Trött på dagens samhälle

[Ajda]

Hur tänker ni kring jul, födelsedagar och i vardagen för att skapa glada hälsosamma och tacksamma barn i detta konsumtionssamhälle?

Mina barn får ganska mycket julklappar, men inte mer än vad många andra får. Men det är så svårt att hitta en balans. Alla vill ge och det kommer lego här och där o bilar här o där. Schleich saker till dottern som räknade här igår att hon hade 65 saker till det(!).

Lego älskar sonen, men det gjorde också sambon som liten så det finns redan mängder här hemma. Likadant med bilar, en hel låda under sängen proppfull. Men han önskar sig fler.

Egentligen behöver dom inte en sak! Pennor o ritblock, barbies o spel. Allt finns!

Kläder är alltid bra, men barnen (framförallt) sonen är inte mycket för det. Med all rätt, den tiden kommer för det intresset också.

Jag upplever att om bägge vuxna i hushållet jobbar har man råd att konsumera mer än när jag var liten. Man behöver inte tänka på vart man lägger varenda krona... Inte för att vi köper leksaker till dem, det händer extremt sällsn. Men behöver man saker är det inget jätte problem.

Nu blev det svamligt.. men hur tänker ni?

 

[Fille]

Nu är vår unge inte ute än, men vi har bett våra föräldrar handla några få men bra saker i preseny/julklapp och vill de ge mer får de stoppa in pengar på barnets sparkonto så att vi kan ta därifrån den dagen det verkligen behövs eller till nåt vettigt, en cykel kanske! Vi tror inte på konsumtionssamhället riktigt jag och min sambo..!

 

[TeamLundVer]

Hur tänker ni kring jul, födelsedagar och i vardagen för att skapa glada hälsosamma och tacksamma barn i detta konsumtionssamhälle?

Mina barn får ganska mycket julklappar, men inte mer än vad många andra får. Men det är så svårt att hitta en balans. Alla vill ge och det kommer lego här och där o bilar här o där. Schleich saker till dottern som räknade här igår att hon hade 65 saker till det(!).

Lego älskar sonen, men det gjorde också sambon som liten så det finns redan mängder här hemma. Likadant med bilar, en hel låda under sängen proppfull. Men han önskar sig fler.

Egentligen behöver dom inte en sak! Pennor o ritblock, barbies o spel. Allt finns!

Kläder är alltid bra, men barnen (framförallt) sonen är inte mycket för det. Med all rätt, den tiden kommer för det intresset också.

Jag upplever att om bägge vuxna i hushållet jobbar har man råd att konsumera mer än när jag var liten. Man behöver inte tänka på vart man lägger varenda krona... Inte för att vi köper leksaker till dem, det händer extremt sällsn. Men behöver man saker är det inget jätte problem.

Nu blev det svamligt.. men hur tänker ni?

Vår son får en mindre present/ julklapp av oss och sedan sätts en summa in till välgörenhet som även kan ge honom avkastning i framtiden.

Framförallt farföräldrarna köper hur mycket som helst trots tillsägelse. De har även kommenterat det faktum att han inte vill öppna mer än ett paket så att de får truga honom men det går tyvärr inte hela vägen fram.

 

[Hyacinth]

Vi är inte shoppingtokiga, inte släkt och vänner heller. Det BARNET har mycket av är böcker, det köper jag gärna.
En toppengrej är BIBBLIX, hen kan nu låna böcker själv via biblioteksappen, 5 st/v. Betydligt billigare än att köpa.

 

[Ray]

För varje år blir det mer och mer ren skit i detta hushållet. Vi föräldrar köper inget men ändå har vi rit och pysselgrejer som räcker år framåt. En miljon barbiedockor, lego, playmo, djur och all möjlig bråte.

Dottern är 7 och det är senaste året det eskalerat. En docka från farmor och en från faster både jul och födelsedag sen 1 år och sen nån extra ibland för att den var billig...

Jag vill rensa men pappan tycker att det är Synd om henne....
Fick jag bestämma skulle pengarna gå in på ett konto och samlas till vettiga saker- typ ny cykel, skridskor, rid grejer.
Men ja- jag kan liksom inte komma med tips. Bara säga att jag hatar det och lider

 

[Amha]

Vi har satt stopp. Folk vill köpa saker. Äldsta barnet kollar i leksakskatalogen och pekar men jag ser ju att det är mer för sakens skull. Hon minns inte ens vad hon pekar på. I julas sa vi att vi har så himla mycket så max en leksak var och inte massa plastskit. Idag håller ju inte ens plasten för användning. Den som vill lägga mer pengar får sätta in på barnens konto.

