Ung, sjuk och bostad

[C.H]

Jag är 22 år gammal och har varit sjukskriven i 4 år. Kraschade med ork, har fortfarande inte fått någon tydlig diagnos men läkarna säger att jag har allt som tyder på någon kronisk trötthetssyndrom eller neurologisk sjukdom. Utredning pågår. Har inte blivit bättre alls under dessa år och kommer förmodligen fortsätta vara sjuk under många år, kanske för evigt?

Drömmen vore att kunna flytta hemifrån när jag kanske kan må lite bättre. Bor i en rikemans kommun, Stockholms län. Finns knappt några bra hyreslägenheter, måste princip köpa bostad. Dom som finns är antingen snordyra och dom som jag har råd med tar bara in personer med god lön och fast arbete. Finns hus uthyres men har ingen bil och även dom är oftast dyrare än lägenhet. Även referenser krävs. Hur ska det gå till när man bara bott hemma? Kan inte flytta till annan kommun/län, vill inte vara långt bort ifrån min familj ifall jag behöver hjälp i och med mitt mående. Inte en chans att jag kan betala 10-13.000kr i månaden exkl el, vatten, värme osv.

Hur sjutton gör man, någon som varit i liknande sits eller vet hur sånt här fungerar? Eller bara ge upp och vara dömd till att bo hemma resten av livet

 

[Sol]

Det är väl tyvärr inget unikt. Det är många som inte har möjlighet att flytta till något eget inom önskat område. Man får flytta dit man kan helt enkelt och det innebär oftast flera kompromisser.

Jag skulle inte rekommendera någon att bo hemma hos sina föräldrar resten av livet, det är oerhört utvecklande att flytta hemifrån även i de fall man behöver flytta till ett "oönskat" område.

Behöver man stöd av olika anledningar är det väl sällan geografi som är det största problemet.

 

[Lingon]

Det är väl tyvärr inget unikt. Det är många som inte har möjlighet att flytta till något eget inom önskat område. Man får flytta dit man kan helt enkelt och det innebär oftast flera kompromisser.

Jag skulle inte rekommendera någon att bo hemma hos sina föräldrar resten av livet, det är oerhört utvecklande att flytta hemifrån även i de fall man behöver flytta till ett "oönskat" område.

Behöver man stöd av olika anledningar är det väl sällan geografi som är det största problemet.

Jag blir faktiskt lite provocerad av ditt svar. Du vet inte vilken hjälp ts behöver från sin familj. Så du har faktiskt ingen aning om hur geografin spelar roll!

 

[Lingon]

Finns det en grannkommun som ligger tillräckligt nära men som har lägre boendekostnad? Har du inkomst annars får du nog först fundera på det. Vad som är möjligt, ekonomiskt stöd som kan vara möjligt osv.

 

[Bonita4]

Vänd dig till socialtjänsten i din kommun för att få en kontakt och hjälp att undersöka möjligheter.

 

[Hermelin]

Jag är 22 år gammal och har varit sjukskriven i 4 år. Kraschade med ork, har fortfarande inte fått någon tydlig diagnos men läkarna säger att jag har allt som tyder på någon kronisk trötthetssyndrom eller neurologisk sjukdom. Utredning pågår. Har inte blivit bättre alls under dessa år och kommer förmodligen fortsätta vara sjuk under många år, kanske för evigt?

Drömmen vore att kunna flytta hemifrån när jag kanske kan må lite bättre. Bor i en rikemans kommun, Stockholms län. Finns knappt några bra hyreslägenheter, måste princip köpa bostad. Dom som finns är antingen snordyra och dom som jag har råd med tar bara in personer med god lön och fast arbete. Finns hus uthyres men har ingen bil och även dom är oftast dyrare än lägenhet. Även referenser krävs. Hur ska det gå till när man bara bott hemma? Kan inte flytta till annan kommun/län, vill inte vara långt bort ifrån min familj ifall jag behöver hjälp i och med mitt mående. Inte en chans att jag kan betala 10-13.000kr i månaden exkl el, vatten, värme osv.

Hur sjutton gör man, någon som varit i liknande sits eller vet hur sånt här fungerar? Eller bara ge upp och vara dömd till att bo hemma resten av livet

Det är få förunnat att utan fast inkomst få en egen första lägenhet i en dyr kommun. De enda jag hör lyckas med det konststycket är där föräldrarna köper en bostadsrätt som barnet kan bo i.

Eller så hyr man i andra hand.

 

[Lingon]

Hur mycket kan dina föräldrar/släkt hjälpa dig? Om du hittar en hyresrätt som har en hyra du klarar av så kanske dina föräldrar kan vara borgensman för dig? Första hyresrätten jag och min man skaffade behövde vi en borgensman för då jag var arbetslös och min man hade en provanställning. Så min snälla farfar ställde upp. Vi klarade hyran varje månad utan problem med goda marginaler så det kostade honom ingenting ekonomiskt.

