Vad är viktigast, ridningen eller vänskapen?

[ViktoriaLds]

Hej! Jag har gått och funderat och funderat och blir inte klok på mina egna tankar, så därför tänkte jag lägga ut en tråd här och gärna vill se vad andra har för tankar.
Läget är så att jag har haft ett fullblods sto i 3 år. Hon är en fantastiskt fin häst men väldigt speciell. Innan jag fick henne hade hon levt rövare hos ett x antal ägare som blev rädda för henne. Efter hon kom till mig har hon blivit en helt annan häst, men egenheter har hon minsann fortfarande.
Saken är den att hon är en helt fantastisk häst att rida för den som hittar knapparna. Sitter "fel" människa på henne blir hon lätt farlig, men när hon trivs med en så är hon så himla fin! Jag är inte en person som är särskilt intresserad av att tävla, jag rider mycket men gärna ut i skogen och jobbar mycket med olika övningar där istället. Under perioder så får jag dock så fruktansvärt dåligt samvete och tänker att min häst skulle ha det bättre hos någon som utnyttjade hennes potential till tävling. Samtidigt vet jag ju att risken om jag säljer henne är att hon inte kommer till någon som förstår henne.
Den andra delen av mitt problem är det att jag är en sådan person som älskar att mysa och ha det trevligt i stallet. Min häst är dock det inte. Hon slipper gärna gos och tycker inte det är mysigt att bli borstad, hon hugger gärna i luften och försöker ofta bita en när man går förbi. Med mig är hon inte lika "farlig" men mot andra är hon rent av elak ibland och försöker bita så fort man kommer i närheten. Så fort man sitter på ryggen är hon glad och positiv. Hon är helt genomkollad av veterinär osv och är helt frisk så jag tror helt enkelt det är hennes väldigt stoiga sida.
Speciellt såhär i vinterperioder får jag en dipp där jag funderat på att sälja henne. Dels på grund av att jag känner att jag inte utnyttjat henne som hon borde, men också på grund av att jag saknar den där känslan av att bara kunna stå och gosa i stallet och det är kämpigt att alltid behöva bråka med henne.
Samtidigt är hon helt fantastisk och jag älskar henne något fruktansvärt.
Vad har ni för tankar kring detta? Någon som känner igen sig i mina känslor? Snälla håll en god ton i kommentarerna då det ger mig fruktansvärt dåligt samvete att ens tänka dessa om min vän.

 

[Spyro192]

För mig är det viktigaste att man har en vänskap. Har man inte trevligt ihop är det inte lönt att fortsätta. Tycker jag!

 

[mackan]

Att hästen skulle må bättre hos ngn för att du inte "nyttjar henne" /"borde få tävla/visa sin kapacitet" osv tycker jag du kan släppa helt . Ett djur bryr sig inte ett dyft om detta .

Jag läser det snarare som att problemet egentligen är att du skulle vilja ha en lite annan typ av häst som var enklare i vardagen ?
Där måste nog dessvärre bara du själv komma fram till vad som är bäst /väger tyngst ...
Jag förstår din känsla då hästen verkar lite svår på många sätt och det är svårt att hitta bra hem utifrån det för en vanlig hobbyhäst .

 

[Cilva]

Vad har ni för tankar kring detta? Någon som känner igen sig i mina känslor? Snälla håll en god ton i kommentarerna då det ger mig fruktansvärt dåligt samvete att ens tänka dessa om min vän.

Jag har aldrig dåligt samvete för hästens skull när jag rider/tränar mindre. Mina hästar har det hur fint som helst i sin hage utan träning och det är jag helt övertygad om att din häst också har. Ibland kan jag känna att jag vill träna och så hinner jag inte pga jobb/snöstorm/valfritt annat och det känns tråkigt. Men det är just för JAG ville något annat, hästarna vill mest ha mat och vatten. Så för den skull tycker inte jag att du ska sälja hästen.

Om du känner att du inte passa ihop med hästen kan det däremot vara ett skäl till att sälja. Jag var en gång i tiden en sådan som ville mysa i stallet med hästen men sedan hade jag en häst som bara stod ut med sådant (för att inte säga hatade det) och då vande jag mig av vid det. Kan inte säga att jag saknar det på något sätt men det måste ju du själv känna hur du vill ha det. För mig blir det förstås en del pyssel ändå eftersom jag har hästarna hemma så de står inte bortglömda i en hage om någon trodde det.

