Ja! Vi har alltid bara kallat dem gula irisar som växer i Petruskas dike.
Jag läser att de gillar blött och näringsrikt, så det är inte att förvånas över att jag har dem i diket. Diken är ju blöta, och leran i min trakt är alltid blöt, en bit ner i alla fall. Och så en åker på andra sidan diket, som väl läcker näring mer eller mindre, förutom att leran är näringsrik naturligt.
Mycket trevligt, i alla fall! Det känns så välordnat att ha gula blommor i diket.
Diket stensattes i tidernas morgon av någon förfader till mig. Jag har försökt påbörja ett projekt att riva loss några decenniers växtlighet för att få fram stensättningen. Då blir det välordnat på allvar. Men jag orkar inte.
Finns det någon lämplig maskin för sådana projekt? Manuella metoder är dömda att ta livet av sin utövare.