Tittiga hästar- varför? (utbruten ur Dressyrsnack 16)

Amanda_F

Trådstartare
Å, det är så skönt med Toscana, Alla hästar for som popcorn i ridhuset igår pga blåst och snöras men min häst tuffade på som vanligt.

Så, jag har kunnat boka av kliniktiden för hon verkar helt återställd nu. Det måste alltså ha varit sederingen som påverkade henne negativt. Tur man inte behöver göra det mer än en gång/år.

Min tränare fick sitta upp för ett kortare pass igår då jag inte sett henne från marken på länge. Mattehjärtat svämmade över av stolthet för hon var så sjukt fin.
Och så gjorde hon sina första 2or!! 💕
Ja alltså, det här är tyvärr ”som vanligt”. Han började med det här på förra stället och 80 % av alla pass kastar han sig minst två gånger och står emot på långsidorna ner mot dörren. Men inget ont som inte har ngt gott med sig, jag är ganska bra på att hantera hans spänning och det som är på tävling är mindre än vissa pass hemma.

Den stora poletten som trillade ner i söndags var hur jag skulle följa med sitsen i galoppen för att hjälpa honom med takten i spänningen. Och det behövs för utan takt blir det inte många poäng på dressyrbanan.
 
Ja alltså, det här är tyvärr ”som vanligt”. Han började med det här på förra stället och 80 % av alla pass kastar han sig minst två gånger och står emot på långsidorna ner mot dörren. Men inget ont som inte har ngt gott med sig, jag är ganska bra på att hantera hans spänning och det som är på tävling är mindre än vissa pass hemma.

Den stora poletten som trillade ner i söndags var hur jag skulle följa med sitsen i galoppen för att hjälpa honom med takten i spänningen. Och det behövs för utan takt blir det inte många poäng på dressyrbanan.
Jag fattar känslan precis! Fager är livrädd för läktaren i vårt ridhus i ena varvet. Så det är väldigt svårt att göra något när man har riktning mot läktaren. Och även om han slappnar av och går förbi i slutet av varje pass får man börja om nästa dag. Och dagen därpå. Och så vidare…

Så som han är hemma är han också borta på tävling. Skillnaden är att jag inte hinner vara inne på banan tillräckligt länge för att få honom att slappna av och att vi dessutom förväntas göra andra saker än att bara ta oss förbi långsidan
 
Jag fattar känslan precis! Fager är livrädd för läktaren i vårt ridhus i ena varvet. Så det är väldigt svårt att göra något när man har riktning mot läktaren. Och även om han slappnar av och går förbi i slutet av varje pass får man börja om nästa dag. Och dagen därpå. Och så vidare…

Så som han är hemma är han också borta på tävling. Skillnaden är att jag inte hinner vara inne på banan tillräckligt länge för att få honom att slappna av och att vi dessutom förväntas göra andra saker än att bara ta oss förbi långsidan
Det är så himla intressant hur de är, vad de reagerar på och det här att inte släppa något i miljön som de faktiskt känner väl. Vad är det de reagerar på?
Fille har inte varit särskilt spänd/tittig, men (främst) när han var yngre så var jag tvungen att tydligt VISA honom saker; tex en flyttad stol (eller att någon nu lagt en tröja på den till skillnad mot varvet innan), att nu har stallägarens hund/katt kommit ner och är utanför staketet, nu kommer det en häst därborta vid buskarna på vägen intill ridbanan, nu kommer någon stänga ridhusporten osv för han såg det verkligen inte - och blev sen jätteöverraskad om det då "plötsligt" dök upp framför näsan, något som jag sett på långt håll men han inte registrerat. Tex det där med hästen på vägen intill utebanan så fick jag stanna och verkligen uppmärksamma honom på att nu kommer det någon, och när öronen spetsats till och han sett - så var det lugnt. Detta är bättre nu och han behöver inte stanna - utan det räcker med en halvhalt och att jag "pekar" med kroppen att jag sett något.
Det som kvarstår nu är stängningen av ridhussargen och porten, han reagerar inte på det förrän det sista ljudet när man drar till den ena eller den andra (sargen knarrar HÖGT och ridhusporten skramlar till). Är han lite laddad en dag, eller går i sina egna tankar så kan han fara iväg för dessa ljud - som han ju hört enormt många gånger...
 
