Tonåringar - en överlevnadsguide

Status
Stängd för vidare inlägg.

Jillybean

Trådstartare
Finns den boken? Om inte, kan någon vara snäll och skriva en på stört, jag behöver den!!! :bump: :crazy:

Kl är 14:10 på lördagseftermiddag och först NU har min äldsta dotter fått häcken ur soffan och masat sig in till köket och diskhon. Jag orkar inte ens tjata längre, det är bara hot som hjälper numera.

Mitterminsbetygen kom hem i veckan, en 3:a, en 1:a och resten 2:or... Det här är samma tjej som bara för något år sedan kom hem med mest 4:or och 5:or :confused:

Hennes rum...tja, jag har allvarligt funderat på att anlita ett HazMat-team (Hazardous Materials) för att sanera svinstian...

Dett värsta är att hon är jättego, glad, trevlig (för det mesta) och rolig och smart :confused:

Jag har pratat mycket med hennes lärare de senaste två månaderna och hon har jobbat ganska bra på att skärpa till sig men jag känner mig ändå som ett stort frågetecken, fattar inte alls vad det är som händer här... :confused:
 
Sv: Tonåringar - en överlevnadsguide

Ta ett djupt andetag , gå ut ur rummet och stäng dörren.
Ta bara de absolut nödvändiga striderna. Vad gör det om hon ligger på soffan hela dagen förutsatt att hon har gjort vad hon ska.
Har själv 3 barn varav den älsta just lämnat tonåren och mellanpojke på 18 o yngsta flickan är 15 så jag har erfarenhet . Min överlevnads stategi är att välja mina strider väldigt noga och stå benhårt fast vid det som bestämts. Aldrig säga nej utan att tänka efter varför säger jag nej.
 
Sv: Tonåringar - en överlevnadsguide

Åhh vad jag känner igen mig i det du skriver, fast i mitt fall gäller det en son :cool:

Jag börjar dock skönja en bättring i både skolarbetet och hjälpsamheten hemma och på helgerna kliver han upp frivilligt runt 10-11 snåret :eek: ;)
 
Sv: Tonåringar - en överlevnadsguide

Jag har ingen tonåring än men brukar läsa inlägg som föräldrar gör om sina tonåringar på ett annat forum och lärt mig följande.
vid 14 år give och take så är hormonnivårena så höga i kroppen att hjärnan inte tycks funka som den skall.
Blir större problem med att minnas, större problem med att ta tag i sig själv för att göra det man skall, ser mest bara sig själv.
Hjärnan tycks helt enkelt vara fylltd av bommul helt enkelt förutom i mycket få lägen när det gäller sådant som är väldigt kul.
Hormonförgiftade finns det dom som säger och helt ärligt tror jag nog att det kan vara en rätt bra beskrivning på det hela även om jag tror att det inte enbart är hornomerna som poppar pocorn.
Nu till det som är bra.
Det brukar försvinna när kroppen har fått en tillvänjning på det som händer.
Mitt råd, fortsätt att tjata och "jaga" på henne (tex jag står här tills du gör så) så att hjälpa henne att inte tappa för mycket takt. När du märker att tjaten minskar så börjar dottern få balans och hantera sina förändrade hormonivåer i kroppen.
Jag är sådan att jag är hyperärlig mot min dotter i sådana här lägen. Jag förklarar vad som händer i hennes kropp, vad som kommer att hända och hur hon kan göra för att själv försöka få herraväldet över sig själv. Detta för det är lättare att lära sig hantera något jobbigt om man vet varför det händer. Det är också lättare att stå ut med tjat om man vet att den som tjatar vet att tonåringen inte är dum utan bara har en häftig påverkan i kroppen hormonelt och behöver hjälp med att driva motorn ett tag när det gäller dom saker som inte är roliga. Det är alltid lättare att motivera sig för roliga och kräver mycket energi att motivera sig för dom dåliga speciellt när kroppen sätter upp hinder för en.

Så det försvinner så härda ut!!!
 
Sv: Tonåringar - en överlevnadsguide

Men visst är det irriterande till max?? Speciellt när man VET att de kan bättre??

Det är svårt att veta var man ska dra gränsen mellan att låta dem själva ta konsekvenserna av sitt handlande och när man ska ingripa medelst tjat eller hot.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp