Sv: Triangelmärkning?
Jag har triangelmärkt min häst.
Först rehabiliterar man till vägs ände, tills man konstaterar att hästen inte kan bli bra igen, antingen inte alls eller nedsatt. En del väljer då att avliva hästen. Vet. skickar in sina papper till ditt försäkringsbolag och du ska också ta kontakt med dem. Efter ett tag får du ett papper från f-bolaget att en penningsumma kommer att utbetalas till dej efter att hästen triangelmärkts. Du får ett intyg som vet. ska ha om att F-bolaget har fattat beslutet. Du får en månad på dej att ordna detta. Det kan ta lite tid att få det gjort, det görs inte på så många ställen och sällan vid hembesök. Så ta tag i det på en gång och ring runt vem som utför trangelmärkningar och när. På Åby-kliniken samlar de ihop alla ärenden på en dag, en gång i månaden.
Ibland blir märkningen dålig så att trangeln knappt syns efteråt. Det har ingen betydelse för ärendet, men däremot kan det vara bra för hästen att det syns på den att den har en kronisk skada och att man ska ta det lugnt med den, ifall att den hamnar på ett nytt ställe någon gång. Det finns ingen standard för hur stor triangeln ska vara eller vilken vinkel den ska appliceras, även placeringen är lite ungefärlig. Vi hittade inget triangeljärn utan fick låta en smed göra en efter en förebild, sedan fick själva hämta kolsyreis på en seminstation långt borta och ta hem en distriktsveterinär. Det var det krångligaste jag gjort med min häst hittills!!!
Sedan skickas intyg till F-bolaget att märkningen är utförd och då får du dina pengar. Det är en viss procent, tror det kan vara 80%, av det du livförsäkrat hästen för sedan tidigare. Och då gäller inte höjningar den sista tiden (se F-bolagets avtal). I detta läget lönar det sej att ha hästen väl försäkrad.
Sedan får du inte tävla hästen mer. Vissa hästar läker sin skada efter längre tids vila och kan börja ridas igen lite försiktigt, men aldrig mer fullt, för kunde de bli bra så skulle de inte heller dömas ut. Principiellt sett. Men i praktiken finns det vissa fall där hästen blir helt återställd, men det går inte att förutsäga säkert. En del hästar kan användas fullgott men inom något annat, t ex körning e.d. Vissa hästar läker inte alls utan blir gräsklippare.
Hästens livförsäkring sjunker till det återstående beloppet. Den har sjunkit i värde, principiellt sett lika mycket. Vet.-vårdsförsäkringen är detsamma belopp som tidigare, dock är nu den skadade delen av hästen helt oförsäkrad. T ex om den triangelmärkts pga skadade ben så förblir benen nu oförsäkrade, och skulle den skada benen igen så får du betala själv, låta den självläka, eller avliva den. Du kan inte fullförsäkra hästen mer, det vore ju bedrägeri. Om hästen ska försäkras på nytt krävs vet. intyg på att den är frisk och det är ju omöjligt att få, och skulle du ändå lyckas så är det bedrägeri.
Det går att sälja en triangelmärkt häst, precis som allt annat, men det blir förstås ett betydligt lägre pris och en smalare tänkbar kundkrets. Jag skulle inte vilja betala högre pris för en triangelmärkt häst än den är livförsäkrad för, det känns helt orimligt. Helst skulle jag vilja få den nästan gratis. Även om säljaren bedyrar att hästen "är på bättringsvägen och grannens barn kan rida på den". Det är som att köpa grisen i säcken, med risk att skadan går upp så att jag måste avliva den för att slippa dyr vet. vårdsräkning.
Det ryktas ibland om att vissa ägare missbrukar möjligheten till triangelmärkning. Det finns alltid fall som är i gråzonen. Det är svårt att dra en klar gräns. För många är det en räddning, ett plåster på såren, enda möjligheten att kunna fortsätta att hålla på med hästar. Men kanske är det för vissa bara en strategi, en kall beräkning. För att minska risken för missbruk är det viktigt att man håller på länge med rehabilitering, gärna hos flera veterinärer, så att man verkligen provat allt som går. Men också att det verkligen är förbjudet att tävla hästen och att detta följs.
Min rehabiliterades i 1½ år, vid sista tillfället hade vi gett upp, hon hade då hunnit vara halt på alla benen under denna tiden och tålde fortfarande inte stort mer än sin egen vikt när hon betade i hagen och blev halt av att jag ledde henne! Mitt fall var glasklart, och pengarna var verkligen plåster på såren efter en svår förlust (jag älskar att rida henne...) och tack vare detta belopp kunde jag köpa ny häst. Om inte försäkringen fallit ut så hade det blivit en såpass stor förlust för mej att jag fått sluta med hästar och avliva min häst. Nu är hon mycket lycklig, går på lösdrift i vackra hagar med kompisar och har fått ett jättefint föl.