Vi har ju redan med vår 3-åring börjat ge pengar. Hon köper själv saker för sina pengar och tycker att det är jätteroligt. Jag upplever att det ger henne ett grepp om vad pengar är vilket nog är en god start här. Sen får barnen sällan saker bara sådär. Det ska vara födelsedagar eller liknande så det är ju väldigt spännande när man får något nytt. Våra barn fick minst av alla på julafton och var nöjdast. Vi nöter även in i huvudet på äldsta barnet att man inte ska köpa massa onödiga saker för miljöns skull så jag hoppas att det följer med henne upp i åldrarna och att minsta hänger på det tåget.

I julas önskade vi pyssel till barnen. Båda pysslar gärna. Äldsta barnet har tjatat i månader om att dockorna behöver en "gungsäng" vilket hon berättade för sin mormor så mamma hittade en vagga åt dockorna. Det kom någon enstaka leksak i hållbart material, upplevelser, kläder och pyssel. Det verkar ha gått in i huvudet på de flesta här. Ena firandet bestod av så många julklappar att barnen tröttnade innan hälften (jag också) så jag och barnen gick och lekte så fick de ropa på oss när det var något med våra namn på. Förhoppningsvis går väl budskapet fram tids nog. Bra grejer både till oss och barnen men så himla mycket och inte så mycket fart på utdelningen.

 

[Apollo 13]

Svårt, mycket svårt. Vi bor litet och har ett problem med utrymme. Det har varit så mycket leksaker att vi förbjudit barnen att ta ner sina leksaker från sitt rum utan grejerna får vara där uppe. Det har dock blivit bra nu när de är lite större och går upp på rummet och leker, då LEKER de faktiskt med grejerna och inte bara härjar runt, runt omkring dem.

Vår jul var hysterisk. Det var orimligt mycket julklappar från alla håll och kanter. Jag försökte, hade en budget som jag iaf höll hyfsat men det blev för mycket grejer ändå. Slutade med att jag hängde undan grejer i väntan på att dottern fyller år i feb.
Jag önskade att barnen skulle få pyssel. Vi pysslar gärna och det är bra för det är grejer man kan ställa undan, förbruka och hiva istället för att bygga berg av. Dessutom får vi göra något tillsammans och umgås, något jag saknade som barn med mina föräldrar.
Inför julen så fick de önska sig EN varsin grej. Den äldsta önskade sig en Rapunzeldocka och den yngsta en riktig bebis haha! Den senare va lite svår att uppfylla men eftersom hon är så liten fortfarande kunde hon rätt lätt övertalad att hon önskat sig en Elsa och Anna docka. Jag tyckte det räckte att uppmuntra dem till en önskan än att be om hundra grejer. Däremot kom den stora spontant och sa att hon ville ha friends lego och upprepade det massa ggr så då fick hon det. Annars fick de mest smågrejer... Och.. De billigaste, slajmet för 50kr var det som var mest populärt.

Jag har också vart inne på att begränsa antalet grejer och be att resten sätts in på ett konto men det känns lite fräckt att styra vad andra får ge. I min värld ger man för att man vill och för att man har hittat något som man tror personen skulle bli glad av. Jag skulle nog bli ledsen om jag inte fick ge min present eller om det inte dög.

Tidigare har vi dock önskat oss lite större grejer som familjemedlemmar kan gå ihop om och gärna uteleksaker så vi slipper fylla huset. När lillungen fyllde ett fick hon en linbana ex haha. Hon hade ju inte mycket nytta av den då men det är en rolig leksak som barn och vuxna kan ha roligt med i många år. Samma födelsedag köpte jag och maken ett nät till min gamla (kvalitets)trampolin som jag köpte i tonåren, så de kunde kidsen hoppa mer fritt.

Det är svårt med presenter... Det köps så mycket greje.. Och så säger dom att vi är i lågkonja och ska in i högkonja och spendera ännu mer!?!?

 

[Snurrfian]

Vi har försökt styra till enstaka dyrare presenter istället för mängder av skräp. Skräpet hittar dock hit ändå via min mamma, men hon ger lika jämna strömmar med skräp åt både barnen och mig och maken.
Sen har vi inte så många som handlar åt barnen, makens syster med familj, de har satsat på rejäla kvalitetsgrejer och upplevelser. Min syrra är den som har tagit någon av de dyrare grejerna ungarna har önskat sig och ibland hittat på grejer som de inte ens har kommit på att de har önskat sig. Rakt igenom väldigt bra grejer som alltid har varit uppskattat. Mamma, hon köper dels det jag föreslår men så en massa skräp utöver det och så klagar hon på att det blir så dyrt att köpa presenter. Makens mamma var dålig tidigt så i början var jag eller svägerskan med när hon handlade och styrde upp det och de sista 7 åren så har barnen fått pengar, oftast insatta på sparkonton och vi pratar en hel del med barnen om fonder och speciellt äldsta är väldigt intresserad av hur det fungerar och pratar om att hon vill sätta in sparpengar på fonder. De har varsitt stort fondkonto efter arv från svärfar och min gudmor så de har en bra grund när de ska flytta hemifrån.

