Jag har gått djurvårdare där. Angående ansökan/antagning är det nog som du säger, att de går lite på betyg och mer på intervju och erfarenhet. Av de som gick där samtidigt som mig så var de flesta av oss lite äldre, med ganska mycket arbetslivserfarenhet, men en del med kanske lite mindre studieerfarenhet. Många som går en YH/KY-utbildning är kanske ute efter att skola om sig. Jag själv hade tex jobbat tidigare i livet som djursjukvårdare som det hette på den tiden och därefter som djurskyddshandläggare. Andra i vår klass var tex hovslagare, djurskötare, avbytare, ridlärare, tävlingsryttare, drev hunddagis, sjuksköterska etc. Så djurerfarenhet eller annan arbetslivserfarenhet vägdes in i ansökan/antagning.
Jag tycker våra lärare var väldigt bra, veterinärer och leg. djurskötare. Faktamässigt var den också bra, de första kurserna i tex. fysiologi och anatomi var väldigt djupgående. Men det som de flesta av oss upplevde som sämre, var att det var just stort fokus på faktakunskapen men väldigt lite tid över till den praktiska kunskapen, där blev det ganska stressigt. Vi hade verkligen behövt mycket mer tid till praktiska moment och praktik. Det fanns också liten tillgång till material vid praktiska övningar. Men vi klagade mycket på det, så deras tanke var nog att ändra på det till nästa årgång ( vi var först ut och det var kanske orsaken till en del missar i planeringen). Så det kan se annorlunda ut idag.
Jag valde att pendla. Skulle gissa att 60-70% bodde på skolan.
Nu missade jag kanske att besvara något av det du undrade, isåfall får du återkomma med frågor.