 

[tuaphua]

Hej! Jag har gått och funderat och funderat och blir inte klok på mina egna tankar, så därför tänkte jag lägga ut en tråd här och gärna vill se vad andra har för tankar.
Läget är så att jag har haft ett fullblods sto i 3 år. Hon är en fantastiskt fin häst men väldigt speciell. Innan jag fick henne hade hon levt rövare hos ett x antal ägare som blev rädda för henne. Efter hon kom till mig har hon blivit en helt annan häst, men egenheter har hon minsann fortfarande.
Saken är den att hon är en helt fantastisk häst att rida för den som hittar knapparna. Sitter "fel" människa på henne blir hon lätt farlig, men när hon trivs med en så är hon så himla fin! Jag är inte en person som är särskilt intresserad av att tävla, jag rider mycket men gärna ut i skogen och jobbar mycket med olika övningar där istället. Under perioder så får jag dock så fruktansvärt dåligt samvete och tänker att min häst skulle ha det bättre hos någon som utnyttjade hennes potential till tävling. Samtidigt vet jag ju att risken om jag säljer henne är att hon inte kommer till någon som förstår henne.
Den andra delen av mitt problem är det att jag är en sådan person som älskar att mysa och ha det trevligt i stallet. Min häst är dock det inte. Hon slipper gärna gos och tycker inte det är mysigt att bli borstad, hon hugger gärna i luften och försöker ofta bita en när man går förbi. Med mig är hon inte lika "farlig" men mot andra är hon rent av elak ibland och försöker bita så fort man kommer i närheten. Så fort man sitter på ryggen är hon glad och positiv. Hon är helt genomkollad av veterinär osv och är helt frisk så jag tror helt enkelt det är hennes väldigt stoiga sida.
Speciellt såhär i vinterperioder får jag en dipp där jag funderat på att sälja henne. Dels på grund av att jag känner att jag inte utnyttjat henne som hon borde, men också på grund av att jag saknar den där känslan av att bara kunna stå och gosa i stallet och det är kämpigt att alltid behöva bråka med henne.
Samtidigt är hon helt fantastisk och jag älskar henne något fruktansvärt.
Vad har ni för tankar kring detta? Någon som känner igen sig i mina känslor? Snälla håll en god ton i kommentarerna då det ger mig fruktansvärt dåligt samvete att ens tänka dessa om min vän.

Jag vill gärna ha både gos och ridning.

Det jag eg vill säga är dock att ingen häst mår dåligt av att inte tävla. De har inget sånt behov.
Att vilja tävla är en läggning hos ryttaren. Hästen behöver inte må dåligt av det. Men de mår inte bättre a. Att tävla.

 

[Lipperta]

Jag hade också en dam med mycket humör, hon var riktigt underbar mot mig men alla andra kunde lätt få sig ett nyp eller behöva gå hem själva...

Hästar skiter i om dom tävlas eller inte, har aldrig förstått den grejen. De är säkert gladare att bara vara hemma hos sig utan stressen osv från tävling.

Jag bryr mig mycket om vänskapen mellan mig och hästen, finns inte den så kan jag lika gärna vara utan.

Litar hon på dig så var riktigt glad för det, du vann ett hjärta på en mycket svår häst. Tycker du om henne tillbaka så är allt bra. Hon behöver inte säljas för att tävlas, hon bryr sig inte.

 

[Fiorano]

Ingen av mina hästar är direkta mysproppar. De är damer med stor integritet och även om den ena kan mysa till det är det i begärnsad mängd det tillåts. Jag har inget behov heller av att mysa så jag och mina damer är en rätt bra match. Sen tror jag att alla hästar mår som bäst av att ha ett syfte. Men det betyder verkligen inte att de måste tävlas. Syftet kan lika gärna vara att puttra i skogen.

Min ena häst är 14 år och fram till att hon kom till mig i höstas har hon bara varit skogshäst. Nu vet inte jag hur hon varit där men hon såldes till mig just för att ägaren tyckte att hästen ville mer. Jag är nog faktiskt benägen att helt tro på förra ägaren. För hästen ser så otroligt nöjd ut när hon får jobba, hela hon utstrålar harmoni och tillfredställelse, det är härligt att se!

 

[Billy]

Hej! Jag har gått och funderat och funderat och blir inte klok på mina egna tankar, så därför tänkte jag lägga ut en tråd här och gärna vill se vad andra har för tankar.
Läget är så att jag har haft ett fullblods sto i 3 år. Hon är en fantastiskt fin häst men väldigt speciell. Innan jag fick henne hade hon levt rövare hos ett x antal ägare som blev rädda för henne. Efter hon kom till mig har hon blivit en helt annan häst, men egenheter har hon minsann fortfarande.
Saken är den att hon är en helt fantastisk häst att rida för den som hittar knapparna. Sitter "fel" människa på henne blir hon lätt farlig, men när hon trivs med en så är hon så himla fin! Jag är inte en person som är särskilt intresserad av att tävla, jag rider mycket men gärna ut i skogen och jobbar mycket med olika övningar där istället. Under perioder så får jag dock så fruktansvärt dåligt samvete och tänker att min häst skulle ha det bättre hos någon som utnyttjade hennes potential till tävling. Samtidigt vet jag ju att risken om jag säljer henne är att hon inte kommer till någon som förstår henne.
Den andra delen av mitt problem är det att jag är en sådan person som älskar att mysa och ha det trevligt i stallet. Min häst är dock det inte. Hon slipper gärna gos och tycker inte det är mysigt att bli borstad, hon hugger gärna i luften och försöker ofta bita en när man går förbi. Med mig är hon inte lika "farlig" men mot andra är hon rent av elak ibland och försöker bita så fort man kommer i närheten. Så fort man sitter på ryggen är hon glad och positiv. Hon är helt genomkollad av veterinär osv och är helt frisk så jag tror helt enkelt det är hennes väldigt stoiga sida.
Speciellt såhär i vinterperioder får jag en dipp där jag funderat på att sälja henne. Dels på grund av att jag känner att jag inte utnyttjat henne som hon borde, men också på grund av att jag saknar den där känslan av att bara kunna stå och gosa i stallet och det är kämpigt att alltid behöva bråka med henne.
Samtidigt är hon helt fantastisk och jag älskar henne något fruktansvärt.
Vad har ni för tankar kring detta? Någon som känner igen sig i mina känslor? Snälla håll en god ton i kommentarerna då det ger mig fruktansvärt dåligt samvete att ens tänka dessa om min vän.

Jag får hålla med flera andra här - hästen bryr inte sig om tävlingar. Kanske du använder det argumentet för dig själv för att "lättare" kunna sälja henne?
Men, jag har också ett sådant sto med hög integritet. Klappa och mysa är helt på hennes villkor. Det är mest nafs och bett och sura miner om man vill gosa med henne. Men jag respekterar henne för den hon är. Jag kan inte tvinga mig på henne. Dock måste jag berätta...jag åkte på influensa nu under julen. Men en dag hasar jag mig ut i stallet för jag kände att jag måste få lite luft och stalldoft. Så febrig och darrig går jag fram till min häst och döm av min förvåning när hon lägger sin mule in mot min hals och står där helt stilla och trycker och blåser försiktigt. Jag fick smeka henne i huvudet och hon stod kvar. Jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen. Det var precis som hon kände hur sjuk jag var och ville trösta mig. Ja, jag vet att jag lägger mänskliga känslor på hästen, men det var verkligen ett beteende som inte var likt henne.
Men vad jag vill säga är att om du tycker om din häst så får du ta henne som hon är. Det finns kanske någon annan häst i stallet som uppskattar gos som du kan ägna dig åt?

