videnlis
Trådstartare
Nu skulle jag behöva lite råd.
Jag har då en -98 född islandshäst, sto.
Förra hösten segade hon till sej, var inte lika fartfylld som innan. Red mest längs vägarna, lite i skogen, och lektion en gång i veckan.
Plötsligt, på ganska kort tid, några veckor, tappade hon tölten. När jag bad om tölt, tog hon några steg, sköt huvudet frammåt och gick över i trav.
Hon har alltid haft lätt för tölt innan.
Hon gick även lite vingligt med bakbenen, speciellt på volt. Var lite lealös, liksom.
I december nångång , hade hon ont i vänster bakknä. Hon ömmade rejält och haltade lite/gick orent. Veterinären kom, kunde ju inte göra så mycket annat än skriva ut värkmedicin (tyckte hästen var lite slattrig i bakdelen). Hästen åt kuren,ömmade inte längre, vilade några veckor och kändes pigg och fräsch på ridturerna en tid efteråt. Töltade också ganska bra, om inte så långt.
Efter några bra veckor föll tölten bort igen. Hon fick vila, och jag följde med en tid..
I februari flyttade hon stall, och här levde hon upp, första månaden gick bra. Hon var pigg och sej själv.
Men i mars var hon ännu slattrigare, bakbenen, speciellt det vänstra hade ett underligt rörelsemönster, i mina ögon.
Vi åkte till klinik, alla röntgenbilder var bra. Veterinären gjorde i mina ögon inte mycket, men fick till diagnos degeneration på nervbanorna. Alltså kroniskt, blir värre med tiden . Han påstod att man kan rida, vad hon håller för och att hon inte har ont. Han gav henne ett långtidsverkande kortison.
Efter detta var hästen rejält bättre, men jag tycker hon sladdrar med baken, något ingen annan ser.. Så jag funderar om jag inbillar mej.
Hon har även fått patellaupphakning nu på senaste tid, ser inte så farligt ut, går snabbt över, det hakar sej inte någon längre tid.
Hon har fallit ur muskler när hon inte blivit riden just något, jag har varit ut och gå med henne..Upphakningen kan väl även bero på att musklerna inte är så bra mera?
Har funderat sönder och samman, hade bestämt mej för att inte längre rida henne, då hon tycktes ha nog med sej själv.
Sedan tänkte jag att eftersom ingen annan ser nåt, så rider jag lugna skrittrundor, och kollar hur det går.
Har nu varit ut på några sådana, och hon är pigg och glad att komma ut.
VAD skall jag göra.
Jag är på väg till en annan klinik med henne, och en veterinär kommer i veckan och titta, o säga vad hon tror..
Men det är jättejobbigt, att ena dagen se att hon mår dåligt-tänka tanken att bättre hon får somna in, och nästa dag är hon rätt så pigg igen. Tar på humöret.
Hästen är helt underbar skogsmulle.
Skrev av mej , vill gärna höra om ni varit med om nåt liknande.. OCH SOM SAGT, VI ÄR PÅ VÄG TILL EN ANNAN KLINIK.
Jag har då en -98 född islandshäst, sto.
Förra hösten segade hon till sej, var inte lika fartfylld som innan. Red mest längs vägarna, lite i skogen, och lektion en gång i veckan.
Plötsligt, på ganska kort tid, några veckor, tappade hon tölten. När jag bad om tölt, tog hon några steg, sköt huvudet frammåt och gick över i trav.
Hon har alltid haft lätt för tölt innan.
Hon gick även lite vingligt med bakbenen, speciellt på volt. Var lite lealös, liksom.
I december nångång , hade hon ont i vänster bakknä. Hon ömmade rejält och haltade lite/gick orent. Veterinären kom, kunde ju inte göra så mycket annat än skriva ut värkmedicin (tyckte hästen var lite slattrig i bakdelen). Hästen åt kuren,ömmade inte längre, vilade några veckor och kändes pigg och fräsch på ridturerna en tid efteråt. Töltade också ganska bra, om inte så långt.
Efter några bra veckor föll tölten bort igen. Hon fick vila, och jag följde med en tid..
I februari flyttade hon stall, och här levde hon upp, första månaden gick bra. Hon var pigg och sej själv.
Men i mars var hon ännu slattrigare, bakbenen, speciellt det vänstra hade ett underligt rörelsemönster, i mina ögon.
Vi åkte till klinik, alla röntgenbilder var bra. Veterinären gjorde i mina ögon inte mycket, men fick till diagnos degeneration på nervbanorna. Alltså kroniskt, blir värre med tiden . Han påstod att man kan rida, vad hon håller för och att hon inte har ont. Han gav henne ett långtidsverkande kortison.
Efter detta var hästen rejält bättre, men jag tycker hon sladdrar med baken, något ingen annan ser.. Så jag funderar om jag inbillar mej.
Hon har även fått patellaupphakning nu på senaste tid, ser inte så farligt ut, går snabbt över, det hakar sej inte någon längre tid.
Hon har fallit ur muskler när hon inte blivit riden just något, jag har varit ut och gå med henne..Upphakningen kan väl även bero på att musklerna inte är så bra mera?
Har funderat sönder och samman, hade bestämt mej för att inte längre rida henne, då hon tycktes ha nog med sej själv.
Sedan tänkte jag att eftersom ingen annan ser nåt, så rider jag lugna skrittrundor, och kollar hur det går.
Har nu varit ut på några sådana, och hon är pigg och glad att komma ut.
VAD skall jag göra.
Jag är på väg till en annan klinik med henne, och en veterinär kommer i veckan och titta, o säga vad hon tror..
Men det är jättejobbigt, att ena dagen se att hon mår dåligt-tänka tanken att bättre hon får somna in, och nästa dag är hon rätt så pigg igen. Tar på humöret.
Hästen är helt underbar skogsmulle.
Skrev av mej , vill gärna höra om ni varit med om nåt liknande.. OCH SOM SAGT, VI ÄR PÅ VÄG TILL EN ANNAN KLINIK.