 

[vallhund]

Vilket århundrade pratar vi om?
Min sons mor/farföräldrar samordnade sina presenter på ett konto (på mitt förslag) kontot finansierade cykel, vinteroveraller o kängor samt Commodor 64.
Det fungerade på -70 talet så det lär fungera idag också.

 

[Raderad medlem 6459]

Vilket århundrade pratar vi om?
Min sons mor/farföräldrar samordnade sina presenter på ett konto (på mitt förslag) kontot finansierade cykel, vinteroveraller o kängor samt Commodor 64.
Det fungerade på -70 talet så det lär fungera idag också.

Fast det låter ju skittrist? Jag köpte ett fantastiskt fint pussel till min systerdotter till exempel och vill ju mycket hellre få välja ett fint pussel som jag vet att hon kommer älska, än att sätta över pengar på ett konto så hennes mamma kan köpa en overall?

Om min syster behöver ekonomisk hjälp för att köpa vinterkläder så känns det rimligare att hon kommer och ber om hjälp, än att jag genom julklapps- och presentpengar står för sådant.

Sen fattar jag inte den snorkiga frågan om vilket århundrade det är.

 

[Teilani]

Min mamma har alltid en stor korg med leksaker, böcker, kritor och målarbok när hon hälsar på. Man vill ju ge grejer till sitt lilla rara barnbarn...

När hon ska hem packar hon ihop korgen och tar med sig grejerna igen. Sonen älskar pysselkorgen och att rota fram bilar och djur som han och mormor sen leker med. När det är dags att åka så hjälper han henne att packa och ser till så hon inte glömmer nåt.

Jag tycker det är utmärkt lösning på att både komma med presenter och inte förpesta mitt hus med fler leksaker än nödvändigt

 

[Apollo 13]

Min mamma har alltid en stor korg med leksaker, böcker, kritor och målarbok när hon hälsar på. Man vill ju ge grejer till sitt lilla rara barnbarn...

När hon ska hem packar hon ihop korgen och tar med sig grejerna igen. Sonen älskar pysselkorgen och att rota fram bilar och djur som han och mormor sen leker med. När det är dags att åka så hjälper han henne att packa och ser till så hon inte glömmer nåt.

Jag tycker det är utmärkt lösning på att både komma med presenter och inte förpesta mitt hus med fler leksaker än nödvändigt

Smart lösning!! Mycket smart!

 

[vallhund]

Fast det låter ju skittrist? Jag köpte ett fantastiskt fint pussel till min systerdotter till exempel och vill ju mycket hellre få välja ett fint pussel som jag vet att hon kommer älska, än att sätta över pengar på ett konto så hennes mamma kan köpa en overall?

Om min syster behöver ekonomisk hjälp för att köpa vinterkläder så känns det rimligare att hon kommer och ber om hjälp, än att jag genom julklapps- och presentpengar står för sådant.

Sen fattar jag inte den snorkiga frågan om vilket århundrade det är.

Det står dig naturligtvis fritt att tycka vad du vill. Sonen älskade cykel såväl som Commodor o Atari som överlämnades av far/morföräldrar.

BARNET hade tidigt ett klädkonto (cykel, dator osv..) baserat på bankernas rekommendationer o därifrån togs pengar vid klädköp så småningom med barnets medverkan. Var du yrar om att jag inte hade råd att köpa kläder till mitt barn ifrån är obegripligt.
BARNET önskade sig ofta mjuka klappar så att pengarna på kontot kunde användas till teknikaliteter i dataålderns barndom.

 

[vallhund]

Jag är ledsen om det inte framgick. Jag syftade på inlägget där en skribent fick skit för att hen inte välkomnade presenter i form av plastskit till sitt barn.

 

[hvala]

För det första tycker jag nog inte det är värre nu än när jag var liten. Jag fick också en himla massa presenter när jag var barn, och mycket skitgrejer (sett med vuxna ögon). När jag började rida vid 11 års ålder blev det bättre, sen fick jag bara användbara hästsaker.

Men det ges för mycket presenter till barnen, det håller jag med om. Till nästa födelsedag ska vi se till att lägga med upplevelser och fondpengar på önskelistan. Problemet blir på jul, om "alla andra" får roliga leksaker och det egna barnet inte får det. Dottern på 2 år fick mestadels böcker i julklapp och såg avundsjukt på när kusinerna packade upp duplo och liknande.

 

[Fille]

För det första tycker jag nog inte det är värre nu än när jag var liten. Jag fick också en himla massa presenter när jag var barn, och mycket skitgrejer (sett med vuxna ögon). När jag började rida vid 11 års ålder blev det bättre, sen fick jag bara användbara hästsaker.

