Åh jag har exakt samma problem och tänkte skriva samma tråd efter ännu en sömnlös natt. Det är verkligen hemskt att inte få sova!
Jag är totalt utmattad, har väldigt ont och mår jättedåligt, kan knappt röra mig för jag är så trött, så trött... Men jag blir inte
sömnig. Har tagit dubbel dos propavan och 10 mg zolpidem (stilnoct) och det fungerade hyfsat några mnd, men nu verkar det ha förlorat effekten helt och hållet. I förrgår tog jag dubbel dos zolpidem, kände ingenting. I går tog jag inget, körde på dubbel dos Amosyt (illamåendemedicin med dåsighet som biverkan) istället. Brukar bli jättetrött av dem när jag tar dem för åksjuka, men i går blev jag illamående och inte sömnig alls. Ska försöka få tag på min läkare och fråga om andra mediciner, men jag vet inte vad som är bäst att prova. Circadin har motsatt effekt på mig, blir uppstressad. Imovane vaknar jag av efter någon timme.
Uppenbarligen bygger jag upp en tolerans mot sömnmediciner ganska snabbt och det är säkert det samma för dig. Jag tänker att man behöver rotera sömnmedicinerna kanske var 2-3 månad för att inte tappa effekten.
För mig är också smärta en stor del i det, det är inte lätt att slappna av och sova när det gör ont överallt. Jag tror jag behöver höja min dos igen. Ska försöka det ikväll och se om det hjälper. Kan du få starkare smärtstillande? Alvedon är typ sockerpiller när det gäller kronisk smärta (och inte alls bra för din lever!).
Mina binjurar fungerar inte som de ska och det påverkar också sömnen. Har du testat dina? Kortisol kan mätas i blod, urin och saliv.
Mina kortisolvärden är upp och ner som en jojo, ena dagen ser jag ut att ha cushing, andra dagen visar proven att jag har addisons. Endokrinologerna har inte en aning om vad det är eller vad de ska göra med det, säger bara att "det är något konstigt, något är fel med reguleringen". Har även gjort dygnsmätning och det är för högt på kvällen och jättelågt mitt på dagen. Högt kvällskortisol gör det svårt att somna. Har tagit tillskott som ska hjälpa att kontrollera det men det hjälper inte.
I ca två år gick jag på fysiologisk dos kortison och mådde då mycket bättre, förmodligen för att jag då hade en korrekt kortisolkurva istället för dessa enorma toppar och dalar. Övervägar att försöka kortison igen, men samtidigt är det inte så kul att vara beroende av kortison resten av livet och riskera att dö om jag av någon orsak inte skulle få i mig kortison.
