Fazeem
Trådstartare
Ja, nu har problem uppstått! Jag bor på internat, som jag ska göra nu i 2,5 år till. Internatet ligger 70 mil hemifrån = katten stannar hemma med mamma.
Problemet är att mamma inte är "åh kela med katten" om jag ska säga så ... Han har alltid varit otroligt lugn och sover för det mesta, vilket alla har funnit sig i, men nu när jag kom hem över lovet så märker jag att något har hänt med honom Han är definitivt inte sig själv i alla lägen, jag tycker att han har magrat av lite, och så har han börjat klösa något förfärligt på dörren när han vill ut! Och så kan han få spel ibland och krafsa vid gångjärnen till min dörr när den är vidöppen, går runt i rummet och jamar osv. Han är inte heller ute ofta, han går ut, är ute i en sisådär 10 minuter och kommer sen in genom sin egen lucka, äter, sover ett tag, sen börjar härligheten med klösande och jamande.
När jag bodde hemma så gick jag hemifrån vid halv 8-8 de flesta dagar, och kom hem senast 4, och när jag var hemma så var det myspys med katten som gällde om han ville. Han blev då överlycklig när jag kom hem och kom då traskandes när jag kom hem, om han inte mötte mig på vägen nedanför huset eller satt vid dörren.
Jag vill såklart ta med honom till skolan, men mamma säger att det inte är rätt mot katten att flytta runt honom så, vilket jag förstår och tycker själv är helt självklart, därför accepterar jag det. Men nu börjar frågan gå upp i huvudet på mig, är det inte bättre att ta med katten ändå? Isf skulle han få åka med mig hem på loven. För mamma planerar seriöst på att flytta härifrån (radhus i inte så tätbebyggt område bredvid skogskyrkogården - stockholm), till en lägenhet, och katten har inte bott på något annat ställe än här och ute på landet! Min skola ligger mitt ute på österlen.
Annars kommer kanske mamma ta upp alternativen avliva eller skänka honom till hennes väninna (vilket jag bara inte kan acceptera, han är mitt allt!). Kisen förövrigt är en kastrerad hankatt, bondkatt, blir 7 år i år. Utekatt hela livet, vi fick honom då han var 9 veckor.
Hur ska jag göra?
Problemet är att mamma inte är "åh kela med katten" om jag ska säga så ... Han har alltid varit otroligt lugn och sover för det mesta, vilket alla har funnit sig i, men nu när jag kom hem över lovet så märker jag att något har hänt med honom Han är definitivt inte sig själv i alla lägen, jag tycker att han har magrat av lite, och så har han börjat klösa något förfärligt på dörren när han vill ut! Och så kan han få spel ibland och krafsa vid gångjärnen till min dörr när den är vidöppen, går runt i rummet och jamar osv. Han är inte heller ute ofta, han går ut, är ute i en sisådär 10 minuter och kommer sen in genom sin egen lucka, äter, sover ett tag, sen börjar härligheten med klösande och jamande.
När jag bodde hemma så gick jag hemifrån vid halv 8-8 de flesta dagar, och kom hem senast 4, och när jag var hemma så var det myspys med katten som gällde om han ville. Han blev då överlycklig när jag kom hem och kom då traskandes när jag kom hem, om han inte mötte mig på vägen nedanför huset eller satt vid dörren.
Jag vill såklart ta med honom till skolan, men mamma säger att det inte är rätt mot katten att flytta runt honom så, vilket jag förstår och tycker själv är helt självklart, därför accepterar jag det. Men nu börjar frågan gå upp i huvudet på mig, är det inte bättre att ta med katten ändå? Isf skulle han få åka med mig hem på loven. För mamma planerar seriöst på att flytta härifrån (radhus i inte så tätbebyggt område bredvid skogskyrkogården - stockholm), till en lägenhet, och katten har inte bott på något annat ställe än här och ute på landet! Min skola ligger mitt ute på österlen.
Annars kommer kanske mamma ta upp alternativen avliva eller skänka honom till hennes väninna (vilket jag bara inte kan acceptera, han är mitt allt!). Kisen förövrigt är en kastrerad hankatt, bondkatt, blir 7 år i år. Utekatt hela livet, vi fick honom då han var 9 veckor.
Hur ska jag göra?