Vad hade ni gjort åt denna häst?

[SantaLussia73]

Jag har tre hästar hemma på min gård varav alla är mina. En av hästarna är, och har så länge jag haft henne, alltid varit extremt flockbunden. Går alla tre i hagen och jag tar ut en står hon konstant och skakar, svettas och gallskriker, driver runt på hösten som är kvar och slutar inte förrän den andra kommer tillbaka, då driver hon iväg denna också. När jag ska hämta henne (eller någon annan häst) ser hon till att så snabbt hon kan hämta upp någon av de andra två hästarna för att dra iväg med denna så att jag varken skulle kunna kan hämta in henne, eller den andre. Nu är det ju dock så att de andra mest tycker att hon är jobbig när hon ska flänga rundor med dem, så de visar tydligt sitt missnöje mot henne, vänder om och kommer tillbaka till mig igen. Hon springer då istället ensam iväg och jag tar de andra/någon av de andra, när hon märker att de försvinner kommer hon tillbaka och vill bli infångad.
Nu låter detta som att hon är svårfångad, men det är hon inte, när hon väl sprungit iväg och man går efter stannar hon och kommer tillbaka. Lite mer principen av hennes beteende när man ska hämta henne.
Ställer man henne ensam i stallet i detta läge blir hon lika stressad som i hagen, skakar, skriker och springer upp spånet mot väggarna.

Går hon ensam i hagen, alltså så att hon inte kan ha kontroll på de andra blir hon betydligt lugnare. Hon kommer fram till en direkt i hagen, gnäggar när man kommer. Inte hysteriskt kom-och-släpp-in-mig-till-de-andra gnägg, utan ett välkomnande, för att sedan fortsätta beta.
Tar jag ut någon av de andra är det inga problem, och hon kan lätt bli lämnad ensam utan att stressa upp sig, kollar vart de tar vägen såklart men inte helt hysteriskt.
Att sätta henne i stallet ensam går också bra i detta läget, boxen är inte uppsprungen och hon står gärna vänd in mot väggen och äter hö, utan att ständigt behöva vända sig om och kolla ut, för att ha koll på varje steg de andra tar.

Hästen i fråga är väldigt arbetad från marken, så så länge jag står bredvid är hon lugn, men jag kan ju inte vara vid hennes sida alltid. Upplever henne väldigt osäker i sig själv och önskar väl därför att hennes självkänsla kunde bli lite bättre...

Men så, vad tycker ni?? Känner mig som en djävul när jag sätter henne ensam och tar ifrån henne hennes naturliga beteende, men å andra sidan är hon ju betydligt lugnare och mer harmonisk ensam. Vad hade ni gjort i detta läget? Är väldigt tacksam för alla svar eftersom jag blivit väldigt trött på att ha det såhär... Hon är ju världens goaste annars

 

[Nepenthe]

Tror det bara är att fortsätta träna henne så hon blir mer och mer van. Kanske hämta henne för att bara gå ut ur hagen mot stallet sen vända igen o släppa ut henne. Så hon inte alltid hinner bli orolig
Gillar hon godis/träning? Kanske kolla av vad hon tycker är roligt i hagen och sen aplicera det utanför hagen?

 

[SantaLussia73]

Tror det bara är att fortsätta träna henne så hon blir mer och mer van. Kanske hämta henne för att bara gå ut ur hagen mot stallet sen vända igen o släppa ut henne. Så hon inte alltid hinner bli orolig
Gillar hon godis/träning? Kanske kolla av vad hon tycker är roligt i hagen och sen aplicera det utanför hagen?

Håller med, känns som det bästa att göra.
Du har inga tips på övningar som skulle kunna stärka hennes självkänsla? Tanken är att så fort ridhuset blir färdigt träna lite mer miljöträning, då hon är lite harig av sig

Hon tycker dock inte alls om godis eller liknande när hon blir stressad. Hon stressäter och blir nästan mer stressad ju mer hon äter. Det som funkat bäst är träning med disciplin och mycket eftergift, så att hon får annat att tänka på.

