MJLee
Trådstartare
Sitter här och läser med förtvivlan om ännu ett terrordåd i Köpenhamn, om mer död och lidande. Jag läser om jezidiska barn som säljs som boskap på marknader i Kabane. Jag läser om vuxna män som öppet kallar nioåriga barn för avskum och jag undrar vad har hänt med mitt land, med min värld.
Världen är idag mer polariserad än den var under kalla krigets dagar. Islamisterna har nått sitt mål, islamafobi breder ut sig med blixtens hastighet, allt fler muslimer vittnar om daglig förföljelse, diskrimination och alienering. Radikaliseringen bland svenska ungdomar ökar och extremister finner god växtmån för båda sidor. Högerextremister vill utvisa, förtrycka och tysta alla som inte ryms inom de smala ramar som de själva satt upp, svensk, kristen, hetero, kärnfamilj. Islamister vill utvisa, förtrycka och tysta alla som inte är muslimer, hetero, rättroende och kärnfamilj. Vad som är så tragikomiskt är att radikala islamister och högerextremister ofta löper hela cirkeln ut och möts på mitten i sitt hat mot alla som är annorlunda.
Och i mitten står vi förvirrade sekulära majoritet och undrar yrvaket vad som hänt. Vi som bara vill leva vårt liv, åka på semester då och då, jobba, komma hem till barn och familj, köpa senaste paddan leva ett liv med villa, vovve (eller katt!) och volvo. Vi, sekulära kristna, muslimer, hinduer, pastafarians och hedningar som inte bryr oss om religion men tror på medmänsklighet, tolerans och vidsynthet. När förlorade vi kampen med extremism? Den engelska politikern Edmund Burke sa en gång, Det enda ondskan behöver för att segra är att de goda ingenting gör. Kanske är det vad som hänt, vi som är goda, vi som tror på godhet, kärlek och tolerans har inte gjort tillräckligt mycket. Har inte stått upp och sagt STOP.
Vad har hänt med min värld?
Världen är idag mer polariserad än den var under kalla krigets dagar. Islamisterna har nått sitt mål, islamafobi breder ut sig med blixtens hastighet, allt fler muslimer vittnar om daglig förföljelse, diskrimination och alienering. Radikaliseringen bland svenska ungdomar ökar och extremister finner god växtmån för båda sidor. Högerextremister vill utvisa, förtrycka och tysta alla som inte ryms inom de smala ramar som de själva satt upp, svensk, kristen, hetero, kärnfamilj. Islamister vill utvisa, förtrycka och tysta alla som inte är muslimer, hetero, rättroende och kärnfamilj. Vad som är så tragikomiskt är att radikala islamister och högerextremister ofta löper hela cirkeln ut och möts på mitten i sitt hat mot alla som är annorlunda.
Och i mitten står vi förvirrade sekulära majoritet och undrar yrvaket vad som hänt. Vi som bara vill leva vårt liv, åka på semester då och då, jobba, komma hem till barn och familj, köpa senaste paddan leva ett liv med villa, vovve (eller katt!) och volvo. Vi, sekulära kristna, muslimer, hinduer, pastafarians och hedningar som inte bryr oss om religion men tror på medmänsklighet, tolerans och vidsynthet. När förlorade vi kampen med extremism? Den engelska politikern Edmund Burke sa en gång, Det enda ondskan behöver för att segra är att de goda ingenting gör. Kanske är det vad som hänt, vi som är goda, vi som tror på godhet, kärlek och tolerans har inte gjort tillräckligt mycket. Har inte stått upp och sagt STOP.
Vad har hänt med min värld?