I senaste Ridsport finns en artikel om körningen. Det är Christer Pålsson som reagerar på bristen av utveckling inom körningen. Han har avsagt sig sitt uppdrag som representant för körningen i tränarrådet. Även två zonledare, Gunilla Sjölen och Göran Heybroek lämnar sina uppdrag.
Jag tycker att mycket av kritiken är befogad. Säkerheten brister på många tävlingar och framförallt tycker jag att det har varit en mycket underlig säsong när det gäller TR. Ända fram i augusti körde vi fortfarande efter 2008 års TR. Vad är då vitsen med ett nytt TR? Sen måste jag också säga att jag tycker att oavsett vilket TR man väljer så ska det följas, vilket många, både tävlande, domare och arrangörer har haft svårt med i år.
En annan sak som jag har tänkt på är att många hästar är dåligt tränade för sin uppgift. Det händer nästan uteslutande på alla tävlingar vi varit på att hästar inte orkar med maratonmomentet. Kunskapen om hur man tränar hästen måste höjas. Det är inte roligt för någon, varken häst, kusk, arrangör eller publik när hästarna är trötta redan i hinder två eller tre.
Sen har vi det här med domarna i dressyren. Jag skulle vilja ha ridhästdomare brevid kördomaren. När ridhästdomaren premierar balans, takt, lösgjordhet och korrekt form så premierar kördomaren snygg vagn, snygga matchande kläder, häst bakom lodplanet och rätt namn på kusken.
Det här är rent generellt, för visst finns det undantag.
Ett färskt exempel är när ett ekipage i augusti körde den lätta regionala klassen. I programmet ska det vara mellantrav på två diagonaler. Ekipaget visade upp en strålande ökad trav och fick skyhöga siffror. Debatten gick naturligtvis varm, med all rätt. Det var ju mellantrav som skulle köras, inte ökad trav.
Det här med mellantrav är ett kapitel för sig. Jag har skrivit åt flera domare och i princip varenda en har sagt att man i domarkåren för diskutioner om vad mellantrav egentligen är. Borde man då inte plocka bort mellantrav från programmen till domarna är eniga om vad mellantrav faktiskt är och hur det ska dömas?
Körkommitén har satt som mål att det ska finnas 3000 licenserade kuskar. Fine, det låter ju bra.
Sist jag hörde en siffra, tror det var för ett par år sedan, så var det 300 licenserade kuskar i landet. Är 3000 ett realistiskt mål?
Hur ska man då komma dit? Ett av förslagen har varit att uppmuntra ridskolorna att ha körning i verksamheten, vilket är ett jättebra intiativ. Men sen då? Ett av problemen med körsporten om vi ska se till tävlingsdelen är att det är för dyrt. Det ska förutom häst vara sele och en till två vagnar, minst. Vi vet ju alla hur dyra vagnar är. Sen ska allt fraktas till och från träningar och tävlingar vilket betyder att man behöver byta bil till en pickupp, byta transport med plats för vagnen, eller köpa en lastbil. En jätteutgift.
Till det kommer uppstallning vilket 9 gånger av 10 är ett måste eftersom tävlingsplatserna ligger så långt bort. Här vill jag ge en eloge till Vaggeyd, 500 för en tävlinghelg i uppstallningskostnad är det lägsta vi har betalat i år. Mycket bra!
Sen tillkommer veterinäravgift och där tror jag att många körklubbar har missat att veternäravgiften ska vara den faktiska avgiften och ingen extrainkomst för klubben. Där är wermlands körsällskap ett föredömme.
Sist men inte minst har vi startavgifterna och hederspriser. Startavgifterna är för höga och hederspriserna är för dåliga. Här måste klubbarna bli bättre. Mycket bättre. En kitty-bok, en skruvmejsel av kinakvalité, potpurri är bara några exempel på hederspriser som delats ut i år, inte ens är värda att ta med från tävlingsplatsen.
Klubbarna behöver hjälp med marknadsföring och sponsring till tävlingar. Här borde körkommitén kliva in.
Vad är era synpunkter på artikeln och körningen?
