Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

[Zaria]

Har en liten kille på 2,5 år snart. Har en sambo som inte är pappan men endå superbra med sonen...det har flutit hyffsat fram tills nu. Pluggar heltid och känner att det är detta jg vill göra,har bra betyg och trivs med livet efter att ha varit sjukskriven ca ett år. Fick börja jobba i sommras och sedan har det flutit på.

Men nu,sonen är helt upp och ner,trots trots trots, skrik och gap hela dagarna,vägrar äta,skriker efter godis (hos pappa han är hos varannan helg får han jämt godis,här bara lördag) slår sönder saker hela tiden,säger man "nej" får han utbrott utan dess like.
Försöker vara konsekvent men efter 50 utbrott per dag orkar man inte.

Sömnen, ja han sover inte alls,från att för 2 veckor sedan bara lägga sig "godnatt-puss och kram" VÄGRAR han sova,går upp och tänder (jag drar ut lamporna (utom nattlampan) smyger då upp för att leka,smyger då upp,går jag in i rummet tror han att det är en lek.
Enda sättet att få honom att somna hyffsat tidigt är att hålla fast honom,krama vänligt men bestämt,dock är det en timmes brottning,gråt,ilska skrik efter godis,dricka,glass,katten,illern,sambon,nallen och jag vet inte allt och det vet nog inte han heller.

Pallar inte med detta,börjar ligga efter i studierna,efter att haft VG,MVG på allt försov jag mig igår somnade över tagentborde,omprov idag och efter bara 8 tiommars sömn på hela veckan såg jag helt enklet inte vad som stod...fattar inte vad som hände bara storlipade och kunde inte ens läsa,allt bara snurrade runt. Sonen somnar inte förän klockan 2 på natten,får ställa klockan på 5 för att kunna plugga men det är ju ohållbart, att han skall göra något själv en timme funkar inte,han kan göra något 5 min sedan blir han arg och antingen hittar på nåt jävulskap eller blir arg för att det inte funkar som han tänkte sig....

Vad gör man? Försöker sätta gränser och vara konsekvent men det GÅR INTE,och det hjälper inte...jag får aldrig sova och jag orkar inte...Nu har ambon inte vart hemma på hela veckan så jag har inte haft någon hjälp,annars jobbar han konstiga tider (14-23) så han kan inte hjälpa mig...

Nu i helgen skall jag sova och plugga och på Onsdag åker han till mina föräldrar tills på lördag,orkar inte ha honom hemma för stunden föränn jag sovit,för jag känner att jag är sjukt nära att vilja klappa till honom (vilket jag inte gjort) men jag orkar verkligen inte i längden...

Vad gör man för att orka och för att han öht skall sova?

Känner mig som världens sämsta mamma just nu, försöker planera dagarna så jag skall hinna md att bara ge honom tid innan han lägger sig men numera blir det aldrig så,antingen går nåt sönder,han blir arg eller så bråkas det bara de timmarna jag har honom...

Vad gör man? Hur hanterar man detta? Hans pappa går inte att prata med annars hade jag försökt få lite avlastning där men det går inte tyvärr....

 

[Snurrfian]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Du har en snart treåring... Tyvärr är de till viss del sådana... Det var inte det du ville veta va?

Jag kan tänka mig att det försvåras att dubbelt boende, han måste kolla gränser varje vecka och det är klart att det tar på krafterna både för dig och för honom.
Det gäller bara att hålla ut och vara konsekvent, och rabbla mantrat i huvudet, "Det är bara en kort period, den går snart över" om och om igen tills det känns lite bättre.

För att orka gör man som du gör/tänker göra, skicka iväg ungen till några som orkar och sover själv! Kanske någon kan tänka sig att leka i någon lekpark en timme så du får sova?

Går han på dagis?

 

[Zaria]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Japp han går på dagis 08-16:30 5 dagar i veckan,han trivs dock väldigt bra där även om han har humör där också.

Har tyvärr ingen som kan avlsta mig lite,mina föräldrar bor 10 mil bort men ställer upp om det blit katastrof som nu typ.

Vad gör man åt hans sömn? Skall man fortsätta bara hålla fast trots att han slåss och skriker? Jag menar det kan det inte vara bra för honom i längden att sova såpass lite...

 

[pigleton]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Hej, förstår absolut att du har det jobbigt. Har själv två barn och läser på högskolan och det är definivt inte lätt jämt.

