En del av er minns säkert min följetong om kliande hud, och nej, besvären är inte över. Jag ska försöka göra en kort sammanfattning av ett långdraget problem.
Efter semestern förra året så började det klia på mig. Det var små röda knottror på huden som kliade intensivt, och några veckor efter att mina symptom uppstått fick även sambon desamma. Jag började misstänka skabb och gick till min husläkare, som också misstänkte skabb, och gav en remiss till hudläkare. Jag ringde hudläkaren för tidsbokning och tydligen fanns tid först efter 3 veckor. Jag kunde inte vänta så länge, jag rev mig blodig på nätterna och kunde inte sova. Så jag tog initiativ till att själv behandla oss för skabb. Jag behandlade först mig själv då sambon var bortrest, och när han kom hem behandlade vi oss båda. Besvären försvann men jag gick ändå på min läkartid. Läkaren var övertygad om att det inte var skabb. Han tittade lite snabbt på mina händer, hävdade att det definitivt inte kan ha varit skabb. Det kliar nämligen enbart på händer och fötter då, sa han. Jag frågade vad han trodde att det varit då, han sa att man sällan kan veta. Huden kliar ibland, och det kan försvinna av sig självt, men man vet inte alltid vad som orsakat problemen.
Efter några veckor kom besvären tillbaks. Eftersom det inte skulle ha varit skabb så tänkte vi att det måste ha varit någonting i lägenheten eftersom vi båda är drabbade. Utredde vägglöss, det var det inte. Bytte tvättmedel, schampo och tvålar till milda parfymfria varianter. Det hjälpte inte. Under vintern blev det värre, och i februari bokade jag ny tid hos hudläkaren. Fick träffa en annan läkare, han såg uppgiven ut, tittade på mig lite snabbt och konstaterade att några prickar verkar sitta i samband med hårsäckar. Follikulit, sa han. Vi fick ett medel för det, testade några veckor och det blev inte bättre. Bokade en ny tid hos hudläkaren och fick träffa en tredje läkare i maj. Hon suckade åt sina kollegor. Vid det här laget hade jag en hel mapp i min telefon med bilder på prickarna. Hon tittade på dem och konstaterade skabb. Jag blev matt. Hon sa att vi skulle behandla oss en gång, men jag valde två. Jag var så knäckt av allt kliande att jag aldrig ville vara med om det igen. Så vi gjorde två behandlingar. Det blev bättre en tid, men på högsommaren kom besvären tillbaks. Vi behandlade en gång till. Besvären är kvar. Nu har jag en ny läkartid bokad i slutet av nästa vecka men jag är uppgiven.
Ingen utav läkarna har kunnat diagnostisera någonting, de tittar snabbt och gissar. När jag läser om skabb så står det att läkaren ska hitta och identifiera ett skabbdjur, men detta har inte skett. Hur ska vi kunna veta helt säkert om vi inte får en diagnos? Ändå tror jag på skabb då symptomen stämmer överens med skabb, samt att det vid samtliga behandlingar ändå har blivit bättre en tid. Det måste rimligtvis vara så att vi inte lyckas med behandlingen, eller att någon utav oss blir smittad om och om igen utifrån. Detta är dock inte särskilt sannolikt med tanke på att en längre tids hudkontakt oftast krävs för att smitta, vilket ingen utav oss har med någon annan än varandra. Mer sannolikt biter inte behandlingen. Trots att vi gör precis som vi ska, tvättar alla textiler i över 60 grader, vädrar alla skor och ytterkläder osv. Jag vet inte vad vi mer ska göra, och jag känner mig inte alls hoppfull inför nya behandlingar om de 4 vi redan gjort inte hjälpt.
Jag känner inget hopp inför nästa läkarbesök, och jag är rent av helt knäckt efter ett års kliande. Buke, vad ska jag göra?
