Utveckla ens barns talang

[Mirre]

Min 4 åring älskar att rita och måla och är riktigt duktig på det. Hon utvecklas i rasande fart och ritar framförallt katter men idag blev det en Musse Pigg också. Hon gjorde den på nolltid, helt på fri hand Funderar på hur vi bäst uppmuntrar och stöttar henne både hemma och framförallt när hon börjar skolan. Hon är väldigt intelligent och lär sig saker jättefort, tecknandet är hennes största intresse och något hon verkligen brinner för. Får hon inte utlopp för det i skolan tror jag hon kommer tröttna och avsky det till slut. Finns det skolor med mer konstinrikting även för mindre barn?

 

[Elo]

Kulturskolan? Iaf i min kommun har de någon form av konst varje termin

 

[Roheryn]

Bästa sättet att uppmuntra tecknandet på hemmaplan tycker jag är att se till att ha bra grejer hemma - alltså "riktiga" konstnärskritor, riktigt ritpapper osv som visserligen är hutlöst mycket dyrare än vanliga ritblock för barn, men som är SÅÅÅÅ mycket mer tillfredsställande och roliga att använda om man är det minsta begåvad åt det konstnärliga hållet

Jag älskade också att teckna som barn och gillade att hitta på historier runt det jag tecknade. Om ditt barn också gillar det, så behövs kanske ett lyssnande öra och lite följdfrågor kring det barnet skapar för att ytterligare utveckla både fantastin och tecknandet? Jag minns att det var roligt att berätta samtidigt som jag tecknade!

Jag minns det som att vi tecknade mycket i skolan, både helt fritt och mer uppstyrt där man skulle hålla sig till ett tema eller avbilda något särskilt. Men det är väldigt, väldigt länge sedan jag gick i skolan Hur det var för min dotter, som ju gått i skolan i närtid, vet jag inte riktigt, hon har inte alls mitt estetiska intresse så just teckning är inget vi pratat om.

 

[Eli]

Min son 7 år ritar också otroligt mycket och är verkligen grym. Det var när han började titta på How-to-draw på Youtube och liknande som det verkligen lossnade. Det och bra grejer hemma har vi kört.

Jag tänker också att man som förälder ska ta det lite lugnt och inte dra på för stora växlar. Kan lätt bli en prestation i det hela istället för att det bara är roligt.

 

[Bexzor]

Jag har en kreativ 9 åring. Han har gått på konstskola som fritidsaktivitet, tillgång till att få måla egna tavlor till sitt rum, tillgång till lego där han ser lego master om och om igen. Inför sommarens utflykter har jag köpt skrivböcker eftersom han hellre skriver, läser eller bygger istället för att bada. Sammanfattningsvis så uppmuntrar jag hans intresse men utan krav på prestation.

 

[Brie]

Min avkomma kollar mycket på tutorials Väldigt duktig på att teckna, och eftersom jag också tycker det är roligt och har talang får jag litegrann hålla tillbaka på peppen. Men ååh vad jag myser, när hen har en våg av ambition och bara sjunker ner i timmar av tecknande

Här har det aldrig funnits intresse för ”organiserat” skapande, utan hen vill utvecklas själv och gärna sitta tillsammans med var sitt projekt och lyssna på ljudbok eller pod.

 

[Mirre]

Hon tittar mycket på Hatch på svt och ritar samtidigt. Men youtubetutorials skulle hon säkert också tycka är roligt.
Försöker spara och sätta upp så mycket som möjligt av hennes alster, men allt går ju inte att spara.

Hon vill gärna ha sällskap så vi målar mycket ihop.

 

[Badger]

Visa bifogad fil 121319
Min 4 åring älskar att rita och måla och är riktigt duktig på det. Hon utvecklas i rasande fart och ritar framförallt katter men idag blev det en Musse Pigg också. Hon gjorde den på nolltid, helt på fri hand Funderar på hur vi bäst uppmuntrar och stöttar henne både hemma och framförallt när hon börjar skolan. Hon är väldigt intelligent och lär sig saker jättefort, tecknandet är hennes största intresse och något hon verkligen brinner för. Får hon inte utlopp för det i skolan tror jag hon kommer tröttna och avsky det till slut. Finns det skolor med mer konstinrikting även för mindre barn?