 

[Mabuse]

Hej! Jag har gått och funderat och funderat och blir inte klok på mina egna tankar, så därför tänkte jag lägga ut en tråd här och gärna vill se vad andra har för tankar.
Läget är så att jag har haft ett fullblods sto i 3 år. Hon är en fantastiskt fin häst men väldigt speciell. Innan jag fick henne hade hon levt rövare hos ett x antal ägare som blev rädda för henne. Efter hon kom till mig har hon blivit en helt annan häst, men egenheter har hon minsann fortfarande.
Saken är den att hon är en helt fantastisk häst att rida för den som hittar knapparna. Sitter "fel" människa på henne blir hon lätt farlig, men när hon trivs med en så är hon så himla fin! Jag är inte en person som är särskilt intresserad av att tävla, jag rider mycket men gärna ut i skogen och jobbar mycket med olika övningar där istället. Under perioder så får jag dock så fruktansvärt dåligt samvete och tänker att min häst skulle ha det bättre hos någon som utnyttjade hennes potential till tävling. Samtidigt vet jag ju att risken om jag säljer henne är att hon inte kommer till någon som förstår henne.
Den andra delen av mitt problem är det att jag är en sådan person som älskar att mysa och ha det trevligt i stallet. Min häst är dock det inte. Hon slipper gärna gos och tycker inte det är mysigt att bli borstad, hon hugger gärna i luften och försöker ofta bita en när man går förbi. Med mig är hon inte lika "farlig" men mot andra är hon rent av elak ibland och försöker bita så fort man kommer i närheten. Så fort man sitter på ryggen är hon glad och positiv. Hon är helt genomkollad av veterinär osv och är helt frisk så jag tror helt enkelt det är hennes väldigt stoiga sida.
Speciellt såhär i vinterperioder får jag en dipp där jag funderat på att sälja henne. Dels på grund av att jag känner att jag inte utnyttjat henne som hon borde, men också på grund av att jag saknar den där känslan av att bara kunna stå och gosa i stallet och det är kämpigt att alltid behöva bråka med henne.
Samtidigt är hon helt fantastisk och jag älskar henne något fruktansvärt.
Vad har ni för tankar kring detta? Någon som känner igen sig i mina känslor? Snälla håll en god ton i kommentarerna då det ger mig fruktansvärt dåligt samvete att ens tänka dessa om min vän.

Hästen lider ju inte av att inte tävlas, så det skulle jag inte ha det minsta dåligt samvete för.

Däremot, om umgänget från marken är en viktig och rolig del av hästandet för din del, och så har du en häst som inte alls gillar det - det skulle jag se lite som att man själv t ex älskar att hoppa men har en häst som inte alls tycker om det. Beroende på hur viktigt det är och hur mycket man tycker om hästen så kan det ju vara så att man faktiskt skulle ha roligare med en annan häst som gillar samma saker som en själv.

Att hästen inte skulle kunna få det bra hos nån annan verkar inte troligt, säkert finns det fler människor som kan trivas med henne, och hon med dem.

 

[Lingon]

Det kan bara du svara på. Jag hade tyckt att det var tråkigt med en häst som inte visar nån form av tillgivenhet. Men tillgivenhet behöver ju inte bara vara att hästen vill kela.

 

[Lager]

Hej! Jag har gått och funderat och funderat och blir inte klok på mina egna tankar, så därför tänkte jag lägga ut en tråd här och gärna vill se vad andra har för tankar.
Läget är så att jag har haft ett fullblods sto i 3 år. Hon är en fantastiskt fin häst men väldigt speciell. Innan jag fick henne hade hon levt rövare hos ett x antal ägare som blev rädda för henne. Efter hon kom till mig har hon blivit en helt annan häst, men egenheter har hon minsann fortfarande.
Saken är den att hon är en helt fantastisk häst att rida för den som hittar knapparna. Sitter "fel" människa på henne blir hon lätt farlig, men när hon trivs med en så är hon så himla fin! Jag är inte en person som är särskilt intresserad av att tävla, jag rider mycket men gärna ut i skogen och jobbar mycket med olika övningar där istället. Under perioder så får jag dock så fruktansvärt dåligt samvete och tänker att min häst skulle ha det bättre hos någon som utnyttjade hennes potential till tävling. Samtidigt vet jag ju att risken om jag säljer henne är att hon inte kommer till någon som förstår henne.
Den andra delen av mitt problem är det att jag är en sådan person som älskar att mysa och ha det trevligt i stallet. Min häst är dock det inte. Hon slipper gärna gos och tycker inte det är mysigt att bli borstad, hon hugger gärna i luften och försöker ofta bita en när man går förbi. Med mig är hon inte lika "farlig" men mot andra är hon rent av elak ibland och försöker bita så fort man kommer i närheten. Så fort man sitter på ryggen är hon glad och positiv. Hon är helt genomkollad av veterinär osv och är helt frisk så jag tror helt enkelt det är hennes väldigt stoiga sida.
Speciellt såhär i vinterperioder får jag en dipp där jag funderat på att sälja henne. Dels på grund av att jag känner att jag inte utnyttjat henne som hon borde, men också på grund av att jag saknar den där känslan av att bara kunna stå och gosa i stallet och det är kämpigt att alltid behöva bråka med henne.
Samtidigt är hon helt fantastisk och jag älskar henne något fruktansvärt.
Vad har ni för tankar kring detta? Någon som känner igen sig i mina känslor? Snälla håll en god ton i kommentarerna då det ger mig fruktansvärt dåligt samvete att ens tänka dessa om min vän.

Utnyttjat henne som hon borde skriver du. Jag lovar att Hästen struntar i tävlingar eller om den nyttjas som den borde. Hästen vill bara må bra - stor hage, mat, hästkompisar.

Däremot att hon bits och surar förstår jag är tröttsamt, det blir opraktiskt i längden, särskilt om hon har svårt att hanteras av andra.

Huruvida du ska sälja får du besluta om själv. Du har inte möjlighet att ställa av henne en period, och testa att rida en annan häst? Bara för att pröva känslan... en tids- och kostnadsfråga givetvis.

Lite krångligare hästar kan vara svåra att hitta köpare till, iaf om den inte har resultat eller avelsvärde.

 

[moster]

Har bara skummat igenom dom andras svar men jag stämmer med i kören; Hästen skiter i om den får visas upp på tävling eller inte. Vill man inte tävla, ska man inte tävla.

Jag hade tidigare väldigt dåligt samvete för min häst för att jag helt enkelt inte ville rida - hade ingen lust, motivation osv. Träffade en fantastisk tränare som sa till mig: Vi rider för att det är kul. Har hästen fått mat, vatten och får gå i hage så är hästen nöjd. (Sen finns det absolut dom hästar som måste ridas för att må bra). Det vart min räddning att det faktiskt vart okej att inte behöva rida varje dag.

Även om hästen kanske inte tycker det är så kul att just gosa kan ni inte umgås på ett annat sätt? Promenader? Klickerträna? Frihetsdressyr. Finns massa man kan göra utan att just behöva "pilla på varandra" Att hon valt att lite på just dig är ju bara det fantastiskt Om man låtar allt gå på hennes vilkor så kanske hon tycker det är helt okej om ett tag att bli bortstad?
Om du ska sälja är det bara du som avgör! Men att hon mår dåligt av att inte bli tävlad eller liknande tycker jag du ska släppa

Glömde skriva (:P) Vänskapen tycker jag är det absolut viktigaste mellan mig och häst. Trivs vi inte ihop så kommer det aldrig bli riktigt roligt

 

[Billy]

Många här tala om vänskap med hästen - men kan vi människor ha en vänskapsrelation med en häst? Det beror naturligtvis på vad man lägger i begreppet vänskap. Vänskap som mellan två mänskliga vänner tror jag inte på. Hästen är inte intresserad av det helt enkelt. För att min häst inte vill gosa med mig betyder ju inte att vi inte är "vänner" eller att hon inte tycker om mig. Jag tycker det är ett konstigt argument att sälja en häst för om den i övrigt fungerar bra.

 

[Yrja]

För hästens del akulle jag inte tro att det finns ngn anledning att sälja - tvärt om. En häst har inget behov av att utveckla sin potential som tävlingshäst. Och med tanke på att hon kanske haft det svårt och flyttat en del skulle jag spontant tycka att hon hamnat just rätt om hon har en människa som förstår henne och bespara henne stressen av att behöva byta människa ännu en gång.