Det är så himla intressant hur de är, vad de reagerar på och det här att inte släppa något i miljön som de faktiskt känner väl. Vad är det de reagerar på?
Fille har inte varit särskilt spänd/tittig, men (främst) när han var yngre så var jag tvungen att tydligt VISA honom saker; tex en flyttad stol (eller att någon nu lagt en tröja på den till skillnad mot varvet innan), att nu har stallägarens hund/katt kommit ner och är utanför staketet, nu kommer det en häst därborta vid buskarna på vägen intill ridbanan, nu kommer någon stänga ridhusporten osv för han såg det verkligen inte - och blev sen jätteöverraskad om det då "plötsligt" dök upp framför näsan, något som jag sett på långt håll men han inte registrerat. Tex det där med hästen på vägen intill utebanan så fick jag stanna och verkligen uppmärksamma honom på att nu kommer det någon, och när öronen spetsats till och han sett - så var det lugnt. Detta är bättre nu och han behöver inte stanna - utan det räcker med en halvhalt och att jag "pekar" med kroppen att jag sett något.
Det som kvarstår nu är stängningen av ridhussargen och porten, han reagerar inte på det förrän det sista ljudet när man drar till den ena eller den andra (sargen knarrar HÖGT och ridhusporten skramlar till). Är han lite laddad en dag, eller går i sina egna tankar så kan han fara iväg för dessa ljud - som han ju hört enormt många gånger...
Det skulle vara mycket intressant att veta hur deras hjärnor fungerar! För saker som man tycker att han borde bry sig om reagerar han inte på, tex läskiga domarbord eller täcken som hänger på sargen etc. Men väggar, de är läskiga!

Jag försöker också visa att saker men jag vet inte... Fager är helt chill med att gå fram till läktaren, sitter någon där går han genast fram och vill hälsa. Kan lägga upp huvudet på sargkanten och vila. Men gå förbi den, det går INTE. Samma mde pallen i hörnet. Kan helt obrydd gå fram till den och lukta och kanske smaka lite på den. Men lägg sedan en volt och försök gå förbi den 10 sekunder senare, det går inte.
 
Det skulle vara mycket intressant att veta hur deras hjärnor fungerar! För saker som man tycker att han borde bry sig om reagerar han inte på, tex läskiga domarbord eller täcken som hänger på sargen etc. Men väggar, de är läskiga!

Jag försöker också visa att saker men jag vet inte... Fager är helt chill med att gå fram till läktaren, sitter någon där går han genast fram och vill hälsa. Kan lägga upp huvudet på sargkanten och vila. Men gå förbi den, det går INTE. Samma mde pallen i hörnet. Kan helt obrydd gå fram till den och lukta och kanske smaka lite på den. Men lägg sedan en volt och försök gå förbi den 10 sekunder senare, det går inte.
Precis, VAD är det som är skillnaden? Man hade ju köpt det om de var konsekventa och var lika rädd för stolen eller läktaren hela tiden. Alltså för hästen finns det säkert en logik men det är ju detta som är spännande att tänka över "utifrån".
Om man tänker från hästlogik så kanske man kan tänka att stolen inte är samma på distans som på nära håll. Jag brukar fundera över det såhär; att om jag (röd) står i ett rum så ser jag ett rum, medan den blå ser ett annat rum även om vi är i samma rum. Och det skulle kunna funka på samma sätt när man ridit förbi pallen åt ett håll och kommit över det farliga, åt andra hållet är det inte samma pall - för "bilden" är inte samma åt andra hållet 😅

titt.jpg
 
@villhöver och @Mirtai ja gud om jag hade fattat vad det är och hur jag ska tackla det.