Lite osäker, skolan kanske har förstört många här i trådens lust att rita? Men jag känner ingen vars lust att teckna och måla förstörts av skolan, utan det har snarare förstärkts.

(Sedan kanske många tycker att lusten att teckna och rita förstörs av att lära sig teknik och perspektiv men jag tycker snarare lusten förstärkts när man lär sig få till det så som man helst vill ha det.)

Men målarkurser och kulturskolan är såklart något man vill köa på och det kan vara flera års kö så bäst anmäla på studs.

Sedan hade vi en konstnär i kvarteret som gärna tog en grupp barn och undervisade en gång i veckan när jag var liten.

 

[Lingon]

Visa bifogad fil 121319
Min 4 åring älskar att rita och måla och är riktigt duktig på det. Hon utvecklas i rasande fart och ritar framförallt katter men idag blev det en Musse Pigg också. Hon gjorde den på nolltid, helt på fri hand Funderar på hur vi bäst uppmuntrar och stöttar henne både hemma och framförallt när hon börjar skolan. Hon är väldigt intelligent och lär sig saker jättefort, tecknandet är hennes största intresse och något hon verkligen brinner för. Får hon inte utlopp för det i skolan tror jag hon kommer tröttna och avsky det till slut. Finns det skolor med mer konstinrikting även för mindre barn?

Vad menar du med "Får hon inte utlopp för det i skolan tror jag hon kommer tröttna och avsky det till slut."? Menar du verkligen att om hon inte får rita tillräckligt mycket i skolan så kommer hon avsky att rita? Det låter jättekonstigt i mina öron. Jag fick inte utlopp för ridningen i skolan. Alls. Alltså 0%. Men inte tusan tröttnade jag på att rida för det. Avskyn det byggde var snarare mot skolidrotten som inte inkluderade ridning utan bara hade bollsporter och löpning. Men skolan hade liksom inte den makten att få mig att avsky och tröttna på ridningen.

Mitt bästa råd är som andra redan skrivit: köp bra grejer till henne. Bra kvalitet är lättare att jobba med och blir då roligare. Sen är Kulturskolan riktigt bra! Mitt barn har inte gått på konst där men på andra kurser och de har varit toppen båda två!

 

[Sedna]

Kulturskolan är toppen, har gått en familjekurs med ett av mina barn. Jättebra! Fick testa olika material och tekniker, var verkligen inte för simpelt i och med familjekurs. Dock framtidstips att kolla upp. 4-åringar är rätt små och behöver inte stimuleras utanför egen nyfikenhet och intresse.

Angående skolan så kan sägas att ett barn som har lätt för att lära kan komma att ägna massor av timmar i skolan åt att rita. Har själv jobbat som lärare på mellanstadiet och mött många, framförallt flickor, som är begåvade tecknare som ritar i skolan med stor behållning.

Man behöver inte forcera något. Barn som är verkligt intresserade kan söka estetiskt program på gymnasiet.

 

[Mirre]

Vad menar du med "Får hon inte utlopp för det i skolan tror jag hon kommer tröttna och avsky det till slut."? Menar du verkligen att om hon inte får rita tillräckligt mycket i skolan så kommer hon avsky att rita? Det låter jättekonstigt i mina öron. Jag fick inte utlopp för ridningen i skolan. Alls. Alltså 0%. Men inte tusan tröttnade jag på att rida för det. Avskyn det byggde var snarare mot skolidrotten som inte inkluderade ridning utan bara hade bollsporter och löpning. Men skolan hade liksom inte den makten att få mig att avsky och tröttna på ridningen.

Mitt bästa råd är som andra redan skrivit: köp bra grejer till henne. Bra kvalitet är lättare att jobba med och blir då roligare. Sen är Kulturskolan riktigt bra! Mitt barn har inte gått på konst där men på andra kurser och de har varit toppen båda två!

