Jag minns fortfarande tydligt hur jag lärde mig att rita bättre ihop med mormor. Inte för att hon sa någonting om varken sina egna alster eller mina, men jag kommer ihåg hur jag observerade att hon ritade bättre än jag, fick till människor så de såg mer naturliga ut än vad jag lyckades med (detta var när jag var fyra-fem så verkligen inget konstigt att mormor var "bättre" än jag). Och jag satt och verkligen tittade och jämförde och såg att jag hade ritat armarna rakt ut från kroppen (som barn gör), medan mormor hade ritat armarna hängande utefter sidorna på personen. Det var en verklig aha-upplevelse!