Tråkig sambo

[TheRedLightning]

*långt inlägg*

Min sambo är riktigt tråkig rent ut sagt. Jag försöker hitta på saker som vi kan göra tillsammans men han är alltid negativ och "vill inte" eller "har inte lust" eller "orkar inte".

Vi bor i en hyresrätt på markplan med liten gräsplätt på fram och baksida (radhus). Vårt förhållande har känts att vi har glidit isär och mycket har varit pga att jag haft det jobbigt då jag varit arbetslös under en längre tid och istället pluggat för att kunna få tag i ett jobb, vilket resulterade i att jag knappt hade pengar så det räckte till våra gemensamma räkningar och han som hade fast jobb fick stå för allt.
Nä, det var inte kul och själv ville jag lika mycket som honom att få ett eget jobb med egen inkomst.

Sen släppte han en bomb. Han är väldigt svår att prata med och om jag frågar honom vad han tänker på eller tycker om något så kommer det oftast ett "vet inte" eller "inget".
Bomben var att vi kanske borde sära på oss. Jag blev naturligtvis jätteledsen och förstod inte alls varför han inte sagt något tidigare så jag kunnat ändra på mig, då jag inte förstod vad jag hade gjort.

Kort och gott så har vi levt varsitt singelliv fast vi bott ihop, så efter bomben pratade vi mycket och kom fram till att ge det en chans till och prata med en familjerådgivare och se om det kunde ge något.

Första besöket var vår relation inte bra och jag tror aldrig jag hört min sambo prata så mycket förut och saker som jag inte hade någon aning om kom upp, jobbiga saker som gjorde mig väldigt ledsen.
Varken han eller jag har varit otrogen.

Vi fick en läxa på vad vi skulle göra och det var att bara umgås mer och prata med varandra, sagt och gjort. Det blev bättre.
På återbesöket hade relationen blivit mycket bättre och det kändes som vi var på rätt spår igen.

Vi har varit tillsammans i 7år och när min kära sambo släppte bomben kändes det som om jag slängt 7år av mitt liv i sjön om det skulle bli så.

Det har varit bättre mellan oss, men det är något som saknas - sexlivet existerar inte.
Det har varit jobbigt redan från början när vi blev ihop, båda oskulder och han hann inte mer än få upp den innan allt var över, vilket blev väldigt jobbigt för mig. Provade då lite förspel i duschen så han hade en sportslig chans att hålla sig, men istället gjorde det skitont för mig.

Jag intalade mig själv att det troligen bara var en vanesak och att vi borde försöka oftare, men när jag frågat så har jag fått till svar "ska sova", "är trött", "är hungrig" eller "orkar inte". Sluta med att jag sluta fråga tillslut då jag tröttnade på det och eftersom jag bara hade att det gör "skitont" i skallen så är det inget jag direkt längtat efter.

Men visst vill jag ha närheten som det get. Så jag försökte få igång honom lite idag i duschen, men det gick inte långt, han duscha färdigt och sen skulle han gå å sova...

Jag vet inte riktigt varför jag känner mig så värdelös just nu. Jag känner mig som den mest oattraktiva person som ingen vill ha och det gör mig ledsen. Jag sa till honom att jag tyckte han är tråkig och fråga när det skulle passa honom då jag alltid får till svars att han inte orkar osv.
Han kunde inte ge mig något direkt svar och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag vill ju ha barn någon dag, men det går inte med ett inte existerande sexliv.

Sen vill jag veta vad det är alla snackar om som är så skönt med sex, själv har jag inte upplevt det. Dom få gånger som det gått så har det precis börjat bli skönt men då är han färdig..

Jag ber om ursäkt om det är lite rörigt och jag hoppas jag fick med dom viktigaste bitarna annars får jag komplettera, men jag känner mig en smula förvirrad och ledsen just nu. Jag vet som sagt inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill inte lämna honom, jag vill försöka få det att funka och få honom att själv inse saker utan att tjata.

 

[nyponros]

Sv: Tråkig sambo

Vill du fortsätta leva med honom för att han är en fantastiskt person som du kan vara lycklig med eller är det för att du inte vill bli ensam?

Har han tillräckligt många goda egenskaper för att väga upp det som är jobbigt?
Vill han arbeta på er relation?