Nej, jag menar bara att jag tror hon antingen kommer älska skolan (och speciellt då bildlektionerna) eller tycka att det är för ensidigt och tråkigt och till slut avsky det. Hon lär sig saker och ting så snabbt att hon lätt blir uttråkad om hon inte får tillräckliga utmaningar.

Ska kolla upp kulturskolan, vore något för när hon blir lite äldre

 

[Brie]

På tal om vikten av ”bra grejer” så är det mycket därför mitt barn inte ALLS gillar bildlektionerna i skolan. Ja — alltså för att de har så himla dåligt material att jobba med. Spretiga penslar, tunna papper och de där hemska vattenfärgerna jag själv minns från skoltiden… (sen vill hen mest bara teckna också, så att måla gråskalor med vattenfärg många lektioner på raken var… sådär kul).

 

[Andromedae]

Jag är ganska anti hela konceptet att man som förälder skulle "utveckla sitt barns talang". Jag anser att det är barnet som ska få välja vilka saker hen vill ägna sig åt och vilka talanger som ska utvecklas, inte föräldern.

Mitt barn är superkreativt. Mycket mer än vad jag är. Det enda som jag gjort för att hjälpa honom i att få uttrycka sin kreativitet är att se till att det finns material tillgängligt och ifall det är något särskilt som intresserar honom.

 

[Tassa]

Jag målade och ritade mycket när jag var liten. Blev överlycklig när jag fick riktiga komstnärspennor . Sen tappade jag bort den delen av mig själv. Jag har nu som vuxen börjat rita igen. Mitt fokus är att det ska vara kul och avkopplande. Så jag tror att det viktigaste är att inte pucha för mycket, utan att det ska vara på hennes villkor och vilja. Hon är fortfarande liten, när hon blir äldre kanske hon vill utvecklas och då kan kurser vara bra. Jag har själv svårt för kurser för jag måste känna för det jag ritar, jag kan inte måla något som andra säger till mig att måla även om det är en bra övning.

Men som andra redan svarat, bra material, måste inte vara det dyraste, finns mycket mellanting att välja på.

 

[Verdandi]

Till en fyraåring behöver man inte ha "riktiga" grejer. Bättre ha material som man har råd att slösa med och inte är så rädd om (och förmana om).

Ett barn kan också byta intressen under uppväxten, även ett intensivt intresse kan svalna och ersättas av ett annat.

Skolan är förhoppningsvis det minsta problemet om barnet har ett intresse. De flesta intressen har man ju utanför skolan ändå.
Att ha skolämnet Bild är inte samma sak som det man vill göra på fritiden. Här kan det vara bra att försöka peppa barnet istället för att klanka ner på skolornas brist på "riktigt" konstnärsmaterial o.dyl. Man behöver liksom inte "riktigt" material för att diskutera färgskalan eller perspektiv. Men det ingår i ämnet Bild som alla behöver känna till och visa att man har förstått.

 

[Skralt]

Jag tror också att tillgång på material (som knappast behöver vara särskilt avancerat när barnet är så ungt) är det viktiga. Utan krav, utan påhejande. Det barn är motiverade till behöver de sällan uppmuntras till att göra. Vi har en fyraåring som läser som en genomsnittlig tredjeklassare. Kan läsa undertexter på TV-program tex. Som älskar att läsa (precis som resten av familjen). Vi tillhandahåller böcker. Massor av böcker, inom olika genrer, och vi ser till att det finns tillgång till litteratur som är normkritisk, som uppmuntrar till samtal och funderingar etc. Men vi försöker att inte uppmuntra barnet på ett sätt som ger en känsla av att läsandet är viktigt för oss föräldrar. Barnet läser ju för sin egen skull och jag tror att det är en viktig nyckel, att ett intresse är någonting som en har för sitt eget nöjes och sin egen utvecklings skull. Jag skulle sitta ganska lugnt i båten, se till att det finns material, fina färger etc och ta det som det kommer.

 

[Badger]

Till en fyraåring behöver man inte ha "riktiga" grejer. Bättre ha material som man har råd att slösa med och inte är så rädd om (och förmana om).

Inte riktiga grejor kanske men saker som fungerar, inte de sämsta kritorna som bara gör vaxklumpar och tuschpennor som är torkade och trasiga osv. Sedan behöver det ju inte vara ngt fel på baksidan av överblivna papper från jobbet såklart.