 

[Liten]

Hur gammal är din häst? Hur länge har du haft henne? Du skriver att hon är lugn om hon går i hage själv - hur är hon då att t.ex. rida ut på själv? Hur är hon att ridas ut på själv, om du tar henne ur en hage där andra hästar går kvar?

Min häst har i unga år varit extremt flockbunden. Som ett par exempel kunde han sticka (eller åtminstone försöka med stor ansträngning bakom) när han leddes till hagen i ett led på åtminstone 20 hästar - för att det gick lika många till i hagen, eller dra järnet under ett pass på ridbanan för att han råkade hamna ett par hästlängder bakom hästen framför honom (eller om man skulle hoppa och de andra hästarna stod en bit bort). Samma sak ute på ridtur (på led med minst ett tiotal andra hästar) - om hästen framför kom "för långt ifrån" så drog han ikapp fort som ögat. Hästen är född 1998, och jag träffade honom första gången 2005 (även 2006).
När jag köpte honom 2011 hade han mognat mycket rent mentalt bara de senaste två åren eller så. Då gick det bra att rida ut på honom själv (även om det emellanåt krävde en del av ryttaren - inga nybörjare), men jag fick lägga några månader av jobb för att han inte skulle tvärvända och sticka efter om vi mötte en annan häst ute på tur själva, då han flyttade till mig. Likaså blev han väldigt stressad om vi var ute på tur med sällskap och sällskapet drog iväg i snabbare tempo så att vi hamnade på efterkälken. De första månaderna var han otroligt skrikig och gapig när vi red ut - han hördes ett rätt bra antal km bort (så pass att jag en kväll mötte ett par stallkompisar som meddelade att folk börjat fundera på att ge sig ut och leta efter oss - vi hade varit borta i någon timme, men hästen lät tydligen som att han satt fast någonstans..). Efter att vi löst det ovan, märks flockbundenheten idag i huvudsak bara i situationer då hästen blir stressad, t.ex. på distansträning/-tävling (många hästar som springer fort och inte alltid åt samma håll), vid flytt/miljöombyte (det tar ca ett halvår för honom att verkligen "landa" i ett nytt stall. Vi tillbringade förra årets sista fyra månader i ett stall där han dessutom gick själv i en hage - han skrek och sprang konstant om den andra hästen "gick hemifrån", kunde skrika de två kilometrarna hem från ridhuset om den andra hästen var kvar där, stressade upp sig när vi mötte andra hästar ute... Så illa var det inte när vi flyttade till nuvarande stallet, vilket var ca ett år tidigare, så det kan delvis ha berott på att han gick själv i hagen och att det bara var en till häst i stallet. Men likväl.). När vi åker i övrigt, t.ex. till kliniken eller på westerntävling, har han varit ganska lugn men kan ropa lite om andra hästar också gör det. Han har på hemmaplan inga större problem med att bli lämnad själv, varken i hagen eller stallet, men han är inte glad i att sällskapet "försvinner" om vi rider ut med sällskap. Att själva rida ifrån sällskapet är däremot oftast inga problem. Att ridas själv i ridhus har aldrig varit något problem hos mig. Han har också i perioder gått själv i hage, med de andra i hage intill hans, utan några som helst problem.

