja, med facit i hand skulle jag kanske aldrig tagit mig an honom. Men det är lätt att vara efterklok.
Hur hade ni gjort i min sits? Vad är bäst för hunden? Det ska ju funka för både honom och resten av familjen.