Jag tycker spontant inte att det känns som någon bra idé att hålla fast honom för att sova. Hur dags lägger han sig? Sover han något på dagtid? Han kanske är inne i en fas där han behöver dig mer? Han vet att genom att bete sig så här får han mer tid av dig? Har du provat lite åt nanny hållet, dvs trevlig lagom lång gonattstund för att sedan lägga, första gången de går upp säger man bara det är kväll du ska sova gonatt. Kommer de upp igen så pratar man inte med dem utan bara lyfter tillbaka i sängen gång på gång på gång.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt en del nannytips känns ju sådär men det kan kanske vara värt att pröva om det känns ok för dig.

Till syvende och sist är det ju det det handlar om, du ska hitta en metod som funkar för dig. Jag har i perioder tagit med mina barn in till mig, lagt mig för att sova bredvid och bara sagt till när de gått ur sängen, i övrigt inte pratat med dem utan bara funnits där. Då vet de iaf att inte mamma sitter utanför och gör något roligare eller mer intressant.

 

[Zaria]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Jag brukat försöka läsa i sängen,sista veckorna har bara min säng funkat och han liggr som ett plåster,vänder jag huvet drar han nr det på sin kudde igen (drar i näsan )

Grejen är att han inte har tid att läsa saga mer än ett par minuter,sedan är inte det roligt längre utan då skall han upp,och får han inte det blir det gap och skrik och ilska. Han verkar inte som sagt veta vad han vill då han vrålar efter allt från vår katt till,godis till fiskbullar

Har även försökt att ligga brevid honom när han skall somna och inte prata så mycket med honom men efter 5 timmar gav både jag och sambon upp. Har även provat att bara bära tillbaka honom till sängen utan att prata så mycket med honom då han tycker att det är en himla rolig lek,men nu har vi gått tillbaka ca 60 gåmger per kväll och det fiunkar inte. Han får gärna sova brevid och just nu verkar han vilja vara nära,ibland har jag pluggat medan han sovit brevid men nu funkar inte det heller då det bara går ut på att han skall slita sönder böckerna eller fullkomligt slår knut på sig för att man kall se honom.

Pratade med min mamma förut som skall ha honom lite nästa vecka och hon trodde vi hamnat i en ond cirkel,jag måste plugga och han vill ha uppmärksamhet, sedan vill han inte sova och då rubbas planen rejält. Försöker även planera in att plugga efter han lagt sig men han lägger sig inte helst före 2 på natten, innan lade han sig snällt vid 20 tiden...har försökt att ta bort middagsvilan men det slutar inte bra det heller utan då är han snarare uppe lämgre och blir mycket argare bara...Känns liksom som att lala goda idér är borta,inte blir det roligare när min mamma säger arr jag var likadan Fast metoderna man körde så känns inte som något jag vill köra,var ganska strikt och hårt.

 

[Zaria]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Känner att jag liksom bara går runt och är sur på honom hela tiden, för vad jag än hittar på blir han arg och jag känner mig ännu argare så håller det liksom på.

Nu har han även börjat matstrejka,dvs tjata om mat och sedan slänga tallriken i golvet och gapa om godis och cola (det får han hos pappa om han inte äter men ALDRIG här)

 

[Silverkedjan]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Det är normalt att en del barn blir så där när de är i den åldern.

Man härdar bara ut och försöker att inte bli provocerad.

Det är också normalt att bli skogstokig om man är ensam och beroende av barnets sovtid.

När Eskil sovvägrat (en rätt lång period, "Eskil VILL INTE SOVA, Eskil gillar inte OM att sova " ) har jag struntat i det. Han får vara på sitt rum och det händer inget spännande. Smiter han ut så straffas han med att sänglampan släcks och det har han greppat. Ofta sover han bara typ 6 timmar.
Men barn som får somna om de vill på kvällen lär inte dö av sömnbrist.

Han har också matstrejkat i hopp om att få efterrätt istället. Och han bor inte hos någon som godismatar honom...

Han får vara hungrig då, och det blir inga efterrätter. Kastar han tallrikar och spottar ut mat över alla får han gå från bordet.

Men vi BRÅKAR inte och försöker vara lugna och konsekventa.

Vilket är lättare om man får avlösning - jag fattar inte hur ensamstående trotsåldersföräldrar överlever

Sover din son på dagarna är det nog dags att sluta med det.

Och du gör rätt som lämnar iväg honom så du får vila.

Räkna ALDRIG med att kunna plugga när du och han är ensamma! Du måste lägga all energi på att vara lugn och konsekvent mot barnet.