Min erfarenhet är att hästar med en så stark flockbundenhet, i regel är individer som är osäkra i sig själva. Så är iaf fallet med min häst, vilket märks tydligt - i stressade situationer blir han tydligt mer flockbunden, medan det inte märks alls då han är lugn och tillfreds. Han är generellt ganska försiktig av sig, och kräver en del miljöträning då han har ganska mycket flykt i sig - det har tagit mycket träning för att lära honom att stanna istället för att fly om något "farligt" dyker upp, och det händer fortfarande (när både han och jag tas med överraskning) att han vänder och drar (skillnaden är att jag fått hjälp att hantera och lösa just när han tvärvänder). Blir han väldigt rädd för/stressad av något och man pressar på vid fel tillfälle, "exploderar" han lätt - det gäller att känna själv som ryttare, för ofta syns det inte men känns väldigt tydligt för den som sitter på (det har hänt flera gånger att tränare sagt åt mig att "och så lägger du till spöt och driver fram" och jag bett dem att ge mig en minut så att jag kan lugna honom, men fått ett "nej, han ser ju jättefin ut - mer fram bara" varpå han dragit världens bockserie sekunden senare). Det gäller att känna av, när det är trams och när det faktiskt är något - för självklart är han lite bekväm också och har lärt sig genom åren som ridlägerhäst att han faktiskt inte måste göra mer än ryttaren begär av honom. Nu låter min stackars häst som ett riktigt monster, så det är väl bäst att jag lägger till att jag rider denna häst barbacka i skogen på helt lösa tyglar och tränsbett - inte med säkerhetsbälte, dubbla stångbett och hockeyskydd (). Men det är viktigt att jag håller mig lugn som ryttare, eftersom han reagerar starkt om jag spänner mig. Om han reagerar på något och jag är helt lugn, så lugnar han sig i princip direkt (oftast, ska väl tilläggas. Vissa saker, t.ex. motorcyklar, är jobbigare.), men om jag spänner mig och så bekräftar faran blir han stressad och spänd.

Jag är inget proffs - den allra största erfarenheten jag har av extrem flockbundenhet är min nuvarande häst. Men mitt bästa tips är miljöträning och träning för att stärka hästens självförtroende. Med min häst är det ofta så att om han väl stressat upp sig ordentligt, är det mycket svårt att få honom helt lugn igen under det passet - det gäller alltså att han inte "får" komma upp över den tröskeln, så att säga. Rid rid rid rid rid, håll dig lugn, rid rid rid och rid lite mer...

 

[SantaLussia73]

Hur gammal är din häst? Hur länge har du haft henne? Du skriver att hon är lugn om hon går i hage själv - hur är hon då att t.ex. rida ut på själv? Hur är hon att ridas ut på själv, om du tar henne ur en hage där andra hästar går kvar?

Min häst har i unga år varit extremt flockbunden. Som ett par exempel kunde han sticka (eller åtminstone försöka med stor ansträngning bakom) när han leddes till hagen i ett led på åtminstone 20 hästar - för att det gick lika många till i hagen, eller dra järnet under ett pass på ridbanan för att han råkade hamna ett par hästlängder bakom hästen framför honom (eller om man skulle hoppa och de andra hästarna stod en bit bort). Samma sak ute på ridtur (på led med minst ett tiotal andra hästar) - om hästen framför kom "för långt ifrån" så drog han ikapp fort som ögat. Hästen är född 1998, och jag träffade honom första gången 2005 (även 2006).
När jag köpte honom 2011 hade han mognat mycket rent mentalt bara de senaste två åren eller så. Då gick det bra att rida ut på honom själv (även om det emellanåt krävde en del av ryttaren - inga nybörjare), men jag fick lägga några månader av jobb för att han inte skulle tvärvända och sticka efter om vi mötte en annan häst ute på tur själva, då han flyttade till mig. Likaså blev han väldigt stressad om vi var ute på tur med sällskap och sällskapet drog iväg i snabbare tempo så att vi hamnade på efterkälken. De första månaderna var han otroligt skrikig och gapig när vi red ut - han hördes ett rätt bra antal km bort (så pass att jag en kväll mötte ett par stallkompisar som meddelade att folk börjat fundera på att ge sig ut och leta efter oss - vi hade varit borta i någon timme, men hästen lät tydligen som att han satt fast någonstans..). Efter att vi löst det ovan, märks flockbundenheten idag i huvudsak bara i situationer då hästen blir stressad, t.ex. på distansträning/-tävling (många hästar som springer fort och inte alltid åt samma håll), vid flytt/miljöombyte (det tar ca ett halvår för honom att verkligen "landa" i ett nytt stall. Vi tillbringade förra årets sista fyra månader i ett stall där han dessutom gick själv i en hage - han skrek och sprang konstant om den andra hästen "gick hemifrån", kunde skrika de två kilometrarna hem från ridhuset om den andra hästen var kvar där, stressade upp sig när vi mötte andra hästar ute... Så illa var det inte när vi flyttade till nuvarande stallet, vilket var ca ett år tidigare, så det kan delvis ha berott på att han gick själv i hagen och att det bara var en till häst i stallet. Men likväl.). När vi åker i övrigt, t.ex. till kliniken eller på westerntävling, har han varit ganska lugn men kan ropa lite om andra hästar också gör det. Han har på hemmaplan inga större problem med att bli lämnad själv, varken i hagen eller stallet, men han är inte glad i att sällskapet "försvinner" om vi rider ut med sällskap. Att själva rida ifrån sällskapet är däremot oftast inga problem. Att ridas själv i ridhus har aldrig varit något problem hos mig. Han har också i perioder gått själv i hage, med de andra i hage intill hans, utan några som helst problem.

