wrangler
Trådstartare
Börjar med att säga att jag baserat på forskning och beprövad erfarenhet anser att vilka näringsämnen man stoppar i sina hästar är av högsta vikt och då inte minst mineraler.
Jag är uppfödare och väldigt noga med att följa forskning i ämnet och att mina föl, unghästar och avelsdjur ska få i sig allt de behöver, ett optimalt intag av näringsämnen i rätta balanser.
Med det sagt så undrar jag lite över hur det fungerade "förr". Det fanns inte analyser och man kunde inte knata in på apoteket och köpa Selen.
Jag tänker nu särskilt på mineraler, tex selen. Jordarna var selenfattiga förr också, men många hästar arbetade hårt.
Jag förmodar att det var mycket vanligare med tex muskeldegeneration på föl -något som knappt existerar idag men det räcker ju med att kolla i gamla upplagor av "Håll hästen frisk" för att se dylika sjukdomar och tillväxtstörningar som man nu undviker med korrekt utfodring.
Men särskilt selen undrar jag hur hästarna fick i sig förr?
Det kan ju inte ha kommit från vare sig hö eller spannmål?
Hur länge höll en arbetande häst och hur stor andel av fölen föddes med eller utvecklade problem?
Med vad man nu vet om tex det dräktiga stoets och fölets behov så undrar jag hur i hela friden man "löste" detta förr i världen, innan analysernas och tillskottens tid?
Jag undrar hur en enda häst kunde hålla för hårt arbete i många år.
Eller var det stor skillnad i mineralhalterna i grovfodret på den tiden från nu?
Någon som vet?
Jag är uppfödare och väldigt noga med att följa forskning i ämnet och att mina föl, unghästar och avelsdjur ska få i sig allt de behöver, ett optimalt intag av näringsämnen i rätta balanser.
Med det sagt så undrar jag lite över hur det fungerade "förr". Det fanns inte analyser och man kunde inte knata in på apoteket och köpa Selen.
Jag tänker nu särskilt på mineraler, tex selen. Jordarna var selenfattiga förr också, men många hästar arbetade hårt.
Jag förmodar att det var mycket vanligare med tex muskeldegeneration på föl -något som knappt existerar idag men det räcker ju med att kolla i gamla upplagor av "Håll hästen frisk" för att se dylika sjukdomar och tillväxtstörningar som man nu undviker med korrekt utfodring.
Men särskilt selen undrar jag hur hästarna fick i sig förr?
Det kan ju inte ha kommit från vare sig hö eller spannmål?
Hur länge höll en arbetande häst och hur stor andel av fölen föddes med eller utvecklade problem?
Med vad man nu vet om tex det dräktiga stoets och fölets behov så undrar jag hur i hela friden man "löste" detta förr i världen, innan analysernas och tillskottens tid?
Jag undrar hur en enda häst kunde hålla för hårt arbete i många år.
Eller var det stor skillnad i mineralhalterna i grovfodret på den tiden från nu?
Någon som vet?