Men - det går över

 

[Sar]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Jag tror att det är helt rätt att dra ner på middagssömnen. Sedan får du försöka utnyttja hans dagistid till studierna 8-16.30 är ändå ganska lång tid på förskola. Jag tror säkert att det kostar på för sonen att ha två boenden, däremot klarar de flesta barn att ha olika regler på olika ställen (dricka saft hos mormor men hemma är det mjölk som gäller). Vad har han för tider? Hur mkt mat får han i sig? Behöver han mer föräldratid?
Jag har ju som du vet 2 st 2,5-åringar och vi har för första gången haft nattstrul med uppspringingar etc, Det har dock löst sig ganska bra sedan vi börjat ransonera dagvilan.
Skönt för dig att kunna sova ikapp nu så du orkar med lite strul!
Kram/Sar

 

[Snurrfian]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Nu får du förhoppningsvis sova i helgen, sen när han kommer hem så skulle jag ha sett till att haft en plan för hur kvällarna ska se ut med rutiner och sedan kört på det till 100 %.
Tex ser våra kvällar ut så här:

Dags att gå på toa, tvätta av sig och sätta på pyjamas.

Borsta tänderna, där vi busar lite oxå för att det ska vara roligt!

Säger godnatt åt den som inte nattar om denne är hemma.

Läser saga, Fredrik som är 2,5 år har en bok so mhan vill höra varje kväll... Ganska så tröttsamt men det ger stabilitet för honom. Elin som är fem väljer antingen saga själv eller oxå den som läser.

Smörjer in mina torrisar

Stoppar om Elin

Sätter sig i Fredrik säng och tar honom i famnen, sjunger lite för dem båda tills de kommer till ro. Lägger ner Fredrik, stoppar om och sen sjunger vi tills Fredrik sover. Elin somnar ibland före, och ibland efter men hon är nöjd med att man sitter i rummet brevid.

Sen har vi nattstrul oxå, Fredrik har sovit våran säng nästan varje natt tills nu när jag inte orkar längre och körde lite "tuff" tillbaka till sängen varje gång. Dvs jag la ner honom och lagt mig brevid och legat kvar tills han sover igen. Oftast somnar jag dock före och vaknar till en stund senare och vacklar in till min säng igen... Men det har gett resultat och nu (peppar peppar) så har det bara varit någon gång per natt!

Det är ganska så lång tid han är på dagis och han behöver nog "mammatid" när han kommer hem, försök att hinna undan med skolan innan han kommer hem och bara vara med honom. Låt honom vara med och handla, laga maten och lägga upp så brukar det bli roligare att äta. Men gör ingen affär av det, äter han inte så fine, han överlever nog ändå ett bra tag!

Du måste bestäma dig för hur du vill ha det och sedan arbeta för det lugnt och tryggt så kommer han vad det lider att känna att du vet vad du vill och ser till att få det så och han kommer att vara trygg i det! Sen kommer det trotsperioder, det hör till barnen!! Vare sig man vill eller inte...

 

[havreflinga]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Usch vad jobbigt! Har tyvärr inga tips, men...

Vad gör man åt hans sömn? Skall man fortsätta bara hålla fast trots att han slåss och skriker?

Jag tror det är en bra metod, faktiskt. Vår son är yngre och somnar oftast i en resesäng som han inte kan ta sig ur, men om han ska sova i en vanlig säng har han inte ro att ligga still tills hans somnar - då får jag oxå hålla fast.

 

[mimmipigg]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Såna barn har jag också haft, såvida det går ta sig ur sängen så ska man upp, ligga i samma rum var omöjligt eftersom man då skulle prata.
Den yngste fick lock på spjälsängen fram till han var mot 3 år.
Han kunde inte slappna av det minsta om han kunde ta sig ur sängen. Det roliga var att han själv stängde locket när han ville sova, det blev en trygghet helt enkelt.
Jag har även haft en kille på dagis en gång som man var tvungen att hålla fast för att skulle kunna slappna av och somna. Man fick lägga ena benet över hans ben och ena armen runt huvudet på pojken så han inte kunde skaka på det. Andra armen höll fast armarna. Vet ni vad killen gjorde då? Jo, blinkade frenetiskt så länge han orkade efter 5 minuter max sov han. De gjorde likadant hemma.
Rörliga och livliga ungar har ofta svårt att tagga ner på kvällen.

 

[Zaria]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Tack för alla svar och tips, känns skönt att det inte bara är jag som har barn med väldigt mycket vilja.