Det som oftast funkar bäst är att han får skritta förbi några gånger med mycket klapp och hurrarop. Och sen bit för bit öka hastigheten. Så jag tror han kanske ser lite dåligt? Men denna vecka så kastade han sig redan i skritt. Det brukar han faktiskt inte göra om han inte snubblar eller så. Det brukar han bli vansinnigt rädd för, vilket även Caspian var. Det gör mig lite rädd att han har ont tyvärr. Att instabiliteten känns och då blir det obehagligt.
 
@villhöver och @Mirtai ja gud om jag hade fattat vad det är och hur jag ska tackla det.

Det som oftast funkar bäst är att han får skritta förbi några gånger med mycket klapp och hurrarop. Och sen bit för bit öka hastigheten. Så jag tror han kanske ser lite dåligt? Men denna vecka så kastade han sig redan i skritt. Det brukar han faktiskt inte göra om han inte snubblar eller så. Det brukar han bli vansinnigt rädd för, vilket även Caspian var. Det gör mig lite rädd att han har ont tyvärr. Att instabiliteten känns och då blir det obehagligt.
Usch, vad trist det är när det känns sådär. Vet man hur man ska tackla problem är det ju betydligt lättare att acceptera att det skiter sig IOM att man då har en tydlig plan.
Vet hur jag slet mitt hår i början med min då extremreaktiva och snabba/rörliga sak. Han kunde reagera så han gick omkull avsuttet pga så uppjagad i full explosion. Som överrörlig då han kom ur balans stressade han väldigt. Han var mer än jag klarade av och var van vid då. Så det var väldigt frustrerande och dåligt för självkänslan även då jag hade tränarhjälp tills jag började fatta större bilden liksom.
Han är fortfarande reaktiv och kan jaga upp sig. Han är liksom extra i alla känslor. Ingen är så glad eller gosig eller trött heller. Och även i hagen blir allt stort.
Här om dagen stod han och sov i hagen när barn här kom dragandes på nedsågad gran plötslig bakom. Så han drog iväg som ur en startbox och skulle sen kasta sig runt och glo. Och vurpade IOM snöstyltor. Som tur var inga skador mer än några låsningar som sambo löser.
Uppsuttet finns spökigheten kvar, särskilt om han stått några dagar. Men han är numer så pass gammal och utbildad att man kan fånga upp det i första steget. Han litar på att jag tar över den rollen, att ha koll och avgöra om vi ska dra eller ej. Och så är han ju skolad så att jag kan påverka alla kroppsdelar för att bryta spänning och ev kast etc.
Men visst fasen kan det gör ont i ryggen när det man sitter på försvinner 20 cm ner plötsligt även om han inte kastar sig i sidled. 🙄 Tur att det är extremt sällan numer! Jag är fan också för gammal för ryggstryk så mkt som det var förr. 😅
Ni löser det! Som du säger lär man sig mycket med såna hästar!
 
Jag red lektion för @Fiorano igår. Jättebra med hjälp och lite skönt att världens bästa häst visade att han inte är så schysst alltid. Mamma och jag pratade efteråt och hon sa "men du säger att han alltid är snäll"... ja men han är inte så bussig när han kastar sig för ngt som han gått förbi 100 gånger. Ok att jag VET att det är för att han inte var framme på yttertygeln. Men det stör rytmen och gör att det är svårt att rida utan att hela tiden sitta och vänta på kasten. En häst som tränger mot innerskänkeln (som jag nyss tyckte var fint undan för den) är inte så lätt att få upp på yttertygeln.

Och jag tror kanske att det var första passet någonsin som jag kände att jag blev följsam i takten i sätet även när han var stökig. Lagom stark utan att bli stum. Hurra! och träningsvärken kom så klart som ett brev på posten. :angel:
Jag förstår precis vad du menar även om jag tycker din verkar snällare än min.
Det är svårt att komma till ridning och få något flyt när man måste kasta sig eller glo på saker som ingen annan ser.🙄
Precis, VAD är det som är skillnaden? Man hade ju köpt det om de var konsekventa och var lika rädd för stolen eller läktaren hela tiden. Alltså för hästen finns det säkert en logik men det är ju detta som är spännande att tänka över "utifrån".
Om man tänker från hästlogik så kanske man kan tänka att stolen inte är samma på distans som på nära håll. Jag brukar fundera över det såhär; att om jag (röd) står i ett rum så ser jag ett rum, medan den blå ser ett annat rum även om vi är i samma rum. Och det skulle kunna funka på samma sätt när man ridit förbi pallen åt ett håll och kommit över det farliga, åt andra hållet är det inte samma pall - för "bilden" är inte samma åt andra hållet 😅

Visa bifogad fil 137503
Platina är oftast mer tittig i höger varv. Tydligen är vänster öga det som kollar efter faror så kanske därför.
I somras kunde vi inte rida i höger varv utmed ena långsidan. Hon kastade sig och stirrade på något som jag inte kunde lista ut vad det var.
Inte förrän utemöblerna som stod där med ett getingbo på en av stolarna plockades bort. Då kunde hon plötsligt gå där utan problem.🤷‍♀️
Hon är oftast mindre tittig när man rider ut i mörker än i dagsljus. Tror det beror på att då har hon bara sin "ljuskorridor" o ser inte massa "faror" runt om.😂
 
Precis, VAD är det som är skillnaden? Man hade ju köpt det om de var konsekventa och var lika rädd för stolen eller läktaren hela tiden. Alltså för hästen finns det säkert en logik men det är ju detta som är spännande att tänka över "utifrån".
Om man tänker från hästlogik så kanske man kan tänka att stolen inte är samma på distans som på nära håll. Jag brukar fundera över det såhär; att om jag (röd) står i ett rum så ser jag ett rum, medan den blå ser ett annat rum även om vi är i samma rum. Och det skulle kunna funka på samma sätt när man ridit förbi pallen åt ett håll och kommit över det farliga, åt andra hållet är det inte samma pall - för "bilden" är inte samma åt andra hållet 😅

Visa bifogad fil 137503
Att saker är olika läskiga i olika varv kan jag på något sätt köpa, för det ser inte likadant ut. Men att han fortfarande är lika rädd för läktaren 6 år senare är för mig obegripligt. Eller att han VARJE dag smyger sig förbi diskhon eftersom den är läskig. Det borde ju gå över någon gång tycker jag? När han till slut inser att diskhon inte hoppade upp och bet honom i nosen den här gången heller....
 
Att saker är olika läskiga i olika varv kan jag på något sätt köpa, för det ser inte likadant ut. Men att han fortfarande är lika rädd för läktaren 6 år senare är för mig obegripligt. Eller att han VARJE dag smyger sig förbi diskhon eftersom den är läskig. Det borde ju gå över någon gång tycker jag? När han till slut inser att diskhon inte hoppade upp och bet honom i nosen den här gången heller....

Hästar har ingen frontallob som vi samt inte heller en länk mellan höger och vänster hjärnhalva ( dvs inget konsekvenstänk eller förmåga att analysera händelser i förväg, samt ej heller möjligt att tolka höger och vänster sida som samma (det de ser med höger öga tolkas separat från det de ser med vänster dvs) vilket förklarar varför många hästar reagerar som din gör. Jag måste visa samma "läskiga" grej för min häst i båda varven innan hon kopplar att det är någorlunda okej att rida förbi utan att ha en komplett meltdown 🫠🥴
 
