enl L-E Magnussons bok hovvård står följande:
Vid Björnfot har hästen en kraftigt ökad belastning på kotledens stödjeapparat, framförallt på gaffelbandet. Hovformen utvecklas gärna mot bockhov. Björnfot kan betraktas som ett patalogiskt (sjukligt) tillstånd där kotans stödjeapparat är "uttänjt" och kotan har sjunkit. Detta resulterar i en framåt bruten tåaxel och en hov med höga trakter kan utvecklas. Man kan ibalnd se björnfot på samtliga ben, men oftast enbart bak och då i samband med rakhasighet. Björnfot ska betraktas som ett mycket allvarligt fel på en häst och leder så småningom till hälta. Vid bockfot gäller det genom verkning minska tåaxelns vinkling. Man kan i vissa fall uppnå en förbättring genom att verka i tån, i andra fall genom att sänka trakten något. Det är nödvändigt att man försiktigt provar sig fram. Ofta erhålles viss förbättring genom att sko med förlängda traktarmar.
Blev du något klokare eller ??