Vad är gott ledarskap? *KONSTRUKTIVT*

[racerkorv]

Alla skulle väl vilja gå ut i hagen och ställa sig där, ropa lågt:
-nu är jag här! och se hästarna höja huvudena, gnägga glatt och komma springande med hopp och förtröstan i blick fram mot matte/husse och säga ÄNTLIGEN KOMMER DU, vad ska vi göra för kul idag?

Hur kan en vanlig människa LÄRA sig att bli en sådan människa för sina hästar?

Jag kände en man en gång som var pytteliten och ödmjuk och lite osynlig som när han kom in i det STORA ridhusstallet och hästarna tyckte det var matdags så de sparkade, skrapade och bonkade (över 40 hästar, ett himla oväsen) visslade lågt och sa: Nämen vad är det här då? och samtligan hästar blev dödstysta och stilla... Om en häst inte vill gå på transporten behövde man bara be honom komma och då han visade sig och sa något till hästen blev den lugn och knatade på transporten... det var som magi.

Det där hade han inbyggt i sig, Klaus Ferdinand Hempfling som inte är en särskilt ödmjuk man kallar sig själv Gudabenådad och det var kanske vad den här lille ridskoleläraren var.

Vi vanliga dödliga som inte ÄR gudabenådade, hur kan VI ta till oss det allra mesta av det här för att vara BRA ledare för våra hästar? Vad krävs av en sådan människa?

Mitt exempel, vad utmärkte honom?
Han var allt annat än hotfull i sin kroppshydda (han var ju liten som en jockey)
Han var inte stark eller kraftfull,
Han höjde aldrig rösten,
han verkade alltid fullkomligt lugn,
han försökte aldrig bevisa något,
han verkade ha GOD självkänsla,
han blev ALDRIG hårdhänt eller våldsam,
han hetsade aldrig upp sig,
han blev aldrig arg,
han kände sig aldrig kränkt av en häst,
han hade oändligt tålamod,
han utstrålade integritet och balans,
han rörde sig som en Tai chi mästare;-)

Det vore så KUL om vi kunde få en KONSTRUKTIV diskussion om detta dvs INTE en tråd till om hur förfärligt dåligt NH är eller hur dåliga alla andra är... *trött på sånt*

Alltså: HUR blir man en GOD ledare för sin häst?

 

[älgen]

Sv: Vad är gott ledarskap? *KONSTRUKTIVT*

För att bli riktigt riktigt bra tror jag man måste vara född till det mer eller mindre.
Sedan äta,tänka, andas,sova,skita HÄST

I övrigt, umgås massor med hästar,kunnigt folk, och vara ödmjuk.

Tid tror jag är en avgörande faktor. Då räknat i hästtimmar. En timme med en häst en gång i veckan räcker inte så långt utan flera timmar om dagen, med flera hästar.

Nedanstående kopierat är viktiga faktorer tror jag.
han verkade alltid fullkomligt lugn,
han verkade ha GOD självkänsla,
han blev ALDRIG hårdhänt eller våldsam,
han hetsade aldrig upp sig,
han blev aldrig arg,
han kände sig aldrig kränkt av en häst,
han hade oändligt tålamod,
han utstrålade integritet och balans,

 

[IngelaH]

Sv: Vad är gott ledarskap? *KONSTRUKTIVT*

Det här är MIN syn på hästvett o "ledarskap", klippt o skuret från min hemsida.

Bakgrund

Jag minns att den gamle sa till mig att om jag ville bli en bra hästtränare skulle jag försöka tänka som en häst tänker. Jag var helt enkelt tvungen att se allting genom hästens ögon, inte genom mina.

/Mark Rashid, ur boken ”Mannen som tar hänsyn till hästar


Hästar är flockdjur som gillar att umgås och vara tillsammans med sin flock. In i den flocken räknas även människor, precis som man säger att hunden och katten ser människan som ”sin flock”. Genom att ”praktisera” i hästens flock får människan en bra insikt i hur hästarna vill ha sitt liv ordnat och att de inte vill ha gräl och konflikter. Människan får se hur hästarna behandlar varandra. Det finns skarpa signaler hästarna emellan, som människan oftast inte ser, för att de inte tar sig den tiden att ”bara” umgås med hästarna.

Hästar, är som många andra djur smarta och lättlärda om man är tålmodig och konsekvent. De försöker verkligen tyda, det människan vill säga med ”sitt språk” – kroppsspråk, röst, hjälperna i övrigt på, bakom och bredvid hästen. ”Människans hästspråk” är förmodligen ett lite otydligt ”mittemellanspråk”, ungefär som esperanto (blandning engelska, spanska o franska om jag inte minns fel).