Att saker är olika läskiga i olika varv kan jag på något sätt köpa, för det ser inte likadant ut. Men att han fortfarande är lika rädd för läktaren 6 år senare är för mig obegripligt. Eller att han VARJE dag smyger sig förbi diskhon eftersom den är läskig. Det borde ju gå över någon gång tycker jag? När han till slut inser att diskhon inte hoppade upp och bet honom i nosen den här gången heller....
Grejen är väl utöver det som skrivits om att de måste se saker med båda ögon etc så är vissa hästar sådana som i flock i hagen har som uppgift att se allt, ha koll, vara spanare och varna resten.
För såna hästar kan det lätt bli så att deras kast-reflex är lite samma som år att blinka för att skydda ögat om något kommer farande mot det. För vissa krävs det extremt liten retning för att framkalla blinkande/kast etc.
Sen kan det gå att jobba bort eller iaf dämpa. Men jag upplever att hästar som min tex, som redan som föl snabbt kastade sig i hagen och märker ALLT så är det en färskvara dessutom. Han kan ha gått lugnt och sansat i månader och inte reagerat. Sen står han eller man rider på ställen där saker inte triggar, tex i stall där det typ aldrig var folk vare sig på gården, i skogen, i ridhus etc. Sen är man på något ställe där någon råkar röra sig och hästen slänger sig som ett jehu.
Och samma när han är ute 24/7. Då kommer instinkterna att vakta och ev fly fram mer och han blir skvättigare öht.
Ska man få väck rädslan måste man på något vis få till rätt känsla, positiv sådan i de lägen där hästen vill fly/är rädd etc. Och göra det så mycket att den jobbiga känslan först späds ut, tänk blanda saft liksom.. Ett mått vatten och 89 rädsla först. Och sedan om man får till den positiva känslan motsvarande tid la 3 mått vatten och 87 mått rädsla så späds det ut. Och så jobbar man på att hitta den känslan i mer och mer tid så att den mesta tiden blir bra.
Oftast når man ju inte dit tillräckligt mycket alt vill öva annat med.
Vi måste gå förbi garage/snickarbod varje dag till och från hage. Häst tycker huset är mkt suspekt. Iom att jag iaf med handsignaler kan skicka honom att gå nära det om det behövs när jag har annan häst med så orkade jag inte ta det där direkt. Han får mest stora ögon och en tyngdpunkt 2 m upp redo att fly vid behov. Men så ledsnade jag och tog tag i det, mer än att bara gå förbi, stanna där etc. Och det är väl såna små saker man behöver göra och sen löpande underhålla den färskvaran på såna individer.
Jag tycker det förutom att man jobbar med att släcka trigger är kanon att lära signalsystem där man dels kan be hästen ta ner huvud och slappna av, suga upp underhals/inte spänna sig/bli hyfsat lösgjord och även att flytta undan innerhjälper no matter what är bästa bot för att kunna få hästen att vara där man vill. Och gärna rulla på där i trav.
Sen: Är den rädd för läskigt hörn, läktare etc.. går det att dumpa andra märkliga prylar lite här och var i ridhuset, byta fokus..?
 
Hästar har ingen frontallob som vi samt inte heller en länk mellan höger och vänster hjärnhalva ( dvs inget konsekvenstänk eller förmåga att analysera händelser i förväg, samt ej heller möjligt att tolka höger och vänster sida som samma (det de ser med höger öga tolkas separat från det de ser med vänster dvs) vilket förklarar varför många hästar reagerar som din gör. Jag måste visa samma "läskiga" grej för min häst i båda varven innan hon kopplar att det är någorlunda okej att rida förbi utan att ha en komplett meltdown 🫠🥴
Hästar har visst frontallob.
 
Angående tittiga hästar.
Jag har bytt tränare till en som jobbar mycket med ”problemhästar”. Nu tittar mina hästar knappt aldrig, kanske de första 2-3 varven.
- ignorera oönskat beteende. Dvs inga klappar eller beröm när de är spända (och absolut inte korrigeringar). Låtsas som det regnar.
-inget tryck på spända hästar. Alltså inga bankande inneskänklar för att trycka ut dem mot faran. Då lär de sig bara att trycka emot och blir spända.
- minska hastigheten, minska trycket. Vänd lite innanför, lätta på ytterrygel och ”träng” lite med innehanden.
-reser de sig korrigera snabbt genom att ta ner dem med innerhanden. Utan skänkel.

