Vad JAG vill

Jag märker att folk i min närhet alltid ska tycka till om val jag gör. Jag vet att de flesta är rädda och därav kan ju detta vara av omtanke?

Jag har alltid drömt om häst, sen jag var liten. Mitt mål med livet och en stor anledning till val av jobb/utbildning. Främst pga att det är dyrt.
Men när jag lyfter detta så möts det ofta av negativa kommentarer eller ifrågasättande.

Tänker jag bort häst har jag lite annat jag drömmer/brinner för men inte på samma nivå. Jag blir ledsen över att tänka på att de kanske aldrig mer kommer bli en egen häst.

Även kommentarer om att en ska vara medryttare mm tycker jag är tråkiga då jag varit det i MÅNGA år. Jag gillar det inte. Jag håller oftast inte med om hur hästen sköts/rids tyvärr. Har några vänner med samma tänk men där gillar jag tyvärr inte hästen

Jag vet inte vad jag vill med inlägget men hur mycket stöd har ni andra i era intressen?

Med hundarna blir jag lite beroende av min mor som hundvakt då jag inte har någon annan (lever ensam) Kommer aldrig göra mig av med hundarna men har kännt att när min äldre behöver somna in kommer jag inte vilja ha 2st igen. Jag gillar inte hundträning. Jag gillar mer hundlivet och jag har inga problem med mina hundar i hantering eller vardagsliv (jag har levt hund hela mitt liv så de går på autopilot)

Jag drömmer om en häst igen

Jag har haft otur vilket MÅNGA fler än jag haft med hästar. Det + andra omständigheter har gjort att jag sålt några gånger.
Men gör det att jag aldrig ska prova igen?

Tankar om att göra det jag vill. Det är inte alltid så enkelt när en är ensam i mycket.

 

[Ketrawzc]

Några av mina nära hade åsikter när jag ville köpa häst nr 2. Främst av omtanke, det är dyrt och tar mycket tid.
Men samtidigt så är det ju vad jag vill göra, lägga tid och pengar på. Beslutet behöver heller inte vara permanent, i regel går det ju att sälja igen.

Du ska göra och välja det du tror blir bäst för dig!

 

[Nepenthe]

Några av mina nära hade åsikter när jag ville köpa häst nr 2. Främst av omtanke, det är dyrt och tar mycket tid.
Men samtidigt så är det ju vad jag vill göra, lägga tid och pengar på. Beslutet behöver heller inte vara permanent, i regel går det ju att sälja igen.

Du ska göra och välja det du tror blir bäst för dig!

Ja och i mitt fall när jag väl tar ett beslut brukar jag iaf ha räknat på det tusen gånger om men sen det där med ork vet en ju aldrig. Men som sagt, det går alltid att sälja.

Har en plan och det krävs mer sparpengar så det är ändå inte nu det ska ske

 

[Nepenthe]

Saknar även stall-livet, hästlivet. Det sociala med folk som älskar samma
Bara va runt hästarna på kvällarna. Inte sitta ensam hemma i soffan.

 

[kolblakkur]

Varför sålde tidigare och hur många har du sålt? Lär väl knappast vara ett extremt antal menar jag

 

[Nepenthe]

Varför sålde tidigare och hur många har du sålt? Lär väl knappast vara ett extremt antal menar jag

Har ägt 7 hästar i mitt liv.
Första såldes pga ekonomin och då lovade jag mig själv att inte skaffa igen förens jag hade fast anställning.
Sen har jag haft några jag kännt efter inridning att jag inte passat ihop med, en som jag åkte av o bröt foten relativt illa som ja inte kunde sköta då.
Och sista nu pga tid för jag valde att flytta till mitt ex och hann/orkade inte pga pendlande.

Vet inte vad som räknas som mycket eller lite

 

[Lingon]

Har ägt 7 hästar i mitt liv.
Första såldes pga ekonomin och då lovade jag mig själv att inte skaffa igen förens jag hade fast anställning.
Sen har jag haft några jag kännt efter inridning att jag inte passat ihop med, en som jag åkte av o bröt foten relativt illa som ja inte kunde sköta då.
Och sista nu pga tid för jag valde att flytta till mitt ex och hann/orkade inte pga pendlande.

Vet inte vad som räknas som mycket eller lite

Jag kan tycka att det är lite av en röd flagg om man ägt många hästar kort tid. Vad som är många beror väl på. Om man inte tänker sig tjäna lite på det genom att köpa billigt, utbilda och sälja vidare så klart.