Hästen är den bästa instruktören människan kan ha för att lära sig hur man ska bete sig tillsammans med dem. Människan måste läsa sin häst och lära sig hur den reflekterar och fungerar. Hästen lär sig nämligen i sin tur att läsa sin människa och se dennes svagheter ganska omgående.

Hihi... Du har den!

När en häst protesterar är det i första hand detta människan måste tänka på och försöka reda ut

• Hästen är rädd
• Hästen har ont
• Hästen förstår inte
• Människan pressar hästen för hårt och snabbt
• Hästen i sig är ranghög med mycket egna åsikter och uppskattar inte människans förslag

För att bli en bra hästmänniska, måste man våga lära sig av sina misstag och inse att man alltid kan bli bättre.

Du håller utkik åt det hållet, så kollar jag läget åt det här hållet...


Hur skapar man förtroende med sin häst?

Det första jag gör när jag kommer till stallet, är att gå runt och hälsa på ALLA hästarna, så ingen känner sig bortglömd när jag serverar lite hö, kraftfoder och vatten om de står på stall.

Går de ute i hagen, går jag alltid ut i hagen och tittar över alla hästar, vare sig det är mina hästar eller inte och tittar efter insektsbett, sår och andrakonstigheter, samt kollar att grimmor, flyweils, benskydd om sånt finns sitter bra.

Därefter mockar jag kanske och grejar lite. I sadelkammaren har vi en vattenkokare som jag startar under tiden. När jag är klar med stallsysslor inne, fodring, vattning och vad som nu ska göras tar jag med mig vattenkokaren ut i hagen med en mugg, pulverkaffe (blä) och något smaskigtkaffebröd (digestive oliv). Jag kan sitta mitt i hästflocken i timtal, vare sig jag har en bok, ett ritblock, kamera eller bara sitter och "mediterar". Hästarna strosar då oftast en bit ifrån mig till en början, sen kommer ledarstoet närmare och närmare för att kolla vad jag gör och småstudsar åt sidan som om hon vill säga, "bäst att akta sig". Gammelvalacken är oftast mest nyfiken och kommer ända fram för att se om kexen är goda, eller nåt. Han är intresserad av allt som är ätbart i burkar. Om man häller hö och havre på backen, tittar han ändå först i ikeakassarna och hinken man bara med sig. Sitter man tillräckligt länge, ser man hur hästarna "pratar med varandra" och just den där känslan tycker jag är så mysig. Speciellt när jag kan resa mig försiktigt och "klia manke" med någon av hästarna och de då "kliar byxa eller shorts tillbaka".

Det är så jag vill ha det. Jag vill att vi ska vara kompisar och respektera varandra.

Vill inte min häst bli hämtad direkt när jag kommer, så kan jag sätta mig i hagen och putsa träns eller något i stället. Jag kan inte förstå de som har sån tidspress, att de inte har tid att "vänta in" att hästen är klar med vad den håller på med, utan att "NU SKA DU IN - för jag ska hämta Greta på dagis eller gå på bio, om en timme och ska hinna borsta och rida först."

Min stalltid är min guldtid, då vill jag ha TID för "mina vänner".

Du o jag, i alla väder. Kan du klia lite mer?

Jag kan stolt säga, att när jag kommer in på parkeringen, står min häst i hagen. Hon lyfter huvudet, toppar öronen och tar ett kliv mot staketet, för att se om jag vill henne något. Jag hejar tillbaka, "Hej gumman, jag kommer snart, jag ska bara fixa stallet först."

När vi sen är i stallet, äter hon nöjt sin mat och sen följer hon mig med blicken, precis som... "Matte, ska vi göra något kul nu, eller?"

När jag är hängig med förkylning i kroppen, migrän, eller de perioder jag har värk, ser jag att hon är besviken, för att vi inte gör så mkt mer än kanske tar en kort promenad vid hand. Men hon accepterar det, strosar långsamt, så jag kan lägga armen över hennes rygg eller hals och stödja mig.

De perioder, vi är i full gång däremot. Då är det full gaspedal och allmänt bus som gäller och då kan jag få en och annan resa, så det hisnar i mig. Men känner hon då att hon har gått snäppet för långt, så varvar hon ner till nästa dag.

Vi läser varann, min dam och jag... Och lyssnar på varandra, behöver JAG tröst får jag det och vill HON ha tröst, ja, då får hon det.

Med vänliga hälsningar

IngelaH

 

[anni0301]

Sv: Vad är gott ledarskap? *KONSTRUKTIVT*

åh kul tråd! Men svåra funderingar. Vad ÄR gott ledarskap? hur vet jag att jag är en god ledare? Mina hästar kommer springande i hagen (och nu har även unghästen fattat galoppen om hur man beter sig...)