Jag tycker att ni ska ta upp det här med sexet med er familjerådgivare. Berätta för honom varför det är viktigt för dig och hur det får dig att känna att han inte vill ta i dig eller verkar se dig som en sexuell varelse. Det låter som att det är så att han har endel jobbiga känslor att brottas med angående sin "prestation" och det kanske har blivit en låsning för honom, han avstår hellre än att misslyckas och känna sig dålig?

Ni kanske behöver börja med närheten igen. Utan att tänka att det ska leda till sex. Hålla om varandra, vara nakna tillsammans, ligga nära, stryka varandra över huden och pussa i nacken, för mig är det superviktigt och är det som gör att man känner att man hör ihop med varandra. Han kanske vill men inte vågar/orkar för att han är rädd att göra dig besviken rent sexuellt?

 

[Lurv]

Sv: Tråkig sambo

Usch så trist det där låter.

Vad är det där för relation att stanna i egentligen? Ni kan varken prata eller knulla.... hur kan du tycka att den där relationen är något att ha?

 

[prallan]

Sv: Tråkig sambo

Usch så trist det där låter.

Vad är det där för relation att stanna i egentligen? Ni kan varken prata eller knulla.... hur kan du tycka att den där relationen är något att ha?

Verkligen
Till TS, Jag tror faktiskt inte att du kommer att ångra dig om ni bryter upp

 

[Hagens_Zorba]

Sv: Tråkig sambo

Vad finns det egentligen att bygga vidare på?
Hade ni haft en stimulerande relation där ni kompletterar varandra bra förutom att sexlivet dött hade det varit en femma, men nu verkar det ju varken bra i eller utanför sovrummet. Du låter inte särskilt lycklig.. Det finns män som kan tillfredsställa en både i och utanför sovrummet, en sån ska du ha!

 

[TheRedLightning]

Sv: Tråkig sambo

Vill du fortsätta leva med honom för att han är en fantastiskt person som du kan vara lycklig med eller är det för att du inte vill bli ensam?

Har han tillräckligt många goda egenskaper för att väga upp det som är jobbigt?
Vill han arbeta på er relation?

Jag tycker att ni ska ta upp det här med sexet med er familjerådgivare. Berätta för honom varför det är viktigt för dig och hur det får dig att känna att han inte vill ta i dig eller verkar se dig som en sexuell varelse. Det låter som att det är så att han har endel jobbiga känslor att brottas med angående sin "prestation" och det kanske har blivit en låsning för honom, han avstår hellre än att misslyckas och känna sig dålig?

Ni kanske behöver börja med närheten igen. Utan att tänka att det ska leda till sex. Hålla om varandra, vara nakna tillsammans, ligga nära, stryka varandra över huden och pussa i nacken, för mig är det superviktigt och är det som gör att man känner att man hör ihop med varandra. Han kanske vill men inte vågar/orkar för att han är rädd att göra dig besviken rent sexuellt?

Lite både och faktiskt, jag älskar honom han är snäll och omtänksam och bryr sig. Tycker inte om att se mig ledsen, men alla har väl brister.
Jag har varit ensam hela mitt liv och aldrig någon som brytt sig om mig förut och nu när jag har hittat någon som jag tycker mycket om och som bryr sig så vill jag naturligtsvis arbeta vidare på det.

Uppenbarligen vill han jobba på relationen annars hade han inte sagt att den blivit bättre på andra rådgivningsmötet och så skulle han inte ha stannat kvar heller.

På sista familjerådgivningsmötet så nämnde jag det, men både jag och sambon kände samma sak. För hon vi prata med blev typ "helknäpp" och babbla på om att sex var typ allt å viktigt bla bla bla och att vi som är så unga å allt vad det nu var. Det kändes mer som hon hackade på oss än att hjälpa oss, så vi har inte gått dit mer då sista mötet kändes väldigt avigt.

Jag har ingen aning, han är lite svår att prata med då han inte alltid säger vad han tänker på och jag är ingen tankeläsare, vilket jag också talat om för honom.

Usch så trist det där låter.

Vad är det där för relation att stanna i egentligen? Ni kan varken prata eller knulla.... hur kan du tycka att den där relationen är något att ha?

Vi har faktiskt pratat mycket mer med varandra sen efter att vi var på rådgivningen och fick lite tips och det hjälpte även honom att öppna upp ögonen.
Just nu sommarjobbar jag dessutom natt så vi hinner inte träffa varandra å mycket just nu, men har jag otur får jag lite ledigt efter denna veckan som är min sista, då veckan därefter är sambons sista semestervecka.

Vad finns det egentligen att bygga vidare på?
Hade ni haft en stimulerande relation där ni kompletterar varandra bra förutom att sexlivet dött hade det varit en femma, men nu verkar det ju varken bra i eller utanför sovrummet. Du låter inte särskilt lycklig.. Det finns män som kan tillfredsställa en både i och utanför sovrummet, en sån ska du ha!

Vad menar du med en stimulerande relation där ni kompletterar varandra bra?
Jag var och pratade med psykolog angående en av anledningar till varför han släppte bomben och hon sa då att jag verkade vara en ledsen människa och tyvärr kunde hon inte hjälpa mig med mitt problem.

Verkligen
Till TS, Jag tror faktiskt inte att du kommer att ångra dig om ni bryter upp

Men att slänga 7 år bara så där i sjön?
Jag har inget om relationen tar slut. Har inte ens ett fast jobb, inga rötter här, släkten långt bort, inga egna kompisar. Så nä, jag vill inte bara slänga iväg det utan att ha tänkt igenom varenda liten möjlighet och detalj först, mycket som står på spel för mig.

 

[LindgrenV]

Sv: Tråkig sambo

Måste bara säga:

Oavsett vad så är tiden inte "kastade i sjön". Det är snarare 7 års erfarenhet som troligtvis format dig som människa och som har transporterat dig vidare i livet. Även om saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig, och även om saker och ting inte alltid är positiva - så är det en erfarenhet och en del i livet. Du är ung och har gott om tid på dig att forma om ditt liv om du så vill det, och skaffa nya erfarenheter. Men som sagt, oavsett vad så är denna tid absolut inte kastad i sjön - den är en del av dig

Och för övrigt - tiden är ett väldigt diffust fenomen, ibland går en minut otroligt snabbt och ibland går en minut otroligt långsamt. Men ingen tid är egentligen bortslösad - för det vi gör är att leva och det gör vi nu. Vad som händer senare kan ingen veta - det kan bara antas.

Håller tummarna för att ditt problem löser sig på bästa sätt

 

[svea]

Sv: Tråkig sambo

Men att slänga 7 år bara så där i sjön?

Vänd på steken. För varje dag du stannar kvar i ett förhållande som inte funkar, nekar du dig tid som du skulle kunna lägga på ett bra förhållande och du nekar dig möjligheten att verkligen älska och bli älskad. Se det som att de här sju åren har varit läroår och använd kunskapen nästa gång du träffar en partner.

Det låter som om du och din sambo lever i ett "bror och syster"-förhållande, där man tycker om varandra men inte är riktigt kära och sexlivet inte funkar. Det är bekvämt att stanna kvar, för man vet vad man har - men det skaver hela tiden för att man vill mer eller vill olika.

Jag tycker att det är synd att neka sig chansen att hitta en partner som man verkligen stämmer med, för det är en sån skillnad mot det förhållande som du beskriver. Det är härligt att leva i ett förhållande där man är kompatibla på alla plan, där man kan kommunicera och där man stärker varandra. Unna dig (och din sambo) det!

 

[escodobe]

Sv: Tråkig sambo

Fast du kan ju inte sitta fast i ett stendött förhållande eftersom du inte har något annat!
Det är dags att skaffa sig ett eget liv som du trivs med.

 

[Snubbelfot]

Sv: Tråkig sambo

Oavsett vad så är tiden inte "kastade i sjön". Det är snarare 7 års erfarenhet som troligtvis format dig som människa och som har transporterat dig vidare i livet. Även om saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig, och även om saker och ting inte alltid är positiva - så är det en erfarenhet och en del i livet. Du är ung och har gott om tid på dig att forma om ditt liv om du så vill det, och skaffa nya erfarenheter. Men som sagt, oavsett vad så är denna tid absolut inte kastad i sjön - den är en del av dig

Det där tyckte jag var alldeles väldigt bra sagt!

 

[lil-sis]

Sv: Tråkig sambo

Ja vad är det för dumheter att folk tror att man har kastat en massa tid i sjön bara för att förhållandet inte fortsätter.

Väl spenderad tid är ALDRIG bortslösad tid.

Tid i ett dåligt förhållande kan jag däremot tycka är bortslösad tid.

 

[Pillis___]

Sv: Tråkig sambo

Om jag levde i ditt förhållande hade jag gett upp.

Man skall ha kul tillsammans. Det verkar ni verkligen inte ha.

 

[Lejonelle]

Sv: Tråkig sambo

När man skriver och ber om råd för sitt förhållande brukar många säga: det där är inget vidare, bryt upp, det är inte farligt, hitta någon annan. Och det är ofta sant. Jag brukar därför argumentera lite för motsatsen: att förhållanden kan utvecklas och att kärlek inte är något konstant som antingen "finns" eller "inte finns". Inte sexualitet och sensualitet heller.

Du skriver inte hur det är nu med studier, om du är klar med studierna. Det är ganska vanligt att en lojal och pålitlig person, som din kille verkar vara, inte överger en när man är beroende. Så det kan vara så att han har tänkt på separation länge, men att det först nu, när du är klar och jobbar, som det känns möjligt för honom att verkligen genomföra.

Naturligtvis är inte tiden bortkastad men jag förstår hur du menar, att du kanske har velat ha familj och sett fram emot att det ska kunna bli möjligt nu. Börja om med en ny kille kommer förstås innebära att du är tillbaka på "ruta 1" i det avseendet även om du har massor av erfarenheter med dig. Dessa sju år är ju också en del av ditt liv, oavsett hur det slutar!

När det gäller förhållandet då. Sexlivet och kärleken. Ja, det är viktigt och det verkar som ni aldrig fått till det, som din kille inte vet hur han ska tillfredsställa dig och inte du honom. Det är ömtåligt, vi är ofta blyga och det känns laddat - ingen bra grogrund för lekfullhet och lust. Precis som allting annat är sex något man lär sig. Det blir ofta bättre med åren. Kan du din egen kropp, kan du tillfredsställa dig själv, njuta av det? Kan han? Att det gjorde ont beror kanske på att du inte fick tillräckligt med tid på dig för att vara förberedd. Ont ska det inte göra.

Man kan inte bestämma åt andra - om din sambo inte vill kämpa längre så kan du inte tvinga honom - men du kan fråga varför han vill ge upp och hur länge han har tänkt så, och lyssna på svaren. Om ni båda känner att det är värt att kämpa vidare finns det GODA möjligheter att komma igenom de svårigheter ni har nu men då måste ju också BÅDA vilja förändras.

Mitt råd till dig är att försöka förändra ditt liv mer som DU vill ha det. Se till att du får jobb, att ha saker att göra som du tycker är roligt. Egna kompisar. För att ditt liv ska mera DITT. Du är ju inget bihang till din sambo, du är en egen person med egna behov. Vad vill du? Vad drömmer du om? Det är såna saker som det behövs mer av i ditt liv. Vad vill din sambo, vad drömmer han om? Det behövs det mer av i hans liv. Sen är frågan, kan ni leva tillsammans om båda får som de vill? Det vet inte jag, det behöver ni undersöka. Och går det inte så är det nog bäst så.

 

[Svarta]

Sv: Tråkig sambo

Jag tycker att ni skall göra slut.
Sen om det var meningen att det skulle vara ni två så kanske ni börjar sakna och kommer på varandras fördelar och kärleken blommar upp liksom sexlivet. Att ni kanske bara tar varandra för givet, klamrar er fast vid varandra bara för att ha någon och så har ni glömt bort att uppskatta varandra.
Eller så kommer ni på att ni inte ens sakna varandra, för man brukar inte sakna en grå halvtrist vardag som ju er relation verkar bestå av. Däremot kanske ni så småningom råkar på varandra av en slump, båda lyckliga på nytt håll och kan konstatera att vilken tur att ni gjorde slut på meningslösheten.

 

[monster1]

Sv: Tråkig sambo

En viss sexuell erfarenhet kan du ju skaffa själv, om du lär dig hur du tillfredsställer dig själv så kan du lättare hjälpa din partner att tillfredsställa dig sedan.

Sex är ju väldigt mycket mer än kuken i fittan, massor av kjell och smek. Sex behöver ju inte ens leda till orgasm. Men det är mycket lättare för dig om du utforskat din egen sexuallitet själv innan du ger det på det med en partner.

 

[TheRedLightning]

Sv: Tråkig sambo

Måste bara säga:

Oavsett vad så är tiden inte "kastade i sjön". Det är snarare 7 års erfarenhet som troligtvis format dig som människa och som har transporterat dig vidare i livet. Även om saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig, och även om saker och ting inte alltid är positiva - så är det en erfarenhet och en del i livet. Du är ung och har gott om tid på dig att forma om ditt liv om du så vill det, och skaffa nya erfarenheter. Men som sagt, oavsett vad så är denna tid absolut inte kastad i sjön - den är en del av dig

Och för övrigt - tiden är ett väldigt diffust fenomen, ibland går en minut otroligt snabbt och ibland går en minut otroligt långsamt. Men ingen tid är egentligen bortslösad - för det vi gör är att leva och det gör vi nu. Vad som händer senare kan ingen veta - det kan bara antas.

Håller tummarna för att ditt problem löser sig på bästa sätt

Jo jag vet, men det känns ändå som man kunde gjort något bättre under de 7 åren i så fall. Det är så jag menar.

Vi jobbar på problemen och vi får se vart det leder.

Vänd på steken. För varje dag du stannar kvar i ett förhållande som inte funkar, nekar du dig tid som du skulle kunna lägga på ett bra förhållande och du nekar dig möjligheten att verkligen älska och bli älskad. Se det som att de här sju åren har varit läroår och använd kunskapen nästa gång du träffar en partner.

Det låter som om du och din sambo lever i ett "bror och syster"-förhållande, där man tycker om varandra men inte är riktigt kära och sexlivet inte funkar. Det är bekvämt att stanna kvar, för man vet vad man har - men det skaver hela tiden för att man vill mer eller vill olika.

Jag tycker att det är synd att neka sig chansen att hitta en partner som man verkligen stämmer med, för det är en sån skillnad mot det förhållande som du beskriver. Det är härligt att leva i ett förhållande där man är kompatibla på alla plan, där man kan kommunicera och där man stärker varandra. Unna dig (och din sambo) det!

Fast jag tror inte jag skulle hitta någon ny även om det tog slut, är lite av en ensamvarg. Kanske därför det är svårt när vi båda flyttade ihop direkt efter att ha flyttat från föräldrarna.

Fast du kan ju inte sitta fast i ett stendött förhållande eftersom du inte har något annat!
Det är dags att skaffa sig ett eget liv som du trivs med.

Sitta fast i? Stendött? Vad är det som är stendött?
Jag trivs egentligen med mitt liv som det är idag, jag har det rätt bra om man tänker på helheten.

Om jag levde i ditt förhållande hade jag gett upp.

Man skall ha kul tillsammans. Det verkar ni verkligen inte ha.

Kanske för att jag inte kan skriva ut allt, vi har kul ihop. Åker ut med båten, hjälper varandra, men det är bara sexlivet som inte funkar. Vi kramas, håller om och pussas.

När man skriver och ber om råd för sitt förhållande brukar många säga: det där är inget vidare, bryt upp, det är inte farligt, hitta någon annan. Och det är ofta sant. Jag brukar därför argumentera lite för motsatsen: att förhållanden kan utvecklas och att kärlek inte är något konstant som antingen "finns" eller "inte finns". Inte sexualitet och sensualitet heller.

Du skriver inte hur det är nu med studier, om du är klar med studierna. Det är ganska vanligt att en lojal och pålitlig person, som din kille verkar vara, inte överger en när man är beroende. Så det kan vara så att han har tänkt på separation länge, men att det först nu, när du är klar och jobbar, som det känns möjligt för honom att verkligen genomföra.

Naturligtvis är inte tiden bortkastad men jag förstår hur du menar, att du kanske har velat ha familj och sett fram emot att det ska kunna bli möjligt nu. Börja om med en ny kille kommer förstås innebära att du är tillbaka på "ruta 1" i det avseendet även om du har massor av erfarenheter med dig. Dessa sju år är ju också en del av ditt liv, oavsett hur det slutar!

När det gäller förhållandet då. Sexlivet och kärleken. Ja, det är viktigt och det verkar som ni aldrig fått till det, som din kille inte vet hur han ska tillfredsställa dig och inte du honom. Det är ömtåligt, vi är ofta blyga och det känns laddat - ingen bra grogrund för lekfullhet och lust. Precis som allting annat är sex något man lär sig. Det blir ofta bättre med åren. Kan du din egen kropp, kan du tillfredsställa dig själv, njuta av det? Kan han? Att det gjorde ont beror kanske på att du inte fick tillräckligt med tid på dig för att vara förberedd. Ont ska det inte göra.

Man kan inte bestämma åt andra - om din sambo inte vill kämpa längre så kan du inte tvinga honom - men du kan fråga varför han vill ge upp och hur länge han har tänkt så, och lyssna på svaren. Om ni båda känner att det är värt att kämpa vidare finns det GODA möjligheter att komma igenom de svårigheter ni har nu men då måste ju också BÅDA vilja förändras.

Mitt råd till dig är att försöka förändra ditt liv mer som DU vill ha det. Se till att du får jobb, att ha saker att göra som du tycker är roligt. Egna kompisar. För att ditt liv ska mera DITT. Du är ju inget bihang till din sambo, du är en egen person med egna behov. Vad vill du? Vad drömmer du om? Det är såna saker som det behövs mer av i ditt liv. Vad vill din sambo, vad drömmer han om? Det behövs det mer av i hans liv. Sen är frågan, kan ni leva tillsammans om båda får som de vill? Det vet inte jag, det behöver ni undersöka. Och går det inte så är det nog bäst så.

Nja separationen kom nu senare och inget han tänkte på i flera år, bara funderat på i några månader och inte förvarnat mig alls. Då det baserade sig på en sak som jag inte alls är stolt över och helst inte vill berätta. Enda jag kan säga är att det var därför jag sökte psykolog.

Jag har drömmar och mål med mitt liv och vi har ganska lika drömmar och tänker mycket samma även om han inte alltid kan berätta vad han har för drömmar och mål.

Vad vi gör just nu är att umgås och prata mycket med varandra och inte leva varsitt singelliv fast vi bor ihop.
Jag jobbar natt och vi får inte så mycket tid tillsammans under dagen och jag är oftast trött då nattjobb egentligen inte är för mig, men för pengarnas skull så offrar jag mig då det rör sig om en vecka till, sen kan jag vända tillbaka dygnet igen.

Har jag otur får jag inte förlängt jobb i nästa vecka och då kan jag spendera den veckan tillsammans med min sambo och kanske reda ut många olika saker.

Jag tycker att ni skall göra slut.
Sen om det var meningen att det skulle vara ni två så kanske ni börjar sakna och kommer på varandras fördelar och kärleken blommar upp liksom sexlivet. Att ni kanske bara tar varandra för givet, klamrar er fast vid varandra bara för att ha någon och så har ni glömt bort att uppskatta varandra.
Eller så kommer ni på att ni inte ens sakna varandra, för man brukar inte sakna en grå halvtrist vardag som ju er relation verkar bestå av. Däremot kanske ni så småningom råkar på varandra av en slump, båda lyckliga på nytt håll och kan konstatera att vilken tur att ni gjorde slut på meningslösheten.

Varför ska vi göra slut när det bara är sexlivet som inte riktigt fungerar? Att vardagarna är tråkiga just nu är för att vi inte träffas, jag jobbar natt och sover på dagen, men snart är det slut på nattjobb och förhoppningsvis tillbaka till dagsjobb igen.

En viss sexuell erfarenhet kan du ju skaffa själv, om du lär dig hur du tillfredsställer dig själv så kan du lättare hjälpa din partner att tillfredsställa dig sedan.

Sex är ju väldigt mycket mer än kuken i fittan, massor av kjell och smek. Sex behöver ju inte ens leda till orgasm. Men det är mycket lättare för dig om du utforskat din egen sexuallitet själv innan du ger det på det med en partner.

Massor av Kjell? Nä min sambo heter varken Kjell och känner ingen som heter så heller.

 

[em-pirre]

Sv: Tråkig sambo

Fast jag tror inte jag skulle hitta någon ny även om det tog slut, är lite av en ensamvarg. Kanske därför det är svårt när vi båda flyttade ihop direkt efter att ha flyttat från föräldrarna.

Sitta fast i? Stendött? Vad är det som är stendött?
Jag trivs egentligen med mitt liv som det är idag, jag har det rätt bra om man tänker på helheten.

Varför ska vi göra slut när det bara är sexlivet som inte riktigt fungerar? Att vardagarna är tråkiga just nu är för att vi inte träffas,

Och jag som trodde att du skrev:

Min sambo är riktigt tråkig

han är alltid negativ och "vill inte" eller "har inte lust" eller "orkar inte".

Vårt förhållande har känts att vi har glidit isär

så har vi levt varsitt singelliv fast vi bott ihop

Sen undrar jag vad du menar med detta:

jag vill försöka få det att funka och få honom att själv inse saker utan att tjata.

Vad är du vill att han ska göra? Vill du att han ska bli något han inte är?

 

[lilstar]

Sv: Tråkig sambo

Men hur ska du ha det? Först ger du intrycket av att förhållandet är dött och tråkigt, sen säger du att det bara är sexlivet som inte funkar och att ni inte har tid med varandra just för tillfället.
Är det bara sexlivet som är problemet så tycker jag att ni ska söka hjälp för det specifikt. Hans problem med för tidig utlösning kan ju ha en medicinsk orsak och då finns det ingen anledning att inte göra nåt åt det.

Jo jag vet, men det känns ändå som man kunde gjort något bättre under de 7 åren i så fall. Det är så jag menar.

Om du tror att du kommer känna att du kunde ha gjort nåt bättre under de åren är det en mycket bra anledning att göra slut. Det signalerar ju att du inte fått ut något av värde under 7 år i förhållandet, 7 värdelösa år!

Sen undrar jag en sak. Är du verkligen samma person som när du gick in i förhållandet? Har du inte förändrats ett dugg på 7 år är ju det ett oroande tecken i sig. Eller hur kan du veta hur du kommer att fungera som singel?

 

[TheRedLightning]

Sv: Tråkig sambo

Och jag som trodde att du skrev:





Sen undrar jag vad du menar med detta:

Vad är du vill att han ska göra? Vill du att han ska bli något han inte är?

Jag var väl lite emotionell igår och inte tänkte på helheten utan bara det som hände igår. Lätt att va trångsynt.

Nej, jag vill bara att han själv ska ta initiativ och prata utan att jag tjatar på honom eftersom han inte gillar att jag tjatar på honom. Dock svårt att inte tjata när han inget säger. :/

Men hur ska du ha det? Först ger du intrycket av att förhållandet är dött och tråkigt, sen säger du att det bara är sexlivet som inte funkar och att ni inte har tid med varandra just för tillfället.
Är det bara sexlivet som är problemet så tycker jag att ni ska söka hjälp för det specifikt. Hans problem med för tidig utlösning kan ju ha en medicinsk orsak och då finns det ingen anledning att inte göra nåt åt det.



Om du tror att du kommer känna att du kunde ha gjort nåt bättre under de åren är det en mycket bra anledning att göra slut. Det signalerar ju att du inte fått ut något av värde under 7 år i förhållandet, 7 värdelösa år!

Sen undrar jag en sak. Är du verkligen samma person som när du gick in i förhållandet? Har du inte förändrats ett dugg på 7 år är ju det ett oroande tecken i sig. Eller hur kan du veta hur du kommer att fungera som singel?

Det är sexlivet som jag pratade om hela tiden, men det kanske inte framgick så tydligt. Jag var lite emotionell igår när jag skrev och då tänkte jag en massa saker som jag kan ha trott att jag skrev men aldrig skrev osv. :/

jo jag har nog förändrats men det är inget jag märker av själv direkt, mer än att mamma sagt att jag verkar blivit mer osäker. Hon tog som exempel när jag sa något klokt och sen avslutade med "men jag vet inte" eller nått i stil med det. Dock tror jag att mitt nuvarande yrke kommer hjälpa mig att styrkas som person.

Då jag haft det jobbigt med jobb så har det automatiskt blivit jobbigt här hemma, men det håller sakta och säkert på att ändra sig och det känns rätt bra om man bortser från sexlivet egentligen.

För jag kan inte ta hand om mig själv, jag är en slarver.

 

[Wysiwyg]

Sv: Tråkig sambo

För jag kan inte ta hand om mig själv, jag är en slarver.

Man kan inte stanna hos någon annan för att man inte tror man klarar sig själv.

Citatet ovan är ett utmärkt exempel på varför du borde bo själv (förutom det dåliga förhållandet). Som vuxen ska man kunna ta ansvar för (och hand om) sig själv.