Men det ges för mycket presenter till barnen, det håller jag med om. Till nästa födelsedag ska vi se till att lägga med upplevelser och fondpengar på önskelistan. Problemet blir på jul, om "alla andra" får roliga leksaker och det egna barnet inte får det. Dottern på 2 år fick mestadels böcker i julklapp och såg avundsjukt på när kusinerna packade upp duplo och liknande.

Jag tänker att allt inte behöver va svart eller vitt någon rolig leksak i julklapp är ju inte hela världen men det behöver ju inte bara vara skräp heller

 

[hvala]

Jag tänker att allt inte behöver va svart eller vitt någon rolig leksak i julklapp är ju inte hela världen men det behöver ju inte bara vara skräp heller

Jag vet inte riktigt vad i mitt inlägg du svarar på? Självklart vill man inte ha skit till barnen men om det är vad de önskar sig så får man kanske ge med sig ibland. Inte sällan skiljer sig synen mellan vuxna och barn vad som är skit och inte. Men det är skönt för husfriden med nöjda glada barn.

Än så länge författar jag mitt barns önskelista och hon har bara fått fina saker, men sett till den ackumulerade mängden hade det varit mer värdefullt om hälften av värdet (eller en fjärdedel) använts till att köpa fonder istället.

 

[Fille]

Jag vet inte riktigt vad i mitt inlägg du svarar på? Självklart vill man inte ha skit till barnen men om det är vad de önskar sig så får man kanske ge med sig ibland. Inte sällan skiljer sig synen mellan vuxna och barn vad som är skit och inte. Men det är skönt för husfriden med nöjda glada barn.

Än så länge författar jag mitt barns önskelista och hon har bara fått fina saker, men sett till den ackumulerade mängden hade det varit mer värdefullt om hälften av värdet (eller en fjärdedel) använts till att köpa fonder istället.

Jag tänkte på det att hon avundsjukt tittade på andra barnen som fick leksaker medans hon fick böcker

 

[Mabuse]

Hur tänker ni kring jul, födelsedagar och i vardagen för att skapa glada hälsosamma och tacksamma barn i detta konsumtionssamhälle?

Mina barn får ganska mycket julklappar, men inte mer än vad många andra får. Men det är så svårt att hitta en balans. Alla vill ge och det kommer lego här och där o bilar här o där. Schleich saker till dottern som räknade här igår att hon hade 65 saker till det(!).

Lego älskar sonen, men det gjorde också sambon som liten så det finns redan mängder här hemma. Likadant med bilar, en hel låda under sängen proppfull. Men han önskar sig fler.

Egentligen behöver dom inte en sak! Pennor o ritblock, barbies o spel. Allt finns!

Kläder är alltid bra, men barnen (framförallt) sonen är inte mycket för det. Med all rätt, den tiden kommer för det intresset också.

Jag upplever att om bägge vuxna i hushållet jobbar har man råd att konsumera mer än när jag var liten. Man behöver inte tänka på vart man lägger varenda krona... Inte för att vi köper leksaker till dem, det händer extremt sällsn. Men behöver man saker är det inget jätte problem.

Nu blev det svamligt.. men hur tänker ni?

Det känns lite som ett lyxproblem? Att barnen har så mycket släkt och vänner med så mycket pengar att barnen får för mycket saker?

Jag vet inte riktigt om man ska skylla dagens samhälle för det? Det låter mer som ett familjeproblem?

Alla barn i dagens samhälle har knappast det problemet. Har man t ex ingen släkt som köper julklappar så uppstår inte situationen i första läget.

 

[inverterad]

Vi firade med min partners syster med familj i julas. Det var en mardröm. Julklapparna tog aldrig slut! Två fulla bilar med presenter, hela vårt vardagsrum var fullt. Barnen skrek, hoppade och kastade leksaker och började gråta av trötthet efter ett tag, men presenterna fortsatte bara att komma, och vi andra vuxna satt stumma av förfäran medan deras föräldrar bara lassade på mer och mer. Det var vidrigt. Det blir aldrig mer jul med den familjen på det sättet.

Jag vill att mitt barn och jag själv ska få julefrid på julafton. Hon är bara bebis än så länge men vi har förvarnat släkten om att det kommer vara hårda begränsningar på antal saker varje familj får ge. VAD folk vill ge måste de ju få bestämma själv, men antalet grejer måste begränsas, och vi ska försöka styra det mot upplevelser som släkten kan göra med vårt barn, istället för bara en massa saker som kommer att ligga i lådor och glömmas bort. Och så ska vi ordna ett konto där julklappspengar kan sättas in och som ju också kan gå till upplevelser med släkt och familj.