Lyckas man med detta fungerar det underbart.
 
Angående tittiga hästar.
Jag har bytt tränare till en som jobbar mycket med ”problemhästar”. Nu tittar mina hästar knappt aldrig, kanske de första 2-3 varven.
- ignorera oönskat beteende. Dvs inga klappar eller beröm när de är spända (och absolut inte korrigeringar). Låtsas som det regnar.
-inget tryck på spända hästar. Alltså inga bankande inneskänklar för att trycka ut dem mot faran. Då lär de sig bara att trycka emot och blir spända.
- minska hastigheten, minska trycket. Vänd lite innanför, lätta på ytterrygel och ”träng” lite med innehanden.
-reser de sig korrigera snabbt genom att ta ner dem med innerhanden. Utan skänkel.

Lyckas man med detta fungerar det underbart.
Jag har fått bort Fumos skyggande för pallen vid ridbanan genom ungefär ett sånt tips, såg Tristan Tucker tipsa om att rida förbi, luta vikten lite mot det som är läskigt och bredda händerna så att man liksom siktar ytter fram mot det läskiga, och precis som du säger, inget tryck med skänkeln. Nu går han förbi utan minsta titt.
 
Angående tittiga hästar.
Jag har bytt tränare till en som jobbar mycket med ”problemhästar”. Nu tittar mina hästar knappt aldrig, kanske de första 2-3 varven.
- ignorera oönskat beteende. Dvs inga klappar eller beröm när de är spända (och absolut inte korrigeringar). Låtsas som det regnar.
-inget tryck på spända hästar. Alltså inga bankande inneskänklar för att trycka ut dem mot faran. Då lär de sig bara att trycka emot och blir spända.
- minska hastigheten, minska trycket. Vänd lite innanför, lätta på ytterrygel och ”träng” lite med innehanden.
-reser de sig korrigera snabbt genom att ta ner dem med innerhanden. Utan skänkel.

Lyckas man med detta fungerar det underbart.
Tror det är mycket på individ med. Dock väldigt bra tips :) min är en sån som behöver titta/nosa på saker. Så tex om jag hänger upp jackan på ridbanan och det blåser så är det farligt, men låter jag henne undersöka den, kolla med båda ögon, så tittar hon inte på den alls sen. Kör jag metoden att låtsas som inget så brukar spänningen hålla i sig. Ibland blir det även en kombi med godis vid läskiga saker, har funkat väldigt väldigt bra på min, som är otroligt mat motiverat.
 
Grejen är väl utöver det som skrivits om att de måste se saker med båda ögon etc så är vissa hästar sådana som i flock i hagen har som uppgift att se allt, ha koll, vara spanare och varna resten.
För såna hästar kan det lätt bli så att deras kast-reflex är lite samma som år att blinka för att skydda ögat om något kommer farande mot det. För vissa krävs det extremt liten retning för att framkalla blinkande/kast etc.
Sen kan det gå att jobba bort eller iaf dämpa. Men jag upplever att hästar som min tex, som redan som föl snabbt kastade sig i hagen och märker ALLT så är det en färskvara dessutom. Han kan ha gått lugnt och sansat i månader och inte reagerat. Sen står han eller man rider på ställen där saker inte triggar, tex i stall där det typ aldrig var folk vare sig på gården, i skogen, i ridhus etc. Sen är man på något ställe där någon råkar röra sig och hästen slänger sig som ett jehu.
Och samma när han är ute 24/7. Då kommer instinkterna att vakta och ev fly fram mer och han blir skvättigare öht.
Ska man få väck rädslan måste man på något vis få till rätt känsla, positiv sådan i de lägen där hästen vill fly/är rädd etc. Och göra det så mycket att den jobbiga känslan först späds ut, tänk blanda saft liksom.. Ett mått vatten och 89 rädsla först. Och sedan om man får till den positiva känslan motsvarande tid la 3 mått vatten och 87 mått rädsla så späds det ut. Och så jobbar man på att hitta den känslan i mer och mer tid så att den mesta tiden blir bra.
Oftast når man ju inte dit tillräckligt mycket alt vill öva annat med.
Vi måste gå förbi garage/snickarbod varje dag till och från hage. Häst tycker huset är mkt suspekt. Iom att jag iaf med handsignaler kan skicka honom att gå nära det om det behövs när jag har annan häst med så orkade jag inte ta det där direkt. Han får mest stora ögon och en tyngdpunkt 2 m upp redo att fly vid behov. Men så ledsnade jag och tog tag i det, mer än att bara gå förbi, stanna där etc. Och det är väl såna små saker man behöver göra och sen löpande underhålla den färskvaran på såna individer.
Jag tycker det förutom att man jobbar med att släcka trigger är kanon att lära signalsystem där man dels kan be hästen ta ner huvud och slappna av, suga upp underhals/inte spänna sig/bli hyfsat lösgjord och även att flytta undan innerhjälper no matter what är bästa bot för att kunna få hästen att vara där man vill. Och gärna rulla på där i trav.
Sen: Är den rädd för läskigt hörn, läktare etc.. går det att dumpa andra märkliga prylar lite här och var i ridhuset, byta fokus..?
Om jag ställer ut ngt läskigt i ridhuset, typ en timma eller tjuren i WE så beter han sig normalt. Dvs han tittar, men vill snabbt gå fram och undersöka det läskiga. Luktar och smakar gärna på det.