Min erfarenhet är att hästar med en så stark flockbundenhet, i regel är individer som är osäkra i sig själva. Så är iaf fallet med min häst, vilket märks tydligt - i stressade situationer blir han tydligt mer flockbunden, medan det inte märks alls då han är lugn och tillfreds. Han är generellt ganska försiktig av sig, och kräver en del miljöträning då han har ganska mycket flykt i sig - det har tagit mycket träning för att lära honom att stanna istället för att fly om något "farligt" dyker upp, och det händer fortfarande (när både han och jag tas med överraskning) att han vänder och drar (skillnaden är att jag fått hjälp att hantera och lösa just när han tvärvänder). Blir han väldigt rädd för/stressad av något och man pressar på vid fel tillfälle, "exploderar" han lätt - det gäller att känna själv som ryttare, för ofta syns det inte men känns väldigt tydligt för den som sitter på (det har hänt flera gånger att tränare sagt åt mig att "och så lägger du till spöt och driver fram" och jag bett dem att ge mig en minut så att jag kan lugna honom, men fått ett "nej, han ser ju jättefin ut - mer fram bara" varpå han dragit världens bockserie sekunden senare). Det gäller att känna av, när det är trams och när det faktiskt är något - för självklart är han lite bekväm också och har lärt sig genom åren som ridlägerhäst att han faktiskt inte måste göra mer än ryttaren begär av honom. Nu låter min stackars häst som ett riktigt monster, så det är väl bäst att jag lägger till att jag rider denna häst barbacka i skogen på helt lösa tyglar och tränsbett - inte med säkerhetsbälte, dubbla stångbett och hockeyskydd (). Men det är viktigt att jag håller mig lugn som ryttare, eftersom han reagerar starkt om jag spänner mig. Om han reagerar på något och jag är helt lugn, så lugnar han sig i princip direkt (oftast, ska väl tilläggas. Vissa saker, t.ex. motorcyklar, är jobbigare.), men om jag spänner mig och så bekräftar faran blir han stressad och spänd.

Jag är inget proffs - den allra största erfarenheten jag har av extrem flockbundenhet är min nuvarande häst. Men mitt bästa tips är miljöträning och träning för att stärka hästens självförtroende. Med min häst är det ofta så att om han väl stressat upp sig ordentligt, är det mycket svårt att få honom helt lugn igen under det passet - det gäller alltså att han inte "får" komma upp över den tröskeln, så att säga. Rid rid rid rid rid, håll dig lugn, rid rid rid och rid lite mer...

Hon är 11 och jag har haft henne sedan 2009. Hon har varit betydligt svårare förut, då hon gick dressyr. Western/akademiskt har sansat henne enormt.
Hon är efter San Quintero, alltså galoppblod på pappas sida, vilket i sig föder större och flock- och flyktinstinkt.

Om man säger så, är hon väldigt väluppfostrad, rider lätt ut i halsringningen på stubbåkern trots att hon är stressad, men det går ju dessvärre inte att fostra bort stress...
Vi har alltså inga problem med att hon vänder och sticker, det är mer koncentrationen när man rider som tryter i detta fall. Det som blir jobbigt är för hennes egen skull, när hon står helt dyngsur i hagen för att man tagit en annan häst på en ridtur. Men hennes stress både när man rider och när man tar in henne ensam i stallet dämpas markant när hon går i hage intill de andra hästarna, istället för tillsammans med dem. Hon har tidigare gått ensam i hage, och det har varit både från och till. Hon har trivts bäst på stora stall där det stått närmare 40-talet hästar, hon har liksom haft en sådan enorm flock att hon inte behövt ta rollen som vakt, vilket hon verkat få ta i denna och inte trivs särskilt bra med.

