På grund av att jag inte kommer att kunna rida min ordinarie lektion nästa vecka så blev det två lektioner denna vecka. Nästan två lektioner på raken skulle man kunna säga med god vilja, eftersom jag red den sista lektionen för kvällen och sedan den första lektionen nästa dag, med bara lite sömn och en knapp arbetsdag emellan.
Första lektionen fick jag bekanta mig med Inter, en fuxkille. Jag har visserligen suttit på honom ett par gånger när han ganska nyligen hade kommit till ridskolan för omkring 3-4 år sedan, men det minns jag inte så mycket av - mer än att jag tyckte att han var knepig, att han inte lyssnade så bra och att han bet sig fast i bettet och sprang rakt in i dom andra hästarna så att han åkte på stryk, brallade iväg och så for jag av...
Så jag visste inte riktigt alls vad jag hade att vänta mig, och det gjorde mig lite osäker. Även om jag inte har suttit på alla hästar så har jag sett dom flesta på lektionerna, och har åtminstone för många av dom något slags hum om vad jag kan vänta mig. Men Inter har jag inte fått någon uppfattning om. Det gjorde mig lite trevande och att jag mest kände mig för. Först när jag skulle ta tyglarna så sa det bara plupp så vek han in huvudet och fick en jättekort hals och gick bakom hand. Så jag tänkte att jag skulle få fram halsen på honom lite bättre och längde ut tygeln och lät honom gå friare. Men det var inte rätt väg att gå sa ridläraren, och jag fick korta tygeln igen.
Jag tyckte dock inte att jag hade ett jämnt stöd fram i handen, och tänkte att jag skulle försöka driva fram honom till handen istället. Men när jag försökte använda skänkeln så verkade det som att han blev så fundersam att han stannade upp, så skänkeln fick fel effekt. Jag konstaterade tillslut att hästen verkade vara lite bakvänd (eller vad man ska säga). För om jag lät skänkeln vara eller bara använde den väldigt lätt enstaka gånger, och istället red ganska mycket med tygeln, så kom han tillslut i en allt trevligare form, bättre stöd i handen och gick framåt bra. Det var som att han var väldigt känslig, men ändå inte, eftersom han inte var känslig på det sättet att han svarade direkt på mina hjälper utan mer bara verkade försöka lyssna på mig och fundera på vad jag höll på med.
(Svårt att förklara)
Det var lite knepigt och kanske inte så stabilt stöd fram till handen som jag hade velat önska, men jag kände mig ändå väldigt nöjd i slutet av lektionen, eftersom han gick i trevlig form och trevligt tempo, och det kändes väldigt harmoniskt i alla fall. Ridläraren sa att jag skulle försöka vara lite mer stabil och målinriktad redan från början och ge honom fastare ramar utan att bli hård, eftersom han är väldigt inlyssnande och lite avvaktande, och nu var jag också inlyssnande och avvaktande mot honom, vilket gjorde att vi kanske fastnade lite i det osäkra läget. Bra att ta med sig till nästa gång. Men han har i alla fall blivit enormt mycket trevligare än sist jag satt på honom måste jag säga! Går knappt att jämföra samma häst. :-)
Innan lektionen hade jag haft en dag med jobbig ryggvärk och jag hade varit lite orolig över hur jag skulle klara av att rida, men döm om min förvåning när jag satt av efter lektionen och kände efter och inte kunde känna av ryggvärken överhuvudtaget. Till och med morgonen efter lektionen kändes det mycket bättre i ryggen än det hade gjort dom senaste dagarna. Tänk vad ridning är hälsosamt!!
Sedan bar det iväg till stallet igen. Jag studsade nästan av förvåning när jag såg att jag stod uppskriven på Dandy. Dandy är en liten brun 25-årig farbror efter Robin Z och med connemara på mödernet. Han har ett enligt mig snyggt huvud och ett himla härligt uttryck och charm (@ii-ssa kanske har någon bild på fina farbror?...), men jag var lite tveksam över hästvalet måste jag erkänna.
Jag har visserligen fått rida Dandy en gång tidigare för väldigt länge sedan och hade ett vagt positivt minne av det. Det jag har sett av honom är att han kan visa upp en väldigt kraftig underhals om han sätter den sidan till, men att han är pigg. Däremot kan jag inte låta bli att känna mig lite ”hemsk” för att jag är så lång och stor och han är så gammal och liten... Men det kändes inte så oproportionerligt när jag väl satt på, och ryttaren innan mig måste ha varit ännu längre eftersom jag fick höja stiglädrena flera hål (! – ovanligt).
När jag började rida kändes det bara så himla roligt. Han var så pigg och lätt för hjälperna och kom i fin form. Jag hade visserligen lite problem med att han gärna gick på dubbla spår i vänster varv med rumpan innanför (”hästen går ju på tvären??!?”), och det tog väl ett tag i början att hitta stabiliteten i formen och övertyga honom om att han inte skulle dra upp huvudet och stoltsera med sin fina underhals, men sen... Sen var det bara ren glädje och finåkning! Dock inte på det sättet att jag kunde placera honom i en form och lämna honom där, nej jag var tvungen att arbeta honom hela tiden, men däremot svarade han så himla positivt på mitt arbete. Han var så superrolig och läcker! Fina gamla farbrorn! Mina tveksamma tankar från innan lektionen var som bortblåsta – jag sitter många gånger hellre på farbror Dandy än på flera av dom andra hästarna jag fått rida den här terminen.
Efter ett långt galopparbete i uppvärmningen och sedan lektionens övning sluta på diagonalen, så skulle vi göra lite galopparbete igen och rida bogen innanför i galopp. Den övningen blev det dock inte så himla mycket av för min och Dandys del, eftersom Dandy då tände till ordentligt och blev alldeles superpigg och glatt började rejsa runt i full fart med huvudet i vädret – ”jippiii mera galopp åt hästarna!”. Jag fick istället jobba honom på en volt bara för att komma tillbaks till en kontrollerad galopp i form, men vi lyckades med det tillslut, och i avtravningen var han bara såååååååå fin och härlig! Jättelyckopiller att sitta på fina Dandy!
På något sätt känns det som att jag har hittat tillbaks till lite av ryttarkänslan igen, som jag saknade förut. Det var som att jag återfann den när jag satt på Ägrim för ett tag sedan. Ridningen efter den lektionen har känts på ett helt annat sätt. ”Jasså – var det på Ägrim jag hade lämnat den”...
Första lektionen fick jag bekanta mig med Inter, en fuxkille. Jag har visserligen suttit på honom ett par gånger när han ganska nyligen hade kommit till ridskolan för omkring 3-4 år sedan, men det minns jag inte så mycket av - mer än att jag tyckte att han var knepig, att han inte lyssnade så bra och att han bet sig fast i bettet och sprang rakt in i dom andra hästarna så att han åkte på stryk, brallade iväg och så for jag av...
Så jag visste inte riktigt alls vad jag hade att vänta mig, och det gjorde mig lite osäker. Även om jag inte har suttit på alla hästar så har jag sett dom flesta på lektionerna, och har åtminstone för många av dom något slags hum om vad jag kan vänta mig. Men Inter har jag inte fått någon uppfattning om. Det gjorde mig lite trevande och att jag mest kände mig för. Först när jag skulle ta tyglarna så sa det bara plupp så vek han in huvudet och fick en jättekort hals och gick bakom hand. Så jag tänkte att jag skulle få fram halsen på honom lite bättre och längde ut tygeln och lät honom gå friare. Men det var inte rätt väg att gå sa ridläraren, och jag fick korta tygeln igen.
Jag tyckte dock inte att jag hade ett jämnt stöd fram i handen, och tänkte att jag skulle försöka driva fram honom till handen istället. Men när jag försökte använda skänkeln så verkade det som att han blev så fundersam att han stannade upp, så skänkeln fick fel effekt. Jag konstaterade tillslut att hästen verkade vara lite bakvänd (eller vad man ska säga). För om jag lät skänkeln vara eller bara använde den väldigt lätt enstaka gånger, och istället red ganska mycket med tygeln, så kom han tillslut i en allt trevligare form, bättre stöd i handen och gick framåt bra. Det var som att han var väldigt känslig, men ändå inte, eftersom han inte var känslig på det sättet att han svarade direkt på mina hjälper utan mer bara verkade försöka lyssna på mig och fundera på vad jag höll på med.