Läktaren känns mer som det blivit en fix idé hos honom. Andra saker är också obegripligt läskiga. Han är tex väldigt rädd för hinkar inne i stallet. Gå förbi honom på stallgången med en skramlande soptunna är inga problem, men går du förbi med en vattenhink kan han kasta sig. Varje gång jag ska fixa vattnet i boxen är han lika skeptisk.

Han har varit såhär hela sin uppväxt så jag har börjat resignera och bara acceptera att han är såhär.
 
Angående tittiga hästar.
Jag har bytt tränare till en som jobbar mycket med ”problemhästar”. Nu tittar mina hästar knappt aldrig, kanske de första 2-3 varven.
- ignorera oönskat beteende. Dvs inga klappar eller beröm när de är spända (och absolut inte korrigeringar). Låtsas som det regnar.
-inget tryck på spända hästar. Alltså inga bankande inneskänklar för att trycka ut dem mot faran. Då lär de sig bara att trycka emot och blir spända.
- minska hastigheten, minska trycket. Vänd lite innanför, lätta på ytterrygel och ”träng” lite med innehanden.
-reser de sig korrigera snabbt genom att ta ner dem med innerhanden. Utan skänkel.

Lyckas man med detta fungerar det underbart.
Jag håller med om att det generellt är bra tips! Men också att det är baserat på individen. Lägger jag inget tryck på Fager när vi ska förbi läktaren och tvingar ut honom dit så eskalerar beteendet och utan han inte kan gå på bara ökar. Lägger jag på tryck och får honom att gå förbi (i skritt och med alla möjligheter att titta på det läskiga så inget neddraget huvud eller så) så kan vi nästa gång gå förbi med lite mindre reaktion och efter kanske 10 minuter så är han chill.
 
Angående tittiga hästar.
Jag har bytt tränare till en som jobbar mycket med ”problemhästar”. Nu tittar mina hästar knappt aldrig, kanske de första 2-3 varven.
- ignorera oönskat beteende. Dvs inga klappar eller beröm när de är spända (och absolut inte korrigeringar). Låtsas som det regnar.
-inget tryck på spända hästar. Alltså inga bankande inneskänklar för att trycka ut dem mot faran. Då lär de sig bara att trycka emot och blir spända.
- minska hastigheten, minska trycket. Vänd lite innanför, lätta på ytterrygel och ”träng” lite med innehanden.
-reser de sig korrigera snabbt genom att ta ner dem med innerhanden. Utan skänkel.

