Ridskoleridningen har kommit igång igen på allvar efter sommaren nu. Förrförra veckan fick jag rida en dressyrlektion på lakritstrollet som har blivit min storfavorit på ridskolan nu – fina farbror Ägrim. Eftersom han kändes väldigt trött i uppvärmingen så plockade jag på mig ett spö efter ett tag, men då blev han istället spänd, och jag hade lite svårt att få någon riktigt bra kommunikation med honom eftersom han då blev stark och hängde sig på i handen lite. Jag fick kämpa varje steg för att han skulle gå någorlunda i form utan att rusa iväg, och det var OK men inte jätteharmoniskt. Förra veckan stod jag uppskriven på honom igen, och då gick det bättre. Även om han kändes lite trött så struntade jag i att plocka på mig ett spö den lektionen, och det gick för det mesta bra och i fin form, även om han hade kunnat vara lite mer lyhörd och eftergiven. Och den här veckan stod jag uppskriven på honom ytterligare en lektion! Lycka!! 
När hände det senast att jag fick rida samma häst tre veckor i rad?! Och dessutom min favorithäst?!? Gud är god!
Och hade det varit riktigt roligt dom förra två veckorna, så var det till och med ännu mer lycka att sitta på finaste farbrorhästen den här veckan!! Jag körde taktiken att ha med mig ett kort spö redan när jag satt upp på honom, och det var rätt val för dagen. Han var SÅ fin, verkligen lyhörd och arbetsvillig, och vi hittade även en bra avvägning med tygeln så han höll sig förvånansvärt lätt i handen hela lektionen. Fortfarande fick jag dock ingenting gratis, utan det gällde att jag tänkte till och verkligen red hela tiden och gav honom uppgifter. Att bara rida rakt fram i samma tempo längs en långsida funkar inte, då får han tråkigt och hittar på annat än att lyssna på mig, vältrar sig på i handen och drar iväg. Jag tyckte dock att han hade lite dålig energi emellanåt i övningarna – som för dagen var många volter i olika storlekar, så jag viftade till och med till med spöt några gånger. Det är en svår avvägning på Ägrim, för jag vill ju inte heller att han ska hamna i sitt spända och springiga läge, vilket han lätt gör.
Men i feedbacken från ridläraren i slutet av lektionen så sa han att han tyckte att det hade sett riktigt bra ut, och att det som jag upplevde som låg energi inte nödvändigtvis var negativt. För i det här fallet så tyckte han att Ägrim hade vilat mer på steget istället för att benen pinnar på och blir lite ”symaskinsaktiga”, vilket kan hända när Ägrim springer på. Och form och lyhördhet hade verkligen varit på topp! SÅ roligt!! Så himla jättejätteroligt! Jag trivs verkligen bra på ryggen av den där fina odågan!
Och han är rolig den där svartbruna kraftiga farbrorn. Han kan ha ganska mycket åsikter och kan vara lite muttrig i boxen. Vissa personer väljer hellre att göra iordning honom i spolspiltan istället. Och hans humör skiftar verkligen. För mig har det varit lite till och från, för det mesta går det bra men ibland är han så stökig att jag får knyta upp honom i boxen eller hålla honom i ett grimskaft. Men de senaste tre veckorna så har vi haft riktiga mysstunder i boxen! Jag har stått och pillat i lugn och ro, och han har stått och sovit. Men om någon annan person har kommit i närheten så har han grinat illa och viftat med huvudet... Igår när jag hade sadlat och tränsat och vi stod klara för att gå till ridhuset, så såg jag att jag hade missat lite damm och lera under hans man. Så jag tog borsten och skulle bara damma av det sista. Men då var det visst nån som blev skitförbannad! Jösses vilken reaktion! Man får tydligen inte ändra ordningen och borsta efter att utrustningen har kommit på enligt herr Ägrim... Ha ha, puckohästen!
