Ponnymamma74
Trådstartare
Jag har hamnat i ett litet dilemma. Mina vuxna barn har flyttat hemifrån sedan några år, kvar hemma är minstingen på åtta år. Vi har fyra ponnyer hemma: Minsta har b-ponny som hon tävlar. Sedan har jag två d-ponnyer som de äldre barnen tävlat samt en åring. Den ena d-ponnyn är lätt och okomplicerad och minsta kan rida henne utan problem, har även en tjej som rider henne. Hon är även avelsto och mamma till åringen. Åringen är tänkt att till minstingen så småningom.
Den andra d-ponnyn är tio år, ser ut som ett litet halvblod, stor och maffig. Väldigt pigg och hoppglad. Trevlig, kelig och social ponny. Hoppad banor på 120-130 cm (lite tävlade på grund av barnens ålder) och är fin även i dressyr dock svårlastad i transport, går bra i mindre lastbil. MEN knappt riden de senaste två åren, igångsatt sporadiskt ett par gånger men svår att sätta igång, mkt bocksprång och liknande första månaden men sedan trevlig men pigg och egensinnig, typisk hoppponny. när hon varit igång har hon ridits av min yngsta i alla gångarter men eg för svår och för stor ponny till henne de närmaste åren. Äldsta dottern började sätta igång henne i våras men slutade rida henne när hon släpptes på bete, jag trodde hon skulle ridit igång henne så vi kunde låna ut henne men nu är hon gravid och då vill jag inte att hon ska sitta på en så svår ponny.
Känner att det är synd på ponnyn att gå här, vill att hon ska göra.Är sugen på att låna ut henne eller ännu hellre lånbyta med någon som har duktig tävlingsponny till minsta men det går ju inte när ponnyn inte är igång. Kan inte heller själv rida henne. Är även rädd att det ska hända ngt om jag lånar ut henne till ngn som ska sätta igång henne själv. Sambon tycker vi ska försöka sälja henne som hon är (givetvis berätta allt om hur hon är) men för mig känns det svårt, tycker dessutom om hästen och vill att hon ska ha det bra. Har även betalt rejält mycket för henne så vill inte skänka bort henne även om hon skulle få det bra...
Suck, vad gör man. Någon annan som varit i liknande sits, hur gjorde ni?
Den andra d-ponnyn är tio år, ser ut som ett litet halvblod, stor och maffig. Väldigt pigg och hoppglad. Trevlig, kelig och social ponny. Hoppad banor på 120-130 cm (lite tävlade på grund av barnens ålder) och är fin även i dressyr dock svårlastad i transport, går bra i mindre lastbil. MEN knappt riden de senaste två åren, igångsatt sporadiskt ett par gånger men svår att sätta igång, mkt bocksprång och liknande första månaden men sedan trevlig men pigg och egensinnig, typisk hoppponny. när hon varit igång har hon ridits av min yngsta i alla gångarter men eg för svår och för stor ponny till henne de närmaste åren. Äldsta dottern började sätta igång henne i våras men slutade rida henne när hon släpptes på bete, jag trodde hon skulle ridit igång henne så vi kunde låna ut henne men nu är hon gravid och då vill jag inte att hon ska sitta på en så svår ponny.
Känner att det är synd på ponnyn att gå här, vill att hon ska göra.Är sugen på att låna ut henne eller ännu hellre lånbyta med någon som har duktig tävlingsponny till minsta men det går ju inte när ponnyn inte är igång. Kan inte heller själv rida henne. Är även rädd att det ska hända ngt om jag lånar ut henne till ngn som ska sätta igång henne själv. Sambon tycker vi ska försöka sälja henne som hon är (givetvis berätta allt om hur hon är) men för mig känns det svårt, tycker dessutom om hästen och vill att hon ska ha det bra. Har även betalt rejält mycket för henne så vill inte skänka bort henne även om hon skulle få det bra...
Suck, vad gör man. Någon annan som varit i liknande sits, hur gjorde ni?