Lyckas man med detta fungerar det underbart.
Man ska ju alltid göra som man vill att hästen ska, mentalt. Dvs vill man ha en cool häst är man cool. Man ändrar inte sits, andning, fokus etc om hästen blir rädd. Man jobbar lugnt vidare med de saker man gör. Att sätta tryck, fart och gå på med grova hjälper kan förstärka saker i hästen så att man får en retur man inte kan klara av, tex att den går emot hjälperna eller att man via ökad press just i det läget framkallar större reaktioner. Då når man inte bäst resultat.
Däremot ser jag inga problem med att applicera viss press under rätt förutsättningar och att man läser av hur mycket press och hur man gör det för att få ett positivt resultat.
Jag tycker det funkar bäst att låta bli ytterhjälper i lägen där hästen reagerar på ngt på yttersidan. Lite därför använder jag ett annat hjälpgivningssystem. Jag flyttar ut för trängande innertygel, dvs flyttar ut bogen för det. Då får man ju också om man rider i böjning en lösgörande effekt och kan via det och att innan ha befäst hjälper för att sänka huvud/hals och släppa/suga upp underhalsen/formge påverka det mentala via det fysiska. Ofta kan man då komma till ridning och tuffa runt det läskiga stället och nå avslappning/släcka triggers.
Det kan vara klokt att checka så drivning funkar mer när man är på väg mot det läbbiga och inte göra det så mkt på väg bort/med det jobbiga bakom för att inte trigga flykt.
För att slippa hästar som reser sig funkar ju ovan. Och att se till att det alltid går att flytta bakdelen ut för innerskänkel. En häst som rör bakbenen kan inte stegra sig. Och att flytta dem sidvärts kan funka även på de som inte går att få rakt fram.
Samma när de stoppar pga rädslor. I många fall går det att få dem att tvära iaf.
Och då kan de få tuffa på med tvärandet på läskiga stället tills fysiska energin pyser ur och oron klingar av gradvis. Sen kräver vissa enormt mycket mer jobb för att släcka triggers än andra.
Och vissa är enklare att få att göra det genom att de får tillit till ryttarens förmåga att avgöra om det är farligt eller ej. Medans andra är lättare att släcka triggers på obundet till vilken människa de jobbas av.
 
Om jag ställer ut ngt läskigt i ridhuset, typ en timma eller tjuren i WE så beter han sig normalt. Dvs han tittar, men vill snabbt gå fram och undersöka det läskiga. Luktar och smakar gärna på det.

Läktaren känns mer som det blivit en fix idé hos honom. Andra saker är också obegripligt läskiga. Han är tex väldigt rädd för hinkar inne i stallet. Gå förbi honom på stallgången med en skramlande soptunna är inga problem, men går du förbi med en vattenhink kan han kasta sig. Varje gång jag ska fixa vattnet i boxen är han lika skeptisk.

Han har varit såhär hela sin uppväxt så jag har börjat resignera och bara acceptera att han är såhär.
Ja, vissa är ju mer eller mindre såna. Jag har nöjt mig med att min häst funkar för mig och inte är så rädd som förr då han mådde dåligt av saker. Han kommer alltid vara den som ser ALLT och på hundradelen av en sekund. Det har han gjort sedan han föddes har uppfödare berättat. Men han är ju pratbar och styrbar för mig. Och det går att göra allt med honom. Så jag känner oftast gott nog iom att jag vill träna på annat. 😅
Oftast går det att släcka eller kraftigt dämpa sånt beteende om man tar tag i det. Men det kan kräva en lite annorlunda plan ibland och att man bryter ner saker för att jobba med olika bitar innan man sätter ihop det.
Men känner du "gott nog" så kan det ju vara just det för er också.
 

Liknande trådar

Dressyr Apropå diskussionen om reaktiva hästar (jag har också haft en, det ÄR ganska märkligt för även om man är van vid reaktiva hundar så är...
Svar
2
· Visningar
767
Dressyr Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
2
Svar
31
· Visningar
4 018

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp