Träning av jakthundar (Utbruten från Den 20:e hunduppdateringstråden)

[AraSlei]

Som hobby ja

Både Lyra och Ergo jagade ju mufflonfår för ett tag sen, funderade faktiskt på om det skulle kunna bli ett problem. Men ingen av våra ”ordinarie” jaktmarker har får intill så förhoppningsvis blir det en icke fråga

Ja, du vet ju vem det är När han berättade om sina får först trodde jag han hade typ 20, men det var lite fler..

Ja, jag tänker att det ändå borde vara ganska likt för dem? Jag tror mufflon är Laddas favoritvilt, tillsammans med dovhjort, och jag tycker att de beter sig lite likt. Vi har ju varken mufflon, dov eller får här dock, så det är inte något jag funderar över varje släpp direkt

 

[Red_Chili]

Det var kanske klumpigt uttryckt med "rasta", men skillnaden från en vanlig jakt var att jag inte hade bössa och inte hade några andra passkyttar med mig.
Jag släppte henne som vanligt i ett område, med pejl, satt i ett torn med en kopp kaffe och lät henne jobba ur sig och träna. Och jo, jag anser att det är en avsevärd skillnad mot att "vilken hund som helst" tillåts att jaga vilt, eftersom det är stor skillnad på jakten när en jaktavlad hund jagar, mot när en icke jaktavlad hund jagar.

Hon har jagat extremt lite i år pga först svanskupering och sedan löp, så hon behöver alla släpp hon kan få - oavsett om jag har tillgång till passkyttar eller inte. Jag skulle nog säga att en ensamjakt med en person och en hund är den jaktform som stressar viltet allra minst, förutom pürschjakt.

Ah, ja, när du skriver "rasta" så låter det (för mig som icke-jägare) som om du var ute på vanlig rastningsrunda, Ladda hittar något att jaga och du låter henne dra iväg och tänker att det ju är bra om hon får hålla igång lite. Jag hoppas ju att samtliga med jakthundar är lite mer ansvarsfulla än så, det var väl också därför jag blev så förvånad över hur du uttryckte det

 

[Asko]

Det var kanske klumpigt uttryckt med "rasta", men skillnaden från en vanlig jakt var att jag inte hade bössa och inte hade några andra passkyttar med mig.
Jag släppte henne som vanligt i ett område, med pejl, satt i ett torn med en kopp kaffe och lät henne jobba ur sig och träna. Och jo, jag anser att det är en avsevärd skillnad mot att "vilken hund som helst" tillåts att jaga vilt, eftersom det är stor skillnad på jakten när en jaktavlad hund jagar, mot när en icke jaktavlad hund jagar.

Hon har jagat extremt lite i år pga först svanskupering och sedan löp, så hon behöver alla släpp hon kan få - oavsett om jag har tillgång till passkyttar eller inte. Jag skulle nog säga att en ensamjakt med en person och en hund är den jaktform som stressar viltet allra minst, förutom pürschjakt.

Jag har inte skrivit någonstans att hon inte går att kalla av?
Dessutom är det ingen svältvinter i år, vi har haft helt normala slaktvikter på våra älgkalvar t ex, förutom en kalv som kom ensam där kon troligtvis blivit påkörd.





Precis så.
Jaktträningen för älghundar börjar t ex 15 augusti, även om det inte är lovligt att skjuta älg förrän andra måndagen i oktober (i södra Sverige).

Jag vill bara tacka för ett informativt inlägg om hur en vanlig träning kan se ut av en jakthund
Det kanske inte går att svara uttömmande på men jag är nyfiken även om jag förstår att det finns skillnad mellan hur en jaktavlad hund och en inte jaktavlad hund jagar - vad är de främsta skillnaderna? (Förutom det att en jaktavlad hund ska kunna avbrytas och ropas in såklart) Jag blev så nyfiken när någon skrev (var det @Snurrfian ? ) om ett vilt djur som bara tog några steg och sedan gick lugnt därifrån - hur uppför sig hunden då? Jag har ju liksom bara en bild av en springande skällande hund i huvudet
Nu kanske jag svär i kyrkan () men är det en slags vallning? Vallning av vilda djur då såklart. Dvs hunden tar inte alltid till skall för att kunna få djuret att röra sig åt det håll den vill?

 

[attheedge]

Jag vill bara tacka för ett informativt inlägg om hur en vanlig träning kan se ut av en jakthund
Det kanske inte går att svara uttömmande på men jag är nyfiken även om jag förstår att det finns skillnad mellan hur en jaktavlad hund och en inte jaktavlad hund jagar - vad är de främsta skillnaderna? (Förutom det att en jaktavlad hund ska kunna avbrytas och ropas in såklart) Jag blev så nyfiken när någon skrev (var det @Snurrfian ? ) om ett vilt djur som bara tog några steg och sedan gick lugnt därifrån - hur uppför sig hunden då? Jag har ju liksom bara en bild av en springande skällande hund i huvudet
Nu kanske jag svär i kyrkan () men är det en slags vallning? Vallning av vilda djur då såklart. Dvs hunden tar inte alltid till skall för att kunna få djuret att röra sig åt det håll den vill?

Det finns både drivande och stötande jakthundar, men också ställande jakthundar.

Drivande hundar skallar på spårvittring av djur, kortdrivande hundar förföljer upp mot ca 20 min medan det finns andra raser som driver längre tid. Viltet förflyttar sig utifrån hundens skall och precis som @Snurrfian skrev så rör sig djuret en liten bit, stannar och lyssnar vart hunden är, rör sig när hunden kommer lite närmare och stannar sen för att lyssna igen. Viktigt är att hunden inte är för snabb så att viltet blir stressat.

En stöthund ska få viltet i rörelse men skallar inte och går oftast inte på spårvittring. Den förföljer i princip inte alls viltet utan stöter till det så det rör sig. Både vid drivande och stötande jakthundar så används passkyttar, de är utställda på pass där man tror viltet kommer att röra sig förbi. Att höra en drivande hunds skall komma närmare och närmare när man står på pass är väldigt härligt!

En ställande jakthund får viltet att stå stilla genom att skälla och på så sätt kan jägaren smyga fram och fälla viltet. Rör sig viltet så är hunden tyst och jobbar för att komma framför viltet för att få det att stå still igen. Ställande hundar används framförallt till älg och vildsvin. Det är väldigt spännande att smyga fram när hunden skäller ståndskall

En hund som springer efter viltet utan skall och kanske är lika snabb eller snabbare gör viltet mycket stressat. Detta scenario är det som oftast uppstår när icke jakthundar förföljer vilt i skogen.

 

[Wingates]

En hund som springer efter viltet utan skall och kanske är lika snabb eller snabbare gör viltet mycket stressat. Detta scenario är det som oftast uppstår när icke jakthundar förföljer vilt i skogen.

Precis.
Min drar ju bara (eller ja drog, numera vet han ju om att det är verboten att jaga saker) och försöker bara komma ikapp.
Misstänker att han utan större problem skulle kunna ta rådjur om det var rätt förutsättningar.

 

[Asko]

Det finns både drivande och stötande jakthundar, men också ställande jakthundar.

Drivande hundar skallar på spårvittring av djur, kortdrivande hundar förföljer upp mot ca 20 min medan det finns andra raser som driver längre tid. Viltet förflyttar sig utifrån hundens skall och precis som @Snurrfian skrev så rör sig djuret en liten bit, stannar och lyssnar vart hunden är, rör sig när hunden kommer lite närmare och stannar sen för att lyssna igen. Viktigt är att hunden inte är för snabb så att viltet blir stressat.

En stöthund ska få viltet i rörelse men skallar inte och går oftast inte på spårvittring. Den förföljer i princip inte alls viltet utan stöter till det så det rör sig. Både vid drivande och stötande jakthundar så används passkyttar, de är utställda på pass där man tror viltet kommer att röra sig förbi. Att höra en drivande hunds skall komma närmare och närmare när man står på pass är väldigt härligt!

En ställande jakthund får viltet att stå stilla genom att skälla och på så sätt kan jägaren smyga fram och fälla viltet. Rör sig viltet så är hunden tyst och jobbar för att komma framför viltet för att få det att stå still igen. Ställande hundar används framförallt till älg och vildsvin. Det är väldigt spännande att smyga fram när hunden skäller ståndskall

En hund som springer efter viltet utan skall och kanske är lika snabb eller snabbare gör viltet mycket stressat. Detta scenario är det som oftast uppstår när icke jakthundar förföljer vilt i skogen.

Fantastiskt, tusen tack för ditt svar - mycket intressant! Hur ser man till att hunden inte är lika snabb eller snabbare än viltet? Lär man hunden att inte komma ikapp eller avlar man mot "långsamma" hundar?

 

[attheedge]

Precis.
Min drar ju bara (eller ja drog, numera vet han ju om att det är verboten att jaga saker) och försöker bara komma ikapp.
Misstänker att han utan större problem skulle kunna ta rådjur om det var rätt förutsättningar.

Säkert, Pästen hade lätt gjort det också om hon inte fått veta att det är big nono att springa efter djur.
Värst blir det ju om det är mycket snö och kallt och hunden är snabbare än viltet. Då har tex rådjuren inte en chans...

 

[attheedge]

Fantastiskt, tusen tack för ditt svar - mycket intressant! Hur ser man till att hunden inte är lika snabb eller snabbare än viltet? Lär man hunden att inte komma ikapp eller avlar man mot "långsamma" hundar?

Vissa raser används mer specifikt mot vissa vilt, tex stövare på hare och räv, tax och drever till rådjur. I normalfallet är stövare inte acceptabelt på rådjur då de är för snabba. En spårnoga hund blir oftast lite långsammare medan en hund som spårar yvigt eller stressat oftast är snabbare men förlorar istället tid på att de tappar spåret och måste leta sig tillbaka.

 

[AraSlei]

Ah, ja, när du skriver "rasta" så låter det (för mig som icke-jägare) som om du var ute på vanlig rastningsrunda, Ladda hittar något att jaga och du låter henne dra iväg och tänker att det ju är bra om hon får hålla igång lite. Jag hoppas ju att samtliga med jakthundar är lite mer ansvarsfulla än så, det var väl också därför jag blev så förvånad över hur du uttryckte det

Ja, jag inser att det lät så Det blev ju lite tokigt.
Jag använder ofta uttrycket rasta just när vi tränar och inte jagar, och många av mina jagande vänner gör likadant, så jag tänkte nog inte på hur det skulle kunna tolkas av andra.

 

[AraSlei]

Fantastiskt, tusen tack för ditt svar - mycket intressant! Hur ser man till att hunden inte är lika snabb eller snabbare än viltet? Lär man hunden att inte komma ikapp eller avlar man mot "långsamma" hundar?

Såg att du ställde frågan i ett inlägg mot mig, men @attheedge svarade ju utmärkt i stället

Vill bara göra ett litet tillägg, och det är att hunden aldrig bestämmer riktningen, vilket gör att det redan där skiljer sig från vallningen. Man brukar säga att hunden bestämmer tempot och att viltet bestämmer vägen.

Man vill att drivande hundar är spårnoga, för då går det i regel långsammare. De skallar ju på vittringen av viltet, vilket innebär att tappar de spåret så blir de i regel tysta. Det beror visserligen lite på hur lösa/hårda i skallet de är, men det är önskvärt att de tystnar i tappt.
Eftersom man har avlat på de här egenskaperna i mångamånga generationer så kan en tax driva ett rådjur i flera timmar utan att rådjuret blir det minsta stressat. Taxen går långsamt i spåret, har en medelhastighet på kanske 5-6km/h. En wachtel är snabbare och ligger ofta på 8-12km/h i drevtid, men driver å andra sidan bara i 10-20 minuter. De skäller ju också på vittringen, så viltet hela tiden vet vart hunden är.

Om en sällskapshund jagar t ex rådjur så skäller de väldigt sällan på vittringen utan om de skäller gör de det i regel bara på synkontakt, och det stressar viltet betydligt mer eftersom de inte vet var de har hunden. Då springer de för livet, hunden kan ju vara dem hack i häl.

 

[Hyacinth]

Såg att du ställde frågan i ett inlägg mot mig, men @attheedge svarade ju utmärkt i stället

Vill bara göra ett litet tillägg, och det är att hunden aldrig bestämmer riktningen, vilket gör att det redan där skiljer sig från vallningen. Man brukar säga att hunden bestämmer tempot och att viltet bestämmer vägen.

