Jag jobbade på travet tidigare, hos en tränare som utöver sin gård hade ett stall inne på travbanan. Där fick unghästarna alltid stå i några månader när de kördes in, för att de skulle vänja sig vid traktorer, fordon, speakers och liv på ett naturligt sätt.
Jag vet inte hur många som blev förfärade när de hörde det. "Hur kan ni stressa sönder unghästarna med att ställa dem på banan?!" Stressa? Småttingarna älskade det. De kunde inte få nog av att titta på bilar som kom och åkte, hästar som kördes över stallplanen, promenerande på gatan utanför, traktorn som fyllde bevattningsmaskinen...
På gården var de vana att gå på lösdrift, men inte en enda tog illa vid sig av att hamna på box i en radikalt annan miljö. De var bara nyfikna och fick stimulans så det räckte och blev över bara av att titta på saker. Och ingen var stressad.
Ur fysisk synpunkt, visst hade de hellre kunnat gå ute längre och i de stora, kuperade hagarna hemma. Men dit återvände de ju också efter inkörningen.