Tjejen som aldrig kunde bestämma sig!

[aiquen]

Jag säger som övriga: Vad har du INTE att vinna på att byta jobb, ifall ditt nuvarande arbete är så illa att det kväver dig? I värsta fall blir det i alla fall inte sämre, tänker jag. Men förhoppningsvis väldigt mycket bättre.

Och har du ändå sökt andra jobb så många gånger måste du ju någonstans verkligen känna att du VILL byta? Som jag ser det gäller det nu då bara att faktiskt våga ta steget. Det är klart att det kan kännas allt annat än "bara", men vad får du egentligen ut av att tillbringa dagarna på en arbetsplats som kväver dig? Och finns det något annat än byta jobb du skulle kunna göra för att få det bättre?

 

[em-pirre]

Alltså jag förstår inte. Du säljer ju inte din själ liksom.

Är det dåligt byter man.

 

[Fraggel_Tess]

Jag säger som övriga: Vad har du INTE att vinna på att byta jobb, ifall ditt nuvarande arbete är så illa att det kväver dig? I värsta fall blir det i alla fall inte sämre, tänker jag. Men förhoppningsvis väldigt mycket bättre.

Och har du ändå sökt andra jobb så många gånger måste du ju någonstans verkligen känna att du VILL byta? Som jag ser det gäller det nu då bara att faktiskt våga ta steget. Det är klart att det kan kännas allt annat än "bara", men vad får du egentligen ut av att tillbringa dagarna på en arbetsplats som kväver dig? Och finns det något annat än byta jobb du skulle kunna göra för att få det bättre?

Jag måste byta arbetsplats. Jag kan inte vara kvar i höst. Tror nog det skulle ta kål på mig eller familjen faktiskt. Jag känner ju inom mig och genom nära att förändring måste ske. Funderade ett tag på omplacering i nuvarande kommun, men känner det är ungefär likadant överallt. Jag älskar ju egentligen yrket i sig och borde ge det en chans i en annan kommun.

 

[Fraggel_Tess]

Alltså jag förstår inte. Du säljer ju inte din själ liksom.

Är det dåligt byter man.

Jo egentligen är det bara att byta...men det känns liksom ett svek mot kollegor och "de små människorna".

 

[Pilot]

För att situationen på nuvarande är inget bra. Man gråter om kvällarna när man kommer hem, skäller på familjen, äter antidepp, men så får man lite hopp emellanåt och stannar kvar istället för ta det andra.

Jag tänker som så att även om jobbet är viktigt, barnen rara och kollegorna likaså. Så finns det inget som är värt att må dåligt över, särskilt när man har lämnat jobbet för dagen.

 

[Fraggel_Tess]

Jag tänker som så att även om jobbet är viktigt, barnen rara och kollegorna likaså. Så finns det inget som är värt att må dåligt över, särskilt när man har lämnat jobbet för dagen.

Nej det är sant.

 

[Cinzia]

Jo egentligen är det bara att byta...men det känns liksom ett svek mot kollegor och "de små människorna".

Det är ingen som tackar dig om du blir utmattad igen. Barn och kollegor byts ut genom tiden.
Är det så att du håller dig kvar för du vet vad du har men inte vad du får?
Byt jobb

 

[starcraft]

Jo egentligen är det bara att byta...men det känns liksom ett svek mot kollegor och "de små människorna".

Fast helt ärligt är det ingen som kommer tacka dig för att du stannar kvar och i värsta fall bränner ut dig och får ditt privatliv raserat. Om du jobbat där 6 år känns det knappast som du sviker dem och dessutom har dina kollegor ansvar för sitt egna liv, det är det upp till dem att själva ordna sitt liv så de har ett jobb som funkar. Barnen är väl en annan sak, men jag tror inte att de kommer se det som du sviker dem.

 

[fejko]

Fast barnen och kollegorna kommer att bli arga på dina chefer och inte på dig (iaf kollegorna om de är någorlunda vuxna).

 

[Fraggel_Tess]

Det är ingen som tackar dig om du blir utmattad igen. Barn och kollegor byts ut genom tiden.
Är det så att du håller dig kvar för du vet vad du har men inte vad du får?
Byt jobb

Det är nog mest rädslan att det inte blir bra. Men jag har en plan B. Har sökt in till specialpedagog vid universitetet.

 

[em-pirre]

Jo egentligen är det bara att byta...men det känns liksom ett svek mot kollegor och "de små människorna".

Du är inte oersättlig.

 

[bettysmatte]

För att situationen på nuvarande är inget bra. Man gråter om kvällarna när man kommer hem, skäller på familjen, äter antidepp, men så får man lite hopp emellanåt och stannar kvar istället för ta det andra.

Då är det ju SOLKLART varför du söker andra jobb, och också varför du bör tacka ja till tjänster som du erbjuds!