Sen kan ju saker alltid hända. Man vet ju aldrig vad som kommer ske i framtiden. Men om det sker för många gånger att det dyker upp omständigheter som gör att vill/måste sälja i förtid så kanske man bör fundera över varför och vara ärlig med sig själv när man funderar över det. Ställa sig själv frågan om det är rimligt att tro att nästa häst kommer stanna längre.

 

[Nepenthe]

Jag kan tycka att det är lite av en röd flagg om man ägt många hästar kort tid. Vad som är många beror väl på. Om man inte tänker sig tjäna lite på det genom att köpa billigt, utbilda och sälja vidare så klart.

Sen kan ju saker alltid hända. Man vet ju aldrig vad som kommer ske i framtiden. Men om det sker för många gånger att det dyker upp omständigheter som gör att vill/måste sälja i förtid så kanske man bör fundera över varför och vara ärlig med sig själv när man funderar över det. Ställa sig själv frågan om det är rimligt att tro att nästa häst kommer stanna längre.

Mm, borde jag gå in på detaljer om alla 7?
Första såldes pga ekonomi. Detta mådde jag väldigt dåligt av….
Sen gick 8år

Andra passade inte mig, jag köpte för mig men även för min syster. En lugnare häst som skulle passa oss båda. Insåg att hennes intresse inte va där riktigt. Han va tyvärr skadad (jag var på två kliniker som inte hitta felet) och avlivades tyvärr pga det.

Tredje, skadad ofta och till slut ramla jag av o bröt foten illa. Det var då svårt att lösa och därav tyckte jag för hästens skull att ett nytt hem vore bättre. Hon är där än.

Fjärde, hade i 2år och där bröt hästen benet och jag tömde sparkontot på resor till klinik + flera stallbyten (pga lera, mögligt hö mm)

Femte, felköp. Helt fel

Sjätte, red in och sålde fin men inte min typ.

Sjunde mitt hjärtas häst Köpte av min kompis. Lärde känna henne 1 år innan köp och det gör ont i hela mig att jag valde att flytta pga kärleken o allt blev så fel. Mår väldigt dåligt över det. Hade henne i 2,5 år.

Jag har varit i ett hemskt förhållande i 7år där jag flyttat 7gånger pga förhållandet.
Även endel sjukdommar i familjen som är svåra att förutse. Suicid, stroke, hjärtinfarkt mm

Jag vet inte varför jag äns skriver allt detta

Ska jag även gå in på att jag var 19 när jag köpte första och 37 när ja köpte ”sista”?

 

[Lingon]

Mm, borde jag gå in på detaljer om alla 7?
Första såldes pga ekonomi. Detta mådde jag väldigt dåligt av….
Sen gick 8år

Andra passade inte mig, jag köpte för mig men även för min syster. En lugnare häst som skulle passa oss båda. Insåg att hennes intresse inte va där riktigt. Han va tyvärr skadad (jag var på två kliniker som inte hitta felet) och avlivades tyvärr pga det.

Tredje, skadad ofta och till slut ramla jag av o bröt foten illa. Det var då svårt att lösa och därav tyckte jag för hästens skull att ett nytt hem vore bättre. Hon är där än.

Fjärde, hade i 2år och där bröt hästen benet och jag tömde sparkontot på resor till klinik + flera stallbyten (pga lera, mögligt hö mm)

Femte, felköp. Helt fel

Sjätte, red in och sålde fin men inte min typ.

Sjunde mitt hjärtas häst Köpte av min kompis. Lärde känna henne 1 år innan köp och det gör ont i hela mig att jag valde att flytta pga kärleken o allt blev så fel. Mår väldigt dåligt över det. Hade henne i 2,5 år.

Jag har varit i ett hemskt förhållande i 7år där jag flyttat 7gånger pga förhållandet.
Även endel sjukdommar i familjen som är svåra att förutse. Suicid, stroke, hjärtinfarkt mm

Jag vet inte varför jag äns skriver allt detta

Ska jag även gå in på att jag var 19 när jag köpte första och 37 när ja köpte ”sista”?

Du behöver inte redogöra det här för nån annan än dig själv

 

[cassiopeja]

Jag har nästan alltid blivit kritiserad av människor runtomkring mig för mina livsval, mitt resonemang och mina drömmar. Jag har massor av gånger lagt ner mina drömmar, tvivlat på min längtan och låtit bli att göra det jag vill och leva det liv jag drömmer om, bara för att inte andra ska bli missnöjda.
Men till vilken nytta?
Det visar sig att de missnöjda och kritiska människorna fortsätter att vara missnöjda och kritiska med det jag gör, oavsett vad jag gör. Och när jag trots allt har gjort det jag har längtat efter och följt mina drömmar så har jag mått SÅ bra!
Så jag har blivit "döv". Tyvärr. Jag orkar inte längre lyssna till kritikerna. Jag mår så enormt mycket bättre om jag lyssnar till mitt hjärta istället.

Så nej, jag upplever inte att jag har något stöd i mina val och intressen, vilket jag är ledsen för. Men nuförtiden skiter jag för det mesta i det och gör det jag vill ändå.

 

[Nepenthe]

Du behöver inte redogöra det här för nån annan än dig själv

Jag inser ju när jag skriver dock att den gemensamma nämnaren för kaoset är mitt förhållande. Innan det var det inte så rörigt..
Det är nog iaf två av hästarna som kom till där mitt i.
En strävan att göra mitt

 

[Nepenthe]

Jag har nästan alltid blivit kritiserad av människor runtomkring mig för mina livsval, mitt resonemang och mina drömmar. Jag har massor av gånger lagt ner mina drömmar, tvivlat på min längtan och låtit bli att göra det jag vill och leva det liv jag drömmer om, bara för att inte andra ska bli missnöjda.
Men till vilken nytta?
Det visar sig att de missnöjda och kritiska människorna fortsätter att vara missnöjda och kritiska med det jag gör, oavsett vad jag gör. Och när jag trots allt har gjort det jag har längtat efter och följt mina drömmar så har jag mått SÅ bra!
Så jag har blivit "döv". Tyvärr. Jag orkar inte längre lyssna till kritikerna. Jag mår så enormt mycket bättre om jag lyssnar till mitt hjärta istället.

Så nej, jag upplever inte att jag har något stöd i mina val och intressen, vilket jag är ledsen för. Men nuförtiden skiter jag för det mesta i det och gör det jag vill ändå.

Åh jag får en känsla av att det nog kommer vara samma här, tyvärr..

Har även en historia av att ”de negativa” aldrig finns där när det inte går bra. De kan dock gärna rida på vågen när jag mår bra och gärna delar med mig av energi o glädje.

Skönt att du gör det hejja dig! Vi lever för oss och ingen annan

 

[kolblakkur]

Mm, borde jag gå in på detaljer om alla 7?
Första såldes pga ekonomi. Detta mådde jag väldigt dåligt av….
Sen gick 8år

Andra passade inte mig, jag köpte för mig men även för min syster. En lugnare häst som skulle passa oss båda. Insåg att hennes intresse inte va där riktigt. Han va tyvärr skadad (jag var på två kliniker som inte hitta felet) och avlivades tyvärr pga det.

Tredje, skadad ofta och till slut ramla jag av o bröt foten illa. Det var då svårt att lösa och därav tyckte jag för hästens skull att ett nytt hem vore bättre. Hon är där än.

Fjärde, hade i 2år och där bröt hästen benet och jag tömde sparkontot på resor till klinik + flera stallbyten (pga lera, mögligt hö mm)

Femte, felköp. Helt fel

Sjätte, red in och sålde fin men inte min typ.

Sjunde mitt hjärtas häst Köpte av min kompis. Lärde känna henne 1 år innan köp och det gör ont i hela mig att jag valde att flytta pga kärleken o allt blev så fel. Mår väldigt dåligt över det. Hade henne i 2,5 år.

Jag har varit i ett hemskt förhållande i 7år där jag flyttat 7gånger pga förhållandet.
Även endel sjukdommar i familjen som är svåra att förutse. Suicid, stroke, hjärtinfarkt mm

Jag vet inte varför jag äns skriver allt detta

Ska jag även gå in på att jag var 19 när jag köpte första och 37 när ja köpte ”sista”?

Tycker inte att det låter som några konstiga eller oseriösa köp eller försäljningar

 

[Ketrawzc]

Ja och i mitt fall när jag väl tar ett beslut brukar jag iaf ha räknat på det tusen gånger om men sen det där med ork vet en ju aldrig. Men som sagt, det går alltid att sälja.

Har en plan och det krävs mer sparpengar så det är ändå inte nu det ska ske

Kör på när det är dags! Du hinner fundera 100 gånger om men sikta mot ditt mål!

