K
Kaffikakk
Ibland känner jag mig så!
Jag upplever mig för snäll många gånger,
Ibland kan jag utan att tveka erbjuda min tävlingshäst åt nån bara för att deras häst tex insjuknat, så slutar det med att jag kör dit min egen häst till en träning som jag inte ska rida på själv och kör hem den igen.
Ah, jag är så trött på det, varför kan jag inte säga nej och stå på mig?!
Jag älskar att rida och jag vill att andra ska få den glädjen och jag vet att min häst är en sann pärla att rida på, speciellt hoppa på. Vägrar aldrig och river aldrig. Så då kan jag bjuda ut henne åt nån som tex haft tufft med sin egen hopphäst osv osv
en annan sak är att jag delat häst med syster. Först fick jag inte köpa henne ensam för syster ville ju också ha. Jag gick med på det, snäll som jag är.
Ifjol hade jag pengakris och ville sälja henne men syster sa bara "ja inte behöver man ju köpa allt nytt heller"
Jaha okej, sålde henne inte, men nu är det tvärtom, syster är utan cash och då är det ju läge att sälja henne. Så nu är hon till salu.
Jag betalade 60 000kr för henne och hon 15 000kr. Och hon rider på henne, dels för att situationen bara blivit så och dels för att jag inte hinner annars.
Jag vill bjuda på mig själv men ibland kan det äta en inifrån när man inser att folk tänker oftast bara på sig själva och deras välbefinnande.
Ingen skulle nånsin låna SIN häst åt MIG. Inte ens syster, som fick rida och tävla min häst en säsong för jag tyckte hon haft så otur med sina hästar. Men skulle hon låna ut sin nya häst till mig?? Hahaha, knappt att jag får rida.
Å vad det blev långt men ibland orkar jag inte med längre, vill kasta in handduken så får syrran ta över hela skiten.
Pms jag..
Jag upplever mig för snäll många gånger,
Ibland kan jag utan att tveka erbjuda min tävlingshäst åt nån bara för att deras häst tex insjuknat, så slutar det med att jag kör dit min egen häst till en träning som jag inte ska rida på själv och kör hem den igen.
Ah, jag är så trött på det, varför kan jag inte säga nej och stå på mig?!
Jag älskar att rida och jag vill att andra ska få den glädjen och jag vet att min häst är en sann pärla att rida på, speciellt hoppa på. Vägrar aldrig och river aldrig. Så då kan jag bjuda ut henne åt nån som tex haft tufft med sin egen hopphäst osv osv
en annan sak är att jag delat häst med syster. Först fick jag inte köpa henne ensam för syster ville ju också ha. Jag gick med på det, snäll som jag är.
Ifjol hade jag pengakris och ville sälja henne men syster sa bara "ja inte behöver man ju köpa allt nytt heller"
Jaha okej, sålde henne inte, men nu är det tvärtom, syster är utan cash och då är det ju läge att sälja henne. Så nu är hon till salu.
Jag betalade 60 000kr för henne och hon 15 000kr. Och hon rider på henne, dels för att situationen bara blivit så och dels för att jag inte hinner annars.
Jag vill bjuda på mig själv men ibland kan det äta en inifrån när man inser att folk tänker oftast bara på sig själva och deras välbefinnande.
Ingen skulle nånsin låna SIN häst åt MIG. Inte ens syster, som fick rida och tävla min häst en säsong för jag tyckte hon haft så otur med sina hästar. Men skulle hon låna ut sin nya häst till mig?? Hahaha, knappt att jag får rida.
Å vad det blev långt men ibland orkar jag inte med längre, vill kasta in handduken så får syrran ta över hela skiten.
Pms jag..