Man vill att drivande hundar är spårnoga, för då går det i regel långsammare. De skallar ju på vittringen av viltet, vilket innebär att tappar de spåret så blir de i regel tysta. Det beror visserligen lite på hur lösa/hårda i skallet de är, men det är önskvärt att de tystnar i tappt.
Eftersom man har avlat på de här egenskaperna i mångamånga generationer så kan en tax driva ett rådjur i flera timmar utan att rådjuret blir det minsta stressat. Taxen går långsamt i spåret, har en medelhastighet på kanske 5-6km/h. En wachtel är snabbare och ligger ofta på 8-12km/h i drevtid, men driver å andra sidan bara i 10-20 minuter. De skäller ju också på vittringen, så viltet hela tiden vet vart hunden är.

Om en sällskapshund jagar t ex rådjur så skäller de väldigt sällan på vittringen utan om de skäller gör de det i regel bara på synkontakt, och det stressar viltet betydligt mer eftersom de inte vet var de har hunden. Då springer de för livet, hunden kan ju vara dem hack i häl.

Och @attheedge

Tack!
Intressant för mig som kan De Nada om jakt och mest tycker det ser ut som att man slänger ut hunden i skogen och hoppas på det bästa. Även om jag vet att det inte är så, så har jag ingen detaljkunskap utöver det mest basala vad gäller drivande/stötande/stående osv.

 

[Daff]

Jag tycker också det är jätteintressant att läsa om hur jakt med hund fungerar

Något jag alltid har funderat på är hur man får hunden att förstå vilket vilt den ska respektive inte ska jaga? Är raserna så avlade att hundarna av viss ras bara är intresserade av ”rätt” slags vilt?

 

[Snurrfian]

Jag tycker också det är jätteintressant att läsa om hur jakt med hund fungerar

Något jag alltid har funderat på är hur man får hunden att förstå vilket vilt den ska respektive inte ska jaga? Är raserna så avlade att hundarna av viss ras bara är intresserade av ”rätt” slags vilt?

Till viss del är det avel, älghundar jagar helst älg även om de nu även börjar jaga vildsvin också. Man kan även se vissa linjer av exempelvis wachtel som är mer intresserad av att jaga vildsvin än andra. Sen handlar det även mycket om att prägla hunden på rätt vilt, när jag lägger spår och drar klöv drar jag enbart, vildsvin, hare och rådjur. Älg avstår jag helt ifrån eftersom vi har gott om älg men dålig tilldelning och det är för mig värdelöst med en hund som driver älg. Vår förra valde första åren älg i första hand, tills en vinter när jag hade sånt flyt att han tog upp älgen strax bortom mig och älgen travade förbli mig, jag hann ut i älgens spår och skälla ut hunden att han jagade älg. Han slog på en tvärstopp och valde efter det att låta älgarna vara. Nu hade jag orimligt mycket tur i det läget, jag handlade helt instinktivt just för att jag var så less på att han jagade älg. Det är verkligen ingen metod jag förespråkar, för timingen går nästan inte att lyckas med. Vi börjar även tidigt och spårar i koppel/lina och berömmer när hunden väljer det vi vill att den ska spåra, vi har stor fördel av mycket sandmark så att man ser spåren och använder mig även mycket av snön nu när den har kommit. Då kan jag under kontrollerade former berömma när hunden spårar "rätt sorts djur".

 

[attheedge]

Jag tycker också det är jätteintressant att läsa om hur jakt med hund fungerar

Något jag alltid har funderat på är hur man får hunden att förstå vilket vilt den ska respektive inte ska jaga? Är raserna så avlade att hundarna av viss ras bara är intresserade av ”rätt” slags vilt?

@Snurrfian förklarade bra
När man fällt det första viltet för hunden så brukar det vara en riktig boost för hunden till att förstå vilket vilt som ger utdelning.

Sara, våran ena gråhund, undviker vildsvin till 100%, hon väljer alltid älg. Däremot skulle vi aldrig släppa henne på marker med mycket hjort, för det tror jag inte att hon skulle undvika och det vill vi inte uppmuntra.

 

[Asko]

Såg att du ställde frågan i ett inlägg mot mig, men @attheedge svarade ju utmärkt i stället

Vill bara göra ett litet tillägg, och det är att hunden aldrig bestämmer riktningen, vilket gör att det redan där skiljer sig från vallningen. Man brukar säga att hunden bestämmer tempot och att viltet bestämmer vägen.