Har passat även välbesuttna barn som haft typ ingenting att rita med utom baksidan av kuvert och föräldrarnas burk kassa bläckpennor i köket varav en fungerar när man försöker sysselsätta dem. Eller en burk jättegamla tushpennor som är uttorkade.

En blyertspenna (av den gula sorten) med udd, pennvässare och ett fungerande sudd + kopieringspapper räcker ju. Men det är inte alla som har det.

Sedan håller jag med dig om bildlektionerna, med stöttning så kan barnet förstå att bildlektionerna inte är något som ska tillåtas förstöra någons glädje i att teckna hemma. (Själv älskade jag dem och mitt barn uppskattar dem mycket, även om det ibland är saker som inte gillas. Ibland får man sträcka sig över bekvämlighetszonen och ibland försöka hantera begränsningar. Tycker snarare att de nästan var för fria och inte riktigt så perspektivtränande och tekniktränande som jag skulle önskat. De var hårdare förr , innan min tid.)

 

[Badger]

Jag tror också att tillgång på material (som knappast behöver vara särskilt avancerat när barnet är så ungt) är det viktiga. Utan krav, utan påhejande. Det barn är motiverade till behöver de sällan uppmuntras till att göra. Vi har en fyraåring som läser som en genomsnittlig tredjeklassare. Kan läsa undertexter på TV-program tex. Som älskar att läsa (precis som resten av familjen). Vi tillhandahåller böcker. Massor av böcker, inom olika genrer, och vi ser till att det finns tillgång till litteratur som är normkritisk, som uppmuntrar till samtal och funderingar etc. Men vi försöker att inte uppmuntra barnet på ett sätt som ger en känsla av att läsandet är viktigt för oss föräldrar. Barnet läser ju för sin egen skull och jag tror att det är en viktig nyckel, att ett intresse är någonting som en har för sitt eget nöjes och sin egen utvecklings skull. Jag skulle sitta ganska lugnt i båten, se till att det finns material, fina färger etc och ta det som det kommer.

Men om man vill uppmuntra så är ju också ett sätt att göra som ni gör med böcker, rita själv tillsammans med barnet och inte säga att det man själv ritat är fult utan mer typ - nu vill jag träna på att rita det här, det verkar som att jag måste öva, typ.

(mina (båda pappa och mamma ritade gärna med mig eller till mig) diskuterade, hjälpte och kommenterade vad som skulle kunna ändras, men det tror jag anses vara omodernt och fel nu.)

 

[Roheryn]

Men om man vill uppmuntra så är ju också ett sätt att göra som ni gör med böcker, rita själv tillsammans med barnet och inte säga att det man själv ritat är fult utan mer typ - nu vill jag träna på att rita det här, det verkar som att jag måste öva, typ.

(mina (båda pappa och mamma ritade gärna med mig eller till mig) diskuterade, hjälpte och kommenterade vad som skulle kunna ändras, men det tror jag anses vara omodernt och fel nu.)

Jag minns fortfarande tydligt hur jag lärde mig att rita bättre ihop med mormor. Inte för att hon sa någonting om varken sina egna alster eller mina, men jag kommer ihåg hur jag observerade att hon ritade bättre än jag, fick till människor så de såg mer naturliga ut än vad jag lyckades med (detta var när jag var fyra-fem så verkligen inget konstigt att mormor var "bättre" än jag). Och jag satt och verkligen tittade och jämförde och såg att jag hade ritat armarna rakt ut från kroppen (som barn gör), medan mormor hade ritat armarna hängande utefter sidorna på personen. Det var en verklig aha-upplevelse!

 

[bettysmatte]

Jag skulle vilja rekommendera en bok på temat. "Skapande barn - att arbeta med bild i förskolan" av Stina Braxell. Namnet till trots så funkar den helt säkert också till föräldrar som vill veta mer om hur de kan främja skapande i hemmet . Det står t.ex. om vilka material som kan vara bra att erbjuda, hur vuxnas reaktioner kan påverka skapandet, osv.