 

[Kajsalisa]

Saknar även stall-livet, hästlivet. Det sociala med folk som älskar samma
Bara va runt hästarna på kvällarna. Inte sitta ensam hemma i soffan.

Just det saknar jag också men tyvärr har jag inte den energin eller orken längre så jag tror aldrig den här biten skulle bli likadan som när jag var ung utan mer ett stressmoment.

 

[Kajsalisa]

Jag märker att folk i min närhet alltid ska tycka till om val jag gör. Jag vet att de flesta är rädda och därav kan ju detta vara av omtanke?

Jag har alltid drömt om häst, sen jag var liten. Mitt mål med livet och en stor anledning till val av jobb/utbildning. Främst pga att det är dyrt.
Men när jag lyfter detta så möts det ofta av negativa kommentarer eller ifrågasättande.

Tänker jag bort häst har jag lite annat jag drömmer/brinner för men inte på samma nivå. Jag blir ledsen över att tänka på att de kanske aldrig mer kommer bli en egen häst.

Även kommentarer om att en ska vara medryttare mm tycker jag är tråkiga då jag varit det i MÅNGA år. Jag gillar det inte. Jag håller oftast inte med om hur hästen sköts/rids tyvärr. Har några vänner med samma tänk men där gillar jag tyvärr inte hästen

Jag vet inte vad jag vill med inlägget men hur mycket stöd har ni andra i era intressen?

Med hundarna blir jag lite beroende av min mor som hundvakt då jag inte har någon annan (lever ensam) Kommer aldrig göra mig av med hundarna men har kännt att när min äldre behöver somna in kommer jag inte vilja ha 2st igen. Jag gillar inte hundträning. Jag gillar mer hundlivet och jag har inga problem med mina hundar i hantering eller vardagsliv (jag har levt hund hela mitt liv så de går på autopilot)

Jag drömmer om en häst igen

Jag har haft otur vilket MÅNGA fler än jag haft med hästar. Det + andra omständigheter har gjort att jag sålt några gånger.
Men gör det att jag aldrig ska prova igen?

Tankar om att göra det jag vill. Det är inte alltid så enkelt när en är ensam i mycket.

Förutom den ekonomiska biten så är det enklare att vara ensam med häst än att vara ensam med hund.
Häst går i princip alltid att få hjälp med antingen av stallets ägare eller andra inhyrda, och om inte det finns ju fulllservice.

Klart du ska skaffa dig en häst om du vill det framöver, man lever bara en gång

Jag drömmer ibland också om en egen häst igen och trivs precis som du inte heller med att vara medryttare.
Jag får inte samma band till andras djur men min ork till att ha en egen häst igen finns inte och jag är inte säker på att det hade varit lika roligt som för tjugo år sen.
Allt var så magiskt då, det var också innan sociala medier. Stallet var återhämtning på den tiden ,jag tvivlar på att det råder samma lugn i ett stall numera.

 

[Spelberoende]

Jag har nästan alltid blivit kritiserad av människor runtomkring mig för mina livsval, mitt resonemang och mina drömmar. Jag har massor av gånger lagt ner mina drömmar, tvivlat på min längtan och låtit bli att göra det jag vill och leva det liv jag drömmer om, bara för att inte andra ska bli missnöjda.
Men till vilken nytta?
Det visar sig att de missnöjda och kritiska människorna fortsätter att vara missnöjda och kritiska med det jag gör, oavsett vad jag gör. Och när jag trots allt har gjort det jag har längtat efter och följt mina drömmar så har jag mått SÅ bra!
Så jag har blivit "döv". Tyvärr. Jag orkar inte längre lyssna till kritikerna. Jag mår så enormt mycket bättre om jag lyssnar till mitt hjärta istället.

Så nej, jag upplever inte att jag har något stöd i mina val och intressen, vilket jag är ledsen för. Men nuförtiden skiter jag för det mesta i det och gör det jag vill ändå.

Jag har upplevt samma sak, människor som ska styra mig har jag inte mycket till övers för och ju äldre man blir, desto större blir "dra-åt-helvete-kapitalet" och det har gått så långt att jag sagt åt två stycken "du, det där klarar jag bra utan några råd, jag är inte efterbliven" och i båda fallen blev det väldigt tyst och dom räknas numera till fd. bekanta. Det har tagit ett bra tag tidigare för mig att bita ifrån men gudskelov har jag passerat den tröskeln, nu "smäller" det direkt och det är inte folk vana vid precis när det gäller mig.

Till lags för alla kan ingen vara.

