Vad göra?

[Jamtland]

Dottern har nyss passerat 1½ års strecket och är en underbar, glad, MYCKET energisk liten varelse. Men vi har ett STORT problem, hon har ett sjuhelvetes humör...

Jag har sett en del av "Supernannyns" program, och det här med "naughty chairs" har jag tidigare tyckt varit en lite löjligt hård metod. Men jag har fått ge mig.

Vanligaste scenariot är att Stina inte får göra precis som hon vill, vilket leder till att barnet blir ARG, och då slår hon mamma (dvs mig). Jag tar tag i henne (inte hårt) och säger att "så där gör man inte". Vilket leder till att Stina med upprorisk min klappar till igen. Jag talar om att "gör inte så, mamma blir arg och sätter dig i sängen" (vi har hennes gamla spjälsäng ståendes i köket, så den används som "naughty corner"). Vilket återigen leder till att barnet klappar till mig. Så då bär jag henne till sängen där hon får stå i ca en minut och då är hon oftast ledsen/arg och vill därifrån. Frågar sen om hon ska vara snäll och om jag får en kram så mamma blir glad igen och det får jag. Släpper ut barnet och oftast klarar vi oss till nästa gång hon inte får göra som hon vill... Ibland börjar allt om igen så fort hon kommit ut.

Till saken hör att både jag och pappan är MYCKET konsekventa, har vi sagt en sak så är det det som gäller, så det borde inte vara "oklara" besked från oss som gör henne så arg. Vi håller samma linje och samma saker är förbjudet oavsett vem av oss som är med henne. Försöker att inte förbjuda "onödiga" saker, men saker som att jaga katterna, sparka mig, stjäla pappas snusdosa, osv är förbjudet.

Vi har tidigare provat varianten att lyfta undan henne när hon slåss, men det fungerar inte, hon blir bara argare och argare (och vi höll på LÄNGE). Vi har provat att hålla fast henne, men så fort vi släpper så klappar hon till igen. Dte spelar heller ingen roll om det är jag eller pappan som säger åt henne, det är mig hon går på.

Så vad gör man? Har ni några andra tips vi kan prova när hon börjar slåss, för det känns inte bra att köra en så pass "hård" metod på en så liten.

Låter som värsta monsterungen, men som sagt, hon är himla rar och snäll, men har ett humör som inte liknar nått när hon blir arg...

Jenny

 

[mimmipigg]

Sv: Vad göra?

Det är nog bara att gneta på i samma stil jag skulle dock inte ge mer än en chans för att sedan omedelbart ställa henne i lekhagen. Men lämna henne inte ensam i rummet när du gjort det.
Har du en vettig katt? I så fall kan du ju låta katten sköta den bitendet är rackarns effektivt det vet jag av erfarenhet.
Men då måste man ju veta att katten är sån att den inte går direkt på ögonen.

 

[cirkus]

Sv: Vad göra?

Låter som en helt normal liten flicka tycker jag !
Jag känner igen det så väl.
Det är bara att fortsätta att gneta på.
Hon kommer att bli bättre och bättre på att förstå.

 

[Tarzan]

Sv: Vad göra?

Jag har också en tjej med stark vilja i den åldern här hemma. Jag försöker att inte säga nej så många gånger. Är det någonting så får jag antingen låta henne greja med det hon håller på med eller ta bort den grejen så den inte syns och då trösta henne när hon blir ledsen (vilket hon ju blir då hon blir avbruten i att utforska världen) och försöka avleda med nåt annat projekt (oftast lyckas det bäst när hon får hjälpa mig med nåt som vi gör tillsammans). Om hon skulle slå mig så tar jag handen och säger "inte slå, klappa istället - så här" och sedan kräver jag inte att hon ska göra det själv utan försöker återgå till någon annan syssla.

Jag förlitar mig på Anna Wahlgren i det här fallet att barn under två år är det inte så stor mening att försöka prata till rätta och uppfostra, utan snarare ska man försöka undanröja så många hinder som möjligt i deras väg. De vill utforska världen och ser vad som händer och kan inte hejda sig i detta, trots att de hör att vi säger "nej". Låt barnen vara delaktiga i allt som du gör...ungefär så har jag tolkat henne (väldigt kortfattat). Läs gärna mer så får du en egen uppfattning.

Har en äldre son på 3 år som jag gjorde likadant med och jag känner att det är en metod som jag är helt nöjd med.

 

[oz_joj]

Sv: Vad göra?

KL

Vår son är väl lite lik TS dotter. Också 1 1/2 år, ofta glad och go men kan bli så arg så arg. När han blir arg så dunkar han gärna huvudet i golvet/bordet/etc, vilket ser rätt otäckt ut. Mig kan han gärna ge en dansk skalle om jag håller i honom. Slår gör han dock inte. Har hört av många att denna åldern är första trotsåldern och att just dunka huvudet inte är ovanligt. Vi försöker ofta avleda men det funkar ju inte alltid. Ibland blir det gråt länge, som idag på affären när vi lämnade stället och gick pga oregerlig liten pojke. Han grät hela vägen hem och slog sig i huvudet för han kunde ju inte dunka huvudet i något. Senare, när han var glad och lekte frågade jag varför han blev så arg och ledsen i affären varpå han svarade "ramlade" vem ramlade undrade jag "Alfred" (hans namn) var ramlade du? "Golvet". Han ramlade INTE men kastade sig på golvet i affären. Sen frågade jag hur det var i bilen. Han tittade på mig en stund och sa "ledsen". Lite intressant att han ändå kunde återkoppla lite till vad som hade hänt. Vi ska snart på 1 1/2 års kontroll och jag tänkte prata lite om just ilska och hur man ska förhålla sig till huvuddunkandet.

 

[Tokmaja]

Sv: Vad göra?

Vi försöker avleda våran argbigga till 1½ åring, funkar ganska bra.
Sätta sig ner på huk och snabbt säga "titta", och sedan komma på något då att referera till..

 

[Stinaelin]

Sv: Vad göra?

Hej!

Jag har också en 1 1/2-åring hemma. jag tycker att det bästa sättet att få barnet att sluta slåss (eller vad det är för otyg det hittat på) är att visa vad man gör istället.

Fortsätter det slå, håller jag den lilla handen och klappar fint på mammas kind, och sen sätter jag ner barnet (ev avleder med något). Jag tycker "skamvrå" (time out) eller liknande är OK i nödfall med en hysteriskt trotsunge (runt treårsåldern), men inte än.