 

[Squie]

Den klassiska rädslan.

"Du vet vad du har..men inte vad du får".

Den genomgår vi alla vid byte av jobb...i större eller mindre utsträckning.

 

[fejko]

Se till och byt nu! Det är ju det du innerst inne vill.

 

[kakan89]

Du är på inget sätt oersättlig på nuvarande arbetsplats. Så att du ska må skit privat på grund av jobbet finns det ingen som helst anledning till. Och om jobb finns, byt tills du trivs.

Jag jobbar som uska på äldreboende och skulle aldrig för mitt liv stanna på en arbetsplats jag inte trivdes på.

 

[Red_Chili]

Med tanke på hur du beskriver din nuvarande arbetssituation: byt!

Jag själv bytte jobb tidigare i år. På förra jobbet vantrivdes jag. Det gav mig inte tillräckligt ekonomiskt, arbetsuppgifterna tog död på delar av fritidens glädjeämnen, jag mådde uselt av tanken på jobbet men kände samtidigt att jag var tvungen att jobba så mycket som möjligt pga ekonomin. Det blev så bökigt med allt att jag inte ens nämnde för några nya bekanta att jag hade jobb, de trodde att jag var arbetslös eftersom vi jobbade olika tider och jag "alltid var ledig" i deras ögon. Jag mådde så dåligt av mitt jobb att jag aldrig berättade för dem om det.

ÄNDÅ så tvekade jag när jag sedan fick erbjudande om ett annat jobb. Det jobbet skulle ha helt andra arbetsuppgifter (som jag visste att passade mig utmärkt), vara lätt att kombinera med fritiden på ett bra sätt, ge betydligt bättre lön osv.

Att jag tvekade var just det som andra nämnt här i tråden: jag visste vad jag hade men inte vad jag kunde få.

Jag tackade ändå ja till det nya, insåg hur ohållbart det var med gamla jobbet, tänkte "det kan åtminstone inte bli värre..." och hamnade därför på en riktigt bra arbetsplats! Idag trivs jag jättebra på jobbet och allt fungerar mycket smidigare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Våga förändra tillvaron. Det låter ju inte som att du kan förlora något på det direkt.

 

[Mabuse]

Jag har ett jobb redan och har varit där i 6 år snart. Nya kommunen tycker jag sökt många ggr och sagt nej. Fast jag vet att jag stor erfarenhet och mycket god kompetens.

Det är väl helt enkelt att de börjar inse att det inte är någon mening att lägga resurser på att göra intervjuer med dig och fundera på om du skulle vara lämpligt för tjänsten, för du kommer ändå tacka nej eller dra tillbaks ansökan eller nånting. Så då är det ju bättre att fortsättningsvis bortse från din ansökan redan från början, och fokusera på de andra, så ökar man sina chanser att hitta nån som faktiskt kommer ta jobbet.

 

[DarkInNight]

Åh. Jag har precis stått i en liknande situation.

Valde att tacka ja till tjänsten när jag började tänka rationellt, lägga bort det dåliga samvetet och istället på vad jag tror att JAG behöver för tjänst för att må bra. Jag har också en utmattning/depressionshistoria.

Min nuvarande arbetsplats tar mycket energi i form av missnöjda kollegor och virrig organisation. Dåligt betalt. Det händer mycket där!
Min kommande arbetsplats är en s.k "tråkig" arbetsgivare. Men med högre lön, klarare uppgifter och mer struktur.

Jag var också rädd för att ta steget.
Men jag insåg att jag skulle bli bitter om jag inte vågade byta jobb, så nu hoppar jag ut i luften och skulle jag landa tokigt får jag väl hoppa igen

 

[Fraggel_Tess]

Fast barnen och kollegorna kommer att bli arga på dina chefer och inte på dig (iaf kollegorna om de är någorlunda vuxna).[/

Det är väl helt enkelt att de börjar inse att det inte är någon mening att lägga resurser på att göra intervjuer med dig och fundera på om du skulle vara lämpligt för tjänsten, för du kommer ändå tacka nej eller dra tillbaks ansökan eller nånting. Så då är det ju bättre att fortsättningsvis bortse från din ansökan redan från början, och fokusera på de andra, så ökar man sina chanser att hitta nån som faktiskt kommer ta jobbet.

Ja klart. Fast samtidigt måste man kunna säga nej t ex på grund av lägre lön osv eller en märklig chef. Har bara tackat nej till 3 av 5 tjänster under en fem års period de andra ggr fick en annan sökande. Nu sist sökte jag inte ens...utan fick erbjudande att komma och titta på arbetsplatsen och känna av.

 

[Similitude]

Alltså, det är "bara" ett jobb. Trivs man inte utan känner sig kvävd och t.o.m gråter på kvällarna så byter man. Trivs man inte på det nya så år man väl byta igen. Ingen tackar en för att man förstör sig själv.