Det som också är riktigt roligt är att han har känts så himla NÖJD när jag ridit honom nu. Han kan ju bli lite tjurig i ridningen också ibland, låtsashalta eller så när han tappar lusten, men jag har inte märkt NÅNTING av det dom här gångerna. Han har känts ambitiös och engagerad och med på noterna och knatat runt med öronen på topp. Underbara fina färgstarka svarten! (fast i ärlighetens namn är han snart mer gråhårig än svartbrun på hela huvudet nu... )
Eftersom jag vissa veckor fortfarande rider två lektioner samma dag så har jag även hunnit med en dressyrlektion på sockersöta men toktrötta lilla Lotto med dom vita ögonfransarna. Det var trevligt och gick OK, om än väldigt långsamt. Jag har dock sett folk som verkligen kan rida honom, och det jag åstadkom var inte ens i närheten... Men återigen – jag är urusel på att engagera trötta hästaponnisar, så det är inte så konstigt om jag inte uppnår några höjder på en sån.
Och så har vi redan hunnit med första hopplektionen på terminen. Eftersom jag tyckte att den inföll väldigt tidigt så var jag övertygad om att det skulle bli markarbete, men det var tre studs över sockerbitar och två riktiga hinder, som vi sedan fick sätta ihop till en (väldigt enkel) bana. Men det blev ett antal språng i alla fall, och eftersom det var den allra första hopplektionen efter sommaren för hästarna, så var dom lite extra taggade och hela gänget verkade tycka att det var superkul – såg bara toktoppade öron vart jag än tittade. Själv fick jag sitta på den kompakta skäcken Viper, som jag hade såna problem med i dressyren på sommarlägret. Men hoppa kan han ju – där är han väl en av stallets bästa klippor. Så jag bara njöt.
Även om jag rider lite mer än en gång i veckan så är jag inte inbokad på någon mer hoppning än två gånger till den här terminen, om jag inte köper på mig någon extra hopplektion. Men jag är inte säker på att jag ska fortsätta med min ”hoppsatsning” och köpa på mig en massa hopplektioner. Det känns som om mitt mål med att känna mig lite säkrare i hoppningen nu är uppnått – jag har ju till och med ställt upp på några banhoppningar och KM. Jag tror att jag satsar tid och pengar på privatlektioner istället den här terminen...
Måste också försöka komma fram till hur jag ska göra nästa termin. Jag är inte så sugen på att rida kvar i min ordinarie grupp, när den ordinarie ridläraren kommer tillbaks där... Står redan i kö för att få byta grupp, och kan kanske utöka vilka grupper jag köar till. Men det verkar svårt att få någon plats i dom senare grupperna på min nivå, och det finns inte så många grupper som passar mig. Och vill jag verkligen rida kvar på ridskolan, för den peng det kostar nu? Det är kanske den frågan jag måste börja med...
Tänk om jag visste vad jag ville!....
När hände det senast att jag fick rida samma häst tre veckor i rad?! Och dessutom min favorithäst?!? Gud är god! Och hade det varit riktigt roligt dom förra två veckorna, så var det till och med ännu mer lycka att sitta på finaste farbrorhästen den här veckan!!
Jag körde taktiken att ha med mig ett kort spö redan när jag satt upp på honom, och det var rätt val för dagen. Han var SÅ fin, verkligen lyhörd och arbetsvillig, och vi hittade även en bra avvägning med tygeln så han höll sig förvånansvärt lätt i handen hela lektionen. Fortfarande fick jag dock ingenting gratis, utan det gällde att jag tänkte till och verkligen red hela tiden och gav honom uppgifter. Att bara rida rakt fram i samma tempo längs en långsida funkar inte, då får han tråkigt och hittar på annat än att lyssna på mig, vältrar sig på i handen och drar iväg. Jag tyckte dock att han hade lite dålig energi emellanåt i övningarna – som för dagen var många volter i olika storlekar, så jag viftade till och med till med spöt några gånger. Det är en svår avvägning på Ägrim, för jag vill ju inte heller att han ska hamna i sitt spända och springiga läge, vilket han lätt gör.Men i feedbacken från ridläraren i slutet av lektionen så sa han att han tyckte att det hade sett riktigt bra ut, och att det som jag upplevde som låg energi inte nödvändigtvis var negativt. För i det här fallet så tyckte han att Ägrim hade vilat mer på steget istället för att benen pinnar på och blir lite ”symaskinsaktiga”, vilket kan hända när Ägrim springer på. Och form och lyhördhet hade verkligen varit på topp! SÅ roligt!! Så himla jättejätteroligt! Jag trivs verkligen bra på ryggen av den där fina odågan!
Och han är rolig den där svartbruna kraftiga farbrorn. Han kan ha ganska mycket åsikter och kan vara lite muttrig i boxen. Vissa personer väljer hellre att göra iordning honom i spolspiltan istället. Och hans humör skiftar verkligen. För mig har det varit lite till och från, för det mesta går det bra men ibland är han så stökig att jag får knyta upp honom i boxen eller hålla honom i ett grimskaft. Men de senaste tre veckorna så har vi haft riktiga mysstunder i boxen! Jag har stått och pillat i lugn och ro, och han har stått och sovit. Men om någon annan person har kommit i närheten så har han grinat illa och viftat med huvudet...
Igår när jag hade sadlat och tränsat och vi stod klara för att gå till ridhuset, så såg jag att jag hade missat lite damm och lera under hans man. Så jag tog borsten och skulle bara damma av det sista. Men då var det visst nån som blev skitförbannad! Jösses vilken reaktion! Man får tydligen inte ändra ordningen och borsta efter att utrustningen har kommit på enligt herr Ägrim... Ha ha, puckohästen! Det som också är riktigt roligt är att han har känts så himla NÖJD när jag ridit honom nu. Han kan ju bli lite tjurig i ridningen också ibland, låtsashalta eller så när han tappar lusten, men jag har inte märkt NÅNTING av det dom här gångerna. Han har känts ambitiös och engagerad och med på noterna och knatat runt med öronen på topp. Underbara fina färgstarka svarten! (fast i ärlighetens namn är han snart mer gråhårig än svartbrun på hela huvudet nu... )
Eftersom jag vissa veckor fortfarande rider två lektioner samma dag så har jag även hunnit med en dressyrlektion på sockersöta men toktrötta lilla Lotto med dom vita ögonfransarna.
Det var trevligt och gick OK, om än väldigt långsamt. Jag har dock sett folk som verkligen kan rida honom, och det jag åstadkom var inte ens i närheten... Men återigen – jag är urusel på att engagera trötta hästaponnisar, så det är inte så konstigt om jag inte uppnår några höjder på en sån.Och så har vi redan hunnit med första hopplektionen på terminen. Eftersom jag tyckte att den inföll väldigt tidigt så var jag övertygad om att det skulle bli markarbete, men det var tre studs över sockerbitar och två riktiga hinder, som vi sedan fick sätta ihop till en (väldigt enkel) bana. Men det blev ett antal språng i alla fall, och eftersom det var den allra första hopplektionen efter sommaren för hästarna, så var dom lite extra taggade och hela gänget verkade tycka att det var superkul – såg bara toktoppade öron vart jag än tittade.
Själv fick jag sitta på den kompakta skäcken Viper, som jag hade såna problem med i dressyren på sommarlägret. Men hoppa kan han ju – där är han väl en av stallets bästa klippor. Så jag bara njöt.Även om jag rider lite mer än en gång i veckan så är jag inte inbokad på någon mer hoppning än två gånger till den här terminen, om jag inte köper på mig någon extra hopplektion. Men jag är inte säker på att jag ska fortsätta med min ”hoppsatsning” och köpa på mig en massa hopplektioner. Det känns som om mitt mål med att känna mig lite säkrare i hoppningen nu är uppnått – jag har ju till och med ställt upp på några banhoppningar och KM. Jag tror att jag satsar tid och pengar på privatlektioner istället den här terminen...
Måste också försöka komma fram till hur jag ska göra nästa termin. Jag är inte så sugen på att rida kvar i min ordinarie grupp, när den ordinarie ridläraren kommer tillbaks där... Står redan i kö för att få byta grupp, och kan kanske utöka vilka grupper jag köar till. Men det verkar svårt att få någon plats i dom senare grupperna på min nivå, och det finns inte så många grupper som passar mig. Och vill jag verkligen rida kvar på ridskolan, för den peng det kostar nu? Det är kanske den frågan jag måste börja med...
Tänk om jag visste vad jag ville!....