Jag måste nog fundera en stund... återkommer!

 

[trofé]

Sv: Vad är gott ledarskap? *KONSTRUKTIVT*

*KL*

Det IngelaH skrev tycker jag var mkt tänkvärt och bra! Jag kan för egen de säga att innan jag började läsa för mkt nh böcker etc anser jag mig ha haft bättre hästkänsla än jag har nu. Det finns mkt tänkvärt som många duktiga hästmänniskor skrivit etc, men det viktigaste är att lära sig av just hästarna. Och det är det jag tror jag tappat lite genom att studera andras erfarenheter för mkt.

Jag har tidigare under många år alltid sett det som att allt jag lärt mig om hästar har jag lärt mig av hästarna. Jag har även hanterat "problemhästar" (gillar inte uttrycket) på mitt sätt, genom att läsa av hästen och ha vetskap och grundläggande kunnande om deras beteende. Med mycket gott resultat och utan att vare sig jag eller hästen kommit till skada fysiskt eller mentalt.

Jag strävar efter att komma tillbaks till det, till att möta hästen som min bäste vän, men på hästens vilkor och sätt. Att mitt beteende kommer som ett svar på deras. Att behandla hästen rättvist och schyst, som jag vill att de också behandlar mig. Min första häst kom alltid i full galopp i hagen när jag visslade på honom, oavsett det var matdags eller inte. Och jag tror att det berodde på alla timmar vi haft tillsammans, alla gånger vi borstat, gosat, pysslat. Han fick en mkt alvarlig senskada (syddes) bara månader efter att jag köpt honom. Med boxvila längre än ett halvår. Detta förde ju med sig att det blev mycket mocka med honom i boxen, borsta, stå med honom ute små stunder mm mm. Det var nog en positiv effekt av konvalecensen.

Jag hade ingen hets med att han skulle bli frisk fortast möjligt, allt fick ta sin tid. Mitt mål var att vara med honom. Inget annat. Sen att det längre fram ledde till att vi tävlade både hoppning och dressyr, var bara bonus, och det gjorde mig aldrig något om vi kom först eller sist. Det var min tid med hästen som var poängen, oavsett vi var på tävling eller jag satt hos honom i hagen. Jag anser mig ha haft en mkt god relation med denna häst, och ett gott ledarskap. För han ville vara med mig. Och jag ville vara med honom. Det var självvalt från bägges sida, och jag gav det massor med tid.

Med tiden har hetsen över att "komma någonstans" tagit över. Prat från vänner och bekanta om att göra det och det, tävla div, åka på kurser (inget fel i det generellt alltså). Men det har för min del gett en mental stress som kanske gjort att jag tappat en aning av spontan tiden. Av att läsa min häst. Ge hästen den tid som behövs, olika i olika situationer, och olika dagar.

Jag anser att gott ledarskap är en relation mellan dig och hästen med ömsesidig respekt. Med tydliga regler för vad som inte görs, och vad som görs. Jag accepterar inte att min häst skulle försöka bita eller sparka mig. Vilket hästar heller sällan gör när de accepterar sin människa. Men jag sparkar eller slår heller inte min häst. Som ledare måste man vara konsekvent, lugn, tydlig, uppriktig i sina avsikter, närvarande. Inte bli arg, stressad, hetsa upp sig, skrika etc. Jag tror att vi alla kan hitta till detta i oss, de positiva ledaregenskaperna, om tiden och lugnet finns, och inte ambitioner om att hästen ska gå från oinriden till svårklass på orimlig tid. Eller överhuvudtaget, om det är vad som är rimligt!

Jag vet inte om det framgick vad jag ville ha sagt, men ni får fråga om något var oklart.

 

[martha]

Sv: Vad är gott ledarskap? *KONSTRUKTIVT*

Jag tror att i första hand är det "energier" VAD man utstrålar gentemot djuren ( detta gäller inte bara hästar)
Jag tränar travhästar och det är tuff träning, det viktigaste för mig är egentligen kvalitetstiden...tränar man tufft måste man ge hästar kvalitetstid med antingen ordentlig t med vila efter passen eller att man helt somika tar med dom ut o promenerar och då ska hästen själv få "bestämma".
Sen gäller det såklart att alla saker stämmer, holistiken...att man kan läsa, att man kan förstå och att man improvisera med de olika individerna. Lopmmer hästarna när man ska hämta dom för träning, jag då anser jag att man har lyckats med mycket iallafall.
Jag tror faktiskt inte man kan lära sig det yppersta om man inte har det medfött. man kan kanske lära känna sin egna häst bra..men har man inte de rätta energierna så blir man nog en medelsvensson i hantering.

Den mannen du talar om har hade alla rätt vad det gällde djurhantering