Efter semestern förra året så började det klia på mig. Det var små röda knottror på huden som kliade intensivt, och några veckor efter att mina symptom uppstått fick även sambon desamma. Jag började misstänka skabb och gick till min husläkare, som också misstänkte skabb, och gav en remiss till hudläkare. Jag ringde hudläkaren för tidsbokning och tydligen fanns tid först efter 3 veckor. Jag kunde inte vänta så länge, jag rev mig blodig på nätterna och kunde inte sova. Så jag tog initiativ till att själv behandla oss för skabb. Jag behandlade först mig själv då sambon var bortrest, och när han kom hem behandlade vi oss båda. Besvären försvann men jag gick ändå på min läkartid. Läkaren var övertygad om att det inte var skabb. Han tittade lite snabbt på mina händer, hävdade att det definitivt inte kan ha varit skabb. Det kliar nämligen enbart på händer och fötter då, sa han. Jag frågade vad han trodde att det varit då, han sa att man sällan kan veta. Huden kliar ibland, och det kan försvinna av sig självt, men man vet inte alltid vad som orsakat problemen.
Efter några veckor kom besvären tillbaks. Eftersom det inte skulle ha varit skabb så tänkte vi att det måste ha varit någonting i lägenheten eftersom vi båda är drabbade. Utredde vägglöss, det var det inte. Bytte tvättmedel, schampo och tvålar till milda parfymfria varianter. Det hjälpte inte. Under vintern blev det värre, och i februari bokade jag ny tid hos hudläkaren. Fick träffa en annan läkare, han såg uppgiven ut, tittade på mig lite snabbt och konstaterade att några prickar verkar sitta i samband med hårsäckar. Follikulit, sa han. Vi fick ett medel för det, testade några veckor och det blev inte bättre. Bokade en ny tid hos hudläkaren och fick träffa en tredje läkare i maj. Hon suckade åt sina kollegor. Vid det här laget hade jag en hel mapp i min telefon med bilder på prickarna. Hon tittade på dem och konstaterade skabb. Jag blev matt. Hon sa att vi skulle behandla oss en gång, men jag valde två. Jag var så knäckt av allt kliande att jag aldrig ville vara med om det igen. Så vi gjorde två behandlingar. Det blev bättre en tid, men på högsommaren kom besvären tillbaks. Vi behandlade en gång till. Besvären är kvar. Nu har jag en ny läkartid bokad i slutet av nästa vecka men jag är uppgiven.
Ingen utav läkarna har kunnat diagnostisera någonting, de tittar snabbt och gissar. När jag läser om skabb så står det att läkaren ska hitta och identifiera ett skabbdjur, men detta har inte skett. Hur ska vi kunna veta helt säkert om vi inte får en diagnos? Ändå tror jag på skabb då symptomen stämmer överens med skabb, samt att det vid samtliga behandlingar ändå har blivit bättre en tid. Det måste rimligtvis vara så att vi inte lyckas med behandlingen, eller att någon utav oss blir smittad om och om igen utifrån. Detta är dock inte särskilt sannolikt med tanke på att en längre tids hudkontakt oftast krävs för att smitta, vilket ingen utav oss har med någon annan än varandra. Mer sannolikt biter inte behandlingen. Trots att vi gör precis som vi ska, tvättar alla textiler i över 60 grader, vädrar alla skor och ytterkläder osv. Jag vet inte vad vi mer ska göra, och jag känner mig inte alls hoppfull inför nya behandlingar om de 4 vi redan gjort inte hjälpt.
Jag känner inget hopp inför nästa läkarbesök, och jag är rent av helt knäckt efter ett års kliande. Buke, vad ska jag göra?
Till och med ansikte och öron även om läkaren sa att man inte behövde smörja ovanför halsen, men jag ville inte chansa. Har också läst mig till att det finns något i tablettform men det verkar nästintill omöjligt att få. Mina läkare vill ju inte ens försöka leta upp ett skabbdjur så 