 

[akleja]

Jag har tre hästar hemma på min gård varav alla är mina. En av hästarna är, och har så länge jag haft henne, alltid varit extremt flockbunden. Går alla tre i hagen och jag tar ut en står hon konstant och skakar, svettas och gallskriker, driver runt på hösten som är kvar och slutar inte förrän den andra kommer tillbaka, då driver hon iväg denna också. När jag ska hämta henne (eller någon annan häst) ser hon till att så snabbt hon kan hämta upp någon av de andra två hästarna för att dra iväg med denna så att jag varken skulle kunna kan hämta in henne, eller den andre. Nu är det ju dock så att de andra mest tycker att hon är jobbig när hon ska flänga rundor med dem, så de visar tydligt sitt missnöje mot henne, vänder om och kommer tillbaka till mig igen. Hon springer då istället ensam iväg och jag tar de andra/någon av de andra, när hon märker att de försvinner kommer hon tillbaka och vill bli infångad.
Nu låter detta som att hon är svårfångad, men det är hon inte, när hon väl sprungit iväg och man går efter stannar hon och kommer tillbaka. Lite mer principen av hennes beteende när man ska hämta henne.
Ställer man henne ensam i stallet i detta läge blir hon lika stressad som i hagen, skakar, skriker och springer upp spånet mot väggarna.

Går hon ensam i hagen, alltså så att hon inte kan ha kontroll på de andra blir hon betydligt lugnare. Hon kommer fram till en direkt i hagen, gnäggar när man kommer. Inte hysteriskt kom-och-släpp-in-mig-till-de-andra gnägg, utan ett välkomnande, för att sedan fortsätta beta.
Tar jag ut någon av de andra är det inga problem, och hon kan lätt bli lämnad ensam utan att stressa upp sig, kollar vart de tar vägen såklart men inte helt hysteriskt.
Att sätta henne i stallet ensam går också bra i detta läget, boxen är inte uppsprungen och hon står gärna vänd in mot väggen och äter hö, utan att ständigt behöva vända sig om och kolla ut, för att ha koll på varje steg de andra tar.

Hästen i fråga är väldigt arbetad från marken, så så länge jag står bredvid är hon lugn, men jag kan ju inte vara vid hennes sida alltid. Upplever henne väldigt osäker i sig själv och önskar väl därför att hennes självkänsla kunde bli lite bättre...

Men så, vad tycker ni?? Känner mig som en djävul när jag sätter henne ensam och tar ifrån henne hennes naturliga beteende, men å andra sidan är hon ju betydligt lugnare och mer harmonisk ensam. Vad hade ni gjort i detta läget? Är väldigt tacksam för alla svar eftersom jag blivit väldigt trött på att ha det såhär... Hon är ju världens goaste annars

Knepigt, men säkert går det att lösa. Det är klart att du kan fortsätta som du gör, men jag tror att du med rätt hjälp kan gå framåt mycket snabbare. Problem kan lösas på många olika sätt, en del sätt är effektiva och andra mindre effektiva. Alternativ till att lösa problem är ju att undvika dem, vilket du tycks kunna göra genom att ha pållan i egen hage.

Jag hade nog gjort ungefär så här: först spårat upp nån riktigt bra problemlösare. Jag var precis på kurs i helgen för en amerikansk tjej och jag har sett henne tidigare jobba med flockbundenhet. Kanske skulle hon vara beredd att ge råd via mail eller skype. Hon är extremt skicklig på att identifiera grundorsaker till problem.