 

[Dunet]

Jag märker att folk i min närhet alltid ska tycka till om val jag gör. Jag vet att de flesta är rädda och därav kan ju detta vara av omtanke?

Jag har alltid drömt om häst, sen jag var liten. Mitt mål med livet och en stor anledning till val av jobb/utbildning. Främst pga att det är dyrt.
Men när jag lyfter detta så möts det ofta av negativa kommentarer eller ifrågasättande.

Tänker jag bort häst har jag lite annat jag drömmer/brinner för men inte på samma nivå. Jag blir ledsen över att tänka på att de kanske aldrig mer kommer bli en egen häst.

Även kommentarer om att en ska vara medryttare mm tycker jag är tråkiga då jag varit det i MÅNGA år. Jag gillar det inte. Jag håller oftast inte med om hur hästen sköts/rids tyvärr. Har några vänner med samma tänk men där gillar jag tyvärr inte hästen

Jag vet inte vad jag vill med inlägget men hur mycket stöd har ni andra i era intressen?

Med hundarna blir jag lite beroende av min mor som hundvakt då jag inte har någon annan (lever ensam) Kommer aldrig göra mig av med hundarna men har kännt att när min äldre behöver somna in kommer jag inte vilja ha 2st igen. Jag gillar inte hundträning. Jag gillar mer hundlivet och jag har inga problem med mina hundar i hantering eller vardagsliv (jag har levt hund hela mitt liv så de går på autopilot)

Jag drömmer om en häst igen

Jag har haft otur vilket MÅNGA fler än jag haft med hästar. Det + andra omständigheter har gjort att jag sålt några gånger.
Men gör det att jag aldrig ska prova igen?

Tankar om att göra det jag vill. Det är inte alltid så enkelt när en är ensam i mycket.

Åh vad jag känner igen mig!

 

[Nepenthe]

Förutom den ekonomiska biten så är det enklare att vara ensam med häst än att vara ensam med hund.
Häst går i princip alltid att få hjälp med antingen av stallets ägare eller andra inhyrda, och om inte det finns ju fulllservice.

Klart du ska skaffa dig en häst om du vill det framöver, man lever bara en gång

Jag drömmer ibland också om en egen häst igen och trivs precis som du inte heller med att vara medryttare.
Jag får inte samma band till andras djur men min ork till att ha en egen häst igen finns inte och jag är inte säker på att det hade varit lika roligt som för tjugo år sen.
Allt var så magiskt då, det var också innan sociala medier. Stallet var återhämtning på den tiden ,jag tvivlar på att det råder samma lugn i ett stall numera.

Ja tyvärr är det ju så.. jag jobbar 50% hemma så löser det ändå väldigt bra med hund men ibland behöver en ju hjälp ändå.
Min mor börjar bli gammal med så jag vet inte hur länge jag kan ta hjälp av henne. Nu hjälper hon gärna till en gång i veckan och det är en skön avlastning.

Jag har två stall där jag vet det är bra som tur e. Blivit mobbad i sista stallet.. de va hemskt.
Har en kompis med eget stall och uppfödning och där är det jättebra

Nu kollar kompisen på häst så jag kan njuta va o va med på den resan Så får vi sen sen när jag har pengar, om jag vill.

 

[Nepenthe]

Jag har upplevt samma sak, människor som ska styra mig har jag inte mycket till övers för och ju äldre man blir, desto större blir "dra-åt-helvete-kapitalet" och det har gått så långt att jag sagt åt två stycken "du, det där klarar jag bra utan några råd, jag är inte efterbliven" och i båda fallen blev det väldigt tyst och dom räknas numera till fd. bekanta. Det har tagit ett bra tag tidigare för mig att bita ifrån men gudskelov har jag passerat den tröskeln, nu "smäller" det direkt och det är inte folk vana vid precis när det gäller mig.

Till lags för alla kan ingen vara.

Va skönt jag vill vara mer så också!

De är nog främst närmaste familjen jag fortfarande förväntar mig nått annat av än vad det alltid varit... o det känns mest idiotiskt. Varje gång jag lyfter en tanke, nån dröm så är det negativt.
Senast skrek hon rakt ut "neeeej de får du inte göra" och då gjorde väl jag nått fjantigt utspel o skrek med "neeeej gör för f*an inte vad du vill. Altt kommer gå åt h*lv*t*!"
För samma personer var negativa när jag skulle köpa den hunden jag har nu. Och han är helt underbar och jag har INGA problem med honom.