 

[Happimess]

Vänd dig till socialtjänsten i din kommun för att få en kontakt och hjälp att undersöka möjligheter.

Så länge man redan har tak över huvudet är möjligheterna till bostad i princip helt obefintliga via socialtjänst. Definitivt i städer/kommuner med bostadsbrist. Har man inte tak över huvudet kommer man på sin höjd erbjudas ersättning för att kunna sova på vandrarhem eller liknande.
Jag tänker att det är viktigt att poängtera för att inte skapa orimliga förväntningar. Socialtjänsten är inte en bostadsförmedlare.

 

[escodobe]

Så länge man redan har tak över huvudet är möjligheterna till bostad i princip helt obefintliga via socialtjänst. Definitivt i städer/kommuner med bostadsbrist. Har man inte tak över huvudet kommer man på sin höjd erbjudas ersättning för att kunna sova på vandrarhem eller liknande.
Jag tänker att det är viktigt att poängtera för att inte skapa orimliga förväntningar. Socialtjänsten är inte en bostadsförmedlare.

Jag tänker också att man måste vara lite mindre kräsen, det går faktiskt utmärkt att bo i "sämre" områden.

 

[Sassy]

Andra unga i dyra städer delar en lägenhet eller bor inneboende. Alternativt så flyttar man till en annan kommun åtminstone ett tag. Även om man inte har rätt att få hjälp till en bostad så har man rätt till hjälp för att kunna bo i den om det är möjligt (tex med boendestöd).

När jag var ung bodde jag i andrahand och flyttade en gång i halvåret. Inte att rekommendera varken när det gäller kostnad eller ork. Själv har jag i många år haft inneboende, som då får en hyra motsvarande att bo i studentkorridor men bor som en "vuxen" i en trevlig lägenhet i centralt läge. Fördelen med det är att man också är två om mycket av det som behöver skötas i ett hushåll. Att bo ensam med kronisk trötthet kan vara rätt tufft när det dyker upp saker som inte kan vänta till en dag man orkar.

 

[Lingon]

Jag tänker också att man måste vara lite mindre kräsen, det går faktiskt utmärkt att bo i "sämre" områden.

Inte om det innebär att den hjälp/stöd man behöver få från sin familj inte längre går att få. Jag uppfattar inte alls TS som att hen inte kan bo i ett sämre område eller billigt och litet. Snarare att inom det geografiska område hen behöver bo i för att få den hjälp/stöd hen behöver få från sin familj så finns det inga bostäder hen har råd med.

 

[Red_Chili]

Nu vet jag ju inte i vilken utsträckning du behöver hjälp osv, men borde det inte gå att få hjälp från annat håll än familj? Tex hemtjänst eller liknande under tiden du är sjuk? I så fall skulle det ju finnas större möjligheter att flytta en bit bort från dina föräldrar.

Står du inte redan i bostadskö, så se till att ställ dig i så många köer du kan hitta redan nu, även om de är fel rent geografiskt. Du vet aldrig hur livet ändras framöver och genom bostadsköer kan man ibland få chansen på billigare hyresrätter.

Annars hade jag faktiskt diskuterat med dina föräldrar för att se om de själva är villiga att flytta. Bor ni i någon av de rikare kommunerna i Sthlm lär det vara plättlätt att sälja bostaden och köpa något fint lite längre ut från stan, eller bara i annan kommun. Då skulle de kanske kunna köpa eget hus med så stor tomt att det går att ha en stuga på tomten som du kan ha som egen bostad. Sedan om/när du i framtiden flyttar därifrån så kan de hyra ut det till någon annan om de vill.

 

[BornAgain]

Jag tänker också att man måste vara lite mindre kräsen, det går faktiskt utmärkt att bo i "sämre" områden.

Problemet är bara att det oftast är bostadsbrist och krav på inkomst även i "sämre" områden. Och andra hand är ofta dyrare än första hand (bl.a. eftersom man inte ställer samma inkomstkrav). Möjligtvis kan det finnas undantag t.ex. utanför de stora städernas lokaltrafiknät.

Det är inte omöjligt att hitta en bostad, men det är mycket, mycket svårt

 

[Bonita4]

Så länge man redan har tak över huvudet är möjligheterna till bostad i princip helt obefintliga via socialtjänst. Definitivt i städer/kommuner med bostadsbrist. Har man inte tak över huvudet kommer man på sin höjd erbjudas ersättning för att kunna sova på vandrarhem eller liknande.
Jag tänker att det är viktigt att poängtera för att inte skapa orimliga förväntningar. Socialtjänsten är inte en bostadsförmedlare.

Självklart inte, men man kan säkert få tips kring möjligheten att söka bostadsbidrag eller andra vägar framåt.