Funderar på att dra ner dagsömnen men de dagar han vägrat sova middag har kvällarna varit ett mindre helvete sedan,dåhar han bara blivit övertrött ller somnat för tidigt vilket resulterar till att hanb går upp 5 på morgon...vilket inte är någon höjdare, men kanske att dra ner middagsömnen,eller att han faktiskt bara vilar,ligger still och läser en bok eller dyl kanske hade varit något.

Maten,han brukar äta bra, dock har han ätit lite dåligt på dagis det sista men då ätit bra till mellanmål (smörgås/frukt mm) sedan har han sista veckan inte velat äta middag utom när det varit pannkaka men det kan man ju inte leva på jämt, har inte varit någon konstig mat utan mat som han brukar äta vanliga fall som han gillar men det har inte gått hem. Har inte gett efter för godis-efterrätt och cocacola utbrott,äter man ingen mat blir det godare...äter man mat ja då får man efterrätt (dock ej godis och cola det är det pappa som ger) Därmot har han fått en smörgås till kvällsvällingen sedan på kvällen för att han inte skall bli för hungrig men jag kanske skall ta bort den?

Rutiner,vi brukar ha samma rutin på kvällen, kvällsmat,toaletten bortsta tänder,pyjamas,ny blöja,saga och sedan sova (förr la han sig själv bara att stoppa ner och stänga dörren) men det går ju inte nu men har inte tid att läsa saga utan skall upp och studsa så jag skall försöka flytta den,han gillar ju böcker och det är mysigt att läsa så länge han har tid. Han har även blivit väldigt mammig,sitter gärna i knäet,gosar och sover gärna nära,det får han såklart göra även om jag försöker hålla på att han skall sova själv första delen av natten så det går att plugga. (läser in omvårdnadsprogrammet,dock brukar den vara på 3 terminer men denna är snabb och går på 2 terminer så tempot är minst sagt högt) Därav att det MÅSTE funka att jag får några timmar själv med böckerna på kvällen.

Att hålla fast funkar ibland,upplver det lite som Mimmipigg skriver att han slappnar av när han liksom är fast,är aldrig någon panik utan när han inte kommer åt att skruva sig,sparkas,nypas,eller bitas för att att han inte får som han vill så somnar han förr eller senare, men det känns inte som ett roligt sätt att göra.

Känns skönt nu att han är hos pappa,har fått sova och skall börja plugga igen nu om en stund, sedan åker han ju till mormor några dagar nu till veckan (onsdag) eftersom jag tror att han behöver komma hem och varva ner lite efter helgen hos pappa.ö Tänkte försöka fixa en någorlunda planering hur jag skall göra samt att läsa ikapp så mycket jag kan, att bli jättestressad över skolan gör ju att man blir ännu mer panikslagen och skogstokig när sömnen inte funkar.

Känns lite som min mamma sa att vi är i en ond cirkel,jag behöver plugga och blir stressad och därför "bråkar" han extra mycket för att bli sedd,vilket han ju givetvis blir men det är SVÅRT att få tiden att räcka till bara åt honom och alla hans upptåg just nu.

 

[Petruska]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Jag tror att det ligger mycket i vad din mamma säger. Kanske särskilt om hon ser likheter mellan dig och honom.

Jag tror inte att godis&läsk hos pappa varannan helg har någon större betydelse i detta, och inte att han har två hem heller. Om det vore så farligt, skulle det ju inte heller vara bra att lämna honom till mormor, vilket ingen har problematiserat.

Jag var likadan enligt onda rykten, och min son också, i princip. Jag tror på något löst psykologiskt sätt att det handlar om frigörelse. Både din och pojkens. Du fokuserar på något utanför honom - skolan - och han är så stor att han börjar fatta det där med att ni är två olika personer och har liv utan varandra. Att bråka med dig är ett sätt för honom att bli sin egen person, att klänga hela natten på dig är ett sätt för honom att hämta sig efter all denna självständighet...stackars liten.

I stort sett tror jag att de här perioderna går över i princip hur man än gör med barnet, och därför är det bra att hitta en strategi som den vuxne står ut med (och kan stå för).

Jag skulle satsa på att ge honom så mycket uppmärksamhet jag orkade, och helst redan innan han börjar bråka så att du får något att ge positiv bekräftelse åt. Sätter han på sig mössan själv när du kommer till dagis? Brist ut i jubel över detta!