Men bäst är ju att hitta någon i närheten där du bor. Tills dess att jag fått hjälp skulle jag satsa på att reducera stressen, t.ex. genom att alltid flytta över stoet till en egen hage i god tid innan någon annan häst tas in. Kan du ha henne själv på dagarna och med de andra på natten? Eller kan du ta in henne i stallet innan du tar ut någon av de andra? Försök hitta en rutin som i alla fall fungerar hyfsat.

Det du gör träningsmässigt är säkert bra, men jag är är övertygad om att det finns snabbare vägar framåt. Sen hör jag inte heller till dem som anser att hästar måste vara perfekta i alla lägen, men sådant som påverkar deras användbarhet är väl värt att jobba på. Lycka till!

 

[Cornelia]

Kan det vara så att hon helt enkelt är lyckligast och mest tillfreds om hon får gå ensam? Det måste vara väldigt jobbigt för henne med den ångest hon tydligen får av att gå med en flock och vara väldigt osäker på sin roll. Förstår om du vill att hon ska kunna gå med de andra, men är det kanske möjligt att hon helt enkelt får leva sitt liv i ensamhage och med nära kontakt med dig?

 

[Liten]

Många hästar mognar mentalt, "blir vuxna i huvudet", runt 12års ålder.

Jag vågar påstå att min häst också är väluppfostrad, men tar flyktinstinkten över så handlar det inte längre om det utan om hästens (upplevda) behov av att fly. När/om han sticker efter en annan häst är det inte för att han är dum, utan för att han känner sig mycket otrygg och ser den andra hästen som trygghet. Instinkten blir helt enkelt starkare än viljan att vara till lags. (Numera är det som sagt ytterst sällan det händer att han sticker, och när det händer kan jag bryta "stickandet", men i stressade situationer ökar risken iom att adrenalinet redan pumpar runt.)
Det som är viktigt med min häst är att få honom att känna sig trygg, och säker på att hans ryttare har kontroll över situationen. Då fokuserar han på ryttaren och på arbetet. Och det är något som jag lagt oerhört mycket tid, energi och träning på under de år som jag haft honom. Stress går inte att fostra bort, imo, men det går att träna bort. Vi har kommit otroligt långt de senaste åren, och hästen har kommit oerhört långt nu jämfört med när han var 7år gammal. Men det har tagit tid, mycket mycket tid.

Angående hagsituationen så hade jag gjort som hästen trivs bäst med - antingen stallat upp hästen i ett stort stall (såsom du beskriver att hon trivts bäst med), eller haft henne i en hage intill de andra.
Kan det vara så att hon helt enkelt är lugnare i en större flock, för att det där finns en tydlig flockledare som har koll på situationen, medan en sådan fattas bland dina hästar (vilket leder till att hon känner sig tvungen att hålla ständig koll) ?

 

[SantaLussia73]

Tack så mycket för era utförliga svar!

Jag tänker rätt mycket angående det här att hon ska gå själv, ja hon verkar betydligt lugnare och mer harmonisk så.
Tror precis som du skriver Liten, flocken har ingen annan självklar ledare, så hon måste ta en roll hon inte är bekväm i. Därav kanske hon trivs bättre när hon får gå bredvid, och slippa det.

Men det som är jobbigast är ju att hon är trygg med mig, så hon stressar inte upp sig på det viset när jag är med. Vilket i sig medför att hon måste utsättas för just ensamhet. Fast hur fasen låter det, hästar är ju flockdjur..

Jaja, en riktig djungel det här tycker jag. Just nu känner jag lite, att hon kan få växla och gå med de andra ibland och bredvid resten av tiden. Jag vill ju att hon ska må bra, och i dagsläget tror jag att hon har magsår till och från...

 

[Cornelia]

Hmmm.... jag hade nog låtit henne gå för sig själv, med de andra hästarna inom synhåll. Hon känner sig kanske helt tillfreds med den situationen- hästar är ju individer de också, och de liksom vi kan ha olika lätt för sociala situationer. Hade hon varit människa hade hon kanske haft någon form av diagnos gällande social samspel? Nu spekulerar jag bara, ta inte illa upp...!