 

[supercalifragilistic]

Problemet är bara att det oftast är bostadsbrist och krav på inkomst även i "sämre" områden. Och andra hand är ofta dyrare än första hand (bl.a. eftersom man inte ställer samma inkomstkrav). Möjligtvis kan det finnas undantag t.ex. utanför de stora städernas lokaltrafiknät.

Det är inte omöjligt att hitta en bostad, men det är mycket, mycket svårt

Ja, det är supersvårt att hitta boendei allmänhet, och om man är sjukskriven i synnerhet! Utan fast inkomst har man inte en chans hos de flesta hyresvärdar, och även om man löser en borgenär eller hyr svart är man alltid sjukt utsatt när man inte kan försörja sig själv.
Jag läser faktiskt inte in kräsenhet någonstans, @escodobe och ni andra, som verkar se en bortskämd ungdoms i-landsproblem istället för en djupt frustrerande situation.

Jag har varit i en liknande situation TS, kan inte ge några tips för din specifika situation tyvärr men jag känner med dig.

 

[escodobe]

Ja, det är supersvårt att hitta boendei allmänhet, och om man är sjukskriven i synnerhet! Utan fast inkomst har man inte en chans hos de flesta hyresvärdar, och även om man löser en borgenär eller hyr svart är man alltid sjukt utsatt när man inte kan försörja sig själv.
Jag läser faktiskt inte in kräsenhet någonstans, @escodobe och ni andra, som verkar se en bortskämd ungdoms i-landsproblem istället för en djupt frustrerande situation.

Jag har varit i en liknande situation TS, kan inte ge några tips för din specifika situation tyvärr men jag känner med dig.

Svårigheterna med bostadsbrist, Speciellt om man inte har inkomst, jag mycket väl medveten om.

Men det finns också tyvärr en spridd uppfattning om att "man absolut inte kan bo" i vissa områden. Jag har alltså suttit på möten där folk på allvar tror att det inte GÅR att bo i utsatta områden, att man inte ens kan gå utanför dörren där. Speciellt från folk som bor i "bra" områden, vilket är rätt frustrerande.

 

[Lingon]

Svårigheterna med bostadsbrist, Speciellt om man inte har inkomst, jag mycket väl medveten om.

Men det finns också tyvärr en spridd uppfattning om att "man absolut inte kan bo" i vissa områden. Jag har alltså suttit på möten där folk på allvar tror att det inte GÅR att bo i utsatta områden, att man inte ens kan gå utanför dörren där. Speciellt från folk som bor i "bra" områden, vilket är rätt frustrerande.

Fast nu visar TS inte några såna tendenser så ta ut din frustration på nån annan och inte på en ung människa som kämpar mot sjukdom!

 

[Fetaost]

Vänd dig till socialtjänsten i din kommun för att få en kontakt och hjälp att undersöka möjligheter.

Socialtjänsten är bara att glömma i ett sånt här läge.
Möjligtvis om du är hemlös så kan du få hjälp med ett tillfälligt boende.

 

[MJLee]

Tyvärr är verkligheten i Stockholm med omnejd att det är i princip omöjligt att få hyra någonting utan jobb, särskilt om man inte har arbetat tidigare (?). Om man inte råkar ha enorm tur och är beredd att bo i mindre attraktiva områden. Kanske ett alternativt är att hyra ett rum? Annars är jag rädd att man får förlita sig på föräldrarna, inte ens att de går i borgen tror jag är tillräckligt, utan att köpa en BR är det bästa alternativet.

Det har redan kommit upp på Buke att det finns en yngre generation som har små möjligheter att ta sig in på bostadsmarknaden och det även om de har fast jobb. Många bor i andra hand och pga kostnaden kan man inte spara till kontantinsatsen.

Socialen, som redan sagts, kommer inte att hjälpa TS, varken i sin hemkommun med höginkomsttagare eller i en kommun med lägre bopriser och högre arbetslöshet. Om TS inte har boendestöd är det ett bra första steg. Och eventuell hemtjänst men det tror jag inte kommer beviljas så länge TS bor hemma hos föräldrarna. Om TS bedöms ha ett behov av det kan även arbetsteurapet och rehab beviljas. Men återigen kommer det att bli svårt utan en definitiv diagnos och så länge hen bor hemma hos föräldrarna.

Nu blir det här en vägg, men det jag skulle råda TS är att sitta stilla i båten. Vänta på att utredningen är klar och behov har bedömts. Att bo hemma vid 22 i Stockholmstrakten är definitivt inte ovanligt eller behöver betyda att man aldrig kan flytta. Betydligt äldre personer gör det pga bostadsbrist.

 

[supercalifragilistic]

Men det finns också tyvärr en spridd uppfattning om att "man absolut inte kan bo" i vissa områden. Jag har alltså suttit på möten där folk på allvar tror att det inte GÅR att bo i utsatta områden, att man inte ens kan gå utanför dörren där. Speciellt från folk som bor i "bra" områden, vilket är rätt frustrerande.

Och det har att göra med trådstarten hur?