KungTulle
Trådstartare
För ett antal år sedan hittade polisen i Skurup en minigris. Hon sprang lös och ingen ägare anmälde sig. Minigrisen skulle avlivas. Det stod en sista chansen annons på Blocket.
Den såg jag och ringde på den. Åkte dit och kom hem med en gris. Här hade hon det bra och fick mat och pyssel och en trygg tillvaro i flocken med de andra grisarna.
Jag döpte henne till Trissa.
Ett problem hade vi. Trissa lät mig inte klippa hennes klövar. Inte ens med lock och pock och inte ens med lurendrejeri gick det. Stark var hon också så det gick inte att hålla fast henne och klippa.
Veterinären fick alltså komma hit och söva henne så att jag i lugn och ro kunde klippa klövarna när de var för långa.
I fredags var det dags igen.
Men efteråt vaknade hon inte hon sov och hon sov. Ibland vaknade hon litet och satte sig halvägs upp. Då trodde jag att hon snart skulle på benen igen. Men sedan somnade hon igen. Vid ett tillfälle vaknade hon till ytterligare litet mera. Då var hon rädd och grät högt precis som ett litet människobarn. Det var riktigt otäckt, men jag hoppades att det var övergående på väg till att hon skulle komma på benen igen. Jag satt hos henne och kliade henne. Efter ett tag lugnade hon sig igen och somnade.
Hon andades lugnt och helt normalt.
Jag var ute flera gånger på natten och kollade henne.
I morse ringde jag veterinären. Han kom ganska snart och gav henne uppvakningsspruta. Efter nästan en timme hade ingen förbättring skett. Hon var helt enkelt inte kontaktbar.
Vi tog beslutet att avliva henne.
Det händer ibland att både djur och människor inte kommer till medvetande igen efter narkos. Exakt varför vet ingen.
Så nu finns ingen Trissegris kvar längre.... men hon hade i alla fall i flera år en trygg plats hon kunde kalla sin egen.
Trissa foto fr hösten 2007:
/KT
Den såg jag och ringde på den. Åkte dit och kom hem med en gris. Här hade hon det bra och fick mat och pyssel och en trygg tillvaro i flocken med de andra grisarna.
Jag döpte henne till Trissa.
Ett problem hade vi. Trissa lät mig inte klippa hennes klövar. Inte ens med lock och pock och inte ens med lurendrejeri gick det. Stark var hon också så det gick inte att hålla fast henne och klippa.
Veterinären fick alltså komma hit och söva henne så att jag i lugn och ro kunde klippa klövarna när de var för långa.
I fredags var det dags igen.
Men efteråt vaknade hon inte hon sov och hon sov. Ibland vaknade hon litet och satte sig halvägs upp. Då trodde jag att hon snart skulle på benen igen. Men sedan somnade hon igen. Vid ett tillfälle vaknade hon till ytterligare litet mera. Då var hon rädd och grät högt precis som ett litet människobarn. Det var riktigt otäckt, men jag hoppades att det var övergående på väg till att hon skulle komma på benen igen. Jag satt hos henne och kliade henne. Efter ett tag lugnade hon sig igen och somnade.
Hon andades lugnt och helt normalt.
Jag var ute flera gånger på natten och kollade henne.
I morse ringde jag veterinären. Han kom ganska snart och gav henne uppvakningsspruta. Efter nästan en timme hade ingen förbättring skett. Hon var helt enkelt inte kontaktbar.
Vi tog beslutet att avliva henne.
Det händer ibland att både djur och människor inte kommer till medvetande igen efter narkos. Exakt varför vet ingen.
Så nu finns ingen Trissegris kvar längre.... men hon hade i alla fall i flera år en trygg plats hon kunde kalla sin egen.
Trissa foto fr hösten 2007:
/KT