Sen skulle jag också satsa på att bukandas och låta honom bråka klart utan att själv ryckas med i bråket, när han bråkar. Detta för att jag skäms i efterhand om jag låter en tvååring rubba mig ur mina cirklar. Jag tycker att för mycket av ansvaret hamnar på barnet om man tappar koncepterna. Självklart tappar man koncepterna ibland, men jag tror inte att bråk tillbaka har något uppfostrande värde.

Sen skulle jag utan att tala om det för honom vara ganska barnvänlig i mitt val av mat att servera. Så att han äter så mycket som möjligt. Lära sig äta gåsleveraladåb med kapris och sardiner kan han göra i en mindre ambivalent livsfas.

Min man (min sons styvfar) och jag turas också om på det sättet att den som är tröttast inte ska hantera struliga barn om det går att undvika. Jag går hellre och handlar ensam när jag är trött, än är hemma och oroar mig för att jag ska begå barnmisshandel.

 

[Zaria]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Tror också att det ligger något i vad min mamma säger.

Nu låter det kanske som att han alltid är ivägen och att jag jämt pluggar men riktigt så är det inte. Han får och har alltid fått massor med mammatid. Jag har valt att lägga pluggandet när han sover och öppnar väldigt sällan böckerna när han är vaken förutom någon gång ibland då han är sysselsatt med något annat.

Han är med mig på allt och är i åldern då han plötsligt kan jättemycket och gärna vill visa det och hjälpa till och få beröm vilket jag försökt ta tillvara och han får massor med beröm för det han gör,som att tex hämta ytterkläderna,klä på sig mössan mm
Och han blir jättestolt.

Ofta när vi har eget arbete är han hemma med mig en halvdag eller en heldag om jag hinner just för att han skall få lite extra mammatid och slippa vara borta så mycket. SÅ uppmärksamhet,närhet och egen tid får han massor av.

Ang barnvänlig mat så äter han samma mat som han gjort sedan 1 årsåldern som han brukar tycka om,äter sällan något nytt eller konstigt, och de få gånger vi äter icke barnvänlig mat brukar han få något annat om han inte gillar det, men det är väldigt väldigt sällan. Dessutom är han väldigt förtjust i konstig mat speciellt om det smakar mycket, tex oliver,marinerad vitlök,fetaost mm.
Dock äter vi mest husmanskost här hemma precis som han brukar få på dagis, så som sagt det vi äter är inga nyheter för hoom utan sådant han alltid tyckt om. Kan nog inte komma på något han inte gillar i matväg.

Tror inte heller att det är farligt att han är hos pappa,däremot är det skrik,gap och bråk flera dagar efteråt om godis,cola och glass mm eftersom han slipper äta mat där utan får något gott istället vilket är ganska frusterande, dessutom känner man sig ganska elak och som den "onda" föräldern som faktiskt har regler,rutiner och en klubba eller dyl en gång i veckan.

Skall försöka bukandas och ta det lugnt när det är bråk på G, det har jag alltid försökt med och det bruykar funka, det äör nu sista veckan veckorna jag trott att jag skall bli galen eftersom ingenting fungerar utan det är trots om allt.

Vi försöker också turas om härhemma jag och sambon och han försöker få lite bättre tider så han skall hinna med att umgås mer med Hampus också, på veckorna ses de oftast inte alls såvida Hampus inte är hemma från dagis någon dag då jag har eget arbete,då brukar de gå ut och göra något själva men som sagt det är väldigt lite avlastning jag kan få just nu så jag och sonen måste reda ut detta själva.

Jag hoppas denna perioden går över snart,för jag tror inte han måpr speciellt bra av att bråka om allt heller samt att knappast sova,och jag mår inte heller bra av att aldrig få sova och att ligga efter med skolarbetet och att vara arg på honom, känns riktigt skit att behöva lämna bort hoom till mormor nästa vecka,iofs är det 3je gången i hans liv han är där själv och jag har barnvakt...så jag tror det kan ligga lite hos mig också att faktiskt slappna av och ta tillvara på att vara barnledig och faktiskt inse att jag behöver lite hjälp och avlastning någon gång.

 

[Petruska]

Sv: Totalt psykbryt,vad i H-e gör man?

Som jag misstänkte verkar det som att du gör allt rätt redan! Din son är helt enkelt ett vanligt barn med en intensiv sk trotsålder. Det tyder på att han har en stark egen vilja, och det är bara bra, tycker jag.

Då återstår ju bara just att försöka hitta strategier för din överlevnad tills gossen har stormat klart.

Att låta andra, din mamma tex, hjälpa dig lite mer är nog en bra idé.