(Svårt att förklara)
Det var lite knepigt och kanske inte så stabilt stöd fram till handen som jag hade velat önska, men jag kände mig ändå väldigt nöjd i slutet av lektionen, eftersom han gick i trevlig form och trevligt tempo, och det kändes väldigt harmoniskt i alla fall. Ridläraren sa att jag skulle försöka vara lite mer stabil och målinriktad redan från början och ge honom fastare ramar utan att bli hård, eftersom han är väldigt inlyssnande och lite avvaktande, och nu var jag också inlyssnande och avvaktande mot honom, vilket gjorde att vi kanske fastnade lite i det osäkra läget. Bra att ta med sig till nästa gång. Men han har i alla fall blivit enormt mycket trevligare än sist jag satt på honom måste jag säga! Går knappt att jämföra samma häst. :-)
Innan lektionen hade jag haft en dag med jobbig ryggvärk och jag hade varit lite orolig över hur jag skulle klara av att rida, men döm om min förvåning när jag satt av efter lektionen och kände efter och inte kunde känna av ryggvärken överhuvudtaget. Till och med morgonen efter lektionen kändes det mycket bättre i ryggen än det hade gjort dom senaste dagarna. Tänk vad ridning är hälsosamt!!
Sedan bar det iväg till stallet igen. Jag studsade nästan av förvåning när jag såg att jag stod uppskriven på Dandy. Dandy är en liten brun 25-årig farbror efter Robin Z och med connemara på mödernet. Han har ett enligt mig snyggt huvud och ett himla härligt uttryck och charm (@ii-ssa kanske har någon bild på fina farbror?...), men jag var lite tveksam över hästvalet måste jag erkänna.
Jag har visserligen fått rida Dandy en gång tidigare för väldigt länge sedan och hade ett vagt positivt minne av det. Det jag har sett av honom är att han kan visa upp en väldigt kraftig underhals om han sätter den sidan till, men att han är pigg. Däremot kan jag inte låta bli att känna mig lite ”hemsk” för att jag är så lång och stor och han är så gammal och liten... Men det kändes inte så oproportionerligt när jag väl satt på, och ryttaren innan mig måste ha varit ännu längre eftersom jag fick höja stiglädrena flera hål (! – ovanligt).
När jag började rida kändes det bara så himla roligt. Han var så pigg och lätt för hjälperna och kom i fin form. Jag hade visserligen lite problem med att han gärna gick på dubbla spår i vänster varv med rumpan innanför (”hästen går ju på tvären??!?”), och det tog väl ett tag i början att hitta stabiliteten i formen och övertyga honom om att han inte skulle dra upp huvudet och stoltsera med sin fina underhals, men sen... Sen var det bara ren glädje och finåkning! Dock inte på det sättet att jag kunde placera honom i en form och lämna honom där, nej jag var tvungen att arbeta honom hela tiden, men däremot svarade han så himla positivt på mitt arbete. Han var så superrolig och läcker! Fina gamla farbrorn! Mina tveksamma tankar från innan lektionen var som bortblåsta – jag sitter många gånger hellre på farbror Dandy än på flera av dom andra hästarna jag fått rida den här terminen.
Efter ett långt galopparbete i uppvärmningen och sedan lektionens övning sluta på diagonalen, så skulle vi göra lite galopparbete igen och rida bogen innanför i galopp. Den övningen blev det dock inte så himla mycket av för min och Dandys del, eftersom Dandy då tände till ordentligt och blev alldeles superpigg och glatt började rejsa runt i full fart med huvudet i vädret – ”jippiii mera galopp åt hästarna!”.
Jag fick istället jobba honom på en volt bara för att komma tillbaks till en kontrollerad galopp i form, men vi lyckades med det tillslut, och i avtravningen var han bara såååååååå fin och härlig! Jättelyckopiller att sitta på fina Dandy! På något sätt känns det som att jag har hittat tillbaks till lite av ryttarkänslan igen, som jag saknade förut. Det var som att jag återfann den när jag satt på Ägrim för ett tag sedan. Ridningen efter den lektionen har känts på ett helt annat sätt. ”Jasså – var det på Ägrim jag hade lämnat den”...