Man vill att drivande hundar är spårnoga, för då går det i regel långsammare. De skallar ju på vittringen av viltet, vilket innebär att tappar de spåret så blir de i regel tysta. Det beror visserligen lite på hur lösa/hårda i skallet de är, men det är önskvärt att de tystnar i tappt.
Eftersom man har avlat på de här egenskaperna i mångamånga generationer så kan en tax driva ett rådjur i flera timmar utan att rådjuret blir det minsta stressat. Taxen går långsamt i spåret, har en medelhastighet på kanske 5-6km/h. En wachtel är snabbare och ligger ofta på 8-12km/h i drevtid, men driver å andra sidan bara i 10-20 minuter. De skäller ju också på vittringen, så viltet hela tiden vet vart hunden är.

Om en sällskapshund jagar t ex rådjur så skäller de väldigt sällan på vittringen utan om de skäller gör de det i regel bara på synkontakt, och det stressar viltet betydligt mer eftersom de inte vet var de har hunden. Då springer de för livet, hunden kan ju vara dem hack i häl.

Oj hade jag inte svarat på det här? Flåt! Tack så mycket för ett bra svar! Väldigt intressant att läsa. Jag visste inte att viltet bestämde vägen. Vad om det springer mot ett håll där det inte finns någon jägare? Vet hunden att släppa efter ett tag, om det är tex en tax?

 

[AraSlei]

Oj hade jag inte svarat på det här? Flåt! Tack så mycket för ett bra svar! Väldigt intressant att läsa. Jag visste inte att viltet bestämde vägen. Vad om det springer mot ett håll där det inte finns någon jägare? Vet hunden att släppa efter ett tag, om det är tex en tax?

Ingen fara alls

Nja. Förr eller senare släpper hunden så klart, ofta har de en "inbyggd klocka" som gör att de driver si och så länge eller en viss sträcka. Min pappas spets-wachtel-korsning hänger t ex aldrig i längre än 1km. Ladda driver sällan längre än 15-20 minuter, men hon är väldigt såttrogen och bryter vid väg, större bäckar och när hon passerat passlinjen Vår gamla wachtelhane driver aldrig rådjur längre än 10 minuter, men kan driva gris i 45 min. Man lär känna sin hund och när hunden är helt injagad och rutinerad är de ofta ganska förutsägbara.

 

[lady_vip]

Jag tycker också det är jätteintressant att läsa om hur jakt med hund fungerar

Något jag alltid har funderat på är hur man får hunden att förstå vilket vilt den ska respektive inte ska jaga? Är raserna så avlade att hundarna av viss ras bara är intresserade av ”rätt” slags vilt?

Jag som har fågelhundar (eg allroundhundar) har mest bekymmer med att hundarna gärna vill jaga hare, men det får de inte göra. Så det tränas tidigt, stoppsignaler och ett evigt tragglande. Mina äldre hundar har inte ens tittat på harar till slut, dels vet de om att de inte får jaga dem, men otillåtet vilt blir ointressant på något vis. Det är ju alltid fågeln som premieras och de lär sig. Samma om det dyker upp rådjur, har de väl blivit rena på hare så tittar de bara på rådjuren.

Det är ju samma när man lär hundarna apportera vilt, oftast får man lära in ett vilt i taget. Blir lite samma när de ska jaga, de blir bättre/sämre på vissa vilt.

 

[YorkWann]

Min äldre labbe har ju använts framgångsrikt på älg, till allas stora förvåning.

På tal om släppa på vilt, är jag så jäkla glad att båda min gör en direkt Usväng tillbaka till mig, så fort jag ropar "GOOOODIIIS!" Oavsett var de är, eller vad de gör.

 

[HeddaVovven]

Precis som @AraSlei så jakttränar jag vår yngre Tyska jaktterrier i vår egen skog på tillåtna tider på året. Ser inget konstigt alls i det.
Jag släpper honom på lämpligt ställe och börjar gå samtidigt som han söker av marken. När han drar iväg så står jag kvar på samma punkt. När han släpper och kommer tillbaka (oftast har han drev på 10-15 minuter) går vi vidare.