Det finns ju mycket mer än detta men jag vill avsluta med att säga att jag tycker att det överlag är en mycket trevlig stämmning mellan kuskar och groomar på körtävlingar. Det är alltid roligt att träffa er alla på tävlingar!
Jag tycker att mycket av kritiken är befogad. Säkerheten brister på många tävlingar och framförallt tycker jag att det har varit en mycket underlig säsong när det gäller TR. Ända fram i augusti körde vi fortfarande efter 2008 års TR. Vad är då vitsen med ett nytt TR? Sen måste jag också säga att jag tycker att oavsett vilket TR man väljer så ska det följas, vilket många, både tävlande, domare och arrangörer har haft svårt med i år.
En annan sak som jag har tänkt på är att många hästar är dåligt tränade för sin uppgift. Det händer nästan uteslutande på alla tävlingar vi varit på att hästar inte orkar med maratonmomentet. Kunskapen om hur man tränar hästen måste höjas. Det är inte roligt för någon, varken häst, kusk, arrangör eller publik när hästarna är trötta redan i hinder två eller tre.
Sen har vi det här med domarna i dressyren. Jag skulle vilja ha ridhästdomare brevid kördomaren. När ridhästdomaren premierar balans, takt, lösgjordhet och korrekt form så premierar kördomaren snygg vagn, snygga matchande kläder, häst bakom lodplanet och rätt namn på kusken.
Det här är rent generellt, för visst finns det undantag.
Ett färskt exempel är när ett ekipage i augusti körde den lätta regionala klassen. I programmet ska det vara mellantrav på två diagonaler. Ekipaget visade upp en strålande ökad trav och fick skyhöga siffror. Debatten gick naturligtvis varm, med all rätt. Det var ju mellantrav som skulle köras, inte ökad trav.
Det här med mellantrav är ett kapitel för sig. Jag har skrivit åt flera domare och i princip varenda en har sagt att man i domarkåren för diskutioner om vad mellantrav egentligen är. Borde man då inte plocka bort mellantrav från programmen till domarna är eniga om vad mellantrav faktiskt är och hur det ska dömas?
Körkommitén har satt som mål att det ska finnas 3000 licenserade kuskar. Fine, det låter ju bra.
Sist jag hörde en siffra, tror det var för ett par år sedan, så var det 300 licenserade kuskar i landet. Är 3000 ett realistiskt mål?
Hur ska man då komma dit? Ett av förslagen har varit att uppmuntra ridskolorna att ha körning i verksamheten, vilket är ett jättebra intiativ. Men sen då? Ett av problemen med körsporten om vi ska se till tävlingsdelen är att det är för dyrt. Det ska förutom häst vara sele och en till två vagnar, minst. Vi vet ju alla hur dyra vagnar är. Sen ska allt fraktas till och från träningar och tävlingar vilket betyder att man behöver byta bil till en pickupp, byta transport med plats för vagnen, eller köpa en lastbil. En jätteutgift.
Till det kommer uppstallning vilket 9 gånger av 10 är ett måste eftersom tävlingsplatserna ligger så långt bort. Här vill jag ge en eloge till Vaggeyd, 500 för en tävlinghelg i uppstallningskostnad är det lägsta vi har betalat i år. Mycket bra!
Sen tillkommer veterinäravgift och där tror jag att många körklubbar har missat att veternäravgiften ska vara den faktiska avgiften och ingen extrainkomst för klubben. Där är wermlands körsällskap ett föredömme.
Sist men inte minst har vi startavgifterna och hederspriser. Startavgifterna är för höga och hederspriserna är för dåliga. Här måste klubbarna bli bättre. Mycket bättre. En kitty-bok, en skruvmejsel av kinakvalité, potpurri är bara några exempel på hederspriser som delats ut i år, inte ens är värda att ta med från tävlingsplatsen.
Klubbarna behöver hjälp med marknadsföring och sponsring till tävlingar. Här borde körkommitén kliva in.
Vad är era synpunkter på artikeln och körningen?
Det finns ju mycket mer än detta men jag vill avsluta med att säga att jag tycker att det överlag är en mycket trevlig stämmning mellan kuskar och groomar på körtävlingar. Det är alltid roligt att träffa er alla på tävlingar!