 

[SantaLussia73]

Hmmm.... jag hade nog låtit henne gå för sig själv, med de andra hästarna inom synhåll. Hon känner sig kanske helt tillfreds med den situationen- hästar är ju individer de också, och de liksom vi kan ha olika lätt för sociala situationer. Hade hon varit människa hade hon kanske haft någon form av diagnos gällande social samspel? Nu spekulerar jag bara, ta inte illa upp...!

Nej men självklart är alla idéer välkomna. Jag tror säkert att hästar också kan ha diagnoser, bara det att de bara konstateras som dumma, ouppfostrade etc. istället. Och vad gäller hennes fall är det mycket möjligt att det är så.

 

[Pontevecchio]

Hon är 11 och jag har haft henne sedan 2009. Hon har varit betydligt svårare förut, då hon gick dressyr. Western/akademiskt har sansat henne enormt.
Hon är efter San Quintero, alltså galoppblod på pappas sida, vilket i sig föder större och flock- och flyktinstinkt.

.

Att skylla på fullblodsinslag är alltid poppis. Men nej, det är inte därför du har problem.
vi är många med både trevliga och väluppfostrade galopphästar.

 

[mackan]

Konstigt att du behöver fråga om råd utifrån det du beskriver och hur säker du är på att hästar ska hållas naturligt och ridas utan bett osv för att vara glada och lyckliga ? Att du tror hästen har ngn diagnos osv blir ju totalt makabert i sammanhanget.

Det är vidsmil skillnad på en häst du beskriver att ta bort flocken från den och lämna den kvar, jämfört med att släppa ut den ensam i hagen . Det är två helt skilda scenarion i en häst hjärna .

 

[saraaandersson]

Med såna hästar står jag på gången med; noga att den står på samma ställe där jag ställer den, har hästen ca 1/2-1meter ifrån mig. Sen får någon annan gå in och ut med andra hästar under tiden. Jag ser också till att hästen tittar åt mitt håll hela tiden. När hästen slappnar av, sänker huvudet och blir lugn i blicken avbryter vi. Detta kan ta 10min eller flera timmar men helt klart värt det. Har sett riktigt "flänga" hästar (ex ett ungsto som bara stegrade i stallet och skulle UT till varje pris) bli avslappnade och nöjda i stallet efter en tids träning med den här metoden.
Viktigt att man själv är "stadig", har full fokus och alltid flyttar tillbaka hästen (helst utan att behöva nudda) och att man korrigerar när hästen börjar titta på annat. Använder grimma alt repgrimma och grimskaft.

 

[Rialavargen]

Vi har fyra hästar i stallet, varav en har liknande beteende.
Vi löser det genom att alla hästar får komma in i stallet när stallchefen och jag ska ta ut tillsammans. Den osäkra hästen trivs bäst i boxen när hon separeras från de två hästarna som är över henne i ragnordningen. Till sällskap har hästen en shettis som inte hetsar upp sig över något i världen (förrutom att man inte fodrar kraften eller lusernpelletsen snabbare...) för oss blir det en bra lösning på hennes stress. Hon kan vara dyblöt av svett annars.

 

[sweep]

Eftersom hästen verkar bli stressad och inte mår bra av att gå med kompisar så hade jag haft den själv i hage om den då är lugn och mår bra. Hon har ju inte ett naturligt beteende när hon går med de andra hästarna så du tar ju mera bort något onaturligt och ger henne istället en trygghet eftersom hon då är lugn och harmonisk.

 

[SantaLussia73]

Men, jag undrar hur lycklig hon egentligen blir om hon går ensam. Hästar är ju ändå flockdjur.

Hur som helst, så är tråden inte aktuell längre, det var bara någon som sökte upp tråden och tyckte att det var nödvändigt att kommentera nu...
Problemet är så gott som borta nu, efter att vi byggt om stallet till boxar. Hon trivdes uppenbarligen inte på lösdrift. Hela flocken är mer harmonisk nu och hon har ingen rädlsla bli lämnad ensam på det viset längre
Men tack ni som svarat och delat med er av era bra tankar! Bra att ha om det skulle bli problem en annan gång!