Om det handlar om att du inte får ut det du vill av ditt hästeri är det ju en helt annan fråga. Vill du lägga tiden och pengarna på denna häst? Vill du att ditt hästliv består att den här hästen? Vad gäller vinterdippar så har vi nog alla såna, men om du känner att du inte tycker att det är värt det med den här hästen generellt, och du tror att du lätt skulle kunna hitta en annan som passar dig, så ja då får du såklart fundera på det.

 

[skuggi]

Om din häst är glad och fin att rida så tycker jag att hon visar tillgivenhet på det viset. Hon gillar dig och vill gärna umgås med dig på det sättet. Sen om du gärna vill gosa mer, kanske finns det en annan häst i stallet som uppskattar lite gos?
För min del så behöver jag "vänskapen" att de på något vis kan visa att de gillar att vara med mig och göra något ihop. Sen behöver vi inte kramas, även om jag gärna skulle göra det. Men en häst som alltid "avvisade" mig skulle jag tycka var tråkigt.

Håller i övrigt med resten, hästen har inget behov av att tävlas.
KAN hända att hennes "surighet" beror på att hon är understimulerad såklart, att hon skulle vara mer avslappnad i hanteringen om hon tränades lite hårdare. Du kunde kanske testa det en period, och se vad som händer?
Oavsett, en svår häst på det viset kan vara svårt att hitta ett bra hem till, så att sälja är inte nödvändigtvis den bästa lösningen för henne.

 

[lil-sis]

Ingen av mina hästar är direkta mysproppar. De är damer med stor integritet och även om den ena kan mysa till det är det i begärnsad mängd det tillåts. Jag har inget behov heller av att mysa så jag och mina damer är en rätt bra match. Sen tror jag att alla hästar mår som bäst av att ha ett syfte. Men det betyder verkligen inte att de måste tävlas. Syftet kan lika gärna vara att puttra i skogen.

Min ena häst är 14 år och fram till att hon kom till mig i höstas har hon bara varit skogshäst. Nu vet inte jag hur hon varit där men hon såldes till mig just för att ägaren tyckte att hästen ville mer. Jag är nog faktiskt benägen att helt tro på förra ägaren. För hästen ser så otroligt nöjd ut när hon får jobba, hela hon utstrålar harmoni och tillfredställelse, det är härligt att se!

Min vill också jobba. Och inte gosa.

(Och är inte så skojig nu när hon vilat så länge).

Men tävlandet tror jag är skitsamma

 

[ViktoriaLds]

Tack alla för era svar!! Mina tankar stämmer ju överens med era och jag tror egentligen inte heller tt tävlandet är viktigt för en häst men ibland är det skönt att höra någon annans tankar för jag blir så fast i mitt dåliga samvete ibland. Sen missförstå mig int, jag rider min häst 6 dagar i veckan och ofta ganska hårda pass så det är inte så att hon bara går i hagen. Jag har fått lite mer motivation av att läsa era tankar och faktiskt så känns det bättre nu. Så tack snälla allihopa! kram på er

 

[Yrja]

Tack alla för era svar!! Mina tankar stämmer ju överens med era och jag tror egentligen inte heller tt tävlandet är viktigt för en häst men ibland är det skönt att höra någon annans tankar för jag blir så fast i mitt dåliga samvete ibland. Sen missförstå mig int, jag rider min häst 6 dagar i veckan och ofta ganska hårda pass så det är inte så att hon bara går i hagen. Jag har fått lite mer motivation av att läsa era tankar och faktiskt så känns det bättre nu. Så tack snälla allihopa! kram på er

Man måste absolut inte rida varje dag för att hålla igång en häst! 3-4 ggr i veckan rider jag och det vet jag många andra som gör. Även ryttare med ambitioner

 

[hoppeloppe]

Hästar behöver inte tävlas för att må bra, våra hästar vet inte ens vad tävling är, för jag är själv helt ointresserad av tävling. Träna tycker jag däremot är roligt, både i skogen och ibland i paddocken.

Att sälja hästen för att den inte tävlas tror jag inte är för hästens bästa. Om den har haft det tufft med tidigare ägare så är det ju bra att ni har funnit varandra och det är trots allt stort att du har fått hennes tillit.

Mat, vatten, hästkompisar och bra hagar att röra sig i är viktigast. Sedan kan man rida, tömköra, promenera, longera osv som motion i den mån som känns lagom.