Tungstickan är supertunn, 2-3 mm i diameter (kan man säga så..?) så den tar i stort sett ingen plats alls. Hästen är en gammal ringräv (16 år), som har gått höga klasser i dressyr och tränas på MSV/S:t George nivå. När ägaren köpte honom för drygt ett år sedan och efter ett tag tog honom till en hästtandläkare, så visade det sig att hästen inte hade blivit ordentligt fixad i munnen på flera år och saknade i stort sett ett bettläge. Därför har hästen så fort han blivit det minsta spänd eller bara osugen på att jobba, lagt tungan över bettet, även på vanligt tränsbett. Detta har grundat sig i flera olika saker, han har haft borelia och massa andra "krämpor". Eftersom tungstickan numera gör att han inte funderar på att "fixa med tungan" så fort saker inte passar honom och har gjort honom mer "bekväm" i munnen så har vi fortsatt med den. Men nu när han äntligen kan börja tävlas igen så får vi ju helt enkelt börja rida utan.
Hopppas min något virriga "förklaring" går att läsa.. :smirk: